Mental styrka

Den mentala styrkan betyder väldigt mycket om man vill komma långt inom idrotten men även i övriga livet. Förmågan att kunna handskas med motgångar är otroligt viktig för att inte sluta med det man håller på med. Samtidigt är det minst lika viktigt att kunna handskas med framgångar och fortfarande kunna vara ödmjuk inför nya uppgifter och utmaningar.

Motgångar är på ett vis givetvis jobbigare än medgångar att handskas med framför allt just mentalt. Har man till exempel åkt på en skada, en petning eller en bänkning kan det vara svårt att komma tillbaka när man inte lyckas som man själv vill. Vissa skiter i detta och kör på och bryr sig inte nämnvärt, andra gräver ner sig fullständigt och kanske slutar inom snar framtid medan det finns de som knyter näven i fickan och tränar och kämpar hårt för att komma vidare.
Jag är av den uppfattningen att ju mera motgångar en spelare har under sin utbildningsfas som han övervinner desto lättare har han senare. Med motgångar kommer erfarenhet och den kan de ha nytta av om motgångarna kommer tillbaka och då stärka en ännu mer.

Jag ska berätta ett exempel när jag var på Kustjägarskolan.
Året var 1993 och juli månad. Jag var vid det tillfället relativt vältränad, åtminstone muskulärt. Vägde dryga 100 kg och vår kapten kom in och berättade kraven för den så kallade snabbmarschen.
6,5 km löpning i gruppkolonner med full stridsutrustning mitt i sommaren. Med stridsutrustning menas uniform eller motoroverall, kängor, stridsbälte med tillbehör(väskor m. magasin, fylld vattenflaska och skyddsmask), hjälm, stridsäcken fylld med SU samt givetvis vapen som i detta fall var en AK 5. Allt detta skulle göras på under 40 min.
Som de flesta redan vet så har en tung kropp lite problem med att springa längre sträckor jämförelsevis med att lyfta tunga saker. Detta medförde att redan innan vi startade så visste jag att jag skulle få det tyngre än de andra som då vägde mellan 70-80 kg.
Dagen då testet skulle genomföras så var det ca 30 grader i skuggan och alla laddade på lunchen med mycket vätska. Det var fredag så efter testet var det helgpermis.
Färden gick över Södra fältet och vid jägarrakan efter ca halva distansen så började det kännas jobbigt. Det som då hände är det som jag drog mina erfarenheter av som jag har tagit med mig. En annan soldat rasade ner i diket och spydde och fick bryta. Detta fick mig att känna att det var flera än jag som hade det tungt. När sedan jägarrakan var slut, vi hade passerat fotbollsplanen, så fick nästa kille problem i uppförsbacken efter fotbollsplanen. Han sprang dessutom precis framför mig och kapten bad mig hjälpa honom genom att knuffa på honom bakifrån. Detta gjorde mig ännu starkare och sista biten in mot mål var som en dans på rosor tack vare att jag kände att det fanns de som hade det tyngre än mig. Tyvärr slutade detta test med att han jag knuffade på i två kilometer svimmade när vi kom i mål och fick åka till sjukhus med värmeslag i kombination med vätskebrist och även den andre soldaten hamnade på sjukan. Slutsatsen i historien är att man måste ha klart för sig att det finns alltid någon som har det tyngre eller värre än sig själv. Tänker man så i alla lägen så kan man komma långt men ger man upp så blir det värre.

Att jämföra detta med ishockeyn är enkelt. Om man till exempel blir bänkad i en match så skall man tänka positivt även om det för stunden är svårt. Tänka på att det är ett lagspel där laget går före jaget och att den som coachar förhoppningsvis vet vad han/hon gör. Får man sen en chans i samma match så gäller det att hoppa in och försöka ta chansen att göra ett bra byte och spela enkelt. Det går ut på att minimera misstagen och spelar man enkelt hela tiden så skall det mycket till om det blir några misstag.
Samma sak gäller efter matchen. Bit ihop och träna hårdare än alla andra. Träna på något som du vill bli bäst på och gör det noggrant. De flesta har motgångar någon gång i livet och det gäller bara att ta med sig något gott från dessa som stärker en som människa.

Vad gäller medgångar så måste man kunna hantera dessa också. Kan man inte det så är ens väg på eller mot toppen i stor fara. Allra helst här i Sverige. Sticker man ut hakan här då kan man räkna med att bli klassad som diva om man redan är duktig eller som högfärdig pajas om man inte ännu kommit så långt.


Hur gör man då för att klara av detta vare sig det är med- eller motgångar?
Min teori är att man sätter upp ett långsiktigt mål som är realistiskt och på vägen har man delmål. Detta är definitivt inget nytt under solen men det är tyvärr inte många som gör detta ordentligt och därför ofta misslyckas med sina både kortsiktiga men framför allt sina långsiktiga.
Exempel på mindre delmål kan vara att kunna sikta bättre när man skjuter, kunna åka baklänges bättre, inte vara inne på baklängesmål(svårt då man spelar i en femma) och orka göra 100 armhävningar i streck.
Större mål kan vara att spela ishockey som senior eller till och med det alla vill i början; att få spela i landslag eller NHL. De sista är givetvis svåra att uppnå med all politik i alla klubbar där kontakter och inbördes beundrare är de viktigaste faktorerna.



Tack för ordet – till de som fortfarande läser……;)