Vilken dag! Som står högst upp i överskriften så kommer inte alla inlägg falla alla på läppen, vilket är min mening också. Debatt behövs och jag skriver det igen, gillar man inte det jag skriver så läs inte då.
Det sorgliga i historien är att de flesta inte har den bakgrundsfakta som jag har tillgång till.
Jag vill heller inte lägga ut all fakta i detta forum just för det flera tycker att jag redan gjort, ”hängt” ut två riktigt duktiga hockeykillar. Men det är som sagt fritt fram för alla att både tro men även ta reda på fakta om fallet. Ingen verkar dock ha mod att ringa och fråga hur det ligger till.
Hade till och med killarna boende hos mig då de kom till Stockholm i två nätter då deras föräldrar flyttade upp grejor från Göteborg. Min son pratar med dem och de har även flera gemensamma vänner. Skulle de skriva på Hammarbys 93ors gästbok så som de gjorde om det inte fanns någon sanning i det jag skrivit? Tveksamt!
Men hur göra för att få fram hur det ligger till. Enkelt! Tala om för deras pappa att de inte får spela i GIC. Då får vi se vad som händer. Personligen tycker jag att det är fel att göra så men då får alla snart se vad som händer. Killarna skall inte få lida dessutom vill nog GIK gärna möta dem igen. Men två andra individer kommer att få mindre speltid. Positivt och negativt!
Fördelar och nackdelar! Verkan och biverkan!
Nej, snart får nog förbundet sätta upp regler så att man måste spela i sin egen region och det vore trist.
Med facit i hand i vinter/vår så får vi se vem som hade rätt och hade jag fel så kan jag lova att jag skall ägna en hel sida att kritisera mig själv.
Nu ser jag ingen fortsättning på denna diskussion mer än att be Arlanda kollektivt om ursäkt för det jag skrev om Bastuträsk m.m. Säkert en bra och välskött klubb som har långsiktiga mål med sin verksamhet.
Något slog mig nu, kom inte Hammarbys målvakt från Arlanda 93 i höstas? Osäker men ska ta reda på det och i så fall kanske hur det var där. Intressant.
Nu kommer John Blund
onsdag, december 12, 2007
Vem skall sparkas?
Leif Boork och Roger Melin, vad har dessa två gemensamt? Ja, de har båda tränat Brynäs men det var inte det jag tänkte på i detta fall.
Svaret jag tänkte på är att båda två fått sparken i brist på resultat under denna säsong i elitserien.
Det jag vill belysa idag är då vilka krav som ställs och på vem dessa ställs samt vilka som har rätt att ställa dessa i mångt och mycket orimliga krav.
Vilka krav klubbarna ställer på sina tränare/coacher är en av de grundläggande frågor som jag ställer mig? Ena året är en tränare hjälte för att ha vunnit SM-guld eller tagit upp ett allsvenskt lag till elitserien, nästa år får han sparken! Vad är skillnaden, det är samma person som troligvis har samma filosofi och grundtankar och ledarstil.
Det finns ett antal lag som har som målsättning att vinna SM-guld varje år men som alla kan räkna ut så är det bara ett lag som kan göra det, vinna alltså! Skulle då alla andra sparka sina tränare som inte vinner eller? Det borde bli så åtminstone i vissa föreningar. Är en missad målsättning under en säsong grund för att mista sitt jobb är frågan, eller har klubbarna inte långsiktigare planer än så. Man bygger inte ett lag på en säsong framför allt inte ett vinnande lag bestående av en massa individuella stjärnor.
Vem tar ett beslut om att sparka en tränare då? Det är oftast en styrelse i samråd med en sportchef eller liknande, men är det rätt att sparka tränaren. Är det så att tränaren i varje lag är ute på värvarstråt under säsongen eller efter densamma, eller talar han om för de som jobbar som scouter åt lagen vilka spelare han vill ha i laget? Oavsett hur det går till så tror jag ingen tränare får exakt det lag han helst av allt skulle vilja ha, förutom Bengt-Åke Gustafsson(inte han heller för den delen med tanke på alla proffs som alltid tackar nej), utan får nöja sig med de han får och har sedan tidigare. Då borde misslyckandet även ligga hos dessa herrar som skall värva spelare och hos styrelsen som skall avlöna och/eller köpa spelare. Eller?
