Målen är det som räknas i ishockey, det vet alla om!
Det finns inte så många rena naturliga målskyttar, de som alltid står på rätt plats och dessutom har den rätta kylan att inte skjuta målvakten mitt i magen. Vad har då dessa som inte de andra har, jo förmågan att se nätet istället för målvakten. De blir inte stressade av att ha någon i ryggen vid ett friläge utan klarar av att koppla bort de andra i just målläget. Det finns bara han och målet, inte målvakten!
De flesta andra spelare tränar mycket just på att göra mål, men en målskytt som är medveten om vad han kan tränar på andra saker istället som gör honom till en bättre lagspelare.
Tyvärr är det så att man oftast tränar på de saker man redan är bra på, där det borde vara tvärtom.
Där kommer tränaren in i bilden och många har s.k. utvecklingssamtal eller borde ha det, där man pratar om vad som är bra och vad som skall förbättras.
Men vem kan tala om för en utespelare hur de skall göra mål bättre än en målvaktstränare eller själva målvakten. Där pågår en ständig kapplöpning om vem som utvecklas snabbast.
Hur många mål skall en målskytt då göra på en match? Det sägs att om en målvakt har 90 % eller mera i räddningsprocent så är han godkänd och har de mer än 93 % så är det mycket bra.
Om en forward missar 9 lägen och sätter en puck av 10 så är han misslyckad tycker många, men så är det inte. Vi kan inte ställa högre krav på en målskytt än vad vi gör på en målvakt. Gör han mål på 1 av 10 så är han också godkänd precis som målvakten, d.v.s. 90 %.
Tänk på det innan ni talar om effektivitet.
Imorgon kommer det att handla om målvakterna…..
Hej svejs
måndag, november 19, 2007
Låt pucken göra jobbet
Lagidrott går ut på att låta det man spelar med göra jobbet. Med det menar jag pucken och bollen. Gör man det blir allt så mycket enklare och dessutom mindre jobbigt.
För att bevisa detta kan man ställa upp hela laget på kortsidan och sen låta en av dem slå en puck ner till andra målet. Den spelare som hinner i kapp pucken har bevisat motsatsen!
Det är inget tvång att man måste dribbla minst en gubbe innan man slår en passning, inte heller måste man slå en passning bara i målläge för att bli krediterad en assist. Att slå den öppnande passningen upp i mittzon eller den snabba direktpassningen är det tyvärr många som inte kan, men ännu fler som inte vill slå.
Just detta fenomen fick Sverige uppleva i dagens fotbollslandskamp. Spanien rullade boll och Sverige jagade boll. Gissa vilket som är jobbigast fysiskt, men kanske ännu jobbigare psykiskt?
Det lag som kan utnyttja puckens hastighet bäst i kombination med egen teknik kommer att komma långt. Ingen nyhet men det tar tid och när som tycker att man ser att det går framåt så kan det bara låsa sig i nästa match och passningsspelet kan vara som bortblåst.
Detta är charmen med idrott, två lag som tar ut varandra och kämpar med alla medel för att vinna kampen. Oftast så vinner de med bäst hjärna över de med mest muskler, åtminstone i längden.
Go kväll
För att bevisa detta kan man ställa upp hela laget på kortsidan och sen låta en av dem slå en puck ner till andra målet. Den spelare som hinner i kapp pucken har bevisat motsatsen!
Det är inget tvång att man måste dribbla minst en gubbe innan man slår en passning, inte heller måste man slå en passning bara i målläge för att bli krediterad en assist. Att slå den öppnande passningen upp i mittzon eller den snabba direktpassningen är det tyvärr många som inte kan, men ännu fler som inte vill slå.
Just detta fenomen fick Sverige uppleva i dagens fotbollslandskamp. Spanien rullade boll och Sverige jagade boll. Gissa vilket som är jobbigast fysiskt, men kanske ännu jobbigare psykiskt?
Det lag som kan utnyttja puckens hastighet bäst i kombination med egen teknik kommer att komma långt. Ingen nyhet men det tar tid och när som tycker att man ser att det går framåt så kan det bara låsa sig i nästa match och passningsspelet kan vara som bortblåst.
Detta är charmen med idrott, två lag som tar ut varandra och kämpar med alla medel för att vinna kampen. Oftast så vinner de med bäst hjärna över de med mest muskler, åtminstone i längden.
Go kväll
Toppningar av lag och en sista rad om Lasse
Först skall jag bara avsluta ämnet ”Lasse” för den här gången med att säga att om mina söner åker på ett hockeyläger i Dalarna eller Skåne, som jag tycker är dåligt så skriver inte jag till Dalarnas eller Skånes ishockeyförbund och talar om det.
Hur skulle det se ut?
Det är ju inte deras(förbundens) problem. Jag åker ju bara inte dit igen.
Värre blir det ju om man inte ens varit på något av våra läger och sett hur de går till och ändå skriver till förbunden.
Tre söner och han kan ju inte alltid ha varit nöjd med allt som det känns. Undrar hur många e-mail förbunden fått sammanlagt?
Nu kommer ni inte få höra mer om detta från mig men säkert från andra. Jag kommer dock att rapportera tydligt vad som händer på mötet med förbundet.
Dagens ämne är toppningar av lag. Är det nödvändigt? När får man toppa och varför toppar man laget. Vilka får spela under toppningar?
Inte alla lag toppar i alla matcher och vissa lag toppar inte alls.
Toppning är den allmänna benämningen på när ett lag spelar med färre spelare än de har ombytta. Ett annat begrepp är att de bästa spelarna spelar mest. I en klubb med ambitioner på eliten är speltid ingen rättighet utan ett betyg på vilken klass man håller. Så är det i landslagen, NHL, Elitserien och neråt i seriesystemen också.
Vill man vinna enstaka matcher som är jämna så finns det inte mycket annat för en coach att göra än att titta på vilka som är ”heta” just i denna match. Det är dessa ”heta” spelare som skall försöka avgöra matchen till lagets fördel. En viktig sak är dock att coachen spelar med dem som varit bra tidigare i samma match och inte på spelare som ”normalt brukar” vara bra.
Detta händer inte alltid utan just tvärtom. Spelare kan leva på gamla meriter länge.
Toppningar kan ju ha andra negativa konsekvenser förutom sämre självförtroende för dem som blir ”bänkade”. Spelar man en turnering och låter första och andra femman spela egna byten, powerplay och boxplay hela tiden så spelar det ingen roll hur bra de är när de är helt slut. För då blir de ändå överkörda av dem som har bättre ork.
Frågan är om det var därför Stockholm vann ganska enkelt över Småland i gruppspelets första match i TV-pucken(4-1) för att sedan förlora mot samma lag i finalen. Många jag pratat med(med killar i laget) hävdar att det var just så.
När skall man då toppa laget? I slutet är det vanliga fenomenet. Då är det ofta för sent, dessutom gör ju säkert motståndarna likadant. Varför startar man inte matchen med en toppning, går på två femmor och möjligtvis lyckas gör ett par mål i inledningen för att sedan spela på flera? Det borde åtminstone fungera i pojkhockey. Då får det andra laget jaga hela tiden vilket inte alltid är så enkelt.
För eller emot toppningar, ja det handlar om att vinna så då är det bara att toppa, men gör det med förnuft. Ännu finns inga regler i seniorvärlden åtminstone….
Jonas Engback
Hur skulle det se ut?
Det är ju inte deras(förbundens) problem. Jag åker ju bara inte dit igen.
Värre blir det ju om man inte ens varit på något av våra läger och sett hur de går till och ändå skriver till förbunden.
Tre söner och han kan ju inte alltid ha varit nöjd med allt som det känns. Undrar hur många e-mail förbunden fått sammanlagt?
Nu kommer ni inte få höra mer om detta från mig men säkert från andra. Jag kommer dock att rapportera tydligt vad som händer på mötet med förbundet.
Dagens ämne är toppningar av lag. Är det nödvändigt? När får man toppa och varför toppar man laget. Vilka får spela under toppningar?
Inte alla lag toppar i alla matcher och vissa lag toppar inte alls.
Toppning är den allmänna benämningen på när ett lag spelar med färre spelare än de har ombytta. Ett annat begrepp är att de bästa spelarna spelar mest. I en klubb med ambitioner på eliten är speltid ingen rättighet utan ett betyg på vilken klass man håller. Så är det i landslagen, NHL, Elitserien och neråt i seriesystemen också.
Vill man vinna enstaka matcher som är jämna så finns det inte mycket annat för en coach att göra än att titta på vilka som är ”heta” just i denna match. Det är dessa ”heta” spelare som skall försöka avgöra matchen till lagets fördel. En viktig sak är dock att coachen spelar med dem som varit bra tidigare i samma match och inte på spelare som ”normalt brukar” vara bra.
Detta händer inte alltid utan just tvärtom. Spelare kan leva på gamla meriter länge.
Toppningar kan ju ha andra negativa konsekvenser förutom sämre självförtroende för dem som blir ”bänkade”. Spelar man en turnering och låter första och andra femman spela egna byten, powerplay och boxplay hela tiden så spelar det ingen roll hur bra de är när de är helt slut. För då blir de ändå överkörda av dem som har bättre ork.
Frågan är om det var därför Stockholm vann ganska enkelt över Småland i gruppspelets första match i TV-pucken(4-1) för att sedan förlora mot samma lag i finalen. Många jag pratat med(med killar i laget) hävdar att det var just så.
När skall man då toppa laget? I slutet är det vanliga fenomenet. Då är det ofta för sent, dessutom gör ju säkert motståndarna likadant. Varför startar man inte matchen med en toppning, går på två femmor och möjligtvis lyckas gör ett par mål i inledningen för att sedan spela på flera? Det borde åtminstone fungera i pojkhockey. Då får det andra laget jaga hela tiden vilket inte alltid är så enkelt.
För eller emot toppningar, ja det handlar om att vinna så då är det bara att toppa, men gör det med förnuft. Ännu finns inga regler i seniorvärlden åtminstone….
Jonas Engback
Seriesystemen i Sverige
Seriesystemen i Sverige går ut på att man som lag skall kunna mäta sig med andra lag för att se vilka som är bäst. För, som jag tidigare varit inne på flera gånger så är det just det som sport går ut på. Man gör tabeller för att rangordna och man hittar på regler m.m. för att allt skall gå rätt till. Ändå så är det fel i Sverige att vinna och att vilja bli bäst.
Hur skulle det se ut om vi spelade ishockey på en rink men vi tog bort målen, och vi åkte och räknade passningar inom lagen i stället? Jättebra träning men hur kul skulle det vara att titta på och hur länge skulle spelarna tycka att det var kul?
För några år sedan så var det omöjligt för t.ex. en 96:a att spela med 95:or i Stockholm. Trots att en kille alltid spelat med ett år äldre så när det var dags för seriespel första gången så fick man ingen dispens. Hur tänkte man då? Han fick då byta lag och skiljas från alla sina kompisar, bara för att han var duktig. Jag vet flera fall där detta inträffade.
Sen kom man på att man skulle ändra lite i regelverken.
Nu så kan en 96-spelare spela i ett 95-lag som spelar i 94-serien där man får flytta ner 93or. Så tänker man nu! Skulle vara kul att höra vad som gjorde att det ändrades.
Sen skulle det vara roligt att få höra anledningen till att en spelare inte får spela i flera lag i slutspelet. Det måste ha diskuterats friskt fram och tillbaka. Straffad igen för att man är duktig.
Ja men då tar ju de upp platser för flera andra spelare istället, säger då vissa. Andra spelare får ju chansen istället. Visst är det så men faktum kvarstår, det är inte kul att vinna om det andra laget inte har med sig sina bästa spelare.
Tänk er själva om ett landslag skulle komma med hälften juniorer till en match. Hur stark värdemätare blir det då för de som spelar i det vinnande laget. De har allt att förlora. Det värsta är att de som vinner matchen känner sig mera som förlorare än det lag som verkligen förlorade om de bästa inte var med. Sen kan alla säga vad de vill om att alla spelare går att ersätta. Skitsnack säger jag. Ersätt Tomas Holmström i Detroit då. Rolig uppgift för den ersättaren, snacka om att ha förlorat på förhand.
Natti natti
Hur skulle det se ut om vi spelade ishockey på en rink men vi tog bort målen, och vi åkte och räknade passningar inom lagen i stället? Jättebra träning men hur kul skulle det vara att titta på och hur länge skulle spelarna tycka att det var kul?
För några år sedan så var det omöjligt för t.ex. en 96:a att spela med 95:or i Stockholm. Trots att en kille alltid spelat med ett år äldre så när det var dags för seriespel första gången så fick man ingen dispens. Hur tänkte man då? Han fick då byta lag och skiljas från alla sina kompisar, bara för att han var duktig. Jag vet flera fall där detta inträffade.
