Lagbygge!

Ishockey är som jag tidigare nämnt en lagsport, inte en individuell sport. En lagsport som innebär att man som individ skall underordna sig en mängd andra och framför allt en coach eller tränare som berättar hur man skall gå till väga för att lyckas. Det är det inte alla som klarar av det, och de som inte klarar av det kommer att om inte förr, så en bit in i junioråldern att försvinna sakta men säkert. Det är min absoluta övertygelse. Alla individer hamnar till slut där de hör hemma vare sig det är i NHL eller i korpen.

Att underordna sig i ett lag innebär att man gör det som är bäst för laget och inte det som är bäst för dig som enskild spelare.
Jag ska ge ett par exempel; Spelare som inte byter i rätt tid d.v.s. efter ca 45 sek utan fortsätter att spela lika länge till för att kunna prestera något som man inte hann med de första 45 sekunderna, trots att spelaren har chansen att byta vid flera tillfällen. Detta kan dessutom ge en dålig rytm i bytena om den första i kedjan eller femman byter efter 45 sek och den sista efter 90 sek.
Ett annat exempel är att i varje situation nära mål ta ett eget skott i stället för att leta en passning som skulle kunna ge ett bättre läge att göra mål. Att ha koll på sina medspelare och kunna veta om de har ett bättre läge är ett bevis på ett bra spelsinne. Eller brist på ödmjukhet och spelsinne om man skjuter vid varje tillfälle istället för att kunna ge en lagkamrat som har bättre läge chansen.
Ett sista exempel är när en spelare drar på sig en onödig utvisning. Med en onödig utvisning menar jag antingen i anfallszon eller för misconduct vilket sätter laget i trubbel.

Ska man sätta ihop ett bra lag så bör man tänka på en hel massa saker. Dels så bör man ha spelare som har olika roller i laget. Dels behöver man två kedjor som skall producera målen framåt vilket kräver minst en väldigt defensiv back för att förhindra motståndarlagets spelare från att kontra in mål. Man behöver också två kedjor som skall kunna ta bort motståndarnas poäng producerande kedjor. Då behövs två defensiva centrar samt fyra defensivt skickliga forwards som är vattenbärare. Backarna bör vara spelskickliga, spela enkelt och kunna skjuta och bedöma lägen både framåt och bakåt.
De behöver ha en fysik som är utöver det vanliga och det finns alltid lag som tränar hårdare än andra och vissa spelare som har bättre fys än andra. Jag menar då inte storleksmässigt utan hur vältränad man är. Det är mera imponerande med en mindre kille som är duktig än en bjässe som lever på att han är stor.

Man behöver också ha ett huvud utöver det vanliga och kunna prestera när det verkligen gäller det vill säga att kunna vara bra mot bra motstånd och inte göra åtta mål mot dåligt motstånd för det är föga imponerande. Man behöver ha spelare som är ödmjuka inför uppgiften men hårda på isen. Spelare som har en rätt attityd mot lagkamrater och inte ser ner på de som spelar i fjärde kedjan o.s.v. En diva kommer inte så långt i längden och är dessutom inte särskilt omtyckt av sina kamrater.

Hur många lag har då just dessa förutsättningar? Ja i föreningarna på pojklagsnivå är det inte många och ser man till hur Selectlag eller TV-puckslag tas ut men även landslag på de olika nivåerna så tar de ansvariga oftast ut stjärnorna i respektive lag som definitivt bara vill lyckas själva och visa vad de kan och glömmer vatttenbärarna och defensivspelarna. Givetvis finns det undantag men de växer inte på träd.

Min definition av en duktig hockeyspelare är en som gör sin omgivning bra och inte försöker göra allt själv. En kille som alla lagkamrater vill spela ihop med för att han ger dem chanser att spela bra ishockey.