Men hur många styrelser sparkar sig själva. Det är lättare att sparka tränaren så håller de i styrelsen varandra om ryggen. Det är precis så det fungerar även i företagen oftast. Sjukt men sant.
Spelarna då, har inte de någon skyldighet i de uteblivna framgångarna? Självklart har de det.
Inställningen är oerhört viktig som alla vet och alla spelare är människor som har bra dagar på jobbet likväl som dåliga. Ibland räcker spelarmaterialet inte till heller men man kan inte sparka ett helt lag, därför är det lättare att kicka tränaren igen.
Det enda krav som jag anser att alla kan ställa från styrelse ner till sista gubbe i laget och i organisationen, är att alltid göra sitt yttersta i alla lägen.
Tänk att Roger Melin fick avgå som tränare för Färjestad när de låg trea i elitserien. Är det normalt, även om jag och många med mig tror att han fick gå för att han hade öppet kritiserat en annan som jobbar inom laget. Hur var det nu jag sa om att hålla varandra om ryggen?
God kväll
PS Jag återkommer om ämnet där spelare tackar nej till landslag inom kort DS
Svaret jag tänkte på är att båda två fått sparken i brist på resultat under denna säsong i elitserien.
Det jag vill belysa idag är då vilka krav som ställs och på vem dessa ställs samt vilka som har rätt att ställa dessa i mångt och mycket orimliga krav.
Vilka krav klubbarna ställer på sina tränare/coacher är en av de grundläggande frågor som jag ställer mig? Ena året är en tränare hjälte för att ha vunnit SM-guld eller tagit upp ett allsvenskt lag till elitserien, nästa år får han sparken! Vad är skillnaden, det är samma person som troligvis har samma filosofi och grundtankar och ledarstil.
Det finns ett antal lag som har som målsättning att vinna SM-guld varje år men som alla kan räkna ut så är det bara ett lag som kan göra det, vinna alltså! Skulle då alla andra sparka sina tränare som inte vinner eller? Det borde bli så åtminstone i vissa föreningar. Är en missad målsättning under en säsong grund för att mista sitt jobb är frågan, eller har klubbarna inte långsiktigare planer än så. Man bygger inte ett lag på en säsong framför allt inte ett vinnande lag bestående av en massa individuella stjärnor.
Vem tar ett beslut om att sparka en tränare då? Det är oftast en styrelse i samråd med en sportchef eller liknande, men är det rätt att sparka tränaren. Är det så att tränaren i varje lag är ute på värvarstråt under säsongen eller efter densamma, eller talar han om för de som jobbar som scouter åt lagen vilka spelare han vill ha i laget? Oavsett hur det går till så tror jag ingen tränare får exakt det lag han helst av allt skulle vilja ha, förutom Bengt-Åke Gustafsson(inte han heller för den delen med tanke på alla proffs som alltid tackar nej), utan får nöja sig med de han får och har sedan tidigare. Då borde misslyckandet även ligga hos dessa herrar som skall värva spelare och hos styrelsen som skall avlöna och/eller köpa spelare. Eller?
Men hur många styrelser sparkar sig själva. Det är lättare att sparka tränaren så håller de i styrelsen varandra om ryggen. Det är precis så det fungerar även i företagen oftast. Sjukt men sant.
Spelarna då, har inte de någon skyldighet i de uteblivna framgångarna? Självklart har de det.
Inställningen är oerhört viktig som alla vet och alla spelare är människor som har bra dagar på jobbet likväl som dåliga. Ibland räcker spelarmaterialet inte till heller men man kan inte sparka ett helt lag, därför är det lättare att kicka tränaren igen.
Det enda krav som jag anser att alla kan ställa från styrelse ner till sista gubbe i laget och i organisationen, är att alltid göra sitt yttersta i alla lägen.
Tänk att Roger Melin fick avgå som tränare för Färjestad när de låg trea i elitserien. Är det normalt, även om jag och många med mig tror att han fick gå för att han hade öppet kritiserat en annan som jobbar inom laget. Hur var det nu jag sa om att hålla varandra om ryggen?
God kväll
PS Jag återkommer om ämnet där spelare tackar nej till landslag inom kort DS
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