Sen kom man på att man skulle ändra lite i regelverken.
Nu så kan en 96-spelare spela i ett 95-lag som spelar i 94-serien där man får flytta ner 93or. Så tänker man nu! Skulle vara kul att höra vad som gjorde att det ändrades.
Sen skulle det vara roligt att få höra anledningen till att en spelare inte får spela i flera lag i slutspelet. Det måste ha diskuterats friskt fram och tillbaka. Straffad igen för att man är duktig.
Ja men då tar ju de upp platser för flera andra spelare istället, säger då vissa. Andra spelare får ju chansen istället. Visst är det så men faktum kvarstår, det är inte kul att vinna om det andra laget inte har med sig sina bästa spelare.
Tänk er själva om ett landslag skulle komma med hälften juniorer till en match. Hur stark värdemätare blir det då för de som spelar i det vinnande laget. De har allt att förlora. Det värsta är att de som vinner matchen känner sig mera som förlorare än det lag som verkligen förlorade om de bästa inte var med. Sen kan alla säga vad de vill om att alla spelare går att ersätta. Skitsnack säger jag. Ersätt Tomas Holmström i Detroit då. Rolig uppgift för den ersättaren, snacka om att ha förlorat på förhand.
Natti natti
Tack för allt stöd å Zinken har is igen
"Förtal", "totalpucko" och idiotförklarande är bara ett fåtal av de ord som har nämnts i gästboken idag, för att inte tala om vad jag fått för e-mail. Tack för allt stöd, men tyvärr hjälper detta inte mot dessa personer för de har inget annat i livet än att bry sig om andra.
Dessvärre går nu ryktet om att Stockholms Ishockeyförbund skickat ut detta e-mail från Lasse till alla föreningar. Vet ju inte om detta är sant, men då vill jag lova att förbundet är ute på djupt vatten. Kommer dock att ta reda på det. Det skulle dock inte förvåna mig om det är så, då jag vet att de till exempel ringde upp Stockholms TV-pucktränare och sa att han inte fick vara med på vårt läger i sommar även om han själv ville det. Jag skulle vilja kalla det överförmynderi att bestämma vad han skall göra och inte göra på sin semester. Att han sedan skulle kunna ha nytta av det i sitt jobb med TV-pucken gör ju inte saken bättre. Nog om detta
Stockholms Ishockeyförbund vill ju ha ett möte med mig nästa vecka, och jag undrar eller rättare sagt förutsätter att de även skall ha ett möte med Lasse Söderström. För i det juridiska samhället så hör ju en domstol båda parter inför en jury innan densamma dömer eller friar. Min fundering angående brev eller e-mail till förbundet är att om de skall döma utan att höra vid varje tillfälle som något missnöje dyker upp, så får de nog inte mycket annat gjort än att hålla på just med detta. Jag menar stackars alla tränare som måste åka dit på förhör då.
Som sagt jag vet inte om det finns någon substans i det jag skrivit nu och jag vill inte smutskasta någon nu och alla de undringar och frågor jag har kommer jag ställa till dem nästa vecka, ansikte mot ansikte.
Så till dagens lilla ämne. Zinkensdamm har is igen och hela Hammarby jublar, åtminstone ungdomslagen. Ni som kommer dit och spelar matcher kommer att bli förvånade, vilken skillnad! Det är näst intill så ljust och snyggt som på ett sjukhus. Tyvärr är det fortfarande lite sterilt men så fort det kommer upp lite skyltar och annat så blir det kanon. Det var en glädje som spreds mellan killarna när jag var där som jag inte sett på hela säsongen. Hammarby är hemma.
Nu till A-lagets situation, de ligger ju på konkursens brant och ingen vet vad som kommer att hända i framtiden. För ishockeyns skull så hoppas jag att det går bra till slut. Hammarby är ju et mycket starkt varumärke trots allt och inget lag, åtminstone i Stockholm, är väl mera förknippat med bra träning och framgångar i ungdomsleden med egna produkter än just ”Bajen”.
Nisse Ekman, Kristian Huselius, Jonny Oduya och bröderna Holmqvist bara för att nämna några har fått största delen av sin utbildning i Hammarby. Sen att de kanske inte startade i hockeyskolan är ju en annan historia.
Så hoppas att klubben som grundades 1897 och som vunnit 8 SM-guld kan få fortsätta utbilda ishockeyspelare länge till.
God afton
Dessvärre går nu ryktet om att Stockholms Ishockeyförbund skickat ut detta e-mail från Lasse till alla föreningar. Vet ju inte om detta är sant, men då vill jag lova att förbundet är ute på djupt vatten. Kommer dock att ta reda på det. Det skulle dock inte förvåna mig om det är så, då jag vet att de till exempel ringde upp Stockholms TV-pucktränare och sa att han inte fick vara med på vårt läger i sommar även om han själv ville det. Jag skulle vilja kalla det överförmynderi att bestämma vad han skall göra och inte göra på sin semester. Att han sedan skulle kunna ha nytta av det i sitt jobb med TV-pucken gör ju inte saken bättre. Nog om detta
Stockholms Ishockeyförbund vill ju ha ett möte med mig nästa vecka, och jag undrar eller rättare sagt förutsätter att de även skall ha ett möte med Lasse Söderström. För i det juridiska samhället så hör ju en domstol båda parter inför en jury innan densamma dömer eller friar. Min fundering angående brev eller e-mail till förbundet är att om de skall döma utan att höra vid varje tillfälle som något missnöje dyker upp, så får de nog inte mycket annat gjort än att hålla på just med detta. Jag menar stackars alla tränare som måste åka dit på förhör då.
Som sagt jag vet inte om det finns någon substans i det jag skrivit nu och jag vill inte smutskasta någon nu och alla de undringar och frågor jag har kommer jag ställa till dem nästa vecka, ansikte mot ansikte.
Så till dagens lilla ämne. Zinkensdamm har is igen och hela Hammarby jublar, åtminstone ungdomslagen. Ni som kommer dit och spelar matcher kommer att bli förvånade, vilken skillnad! Det är näst intill så ljust och snyggt som på ett sjukhus. Tyvärr är det fortfarande lite sterilt men så fort det kommer upp lite skyltar och annat så blir det kanon. Det var en glädje som spreds mellan killarna när jag var där som jag inte sett på hela säsongen. Hammarby är hemma.
Nu till A-lagets situation, de ligger ju på konkursens brant och ingen vet vad som kommer att hända i framtiden. För ishockeyns skull så hoppas jag att det går bra till slut. Hammarby är ju et mycket starkt varumärke trots allt och inget lag, åtminstone i Stockholm, är väl mera förknippat med bra träning och framgångar i ungdomsleden med egna produkter än just ”Bajen”.
Nisse Ekman, Kristian Huselius, Jonny Oduya och bröderna Holmqvist bara för att nämna några har fått största delen av sin utbildning i Hammarby. Sen att de kanske inte startade i hockeyskolan är ju en annan historia.
Så hoppas att klubben som grundades 1897 och som vunnit 8 SM-guld kan få fortsätta utbilda ishockeyspelare länge till.
God afton
Select Stars Hysteri
Select Stars är hysteri säger Lasse Söderström som har tre söner som spelar eller spelat ishockey.
Om namnet är en pseudonym, vilket jag tror, eller hans riktiga namn spelar ingen roll, men oavsett så har den personen nu skickat ett e-mail till Stockholms ishockeyförbund som jag tänkte att alla skulle få ta del utav här nedan. Ni som läser detta får sedan gärna kontakta mig och berätta vad ni tycker.
Brevet till Stockholms Ishockeyförbund adresserat till Lars-Gunnar Jansson:
"Hej!
Vill bara informera Er om att Ni inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att få bemästra ett antal starka lobbyister, intrigmakare och populister inom årskull 1994.
Jag har följt Stockholmshockey genom 3 egna söner som spelar och har spelat i s.k. elitföreningar" .
Hockeyvärlden i den Kungliga Hufvudstaden blir alltmer skruvad för varje år som går. Ledare, tränare och föräldrar som springer i korridorer och tisslar och tasslar lägger ned oerhörda pengar och på att föra fram sina egna söner och det med rövslickeri och lobbyism som främsta vapen.
Man är m.a.o. beredda att gå över lik för att uppnå sina syften.
Några exempel på dessa företeelser är bl.a. Select Stars med Jonas Engback i spetsen som bedriver någon form av illa underbyggd scouting verksamhet där han bjuder in för honom och sina egna syften "viktiga spelare" . Ändamålet är mer än uppenbart då Jonas självklart smörjer tränare i andra lag och bjuder in deras telningar för att ev. erhålla gentjänster i framtiden ex. inför TV pucks uttagningar osv. I syfte att inte vara alltför långrandig väljer jag att inte gå in mer djuplodande på vilken problematik Stockholmshockeyn står inför.
Jag hoppas dock att du suger åt dig informationen som är självupplevd under ca 15 års tid. Min förhoppning är att Ni tänker till ordentligt när tillsätter ansvariga för framtida uttagningar till Tv pucken bl.a. dvs. individer som är självgående och med ambitionen att alla skall ha samma möjligheter att kvalificera sig på sportsliga grunder och inget annat. Med andra ord goda företrädare för Stockholmsishockeyns bästa. Dagens verklighet är tyvärr en riktigt pajasartad ankdamm framförallt på föreningsnivå. Om du bara visste LG !!
Här har vi avarternas högsäte i komprimerad form: www.lagsidan.se/selectstars
Roade mig med att se hur många spelare registrerade för Stockholmsklubbar som kvalificerat sig för Sweden U18+ U20 till nästkommande turneringar. Svaret är 5 av 44 dvs. endast 11% vilket är ett klart underbetyg till landets största hockeydistrikt och som jag ser det ett direkt svar på hetsen i landets största hockeydistrikt. Det har gått för långt och någon måste ta tag i problematiken och det nu.
Snälla LG se till att förbundet vaknar till och stämmer i bäcken mot drivande föräldrar som ex Jonas Engback. Öppna även ögonen för verkligheten därute och detektera toktränare som enbart vill bygga sitt eget CV på bekostnad av våra barn och ungdomar. Jag har faktiskt vid ett flertal tillfällen varit med om tränare som toktoppat sina lag när grabbarna spelat på tvären för att nå ett "resultat" Mina grabbar har alltid fått spela i dessa situationer men jag tycker likförbannat att det är helt sjukt. Om man i tidig ålder innan pubertet visste vilka som har kapaciteten att spela på absolut elitnivå skulle naturligtvis ex NHL kommersialisera även den delen och signa spelare genom deras föräldrar redan i 10-års åldern som är en verklighet in fotbollens värld idag.
Som sagt var håll koll på 94 turbulensen redan nu
Lasse Söderström
Hockeyfarsa"
Sug på den ni! Jag undrar vilket liv en sådan person har? Jag har blivit uppfostrad att man skall vara rak och är det något som man ogillar så går man till källan och talar om sin åsikt.
Bevisligen har alla inte fått samma uppfostran som jag. Att man tycker olika om saker och ting här i världen är ju ingen nyhet men att smutskasta någon så hårt som brinner för sporten gör mig oerhört besviken. Under mina 16 år som officer lärde jag mig dock en sak; ”Det som inte dödar, det härdar!” Med det menas att jag bara blir starkare av att folk bryr sig och försöker ställa till problem för mig.
Lovar att detta stärker mig.
Trots allt tycker jag att det är ok att någon vill utrycka sitt missnöje över vår camp och har också förståelse för att många är fega och inte vågar ta det direkt med mig utan smyger bakom min rygg. Men som gammal underrättelse officer så kommer jag att få reda på vem det är.
De som känner mig vet nog att mycket av det som står i mailet inte stämmer men de som inte känner mig kan ju tro på det. Jag är ju inte dummare än att jag redan kontaktat Sthlm:s Ishockeyförbund och skall ha ett möte med dem.
Intressant det som han skriver är att jag smörar för tränare och att mina söner skall komma med TV-pucken. Han kan ju inte ha läst mina bloggar där jag tar avstånd från den SÅ traditionella tävlingen just för att många lägger av när de inte kommer med. Att han blandar in dem(mina söner) i vårt projekt gör honom ju inte direkt modigare i mina ögon. Min äldste son spelade i Hammarby men ville inte satsa så han har gått tillbaka till sin hemmaklubb i de lägre divisionerna och spelar där för att han tycker det är roligt, med sina kompisar. Där finns inga krav och det passar honom, och passar det honom så passar det mig. Min undran är bara till dem som tar ut TV-pucklagen, hur tittar de på spelarna? Måste de spela i de stora lagen för att ha en chans?
