Bra i skolan

Vad duktig du är i matematik Jonas, sa min lärare en gång i tiden. Vad duktig du är på geografi sa en annan. Till och med så duktig att när vi hade prov på Island i 5e klass så fick jag 21 poäng av 20 möjliga tack vare att jag skrev jökull tillsammans med glaciär på frågan om vad urgammal is som inte smälter kallades.
Vad hände då man var duktig i skolan då?
Jo jag fick en annan svårare mattebok. I skolan blev man uppmuntrad när man var duktig och med risk att ha fel, så tror jag att man blir det än idag. Skulle man tvärtom ha problem i skolan så var det värre, inte alla fick den hjälp de ville eller behövde ha. Så är det garanterat fortfarande.

Jämför man det med den individuella idrotten så finns det ett antal likheter med skolan.
Tittar man däremot till lagidrotter så spricker det ordentligt generellt. Där får man sällan fördelar och extra träning om man är duktig utan istället avundsjuka blickar kommentarer. Skulle man få träna eller spela med äldre så kan man vara säker på att det är flera som har åsikter, och dessa är inte åt det positiva hållet.
Har varit i Åre två somrar på en hockeyskola med mina söner. Där visade finnarna hur man tar hand om talanger. Efter träningarna tog Ville Nieminen(MIF Redhawks) hand om tre av de finska talangerna och tränade dessa extra både på is och off-ice. Dessa var födda 92, 95 och 95.
Är det därför finnarna är lika bra som svenskarna trots att de har betydligt färre spelare att välja emellan?

Man får däremot fördelar om man är sämre, då får man enligt de nya reglerna får spela med yngre i seriesystemen. Trots att det står i reglerna så får dessa lag som gör detta ofta utstå kommentarer efteråt att man använt äldre. Är det SÅ viktigt då att vinna? Varför är det så viktigt att vinna, men oviktigt att få utbilda dessa duktiga killar så de blir ännu bättre?
Jag förstår inte skillnaden och inte heller i vilken ålder man får börja vara bra.

Men ge er tilltåls gott folk. Imorgon bär det av till Stockholms Ishockeyförbund. Där kommer jag nog få svar på ett och annat.

Till dess – Tack för mig

Målvakterna

I VM- och OS turneringarna brukar de lärde säga att ”Laget med bäst målvakt vinner!” Ofta så stämmer det. Om det är fakta i seniorhockey så kan jag lova att det är än mera märkbart i ungdomshockeyn.
Faktum är att det sägs att en målvakt är två år efter i utveckling ända långt upp i seniornivå. Så en målvakt som är född 95 jämställs i utveckling med utespelare födda 97. Nu protesterar alla målvaktsföräldrar(utom Per) och menar att det inte alls är så. Givetvis finns det undantag som bekräftar regeln, men jag skall ge ett exempel.
Sidney Crosby och Evgeni Malkin inte bara debuterar utan dominerar i sitt lag i NHL, när de var 18-19 år. Hur många målvakter i samma ålder gör det? De får ofta sina chanser några år senare. Men att komma ihåg också är att de oftare håller längre. Se på Dominik Hasek i Detroit och Ed Belfour i Leksand, båda fyllda 42 år och grymt bra fortfarande.
Mattias Modig, Joel Gistedt, Jhonas Enroth och Daniel Larsson då? Visst de är jätteduktiga men de är nog mera substitut för att lagen inte hade någon annan eller så har de tränare som verkligen insett vikten av att satsa på våra egna svenska talanger i stället för att köpa utländska målvakter


Målvakterna har en betydligt svårare läxa att lära sig än utespelarna. Att stoppa den lilla gummitrissan som kommer i full fart är svårare än att få iväg densamma med en klubba, var så säkra. De måste vara kvicka, orädda, smidiga, lugna, metodiska, ha spelförståelse och vara mentalt starka, allt detta till råga på allt med en jäkla massa otympliga grejor på sig och dessutom skridskor. Vad sägs om det?

Allt detta skall tränas på varje träning helst. Men det gör det inte. Tyvärr så är vi i Sverige ljusår efter i utvecklingen avseende målvaktsträningen. Redan under början av 90-talet började Finland att satsa på målvaktstränare. Då menar jag inte en i klubben, utan en i varje lag i klubben, d.v.s. ca 10 stycken i varje klubb. Detta bär frukt idag. Finland har drygt 10 målvakter i NHL nu och vi i Sverige har fyra. Då har Finland ca 10 000 st licensierade spelare och vi i Sverige ca 65 000 st.Man behöver inte vara Einstein för att lyckas räkna ut varför.



Men varför förstår vi inte vikten av målvaktsträningen förrän i Elitserien? Elle rättare sagt vi förstår nog men gör ändå inget åt det.

Målvakterna behöver dessutom specifik fysträning som gör att de blir bra på de saker de behöver vara bra på. Detta är också mycket sällsynt. Butterfly i all ära men en legendarisk målvaktstränare från just Finland sa till mig i somras att; ”Det viktiga är inte hur du stoppar puckarna, utan att du gör det”. Med det menade han att målvakterna skall jobba på det sätt som är naturligt för dem och inte tvinga fram rörelser som inte passar individen.

För att utvecklas som målvakt behöver du alltså bra målvaktsträning, mycket skott på matcher, samt bra skott från bra skyttar på träning där du övar färdigheterna som din målvaktstränare lärt dig. Vilket lag skall du då välja att spela i? Ett mycket bra lag eller ett mycket dåligt lag? Svaret på den frågan kan vi nog aldrig få 100 % rätt svar på , men varför inte ett medelbra lag, med risken att aldrig bli upptäckt!

Jag var inne tidigare på den mentala biten, att en målvakt behöver vara mentalt stark. Med detta menar jag att om en forward gör ett misstag så är det oftast ingen fara, gör en back ett misstag så kan det bli ödesdigert men gör en målvakt ett misstag så blir det MÅL! Den mentala styrkan att inte kasta in handduken då är inte alla förunnat.



Att målvakten tar det första skottet är vad man kan kräva men sedan skall utespelarna antingen ta bort pucken eller se till att ingen motståndare kommer åt den. Där är ytterligare en mental grej att tänka på, vad man säger till varandra. Målvakt och utespelare emellan.
När en spelare gjort ett misstag som resulterat i ett baklängesmål oavsett om det är målvakt eller utespelare, så vet garanterat den spelaren om detta och lagkamrater och ledare behöver inte hälla bensin på elden genom att skälla eller på andra sätt visa sin besvikelse.

Så skillnaden mellan att vara hjälte och syndabock är liten hos en målvakt!





Tack för mig