Bäst när det gäller

Brasilien är bäst i världen i fotboll eller hur? Ja säger många, dock långt ifrån alla. Spanjorer, tyskar, italienare, fransmän, engelsmän, portugiser men framför allt argentinare opponerar sig nog högljutt om man säger det.
Trots att det är många som tycker att brassarna är bäst så vinner de långt ifrån alla mästerskap. De är nämligen inte alltid bäst när det gäller!
Vem kommer ihåg alla tvåor, treor och fyror i mästerskapen? Att förlora i en final innebär att man är första förlorare!
Påminner mig om historien om när en amerikan och en ryss skulle tävla i löpning. Ryssen vann men dagen efter i de amerikanska tidningarna stod att läsa följande:
”Tävlingen slutade med att vår amerikanska hjälte kom på en hedrande andra placering, medan ryssen kom näst sist!”
Så kan det vara.

Hur är man då bäst när det gäller? Jag tror att man behöver ha en genomtänkt plan över hur man lyckas med en formtopp samt att man har en mental förberedelse för att lyckas. Med detta menar jag att man kan ta en motgång och vara så mentalt stark att man klarar en motgång. En sak är därför helt klar, att efter varje ny seger så är man ett steg närmare en förlust. Är man som spelare medveten om detta så har man kommit långt. Därför är det oerhört viktigt att som ledare också tala om detta och att det inte är någon fara bara man jobbar långsiktigt. Att sedan med kroppsspråk och verbalt också vara ett föredöme i svåra situationer kommer givetvis också vara till nytta för spelarna oavsett vilken idrott de håller på med.

Konkret menar jag att ett lag som bara vinner och vinner, vänjer sig vid detta och är man då inte ödmjuk inför uppgifterna i framtiden så slår det snabbt och skoningslöst tillbaka. Det man måste göra när man vinner hela tiden är att hitta nya, svårare utmaningar för att utvecklas. Det är nämligen i det hårda, tuffa och jämna matcherna som man utvecklas. Inte i de matcher som vinns med 10 mål marginal och där man är helt överlägsen. Att till exempel spela mot äldre motstånd kan därför vara idé om man inte vill bli ett jagat byte för de andra lagen i samma åldersgrupp. Det är alltid lättare att slå ur underläge och att jaga än att vara favorit och vara jagad. Dessutom så lär man sig bättre lagspelet om man spelar mot större och starkare motståndare som man inte kan åka ifrån utan måste passa sig förbi.

Till sist en sak som jag varit inne på tidigare så är det ingen som kommer ihåg om man vunnit en massa små cuper i unga år mer än just de som var där då. Då är det bättre att tänka framåt och att utveckla laget på bästa sätt och kunna utbilda dessa till att kunna spela ishockey lång tid framöver. Kan då dessa spelare vara ödmjuka och trevliga utanför isen så är de dessutom fina ambassadörer för sporten, för orten de kommer ifrån och även till slut för Sverige.


Tack för ikväll