Att Lasse varit duktig och tagit fram de spelare som spelar i juniorlandslagen som kommer från Stockholm understryker ju att han inte vet vad jag tycker och varför. Jag har ju just skrivit om detta problem i tidigare inlägg just här om att stockholmarna hamnar på efterkälken i dessa åldrar. Det torde ju då inte bero på Select Stars då vi bara funnits i två säsonger. Vi tror snarare att det kan bli en positiv utveckling av ishockeyn om man tidigare kan få spela och träna med jämbördiga på sommaren. Det finns ju trots allt en efterfrågan, så varför startar inte flera camper om det är så enkelt.
Apropå hysteri, när är det ok att få vara bra? När får man börja satsa utan att av Lasse bli idiotförklarad? Vad är skillnaden på ett sommarhockeyläger för duktiga spelare och storklubbarnas värvningar, på hockeygymnasierna, på regions camperna och TV-pucken. Sport handlar om att vinna inte bara att deltaga. Hur många dagisbarn på tre-fyra år har inte springtävlingar på gården. Ska vi förbjuda det för att de är för unga?
Skärpning nu för tusan, om alla sköter om sitt eget hus, så får vi alla den utveckling som vi vill att våra egna barn skall ha. Lägret bygger trots allt på frivillighet.
God natt
Om namnet är en pseudonym, vilket jag tror, eller hans riktiga namn spelar ingen roll, men oavsett så har den personen nu skickat ett e-mail till Stockholms ishockeyförbund som jag tänkte att alla skulle få ta del utav här nedan. Ni som läser detta får sedan gärna kontakta mig och berätta vad ni tycker.
Brevet till Stockholms Ishockeyförbund adresserat till Lars-Gunnar Jansson:
"Hej!
Vill bara informera Er om att Ni inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att få bemästra ett antal starka lobbyister, intrigmakare och populister inom årskull 1994.
Jag har följt Stockholmshockey genom 3 egna söner som spelar och har spelat i s.k. elitföreningar" .
Hockeyvärlden i den Kungliga Hufvudstaden blir alltmer skruvad för varje år som går. Ledare, tränare och föräldrar som springer i korridorer och tisslar och tasslar lägger ned oerhörda pengar och på att föra fram sina egna söner och det med rövslickeri och lobbyism som främsta vapen.
Man är m.a.o. beredda att gå över lik för att uppnå sina syften.
Några exempel på dessa företeelser är bl.a. Select Stars med Jonas Engback i spetsen som bedriver någon form av illa underbyggd scouting verksamhet där han bjuder in för honom och sina egna syften "viktiga spelare" . Ändamålet är mer än uppenbart då Jonas självklart smörjer tränare i andra lag och bjuder in deras telningar för att ev. erhålla gentjänster i framtiden ex. inför TV pucks uttagningar osv. I syfte att inte vara alltför långrandig väljer jag att inte gå in mer djuplodande på vilken problematik Stockholmshockeyn står inför.
Jag hoppas dock att du suger åt dig informationen som är självupplevd under ca 15 års tid. Min förhoppning är att Ni tänker till ordentligt när tillsätter ansvariga för framtida uttagningar till Tv pucken bl.a. dvs. individer som är självgående och med ambitionen att alla skall ha samma möjligheter att kvalificera sig på sportsliga grunder och inget annat. Med andra ord goda företrädare för Stockholmsishockeyns bästa. Dagens verklighet är tyvärr en riktigt pajasartad ankdamm framförallt på föreningsnivå. Om du bara visste LG !!
Här har vi avarternas högsäte i komprimerad form: www.lagsidan.se/selectstars
Roade mig med att se hur många spelare registrerade för Stockholmsklubbar som kvalificerat sig för Sweden U18+ U20 till nästkommande turneringar. Svaret är 5 av 44 dvs. endast 11% vilket är ett klart underbetyg till landets största hockeydistrikt och som jag ser det ett direkt svar på hetsen i landets största hockeydistrikt. Det har gått för långt och någon måste ta tag i problematiken och det nu.
Snälla LG se till att förbundet vaknar till och stämmer i bäcken mot drivande föräldrar som ex Jonas Engback. Öppna även ögonen för verkligheten därute och detektera toktränare som enbart vill bygga sitt eget CV på bekostnad av våra barn och ungdomar. Jag har faktiskt vid ett flertal tillfällen varit med om tränare som toktoppat sina lag när grabbarna spelat på tvären för att nå ett "resultat" Mina grabbar har alltid fått spela i dessa situationer men jag tycker likförbannat att det är helt sjukt. Om man i tidig ålder innan pubertet visste vilka som har kapaciteten att spela på absolut elitnivå skulle naturligtvis ex NHL kommersialisera även den delen och signa spelare genom deras föräldrar redan i 10-års åldern som är en verklighet in fotbollens värld idag.
Som sagt var håll koll på 94 turbulensen redan nu
Lasse Söderström
Hockeyfarsa"
Sug på den ni! Jag undrar vilket liv en sådan person har? Jag har blivit uppfostrad att man skall vara rak och är det något som man ogillar så går man till källan och talar om sin åsikt.
Bevisligen har alla inte fått samma uppfostran som jag. Att man tycker olika om saker och ting här i världen är ju ingen nyhet men att smutskasta någon så hårt som brinner för sporten gör mig oerhört besviken. Under mina 16 år som officer lärde jag mig dock en sak; ”Det som inte dödar, det härdar!” Med det menas att jag bara blir starkare av att folk bryr sig och försöker ställa till problem för mig.
Lovar att detta stärker mig.
Trots allt tycker jag att det är ok att någon vill utrycka sitt missnöje över vår camp och har också förståelse för att många är fega och inte vågar ta det direkt med mig utan smyger bakom min rygg. Men som gammal underrättelse officer så kommer jag att få reda på vem det är.
De som känner mig vet nog att mycket av det som står i mailet inte stämmer men de som inte känner mig kan ju tro på det. Jag är ju inte dummare än att jag redan kontaktat Sthlm:s Ishockeyförbund och skall ha ett möte med dem.
Intressant det som han skriver är att jag smörar för tränare och att mina söner skall komma med TV-pucken. Han kan ju inte ha läst mina bloggar där jag tar avstånd från den SÅ traditionella tävlingen just för att många lägger av när de inte kommer med. Att han blandar in dem(mina söner) i vårt projekt gör honom ju inte direkt modigare i mina ögon. Min äldste son spelade i Hammarby men ville inte satsa så han har gått tillbaka till sin hemmaklubb i de lägre divisionerna och spelar där för att han tycker det är roligt, med sina kompisar. Där finns inga krav och det passar honom, och passar det honom så passar det mig. Min undran är bara till dem som tar ut TV-pucklagen, hur tittar de på spelarna? Måste de spela i de stora lagen för att ha en chans?
Att Lasse varit duktig och tagit fram de spelare som spelar i juniorlandslagen som kommer från Stockholm understryker ju att han inte vet vad jag tycker och varför. Jag har ju just skrivit om detta problem i tidigare inlägg just här om att stockholmarna hamnar på efterkälken i dessa åldrar. Det torde ju då inte bero på Select Stars då vi bara funnits i två säsonger. Vi tror snarare att det kan bli en positiv utveckling av ishockeyn om man tidigare kan få spela och träna med jämbördiga på sommaren. Det finns ju trots allt en efterfrågan, så varför startar inte flera camper om det är så enkelt.
Apropå hysteri, när är det ok att få vara bra? När får man börja satsa utan att av Lasse bli idiotförklarad? Vad är skillnaden på ett sommarhockeyläger för duktiga spelare och storklubbarnas värvningar, på hockeygymnasierna, på regions camperna och TV-pucken. Sport handlar om att vinna inte bara att deltaga. Hur många dagisbarn på tre-fyra år har inte springtävlingar på gården. Ska vi förbjuda det för att de är för unga?
Skärpning nu för tusan, om alla sköter om sitt eget hus, så får vi alla den utveckling som vi vill att våra egna barn skall ha. Lägret bygger trots allt på frivillighet.
God natt
Att brinna för något
Om man brinner för ishockey så är det väl för sporten man brinner. Inte med vilket lag, vilken ålder, i vilken femma eller med vilka spelare man spelar med. Spelet i sig är ju det viktigaste.
Tyvärr kommer själva sporten i skymundan för just de saker jag nyss nämnde.
Varför är det så? Beror det på barnen som spelar eller finns det en annan anledning?
Ja då kommer vi in på det igen, föräldrarna vid middagsbordet. De som ritar i smöret och visar med äggkopparna hur de skall åka på banan. Det är allt som oftast de som talar om vilka som är dåliga i laget, att de inte skall spela med yngre eller att de borde byta lag.
Min uppfattning är att om man ser att barnen inte kan eller tillåts utvecklas i en klubb så måste man överväga att flytta. Därmed inte sagt att man skall byta direkt, för gräset är kanske inte alltid grönare på andra sidan staketet. Det beror i de flesta fall att tränaren inte är tillräckligt bra eller att organisationen motarbetar enskilda spelares utveckling med det mest svenska av allt, jantelagen,
”Du skall inte tro att du är något bara för att du är duktig”.
Skall man nu byta lag så måste man i första hand ha koll på att barnet själv vill. Då menar jag inte att med mutor, så som att du får en ny klubba om du byter lag, skall få han/henne att säga att de vill byta. Utan att det kommer från hjärtat. Sen att vi som vuxna har erfarenhet och kanske ser mera klarsynt på saker och ting skall inte komma i första hand. Trivsel och att ha roligt är viktigt för dem.
Det kan ju vara så att det inte betyder allt för dem, att de inte spelar med de bästa i laget eller att man måste vinna hela tiden. Den biten står oftast vi föräldrar för.
Faktum är att de som är lite smarta kanske inte ens vill spela med de bästa för att få chansen att synas och ta ansvar, och därigenom få bäst utveckling.
Att spela med äldre eller yngre har både för- och nackdelar som jag ser det. Med äldre går det fortare och man därigenom mindre tid på sig i allt. Att sen spela med yngre tycker ju många är förnedrande. Att få vara lite stjärna och kunna göra saker man kanske tränar på allmis i matchsituationer är kanon för självförtroendet. Brinner man för hockeyn har åldern inget med saken att göra menar jag.
Låt nu barnen bestämma om sin sport i det mesta så slipper vi att hela lag som har talang spricker och splittras. Det är då barnen som blir lidande. Det räcker med att vi vuxna har delat in dem i olika nivåer, vilket är till för att just utveckla individerna. Hoppas det kan stanna vid det.
Imorgon skall vi prata om den så kallade hysterin som tydligen Select Stars sprider. Det kommer att bli intressant läsning kan jag lova, åtminstone för Stockholms ishockey förbund.
God kväll
Tyvärr kommer själva sporten i skymundan för just de saker jag nyss nämnde.
Varför är det så? Beror det på barnen som spelar eller finns det en annan anledning?
Ja då kommer vi in på det igen, föräldrarna vid middagsbordet. De som ritar i smöret och visar med äggkopparna hur de skall åka på banan. Det är allt som oftast de som talar om vilka som är dåliga i laget, att de inte skall spela med yngre eller att de borde byta lag.
Min uppfattning är att om man ser att barnen inte kan eller tillåts utvecklas i en klubb så måste man överväga att flytta. Därmed inte sagt att man skall byta direkt, för gräset är kanske inte alltid grönare på andra sidan staketet. Det beror i de flesta fall att tränaren inte är tillräckligt bra eller att organisationen motarbetar enskilda spelares utveckling med det mest svenska av allt, jantelagen,
”Du skall inte tro att du är något bara för att du är duktig”.
Skall man nu byta lag så måste man i första hand ha koll på att barnet själv vill. Då menar jag inte att med mutor, så som att du får en ny klubba om du byter lag, skall få han/henne att säga att de vill byta. Utan att det kommer från hjärtat. Sen att vi som vuxna har erfarenhet och kanske ser mera klarsynt på saker och ting skall inte komma i första hand. Trivsel och att ha roligt är viktigt för dem.
Det kan ju vara så att det inte betyder allt för dem, att de inte spelar med de bästa i laget eller att man måste vinna hela tiden. Den biten står oftast vi föräldrar för.
Faktum är att de som är lite smarta kanske inte ens vill spela med de bästa för att få chansen att synas och ta ansvar, och därigenom få bäst utveckling.
Att spela med äldre eller yngre har både för- och nackdelar som jag ser det. Med äldre går det fortare och man därigenom mindre tid på sig i allt. Att sen spela med yngre tycker ju många är förnedrande. Att få vara lite stjärna och kunna göra saker man kanske tränar på allmis i matchsituationer är kanon för självförtroendet. Brinner man för hockeyn har åldern inget med saken att göra menar jag.
Låt nu barnen bestämma om sin sport i det mesta så slipper vi att hela lag som har talang spricker och splittras. Det är då barnen som blir lidande. Det räcker med att vi vuxna har delat in dem i olika nivåer, vilket är till för att just utveckla individerna. Hoppas det kan stanna vid det.
