Så farligt var det nog inte!

Sist lagen möttes blev resultatet 1-1 innan jul så vi såg fram emot en spännande match igen.
Jag talar om reprisen på förra årets Mitt-i-cup final match mellan D/E Hockey och Hammarby. Matchen i sig var både jämn och spännande in till näst sista minuten. Då klev Hammarby av isen i protest mot att domarna hånade spelarna.
Upprinnelsen till händelsen hade växt fram under hela matchen och där finns inga andra att skylla på än domarna. Tar man inte utvisningar när det förekommer fula tag åt båda håll så eskalerar problemen till droppen får bägaren att rinna över. Brist på rutin eller vad man ska kalla det men på denna nivå krävs domare som pallar för trycket och inte viker sig för hemmalagets tränare. När de dessutom inte kan ha en dialog med tränare genom lagens respektive lagkaptener visar denna brist på omdöme och kompetens. Vi får inte glömma att det är 13-14 åriga killar som spelar och för dem är det en utbildning där domarna i högsta grad är inblandade.

Den utlösande faktorn var när en D/E-spelare åkte på Hammarbys målvakt och en av Hammarbys backar stod upp för honom. Domaren visar då ut den ene men inte den andre. Det kan alltid diskuteras fram och tillbaka, men när dessutom D/E –spelaren hånar backen, så om inte förr så borde han i alla fall då få två minuter på botbänken.
Hammarbys tränare försöker kalla domaren till sig men de vägrar att åka till båset. Då kallar tränaren till sig sitt lag för att be lagkaptenen att åka och prata med domarna.
Då släpper domarna pucken i Hammarbys försvarszon på uppmaning från D/E-båset utan att en enda Hammarbyare är på den planhalvan ens. Situationen uppkommer då 5 ! D/E spelare är ensamma mot målvakten. Min sena gamla mormor hade också gjort mål då. Vilket också skedde, till D/E-spelarnas enormt överdrivna glädje. Detta är givetvis ett stort hån mot Hammarby och även spelet ishockey. Jag menar det är inte direkt VM-final! Då tog Hammarbys tränare beslutet att gå av isen. Han förklarade efteråt att han står upp för sina spelare och vill att matcher skall avgöras på ett schysst sätt på alla vis, och att den nivån på domare inte kan uppmuntras att fortsätta på detta sätt. Då de inte ville ha en dialog och inte tillät lagkaptenen tala med dem heller så fanns inget annat att göra än att kliva av.

På en fråga efter matchen till ena domaren om de inte ser alla handskar i ansiktet i tacklingsmomenten så svarar han nonchalant: - Jo, vi ser! Men de gjorde inget åt det.
Underlig bedömning av en domare. Synd att inte allas vår Ola A. var där och dömde för då hade inget av detta någonsin inträffat.
Det som dock blev mest tal om efteråt var när Hammarbyarna lämnade isen ut via utvisningsbåset. Då slår en av spelarna klubban i insidan av plexiglaset varpå en av de vuxna i sekretariatet mer eller mindre hoppar på spelaren i fråga och tar tag i hans klubba. Detta gör att lagledaren i Hammarby ingriper och tumult uppstår. Sen går givetvis åsikterna isär. Han i sekretariatet säger att spelaren slår honom i huvudet medvetet med klubban, medans de andra inkl. vissa andra i sekretariatet säger att det är av misstag då den vuxne brottas med den 13-åriga spelaren.
Hur de egentligen var eller är kommer vi nog aldrig att få reda på och det är nog inte så farligt heller i min värld i alla fall.

Det som dock jag anser är oacceptabelt är att en vuxen ger sig på spelare från motståndarlag oavsett vad de gör för fel. Att slå i plexit är givetvis inte acceptabelt men berättigar definitivt inte handgemäng från en vuxens sida. Detta togs upp direkt utav Hammarbys tränare med den inblandade. Att sen Hammarbys lagledare försöker försvara sin spelare ser jag som helt naturligt. Sen när sekretariatet vill behålla spelarens klubba som de ”beslagtagit” så är nivån och ödmjukheten nere riktigt lågt.
Båda lagen har i min värld en del att jobba på för att de skall kunna klassas som bra lag på och utanför banan och då menar jag inte bara spelarna.
Nog om detta som troligen kommer att gnatas om en hel del de närmaste dagarna. Både mellan föreningar och med förbund.

Matchen var bra tills detta inträffade. Hammarby ledde med 2-0 efter ca halva första perioden men detta hann D/E äta upp och gå förbi innan perioden var slut. 4-2 stod det när domarna släppte pucken till D/E, vilket gav 5-2.
Helhetsintrycket var dock att trots att Hammarby inte hade några tjeckiska bröder med så har man häng på guldsiffrorna. Båda lagen hade några tongivande spelare borta och dessutom hade tre av D/E:s spelare spelat en match innan med sitt 93-lag och såg tamare ut än vanligt. När dessa tre är utvilade har de garanterat mer att ge.
Vi får se om dessa två kombattanter möts igen i slutspelet i lagens tredje match.


Så farligt var det inte tyckte jag i alla fall, men vem vet vad alla andra har för erfarenheter.
Har man jobbat i dörren i tio års tid i Stockholm så har man varit med om värre kan jag lova.


God kväll