Imorgon skall vi prata om den så kallade hysterin som tydligen Select Stars sprider. Det kommer att bli intressant läsning kan jag lova, åtminstone för Stockholms ishockey förbund.
God kväll
Storlekens betydelse
Zdeno Chara är väl den störste och Mike Weaver den minste. Men det är bara i storleken och inte i spelet. Zdeno är 206 cm och Mike 175 cm. Trots detta så spelar de i samma division i samma liga. Båda är backar.
Jag vill idag belysa storlekens och pubertetens inverkan på ishockeyn.
Alla är ju ungefär lika stora när vi föds och de första åren. Efter detta så har alla en ganska olik utveckling för att sedan när vi är vuxna igen så är vi trots allt ganska lika stora igen.
Mellan ca 12-17 år kommer ju de flesta in i puberteten. Där kan det vara en oerhört stor skillnad inte bara i storlek utan också i muskelstyrka och spelmognad. Min erfarenhet säger att det kan skilja så mycket som 50 kilo och 30 cm på två spelare i samma ålder. Många säger såklart att det är en fördel, men jag tycker snarare att det i långa loppet kan vara en nackdel.
De som är stora tidigt behöver inte träna lika hårt för att lyckas i sin idrott, åtminstone inte på kort sikt. De åker snabbare, skjuter hårdare och har mera användning av sin kropp i spelet än de som är små.
Av den anledningen kan det bli problem längre fram när de mindre spelarna börjar växa. De har ju fått jobba stenhårt hela tiden för att hänga med. Teknik, snabbhet, listighet och tuffhet har behövts i högre grad när de inte har längd och vikt att luta sig emot. De har lärt sig att de måste träna hårt och använda dessa egenskaper på bästa sätt.
Jag menar att ju längre det dröjer innan spelarna kommer in i puberteten och ändå klarar att spela på högsta nivå, desto större fördel har de när de börjar växa.
Ett annat problem med puberteten är ju hjärnan. Den fylls ju med hormoner och fungerar lite annorlunda ibland då. Det är ju ingen överdrift att säga och jag tror att alla kan intyga det som har haft barn i puberteten. De tänker på annat, humöret kan vara på topp ena sekunden och sen kan det flyga grejor genom luften den andra sekunden, och det värsta är att man inte förstår någonting.
Sen är det tjejer som kommer in i bilden och då kanske de vill sluta med ishockeyn helt tvärt.
Så var mina tankar om detta.
God kväll
Jag vill idag belysa storlekens och pubertetens inverkan på ishockeyn.
Alla är ju ungefär lika stora när vi föds och de första åren. Efter detta så har alla en ganska olik utveckling för att sedan när vi är vuxna igen så är vi trots allt ganska lika stora igen.
Mellan ca 12-17 år kommer ju de flesta in i puberteten. Där kan det vara en oerhört stor skillnad inte bara i storlek utan också i muskelstyrka och spelmognad. Min erfarenhet säger att det kan skilja så mycket som 50 kilo och 30 cm på två spelare i samma ålder. Många säger såklart att det är en fördel, men jag tycker snarare att det i långa loppet kan vara en nackdel.
De som är stora tidigt behöver inte träna lika hårt för att lyckas i sin idrott, åtminstone inte på kort sikt. De åker snabbare, skjuter hårdare och har mera användning av sin kropp i spelet än de som är små.
Av den anledningen kan det bli problem längre fram när de mindre spelarna börjar växa. De har ju fått jobba stenhårt hela tiden för att hänga med. Teknik, snabbhet, listighet och tuffhet har behövts i högre grad när de inte har längd och vikt att luta sig emot. De har lärt sig att de måste träna hårt och använda dessa egenskaper på bästa sätt.
Jag menar att ju längre det dröjer innan spelarna kommer in i puberteten och ändå klarar att spela på högsta nivå, desto större fördel har de när de börjar växa.
Ett annat problem med puberteten är ju hjärnan. Den fylls ju med hormoner och fungerar lite annorlunda ibland då. Det är ju ingen överdrift att säga och jag tror att alla kan intyga det som har haft barn i puberteten. De tänker på annat, humöret kan vara på topp ena sekunden och sen kan det flyga grejor genom luften den andra sekunden, och det värsta är att man inte förstår någonting.
Sen är det tjejer som kommer in i bilden och då kanske de vill sluta med ishockeyn helt tvärt.
Så var mina tankar om detta.
God kväll
Skador inom idrotten
Skador inom idrotten, är precis lika vanligt som att barn blir sjuka. Det som skiljer en skada från en sjukdom är det psykiska, d.v.s. rädslan att det skall hända igen och göra så ont igen. Den rädslan kan hänga med länge efteråt om man har otur. Den finns inte om man har en förkylning eller en magsjuka.
Problemen är att vi som föräldrar är för angelägna om att de inte skall komma för långt efter, och därför medger träning eller match ett par dagar för tidigt. Då kan sjukdomen komma tillbaka och dessutom en del andra också som kan vara livsfarliga. Hellre vara borta två dagar extra än hela livet.
Skador som drabbar ishockeyspelare är ju ofta armar, handleder, lårkakor, axlar, nyckelben och fötter. De s.k. mjukdelsskadorna är ju inte så farliga men så fort det blir en fraktur så är det en lång väg tillbaka. Har spelaren gips så ligger det mellan fyra och åtta veckor tills det tas bort beroende på vad det är för fraktur.
Att sedan bygga upp muskler som försvunnit tar tid men inte så lång tid som att få upp tempot i kroppen samt att få bort den tidigare nämnda rädslan. Att tro att en spelare skall vara på samma nivå när han/hon kliver på is igen som han var när han/hon blev skadade är bara att glömma. Det tar nog minst en månad till efter det att de kan träna på 100 % igen innan de kommit tillbaka till tempot. Men aldrig något ont som inte för något gott med sig. Motivationen och suget efter ishockey är i alla fall på topp, vilket gör att uppförsbacken slätas ut lite.
Viktigt i sammanhanget är att föräldrar, tränare, barnet men framför allt läkaren har en bra dialog om hur träning och matchning skall ske så att det blir rätt både fysiskt och psykiskt.
Får spelaren inte rätt stöd och förklaringar så är det lätt hänt att de tappar självförtroende om det inte går bra direkt i början. Där måste tränaren hjälpa till och stötta. I värsta fall kan det gå så långt att en långtidsskadad spelare vill sluta spela för att det går så dåligt i början efter skadan.
Nu får det räcka för idag med ishockey.
Hej svejs
Problemen är att vi som föräldrar är för angelägna om att de inte skall komma för långt efter, och därför medger träning eller match ett par dagar för tidigt. Då kan sjukdomen komma tillbaka och dessutom en del andra också som kan vara livsfarliga. Hellre vara borta två dagar extra än hela livet.
Skador som drabbar ishockeyspelare är ju ofta armar, handleder, lårkakor, axlar, nyckelben och fötter. De s.k. mjukdelsskadorna är ju inte så farliga men så fort det blir en fraktur så är det en lång väg tillbaka. Har spelaren gips så ligger det mellan fyra och åtta veckor tills det tas bort beroende på vad det är för fraktur.
Att sedan bygga upp muskler som försvunnit tar tid men inte så lång tid som att få upp tempot i kroppen samt att få bort den tidigare nämnda rädslan. Att tro att en spelare skall vara på samma nivå när han/hon kliver på is igen som han var när han/hon blev skadade är bara att glömma. Det tar nog minst en månad till efter det att de kan träna på 100 % igen innan de kommit tillbaka till tempot. Men aldrig något ont som inte för något gott med sig. Motivationen och suget efter ishockey är i alla fall på topp, vilket gör att uppförsbacken slätas ut lite.
Viktigt i sammanhanget är att föräldrar, tränare, barnet men framför allt läkaren har en bra dialog om hur träning och matchning skall ske så att det blir rätt både fysiskt och psykiskt.
Får spelaren inte rätt stöd och förklaringar så är det lätt hänt att de tappar självförtroende om det inte går bra direkt i början. Där måste tränaren hjälpa till och stötta. I värsta fall kan det gå så långt att en långtidsskadad spelare vill sluta spela för att det går så dåligt i början efter skadan.
Nu får det räcka för idag med ishockey.
Hej svejs
Hur många tror att Tommy Sandlin eller Leif Boork var två av de grymmaste spelarna på sin tid?
Hur många vet att de var två av de bästa coacherna/tränarna på sin tid?
Jag vill idag belysa att bara för att man var en bra spelare så behöver man nödvändigtvis inte vara en bra ledare. Samma sak gäller ju att man som i Sandlins fall, han är en av de mest meriterade tränarna i svensk historia men som spelare inte alls framstående.
Hur skall en bra ledare vara då? Vilka egenskaper behövs?
Jag tror att rättvis, lyhörd och ansvarsfull är tre egenskaper som alla ledare skulle ha nytta av att besitta, men givetvis noggrann, kunnig och seriös också. En ledare måste i alla lägen vara ett föredöme och dessutom vara konsekvent. Annars blir man snart uppäten.
Det finns ju många coacher som är hårda och näst intill hänsynslösa i striden om att vinna enstaka matcher. De går över lik för att vinna betydelselösa matcher vilket är ett kortsiktigt tänkande. Då menar jag inte att man bänkar en spelare utan hur man talar om det för honom, om han nu överhuvudtaget gör det.
Som alla vet finns olika spelartyper på isen, men det många tränare glömmer är att det finns lika många olika människotyper utanför isen och i båset också. Dessa kan inte alla behandlas på samma sätt. Vissa måste man vara tydliga och lågmälda med, medan andra kan man eller till och med måste gapa på för att få igång. Vissa förstår en övning direkt, andra inte. Men alla är lika mycket värda för det. Kan man inse detta så har man kommit en bra bit på vägen.
Jag har tyvärr på nära håll fått uppleva motsatsen till det jag skrev med ett förödande resultat.
Ni därute har säkert ett antal liknande händelser att kunna berätta om.
I vår tid, där nu ishockeyn får färre och färre spelare för varje år, så borde vi vara rädda om de spelare vi har. Ledare som inte har dessa ovan nämnda egenskaper bidrar starkt till att talanger väljer andra idrotter istället. En jämförelse är att du skall lära dig tyska och franska, din tyska lärare är en förskräcklig människa, elak, okunnig och gammalmodig. Din franska lärare däremot är fantastiskt duktig och trevlig att ha att göra med. Vilket språk lär du dig snabbast och vilket vill du fortsätta med? Svaret är lika enkelt som valet blir mellan två idrotter där du har bra eller dåliga ledare.
Måste man ha hållit på själv med ishockey överhuvudtaget för att vara ledare då?
Knappast säger jag, sen finns det ju alltid olika definitioner på ledare. Det finns klubbdirektörer, sportchefer, lagledare, materialförvaltare, tränare men gemensamt är att jag inte tror att man behöver ha hållit på med ishockey för att tillföra något. Att det är bra råder inget tvivel om, men det är inget måste. Det finns ett antal fördelar med att inte ha hållit på med det också. Så som nytänkande, utveckling inom andra områden i träningen m.m.
Varför har t.ex. Luleå Hockey anställt Hans Chrunak som sportchef, simlandslagets f.d. förbundskapten och dessutom inflyttad från Skåne? Förmodligen för att han är duktig på något som de vill ha i Luleå. Så enkelt borde det vara överallt.
Nu är klockan mycket
God natt
Jag vill idag belysa att bara för att man var en bra spelare så behöver man nödvändigtvis inte vara en bra ledare. Samma sak gäller ju att man som i Sandlins fall, han är en av de mest meriterade tränarna i svensk historia men som spelare inte alls framstående.
Hur skall en bra ledare vara då? Vilka egenskaper behövs?
Jag tror att rättvis, lyhörd och ansvarsfull är tre egenskaper som alla ledare skulle ha nytta av att besitta, men givetvis noggrann, kunnig och seriös också. En ledare måste i alla lägen vara ett föredöme och dessutom vara konsekvent. Annars blir man snart uppäten.
Det finns ju många coacher som är hårda och näst intill hänsynslösa i striden om att vinna enstaka matcher. De går över lik för att vinna betydelselösa matcher vilket är ett kortsiktigt tänkande. Då menar jag inte att man bänkar en spelare utan hur man talar om det för honom, om han nu överhuvudtaget gör det.
Som alla vet finns olika spelartyper på isen, men det många tränare glömmer är att det finns lika många olika människotyper utanför isen och i båset också. Dessa kan inte alla behandlas på samma sätt. Vissa måste man vara tydliga och lågmälda med, medan andra kan man eller till och med måste gapa på för att få igång. Vissa förstår en övning direkt, andra inte. Men alla är lika mycket värda för det. Kan man inse detta så har man kommit en bra bit på vägen.
Jag har tyvärr på nära håll fått uppleva motsatsen till det jag skrev med ett förödande resultat.
Ni därute har säkert ett antal liknande händelser att kunna berätta om.
I vår tid, där nu ishockeyn får färre och färre spelare för varje år, så borde vi vara rädda om de spelare vi har. Ledare som inte har dessa ovan nämnda egenskaper bidrar starkt till att talanger väljer andra idrotter istället. En jämförelse är att du skall lära dig tyska och franska, din tyska lärare är en förskräcklig människa, elak, okunnig och gammalmodig. Din franska lärare däremot är fantastiskt duktig och trevlig att ha att göra med. Vilket språk lär du dig snabbast och vilket vill du fortsätta med? Svaret är lika enkelt som valet blir mellan två idrotter där du har bra eller dåliga ledare.
Måste man ha hållit på själv med ishockey överhuvudtaget för att vara ledare då?
Knappast säger jag, sen finns det ju alltid olika definitioner på ledare. Det finns klubbdirektörer, sportchefer, lagledare, materialförvaltare, tränare men gemensamt är att jag inte tror att man behöver ha hållit på med ishockey för att tillföra något. Att det är bra råder inget tvivel om, men det är inget måste. Det finns ett antal fördelar med att inte ha hållit på med det också. Så som nytänkande, utveckling inom andra områden i träningen m.m.
Varför har t.ex. Luleå Hockey anställt Hans Chrunak som sportchef, simlandslagets f.d. förbundskapten och dessutom inflyttad från Skåne? Förmodligen för att han är duktig på något som de vill ha i Luleå. Så enkelt borde det vara överallt.
Nu är klockan mycket
God natt
Experterna
Oj vilket ämne det blev igår, vilka reaktioner! Det förstod jag!
Ja experter har vi ju gott om, vare sig det är på läktaren eller i TV. De så kallade expertkommentatorerna i TV är ju ofta före detta spelare eller tränare i den sporten som visas.
Men frågan är om de inte bara är där för att kritisera och inte förklara vad det handlar om. I min värld finns endast två bra kommentatorer i TV, eller rättare sagt ett team och en kommentator, och då menar jag just experter. För en gång skull skall jag inte nämna hockey i just detta sammanhang för där är de flesta lika dåligt pålästa.
Jag vill plocka fram Glenn Strömberg inom fotboll i allmänhet, och italiensk fotboll i synnerhet. Han kan allt och tar reda på allt om han inte redan kan det, maken till påläst får man leta efter. Jämför honom med Anders Huusko. Jag har verkligen inget emot Huusko men han har inte den kunskapen om dagens landslag i jämförelse med vad
Glenn kan om fotboll.
Det mest fantastiska teamet inom expertkommentatorer är trots allt Roberto Vacchi och Anders Adamsson. Det dessa två herrar inte vet om cykling, är inte värt att veta. Jag har ett antal somrar följt Tour de France och de kan till och med berätta vad han som kommer på 235 plats har för släktingar och vad han tycker om för mat. De gör faktiskt en så tråkig sport som cykling till en upplevelse utöver det vanliga tack vare sina kunskaper.
Nu får det vara nog om annan idrott, utan tillbaka till ishockeyn.
Hörde snacket mellan Niklas Wikegård och Håkan Loob häromdagen eller rättare sagt ”Tillbaka till sandlådan-mentaliteten”. Om det nu är så att Loob vill sparka Roger Melin för att Färjestad låg trea i tabellen efter 15 omgångar så låt han då göra det ifred. Att han sedan får utså en viss kritik måste han kunna ta, likväl som han bevisligen kan ge kritik eller till och med ge foten till någon i sin organisation.
Tanken slog mig då att det är väl ändå Looben som borde bytas ut som sportchef som har anställt Melin. Det finns ju en anledning till att lagen byter ett antal spelare inför varje säsong även om man vinner SM-guld. Det byts tränare men sällan sportchefer. ”Familjen Färjestad” som består av alla gamla spelare(man måste vara gammal spelare för att få vara med där verkar det som) måste fyllas på snart och jag kan ge mig fan på att Jörgen Jönsson snart sitter med där och även Peter Nordström.
Att Melin gick ut och kritiserade Jönsson i somras kan ju ligga honom lite i fatet kanske.
Men Melin dyker kanske upp i Gävle igen, vem vet.
Som sagt Looben bytte ut sig själv mot Tomas Rundqvist, några dagar senare och blev klubbdirektör istället. Undrar om alla storklubbar sköts av gamla spelare? Tänk om Toronto skulle skötas av Tie Domi, hur skulle det se ut?
Detta var dagens funderingar som jag så gärna delar med mig av. Håll ut tills imorgon.
God natt
Ja experter har vi ju gott om, vare sig det är på läktaren eller i TV. De så kallade expertkommentatorerna i TV är ju ofta före detta spelare eller tränare i den sporten som visas.
Men frågan är om de inte bara är där för att kritisera och inte förklara vad det handlar om. I min värld finns endast två bra kommentatorer i TV, eller rättare sagt ett team och en kommentator, och då menar jag just experter. För en gång skull skall jag inte nämna hockey i just detta sammanhang för där är de flesta lika dåligt pålästa.
Jag vill plocka fram Glenn Strömberg inom fotboll i allmänhet, och italiensk fotboll i synnerhet. Han kan allt och tar reda på allt om han inte redan kan det, maken till påläst får man leta efter. Jämför honom med Anders Huusko. Jag har verkligen inget emot Huusko men han har inte den kunskapen om dagens landslag i jämförelse med vad
Glenn kan om fotboll.
Det mest fantastiska teamet inom expertkommentatorer är trots allt Roberto Vacchi och Anders Adamsson. Det dessa två herrar inte vet om cykling, är inte värt att veta. Jag har ett antal somrar följt Tour de France och de kan till och med berätta vad han som kommer på 235 plats har för släktingar och vad han tycker om för mat. De gör faktiskt en så tråkig sport som cykling till en upplevelse utöver det vanliga tack vare sina kunskaper.
Nu får det vara nog om annan idrott, utan tillbaka till ishockeyn.
Hörde snacket mellan Niklas Wikegård och Håkan Loob häromdagen eller rättare sagt ”Tillbaka till sandlådan-mentaliteten”. Om det nu är så att Loob vill sparka Roger Melin för att Färjestad låg trea i tabellen efter 15 omgångar så låt han då göra det ifred. Att han sedan får utså en viss kritik måste han kunna ta, likväl som han bevisligen kan ge kritik eller till och med ge foten till någon i sin organisation.
Tanken slog mig då att det är väl ändå Looben som borde bytas ut som sportchef som har anställt Melin. Det finns ju en anledning till att lagen byter ett antal spelare inför varje säsong även om man vinner SM-guld. Det byts tränare men sällan sportchefer. ”Familjen Färjestad” som består av alla gamla spelare(man måste vara gammal spelare för att få vara med där verkar det som) måste fyllas på snart och jag kan ge mig fan på att Jörgen Jönsson snart sitter med där och även Peter Nordström.
Att Melin gick ut och kritiserade Jönsson i somras kan ju ligga honom lite i fatet kanske.
Men Melin dyker kanske upp i Gävle igen, vem vet.
Som sagt Looben bytte ut sig själv mot Tomas Rundqvist, några dagar senare och blev klubbdirektör istället. Undrar om alla storklubbar sköts av gamla spelare? Tänk om Toronto skulle skötas av Tie Domi, hur skulle det se ut?
Detta var dagens funderingar som jag så gärna delar med mig av. Håll ut tills imorgon.
God natt
Tiden går fort när jag har roligt
En månad har nu gått sedan jag skrev min första blogg.
Tiden går fort när man har något att tycka till om.
Glädjande nog så har många hört av sig till mig och uppmuntrat mig att fortsätta blogga, och det är något jag tänker göra, åtminstone så länge jag tycker jag har något att skriva om.
Men det är inte alltid man har bra ämnen att skriva om och då blir det lätt att man bara sitter och svamlar.
Dagens svammel kommer att handla om analysgruppen som sitter på första parkett på läktaren och talar om hur laget skall spela eller åtminstone borde spela.
Att det är många föräldrar som har spelat ishockey tidigare i sina liv är ju ett som är säkert, och att ishockeyn har gått framåt sedan dess är precis lika säkert det. Men i de senare svängarna verkar inte alla ha hängt med. På läktaren vet alla allting bäst. Vilka övningar som man skall träna just i detta utvecklingsskede, vilka som behöver träna skridskoåkning, vilka som borde byta lag, vem som läcker som ett såll i målet, vilka som skall spela med vem och sist men inte minst om laget coachas rätt.
För visst är det så, att om ett lag som normalt sätt vinner de flesta matcherna de spelar råkar spela oavgjort eller förlora en match så letas det ursäkter så det bara visslar om det. Är det inte sjuka eller skadade spelare, så är det dåliga domare. Är det inte andremålvakten som står så är det att de har tränat ner sig. Men kan det inte vara så att det är det andra laget d.v.s. motståndarna som gör det egna laget dåligt för dagen. De kanske lyckas med sin taktik till fulländning. Alla kan ha dåliga dagar sägs det ju så varför kan man inte ha bra dagar också?
Jag tror att varken laget eller spelarna är inte bättre än vad de visar.
En spelare som gör 3 poäng eller mer i varje match är ju riktigt bra, gör han det sen mot bra motstånd också så är det ju definitivt inget snack. Men en spelare som inte gör så många poäng kan ju trots detta vara ännu bättre än han som gör en massa poäng. För ett lag består ju av en mängd olika spelartyper som sätts ihop på bästa möjliga sätt av tränare och coach.
Föräldrarna på läktaren skulle vanligtvis klara jobbet som tränare och coach betydligt bättre än den som är coach nu, så låter det i alla fall i de flesta fall. Men har man lämnat sitt barn i en hockeyklubb så bör man respektera tränaren och de andra ledarna för annars har man nog satt sitt barn i fel klubb. Då finns det ju andra klubbar eller så kan man kanske ta över tränarrodret själv om man är så duktig.
Tyvärr kommer vi nog aldrig att kunna komma till rätta med detta fenomen för det finns ju bara ett lag som kan vara bäst, vilket gör att alla andra kommer att vara mer eller mindre missnöjda.
Så var det med det. Finns säkert anledning att återkomma till detta ämne…..
Hej för ikväll
Tiden går fort när man har något att tycka till om.
Glädjande nog så har många hört av sig till mig och uppmuntrat mig att fortsätta blogga, och det är något jag tänker göra, åtminstone så länge jag tycker jag har något att skriva om.
Men det är inte alltid man har bra ämnen att skriva om och då blir det lätt att man bara sitter och svamlar.
Dagens svammel kommer att handla om analysgruppen som sitter på första parkett på läktaren och talar om hur laget skall spela eller åtminstone borde spela.
Att det är många föräldrar som har spelat ishockey tidigare i sina liv är ju ett som är säkert, och att ishockeyn har gått framåt sedan dess är precis lika säkert det. Men i de senare svängarna verkar inte alla ha hängt med. På läktaren vet alla allting bäst. Vilka övningar som man skall träna just i detta utvecklingsskede, vilka som behöver träna skridskoåkning, vilka som borde byta lag, vem som läcker som ett såll i målet, vilka som skall spela med vem och sist men inte minst om laget coachas rätt.
För visst är det så, att om ett lag som normalt sätt vinner de flesta matcherna de spelar råkar spela oavgjort eller förlora en match så letas det ursäkter så det bara visslar om det. Är det inte sjuka eller skadade spelare, så är det dåliga domare. Är det inte andremålvakten som står så är det att de har tränat ner sig. Men kan det inte vara så att det är det andra laget d.v.s. motståndarna som gör det egna laget dåligt för dagen. De kanske lyckas med sin taktik till fulländning. Alla kan ha dåliga dagar sägs det ju så varför kan man inte ha bra dagar också?
Jag tror att varken laget eller spelarna är inte bättre än vad de visar.
En spelare som gör 3 poäng eller mer i varje match är ju riktigt bra, gör han det sen mot bra motstånd också så är det ju definitivt inget snack. Men en spelare som inte gör så många poäng kan ju trots detta vara ännu bättre än han som gör en massa poäng. För ett lag består ju av en mängd olika spelartyper som sätts ihop på bästa möjliga sätt av tränare och coach.
Föräldrarna på läktaren skulle vanligtvis klara jobbet som tränare och coach betydligt bättre än den som är coach nu, så låter det i alla fall i de flesta fall. Men har man lämnat sitt barn i en hockeyklubb så bör man respektera tränaren och de andra ledarna för annars har man nog satt sitt barn i fel klubb. Då finns det ju andra klubbar eller så kan man kanske ta över tränarrodret själv om man är så duktig.
Tyvärr kommer vi nog aldrig att kunna komma till rätta med detta fenomen för det finns ju bara ett lag som kan vara bäst, vilket gör att alla andra kommer att vara mer eller mindre missnöjda.
Så var det med det. Finns säkert anledning att återkomma till detta ämne…..
Hej för ikväll
Gästböcker - tydligen inte för bara gäster
Gästböcker!
Vilka är dessa till för?
Är de till för spelare i det laget som gästboken tillhör, är de till för andra spelare som inte tillhör laget, är de till för att sjukanmäla sig, är det till för information eller är de till för föräldrar och anhöriga?
En sak som i alla fall är säker är att de inte är till för anonyma påhopp på det ena eller andra.
Trots att det skrivs i början på vissa gästböcker att alla anonyma inlägg raderas så blir det aldrig så. Så länge man är inkonsekvent så kommer de anonyma inläggen fortsätta. För om alla inlägg raderas så blir det ju ingen i slutänden som kan läsa dem, vilket gör att författaren förlorar syftet med att skriva dem. Eller som ett klassiskt militärt ordspråk sa: ”Det är ju inget häftigt att vara hemlig om ingen vet om det”
Å andra sidan, vilken webbmaster orkar sitta och jobba med att bevaka hemsidan och radera alla klumpiga inlägg, när sen de klyftiga författarna tar tagna namn eller till och med låtsas vara spelare i det aktuella laget så blir ju jobbet fullständigt omöjligt.
Varför skriver man med anonymt namn? ”Nicknames” som ”Okänd”, ”Anonym”, ”Undrar”, ”Spelare”, ”Förälder”, ”Intresserad”, ”Lirare”, ” ? ”, ”Pappa” och ”Mamma” är bara två händer fulla med vanliga namn på personer som inte vill eller vågar skriva vem de är, än mindre stå för vad de skriver.
Fan, det är ju som att läsa en superbra bok och inte veta vem författaren är och därför inte ha möjlighet att hitta flera böcker av samma person.
Vad vill då de som skriver anonymt?
Troligen vill de belysa något ämne som de tycker antingen är rätt eller fel, eller så vill de berömma eller såga någon eller något. Det mest tydliga är dock att det är det negativa som vanligast skrivs anonymt.
Man skriver för att man inte törs prata om det och då är det lättare att sitta på sin kammare och plita ner sakerna i tron att man är hemlig.
Hemlig förresten, vet de inte vad ip-adresser är? Inte för att de går att spåra exakt så vida det inte ligger något brottsligt bakom så som hot eller dylikt men det går ju åtminstone att jämföra ip-numren och se vem som ligger bakom allt skitprat.
Jag ska fan starta en klubb för alla webbmasters så vi kan jämföra ip-nummer och göra en öppen sammanställning över vilka som är riktiga fegisar! Dessutom kan man se enkelt om man har flera stationer(datorer) i samma hem eller kontor, för ip-numret skiljer då bara lite i slutet. Så det så!
De som använder gästboken och tala om att de inte kommer på träningen måste ju ha en tränare som är en omåttlig datanörd. Tror killarna att de har datorn i ögonlocket eller?
Tränaren sitter kanske uppkopplad på eget lags hemsida dygnet runt förutom när de står på is.
Skicka ett sms för tusan!
Till sist till alla som orkar sitta och skriva i allas gästböcker och kritisera allt och alla :
Ta er en funderare på om man skall bry sig om alla andra innan man tar hand om sitt eget. För vad andra gör och tycker verkar vara betydligt mera intressant än vad man själv gör och tycker. Tur att vi bor i en demokrati.
Min gästbok kommer att vara öppen åtminstone en stund till trots att det allt som oftast är anonyma inlägg i den.
I andras gästböcker tycker jag att man kan skriva frågor och annat men givetvis helst beröm och uppmuntringar, men framför allt; Våga stå för det ni skriver och skriv med ert eget namn!
Tjohej
Vilka är dessa till för?
Är de till för spelare i det laget som gästboken tillhör, är de till för andra spelare som inte tillhör laget, är de till för att sjukanmäla sig, är det till för information eller är de till för föräldrar och anhöriga?
En sak som i alla fall är säker är att de inte är till för anonyma påhopp på det ena eller andra.
Trots att det skrivs i början på vissa gästböcker att alla anonyma inlägg raderas så blir det aldrig så. Så länge man är inkonsekvent så kommer de anonyma inläggen fortsätta. För om alla inlägg raderas så blir det ju ingen i slutänden som kan läsa dem, vilket gör att författaren förlorar syftet med att skriva dem. Eller som ett klassiskt militärt ordspråk sa: ”Det är ju inget häftigt att vara hemlig om ingen vet om det”
Å andra sidan, vilken webbmaster orkar sitta och jobba med att bevaka hemsidan och radera alla klumpiga inlägg, när sen de klyftiga författarna tar tagna namn eller till och med låtsas vara spelare i det aktuella laget så blir ju jobbet fullständigt omöjligt.
Varför skriver man med anonymt namn? ”Nicknames” som ”Okänd”, ”Anonym”, ”Undrar”, ”Spelare”, ”Förälder”, ”Intresserad”, ”Lirare”, ” ? ”, ”Pappa” och ”Mamma” är bara två händer fulla med vanliga namn på personer som inte vill eller vågar skriva vem de är, än mindre stå för vad de skriver.
Fan, det är ju som att läsa en superbra bok och inte veta vem författaren är och därför inte ha möjlighet att hitta flera böcker av samma person.
Vad vill då de som skriver anonymt?
Troligen vill de belysa något ämne som de tycker antingen är rätt eller fel, eller så vill de berömma eller såga någon eller något. Det mest tydliga är dock att det är det negativa som vanligast skrivs anonymt.
Man skriver för att man inte törs prata om det och då är det lättare att sitta på sin kammare och plita ner sakerna i tron att man är hemlig.
Hemlig förresten, vet de inte vad ip-adresser är? Inte för att de går att spåra exakt så vida det inte ligger något brottsligt bakom så som hot eller dylikt men det går ju åtminstone att jämföra ip-numren och se vem som ligger bakom allt skitprat.
Jag ska fan starta en klubb för alla webbmasters så vi kan jämföra ip-nummer och göra en öppen sammanställning över vilka som är riktiga fegisar! Dessutom kan man se enkelt om man har flera stationer(datorer) i samma hem eller kontor, för ip-numret skiljer då bara lite i slutet. Så det så!
De som använder gästboken och tala om att de inte kommer på träningen måste ju ha en tränare som är en omåttlig datanörd. Tror killarna att de har datorn i ögonlocket eller?
Tränaren sitter kanske uppkopplad på eget lags hemsida dygnet runt förutom när de står på is.
Skicka ett sms för tusan!
Till sist till alla som orkar sitta och skriva i allas gästböcker och kritisera allt och alla :
Ta er en funderare på om man skall bry sig om alla andra innan man tar hand om sitt eget. För vad andra gör och tycker verkar vara betydligt mera intressant än vad man själv gör och tycker. Tur att vi bor i en demokrati.
Min gästbok kommer att vara öppen åtminstone en stund till trots att det allt som oftast är anonyma inlägg i den.
I andras gästböcker tycker jag att man kan skriva frågor och annat men givetvis helst beröm och uppmuntringar, men framför allt; Våga stå för det ni skriver och skriv med ert eget namn!
Tjohej
Vidga dina vyer
Idag tänkte jag skriva lite om varför jag anser att man behöver vidga sina vyer inom ishockeyn.
Många lag har egna hockeyskolor under lov och somrar. Dessa är jättebra att vara med på, men problemet om man alltid går på samma hockeyskolor i sin hemmaförening är att man aldrig just kan vidga sina vyer. Åker man till en annan camp så kommer man att lära sig en massa nya saker, man får en massa nya kompisar och man får framför allt träna med andra tränare.
Att man får kompisar i andra delar av Sverige är ju jättekul, helst med dagens teknik. Alla har ju s.k. msn adresser så spelarna kan hålla kontakt med varandra dagligen om de vill. Skulle man sen åka på en turnering till en annan stad så har man ju chansen att träffas igen eller till och med om man åker på semester.
En annan fördel är ju att man kan suga åt sig utav den träning som bjuds på dessa läger. Har man en kille som spelar och själv är ”pappatränare” så kan man ju plocka russinen ur kakan och ta med sig dem hem, och därigenom bli en bättre tränare.
Jag lovar att det kommer att blossa upp camper liknande Select Stars i framtiden med den typen av träning men säkert också sommar cuper. Det är väl jättebra om några fler vill utveckla hockeyn för dem som inte har någon sommaridrott utan vill spela året runt.
Stannar man hemma hela tiden och tror att hemma är bäst, så är man nog lite trångsynt.
Det är nog ett måste inte minst för de som vill satsa lite extra. De vill säkert ta chansen att synas ute lite. Annars när det kommer till olika uttagningar finns risken att man inte blir upptäckt. Då tar man spelare från storklubbarna istället, åtminstone i Stockholm.
Men Stockholm ligger ju före upp till Tv-pucken, sen är de omkörda. Den diskussionen har jag ju redan tagit upp och kommer inte tjata mer om det. Det ser troligen likadant ut nästa år igen.
Tack för mig – Hej (som Timell säger)
Många lag har egna hockeyskolor under lov och somrar. Dessa är jättebra att vara med på, men problemet om man alltid går på samma hockeyskolor i sin hemmaförening är att man aldrig just kan vidga sina vyer. Åker man till en annan camp så kommer man att lära sig en massa nya saker, man får en massa nya kompisar och man får framför allt träna med andra tränare.
Att man får kompisar i andra delar av Sverige är ju jättekul, helst med dagens teknik. Alla har ju s.k. msn adresser så spelarna kan hålla kontakt med varandra dagligen om de vill. Skulle man sen åka på en turnering till en annan stad så har man ju chansen att träffas igen eller till och med om man åker på semester.
En annan fördel är ju att man kan suga åt sig utav den träning som bjuds på dessa läger. Har man en kille som spelar och själv är ”pappatränare” så kan man ju plocka russinen ur kakan och ta med sig dem hem, och därigenom bli en bättre tränare.
Jag lovar att det kommer att blossa upp camper liknande Select Stars i framtiden med den typen av träning men säkert också sommar cuper. Det är väl jättebra om några fler vill utveckla hockeyn för dem som inte har någon sommaridrott utan vill spela året runt.
Stannar man hemma hela tiden och tror att hemma är bäst, så är man nog lite trångsynt.
Det är nog ett måste inte minst för de som vill satsa lite extra. De vill säkert ta chansen att synas ute lite. Annars när det kommer till olika uttagningar finns risken att man inte blir upptäckt. Då tar man spelare från storklubbarna istället, åtminstone i Stockholm.
Men Stockholm ligger ju före upp till Tv-pucken, sen är de omkörda. Den diskussionen har jag ju redan tagit upp och kommer inte tjata mer om det. Det ser troligen likadant ut nästa år igen.
Tack för mig – Hej (som Timell säger)
Mina farhågor besannades
Etta Hammarby, tvåa Djurgården, trea AIK, fyra Färjestad, femma Nacka. Stort tack till Linköping som arrangörer, men bjud in de bästa lagen i fortsättningen så blir turneringen ännu bättre. Jag kan nämna 30 st. lag som håller högre klass än jumbon.
Att Hammarby spelade finast ishockey råder inget som helst tvivel om, trots att de har hela fyra spelare födda 94 med. Hammarby har endast 15 utespelare i truppen men vilka spelare sen. Jag brukar inte nämna några vid namn men jag måste nämna en idag. Philip Baczek, back och lagkapten i Hammarby, vilken spelare, en riktig härförare, en spelare som alla vill ha i sitt lag men ingen vill möta, stor, stark, lugn och duktig och målfarlig.
Hoppas nu alla i detta lag stannar i Bajen och inte blir värvade av Djurgården till nästa säsong. Jag tror nämligen att om Henke och Krull får jobba med dem i ett och ett halvt år till så kan nog Bajen räkna med ett U-16 SM-guld till.
Sen till avdelningen pappatränare igen, jag visste att jag skulle få reflektioner.
Det jag nämnde om dem var ju inte att de inte har högre krav på sig, för det har de garanterat, utan jag ville bara belysa att hur man än vänder sig så har man ändan bak. D.v.s. att vad en tränare än gör vare sig han är pappa eller ej så finns det alltid invändningar från ett eller annat håll. Men är man pappa så blir de oftast fler!
Ett annat exempel om detta: Om en tränares son är duktig och spelar i första femman och producerar mål så blir andra föräldrar irriterade på grund av att han får spela mycket. Spelar han å andra sidan i tredje femman utan att producera så blir andra föräldrar irriterade för att tränaren coachar fel så att laget inte vinner matcher. Hur skall han göra?
Andra femman….hahahaha
Ännu en helg med ishockey är avslutad och jag har sett många lovande talanger som skulle kunna bli hur bra som helst om de får utvecklas och ha roligt. LÅT DEM GÖRA DET !!!
God natt
Att Hammarby spelade finast ishockey råder inget som helst tvivel om, trots att de har hela fyra spelare födda 94 med. Hammarby har endast 15 utespelare i truppen men vilka spelare sen. Jag brukar inte nämna några vid namn men jag måste nämna en idag. Philip Baczek, back och lagkapten i Hammarby, vilken spelare, en riktig härförare, en spelare som alla vill ha i sitt lag men ingen vill möta, stor, stark, lugn och duktig och målfarlig.
Hoppas nu alla i detta lag stannar i Bajen och inte blir värvade av Djurgården till nästa säsong. Jag tror nämligen att om Henke och Krull får jobba med dem i ett och ett halvt år till så kan nog Bajen räkna med ett U-16 SM-guld till.
Sen till avdelningen pappatränare igen, jag visste att jag skulle få reflektioner.
Det jag nämnde om dem var ju inte att de inte har högre krav på sig, för det har de garanterat, utan jag ville bara belysa att hur man än vänder sig så har man ändan bak. D.v.s. att vad en tränare än gör vare sig han är pappa eller ej så finns det alltid invändningar från ett eller annat håll. Men är man pappa så blir de oftast fler!
Ett annat exempel om detta: Om en tränares son är duktig och spelar i första femman och producerar mål så blir andra föräldrar irriterade på grund av att han får spela mycket. Spelar han å andra sidan i tredje femman utan att producera så blir andra föräldrar irriterade för att tränaren coachar fel så att laget inte vinner matcher. Hur skall han göra?
Andra femman….hahahaha
Ännu en helg med ishockey är avslutad och jag har sett många lovande talanger som skulle kunna bli hur bra som helst om de får utvecklas och ha roligt. LÅT DEM GÖRA DET !!!
God natt
Folke Filbyter Cup
Klassikern Folke Filbyter Cup för U-15 lag har 25-årsjubileum. Grattis till det och grattis till att de bästa 93-lagen kommit eller hur var det nu igen?
Det råder inget tvivel om att Stockholm dominerar, det såg AIK, Djurgården och Hammarby till. Men vad händer i Skåne och framförallt Göteborg? Känns som om jag varit inne på de senare vid tidigare tillfällen. När jag ser Göteborgs stolthet Frölunda bli fullständigt pulveriserade av alla andra lag så undrar jag två saker. Varför åker Frölunda på denna turnering överhuvudtaget men också varför Linköping bjuder in dem till den mest prestigefyllda turneringen detta år. Är det meningen att de bästa eller de namnkunnigaste lagen ska göra upp om titeln.
Linköpings HC har ju mandatet att välja ut lagen och för två år sedan så fick Flemingsbergs 91:or komma med på nåder i det sk. finrummet med lagen från elitserien och allsvenskan. De sopade mattan med alla.
Det som kan kännas mera fel är när ett lag förlorar alla matcher med 1-4, 0-8, 0-10, 2-5, 0-12 och 1-7 och då ha 4-46 i målskillnad efter 2 dagars spel. Detta i något som brukar kallas U-15 SM.
Stockholmsdominansen var nästan total. AIK, DIF, HIF och till sist Färjestad till semifinal.
Imorgon får vi se hur det slutar. Men mitt tips efter att ha sett alla lag är att det blir två
Stockholmslag i final där jag tror Hammarby vinner med sin skridskoåkning och sitt fantastiska passningsspel.
Vi får se
Natti
Det råder inget tvivel om att Stockholm dominerar, det såg AIK, Djurgården och Hammarby till. Men vad händer i Skåne och framförallt Göteborg? Känns som om jag varit inne på de senare vid tidigare tillfällen. När jag ser Göteborgs stolthet Frölunda bli fullständigt pulveriserade av alla andra lag så undrar jag två saker. Varför åker Frölunda på denna turnering överhuvudtaget men också varför Linköping bjuder in dem till den mest prestigefyllda turneringen detta år. Är det meningen att de bästa eller de namnkunnigaste lagen ska göra upp om titeln.
Linköpings HC har ju mandatet att välja ut lagen och för två år sedan så fick Flemingsbergs 91:or komma med på nåder i det sk. finrummet med lagen från elitserien och allsvenskan. De sopade mattan med alla.
Det som kan kännas mera fel är när ett lag förlorar alla matcher med 1-4, 0-8, 0-10, 2-5, 0-12 och 1-7 och då ha 4-46 i målskillnad efter 2 dagars spel. Detta i något som brukar kallas U-15 SM.
Stockholmsdominansen var nästan total. AIK, DIF, HIF och till sist Färjestad till semifinal.
Imorgon får vi se hur det slutar. Men mitt tips efter att ha sett alla lag är att det blir två
Stockholmslag i final där jag tror Hammarby vinner med sin skridskoåkning och sitt fantastiska passningsspel.
Vi får se
Natti
Pappatränare
- Hur många duktiga spelare har fått stå tillbaka för tränares egna söner/döttrar?
- Hur många duktiga spelare står fortfarande än idag tillbaka för tränares söner/döttrar?
- Hur många duktiga spelare kommer att få stå tillbaka för tränares söner/döttrar i framtiden?
Innan vi föräldrar sväljer vår stolthet ytterligare en gång och tar vårt förnuft till fånga, så kommer flera spelare välja andra idrotter på grund av detta. Killarna och tjejerna känner och vet mera än vad vi tror men bryr sig oftast inte lika mycket som vi föräldrar. Personligen tycker jag att det är bättre att min son spelar i förstafiol i tredjekedjan än tredjefiol i första kedjan om man säger så. På det sättet utbildas han bättre och får ta mera ansvar.
Pappatränare är jättebra i ishockeyskolan och de första åren man spelar.
Det kan också fortsatt vara bra men då krävs en ganska klar syn på spelet och lagets kapacitets samt ett bra omdöme från tränarens sida. Detta är mycket ovanligt. Jag har endast sett ett fåtal tränare som haft en son som spelat i en tredjefemma än mindre i ett andralag även om jag vet att det finns.
Vi står ju alla våra barn närmast, men om vi verkligen ville deras bästa i alla lägen så skulle vi nog bromsa lite istället för att trycka på. Inte göra dem den berömda björntjänsten igen.
Ett exempel:
Om tränarens som spelar i förstafemman med de fyra bästa spelarna i laget så ser det ju ut som om han lyckas bra med sin ishockey. Han gör mål ibland och får spela i powerplay och även i boxplay. I protokollen och statistiken ser det jättebra ut.
Men hur låter det på läktaren, hur låter det mellan de andra spelarna och det viktigaste av allt, hur känns det i huvudet på den aktuella spelaren?
Barnen är mycket smartare än vi tror i många lägen, de har järnkoll och en egen rankinglista över vilka som är bäst i laget. Från nummer ett till nummer 15. Om vi som vuxna rör till den informella ordningen som formella ledare så blir det i slutänden problem. Detta kan ge upphov till hårda ord, osämja eller rent av mobbning. Sanningen bor i betraktarens ögon var det någon lärd som sade och visst är det så. Hur mycket en tränare säger att det är på ett visst sätt, så är det inte så om inte spelaren känner det samma, eller hur Tobbe?
En sak vi dock måste ta i beaktande är klubbarnas ekonomi. Icke-föräldratränare växer inte på träd som jobbar helt ideellt. Endast få klubbar har råd att köpa sina tränare. Frågan är då om det är värt dessa pengar? Svaret är nog både ja och nej beroende på vem du frågar. Fördelen måste överväga nackdelen om det skall vara värt det tycker jag.
Att ha pappor som slipar skridskor, sköter hemsidor eller cuper är ju kanon, men pappor som tar ut lag eller coachar kommer alltid förr eller senare vara föremål för diskussioner om orättvisor.
Det värsta av allt är ju föräldrar som köper in sina barn i olika duktiga ishockeylag där de egentligen inte hör hemma. Eller på andra sätt ser till att deras barn får vissa fördelar gentemot andra.
Den förälder som skriker högst och har högst telefonräkning till lagledning eller tränare kan i många fall få fördelar av någon anledning.
Avslutningsvis så är ishockey något som berör, bevisligen mera än någon annan idrott, åtminstone i Stockholm. Varför är det så? Vi ser inte alls samma engagemang i andra lagidrotter.
Select Stars diskuteras vilt i Göteborgs sägs det. Skapar hysteri, select-verksamhet är inte bra, kör slut på barnen heter det. Kul att de bryr sig i alla fall.
Skulle det bli samma diskussion om det startades ett hockeyläger för de sämsta i varje klubb också. De absolut bästa tränarna tog sig an de som slipar läder och tränade slagskott med plugghästarna.
Underbart eller hur?
Imorgon blir det Linköping och klassikern Folke Filbyter Cup.
Se om jag hittar något kul att skriva om därifrån.
HEJ HEJ
U-12 i Globen
Första slutspelet för dessa killar med allt vad det innebär. Nervositet, oerfarenhet mm
Lagen i denna åldersgrupp är tyvärr inte så många som kan lägga sig i striden om Globen-
platserna.
Det finns även här ett lag som har ett antal av sina bättre spelare i den äldre åldersgruppen, vilka med största sannolikhet kommer att spela slutspel med U-13. Det är ju dessa regler som förbundet satt upp, som gör att killar inte kan utvecklas med äldre ena stunden samtidigt som de nästa stund inte skall få möta sina jämnåriga. Sjukt. Bromsklossar kallar jag det för.
En jämförelse, som jag fick av en av mina läsare, är ju att spela ett VM utan proffs. B-betonat är ju inget starkt uttryck i detta sammanhang.
Laget jag pratar om är Nacka, som har ett mycket bra lag även utan de som spelar med 95:orna. Då Hammarby upplöstes så har flertalet av dessa spelare gått till just Nacka.
Favoriter till alla turneringssegrar de senaste åren har ju varit Huddinge Tigers. De har fördelen att de har alla sina 96:or att tillgå då Huddinges samarbete över gränserna i de lägre åldersgrupperna är så gott som obefintligt. Detta är lika konstigt och bromsande i utvecklingen som allt annat jag tagit upp. Må hända är alla på förbundet från Huddinge.
Skämt åsido, Huddinge har en bra verksamhet och många spelare som startar hockeyskolan så det är klart att man får fram bra spelare och bra lag.
Stocksund är det tredje laget som kommit riktigt långt i denna åldersgrupp. Precis som Nacka så har de några killar som tillhör 95:orna men till skillnad från Huddinge så går man ordentligt över gränserna här och får spela med äldre om man är duktig, vilket är kanon.
Dessutom finns några lag som förtjänar ett omnämnande som potentiella utmanare.
Tumba, Täby, Farsta, Brinken, Djurgården, AIK, D/E, Göta, Arlanda, Hanviken och Järfälla kan alla ta en del poäng i grundserien mot de flesta detta beroende på hur tränare och coacher agerar under matcher avseende coachning för att vinna.
De flesta lag spelar dock fortfarande socialhockey, d.v.s. att alla skall spela lika mycket. Det utbildar fler spelare men man vinner inga turneringar på detta.
Mitt tips :
U-12
Semifinallag: Huddinge Tigers, Stocksund, Nacka, Farsta
Finallag: Huddinge, Nacka
Vinnare: Nacka
Oj,oj,oj i morgon blir det hårt för många, då diskuterar jag ”pappatränare”
Nu väntar kommissarie Beck
Lagen i denna åldersgrupp är tyvärr inte så många som kan lägga sig i striden om Globen-
platserna.
Det finns även här ett lag som har ett antal av sina bättre spelare i den äldre åldersgruppen, vilka med största sannolikhet kommer att spela slutspel med U-13. Det är ju dessa regler som förbundet satt upp, som gör att killar inte kan utvecklas med äldre ena stunden samtidigt som de nästa stund inte skall få möta sina jämnåriga. Sjukt. Bromsklossar kallar jag det för.
En jämförelse, som jag fick av en av mina läsare, är ju att spela ett VM utan proffs. B-betonat är ju inget starkt uttryck i detta sammanhang.
Laget jag pratar om är Nacka, som har ett mycket bra lag även utan de som spelar med 95:orna. Då Hammarby upplöstes så har flertalet av dessa spelare gått till just Nacka.
Favoriter till alla turneringssegrar de senaste åren har ju varit Huddinge Tigers. De har fördelen att de har alla sina 96:or att tillgå då Huddinges samarbete över gränserna i de lägre åldersgrupperna är så gott som obefintligt. Detta är lika konstigt och bromsande i utvecklingen som allt annat jag tagit upp. Må hända är alla på förbundet från Huddinge.
Skämt åsido, Huddinge har en bra verksamhet och många spelare som startar hockeyskolan så det är klart att man får fram bra spelare och bra lag.
Stocksund är det tredje laget som kommit riktigt långt i denna åldersgrupp. Precis som Nacka så har de några killar som tillhör 95:orna men till skillnad från Huddinge så går man ordentligt över gränserna här och får spela med äldre om man är duktig, vilket är kanon.
Dessutom finns några lag som förtjänar ett omnämnande som potentiella utmanare.
Tumba, Täby, Farsta, Brinken, Djurgården, AIK, D/E, Göta, Arlanda, Hanviken och Järfälla kan alla ta en del poäng i grundserien mot de flesta detta beroende på hur tränare och coacher agerar under matcher avseende coachning för att vinna.
De flesta lag spelar dock fortfarande socialhockey, d.v.s. att alla skall spela lika mycket. Det utbildar fler spelare men man vinner inga turneringar på detta.
Mitt tips :
U-12
Semifinallag: Huddinge Tigers, Stocksund, Nacka, Farsta
Finallag: Huddinge, Nacka
Vinnare: Nacka
Oj,oj,oj i morgon blir det hårt för många, då diskuterar jag ”pappatränare”
Nu väntar kommissarie Beck
U-13 i Globen
Denna åldergrupp hade sitt första slutspel förra året. Då drog D/E Hockey det längsta strået precis som i 94-gruppen. Huddinge Jets blev detroniserade från tronen redan i semifinalen.
95:orna spelade därefter Resport Trophy och där hade Stocksund med fyra 95:or som normalt inte spelar med dem. Detta var klart avgörande visade det sig och de vann enkelt den turneringen.
Flera av de tippade topplagen kommer att få det svårt tror jag och det rör sig nog bara om tre lag som har chansen att vinna men med ytterligare fyra lag som kan överraska.
Lagen som jag tror har bäst chans är D/E Hockey, Huddinge Jets och Stocksund. Huddinge lever tyvärr lite för mycket på sin förstafemma och Stocksund är för små. Sen har vi utmanarna, Haninge, Hanviken, Nacka och Trångsund , där jag tror mest på Haninge som har slagit Jets klart under försäsongen.
Några andra lag som säkert kan skrälla i någon match här och där är Flemingsberg, Värmdö, Järfälla och Skå.
Detta året är nog det år som skiljer mest mellan killarna i denna åldersgrupp och den äldre.
Många U-13 spelare är inte i närheten av puberteten medan flera i U-14 kommit långt in i den.
Då blir det stor skillnad. Skulle Stockholms bästa U-14-lag möta det bästa U-13-lag skulle nog resultatet bli mellan 10 och 15 puckar på 2x20 min. Det är ju normalt att det skiljer 10 på ett års åldersskillnad men jag tror som sagt att det skulle bli mera här.
En sak som är intressant i denna ålderskull är att nästan alla lag har pappatränare ! Varför är det så just här?
Just pappatränare kommer jag ta upp när jag har gått igenom U-12 också.
Mitt tips blir:
U-13
Semifinallag: D/E Hockey, Haninge, Stocksund, Huddinge
Finallag: Haninge, D/E Hockey
Vinnare: D/E Hockey
God natt
95:orna spelade därefter Resport Trophy och där hade Stocksund med fyra 95:or som normalt inte spelar med dem. Detta var klart avgörande visade det sig och de vann enkelt den turneringen.
Flera av de tippade topplagen kommer att få det svårt tror jag och det rör sig nog bara om tre lag som har chansen att vinna men med ytterligare fyra lag som kan överraska.
Lagen som jag tror har bäst chans är D/E Hockey, Huddinge Jets och Stocksund. Huddinge lever tyvärr lite för mycket på sin förstafemma och Stocksund är för små. Sen har vi utmanarna, Haninge, Hanviken, Nacka och Trångsund , där jag tror mest på Haninge som har slagit Jets klart under försäsongen.
Några andra lag som säkert kan skrälla i någon match här och där är Flemingsberg, Värmdö, Järfälla och Skå.
Detta året är nog det år som skiljer mest mellan killarna i denna åldersgrupp och den äldre.
Många U-13 spelare är inte i närheten av puberteten medan flera i U-14 kommit långt in i den.
Då blir det stor skillnad. Skulle Stockholms bästa U-14-lag möta det bästa U-13-lag skulle nog resultatet bli mellan 10 och 15 puckar på 2x20 min. Det är ju normalt att det skiljer 10 på ett års åldersskillnad men jag tror som sagt att det skulle bli mera här.
En sak som är intressant i denna ålderskull är att nästan alla lag har pappatränare ! Varför är det så just här?
Just pappatränare kommer jag ta upp när jag har gått igenom U-12 också.
Mitt tips blir:
U-13
Semifinallag: D/E Hockey, Haninge, Stocksund, Huddinge
Finallag: Haninge, D/E Hockey
Vinnare: D/E Hockey
God natt
U-14 i Globen
Huddinge och D/E Hockey heter de två vinnarna hittills i Globen. D/E har varit i bägge finalerna och många tror väl att de står som segrare även i vår.
I U-14 d.v.s. de som är födda 1994 så har förutsättningarna ändrats varje år, så även till detta år. 10 st. lag spelade till sig div.1-platser under förra säsongen. Dessa var Stocksund, Hammarby, Huddinge, D/E Hockey som vann varsin serie, dessutom också Boo, Tumba, AIK, Södertälje, Djurgården och Järfälla.
När nu serien dragit igång så är det ytterligare 10 lag som fick spela i högsta serien. Av dessa lag är det inte troligt att de tar många poäng mot de tänkta topplagen men ett av lagen väljer jag ändå att nämna som outsiders. Detta på grund av att de har till detta år fått en mycket duktig tränare som har fått bra ordning på laget.
Laget jag tänker på är Flemingsberg.
De kan nog överraska fler än ett lag i den södra serien.
Med tanke på vilka spelare de har förlorat genom åren så är det bra gjort att ändå finnas med där uppe. De har dessutom fått ett par bra nyförvärv till denna säsong.
I denna åldersgrupp finns ju ett lag som om de skulle ha med sina i klubben inskrivna spelare i rätt ålder, skulle vara så gott som oslagbara. Hammarby har tre 94:or som inte normalt spelar i just 94-laget. En mycket duktig målvakt studerar i USA, och två spelare med tjeckiskt ursprung tillhör 93-laget där den ena av dem spelar så högt upp som i BJ-elit laget. De killarna är födda 90/91. Hade dessa tre spelare fått spela ett slutspel i flera lag så skulle nog åtminstone 94:orna bli mycket svårslagna. Nu är så inte fallet utan vi i Stockholm får bara spela med en åldersgrupp och då
Hammarby alltid uppmuntrar att de som är duktiga skall spela med äldre. Rätt eller fel kan ju alltid diskuteras. Nu betyder dessa spelare absolut inte allt i Hammarby men de får nog svårt att vinna i Globen i vår utan dem.
D/E har ju ett spel som bygger på hög fart och bra passningsspel och dessutom har de spelare som är stora vilket gör att allt annat än vinst för dem är en stor besvikelse. Det märks när de för ovanlighetens skull förlorar en match. I D/E märks också en skillnad mot Hammarby där flera av deras spelare spelar i 93-laget, men bara i serien. I slutspelet är de i 94-laget. Den roligaste finalen skulle ju vara mellan D/E och Hammarby med alla sina 94:or. Men som jag redan ältat, det sätter förbundet stopp för.
Stocksund, D/E, AIK och Djurgården har alla en mycket bra femma som betyder oerhört mycket för laget och är till exempel tre av dessa borta i en match så förlorar de mycket i kapacitet.
Detta är ju i sig inget ovanligt och det är två lag i mina ögon som inte är så beroende av några få killar är Huddinge och Södertälje. De har ett mycket jämna lag där tyvärr storleken är avgörande till
Huddinges nackdel. De är allt för små, men riktigt skickliga ishockeyspelare. Vänta bara tills nästa år när Huddingekillarna börjar växa.
Mitt tips blir då detta:
U-14
Semifinallag: D/E Hockey, Djurgården, Södertälje, Hammarby
Finallag: D/E Hockey, Södertälje
Vinnare: D/E Hockey
Att tänka på är att i slutspelet är det bara en match som är avgörande. Detta gör det så mycket svårare med nerver som kommer in i bilden. Alla klarar inte det.
Ett par enkla misstag kan straffa sig på ett obehagligt sätt i ett slutspel.
I U-14 d.v.s. de som är födda 1994 så har förutsättningarna ändrats varje år, så även till detta år. 10 st. lag spelade till sig div.1-platser under förra säsongen. Dessa var Stocksund, Hammarby, Huddinge, D/E Hockey som vann varsin serie, dessutom också Boo, Tumba, AIK, Södertälje, Djurgården och Järfälla.
När nu serien dragit igång så är det ytterligare 10 lag som fick spela i högsta serien. Av dessa lag är det inte troligt att de tar många poäng mot de tänkta topplagen men ett av lagen väljer jag ändå att nämna som outsiders. Detta på grund av att de har till detta år fått en mycket duktig tränare som har fått bra ordning på laget.
Laget jag tänker på är Flemingsberg.
De kan nog överraska fler än ett lag i den södra serien.
Med tanke på vilka spelare de har förlorat genom åren så är det bra gjort att ändå finnas med där uppe. De har dessutom fått ett par bra nyförvärv till denna säsong.
I denna åldersgrupp finns ju ett lag som om de skulle ha med sina i klubben inskrivna spelare i rätt ålder, skulle vara så gott som oslagbara. Hammarby har tre 94:or som inte normalt spelar i just 94-laget. En mycket duktig målvakt studerar i USA, och två spelare med tjeckiskt ursprung tillhör 93-laget där den ena av dem spelar så högt upp som i BJ-elit laget. De killarna är födda 90/91. Hade dessa tre spelare fått spela ett slutspel i flera lag så skulle nog åtminstone 94:orna bli mycket svårslagna. Nu är så inte fallet utan vi i Stockholm får bara spela med en åldersgrupp och då
Hammarby alltid uppmuntrar att de som är duktiga skall spela med äldre. Rätt eller fel kan ju alltid diskuteras. Nu betyder dessa spelare absolut inte allt i Hammarby men de får nog svårt att vinna i Globen i vår utan dem.
D/E har ju ett spel som bygger på hög fart och bra passningsspel och dessutom har de spelare som är stora vilket gör att allt annat än vinst för dem är en stor besvikelse. Det märks när de för ovanlighetens skull förlorar en match. I D/E märks också en skillnad mot Hammarby där flera av deras spelare spelar i 93-laget, men bara i serien. I slutspelet är de i 94-laget. Den roligaste finalen skulle ju vara mellan D/E och Hammarby med alla sina 94:or. Men som jag redan ältat, det sätter förbundet stopp för.
Stocksund, D/E, AIK och Djurgården har alla en mycket bra femma som betyder oerhört mycket för laget och är till exempel tre av dessa borta i en match så förlorar de mycket i kapacitet.
Detta är ju i sig inget ovanligt och det är två lag i mina ögon som inte är så beroende av några få killar är Huddinge och Södertälje. De har ett mycket jämna lag där tyvärr storleken är avgörande till
Huddinges nackdel. De är allt för små, men riktigt skickliga ishockeyspelare. Vänta bara tills nästa år när Huddingekillarna börjar växa.
Mitt tips blir då detta:
U-14
Semifinallag: D/E Hockey, Djurgården, Södertälje, Hammarby
Finallag: D/E Hockey, Södertälje
Vinnare: D/E Hockey
Att tänka på är att i slutspelet är det bara en match som är avgörande. Detta gör det så mycket svårare med nerver som kommer in i bilden. Alla klarar inte det.
Ett par enkla misstag kan straffa sig på ett obehagligt sätt i ett slutspel.
U-15 i Globen
Även i denna ålderskull hade Hammarby abonnerat på förstaplatsen i några år, men precis som i U-16 blev de av med titeln. De kom inte ens till final utan åkte ut mot vinnaren Huddinge i semifinalen.
Jag vill påstå att de 1993-födda killarna spelar i den jämnaste och hårdaste klassen i år. Detta innebär följaktligen att det blir den mest svårttippade också.
De lag som jag tror kan blanda sig i striden om Globenplatserna är Hammarby, Huddinge, Nacka, Stocksund, AIK, Almtuna och Djurgården. D/E, Flemingsberg, Farsta, Tumba och Södertälje väger alla lite för lätt tror jag även om de kan ta poäng i serien av de tippade topplagen.
Alla lagen mer eller mindre byter spelare med varandra. AIK har fått spelare från Hammarby, Hammarby har fått spelare från Huddinge och tvärtom, Djurgården har fått ifrån flera olika klubbar, Nacka har fått från AIK. Dessutom har Lidingö gått upp i atomer och Stocksund har fått drygt en handfull spelare därifrån.
Lagen slår varandra om vartannat och inget lag har gått bättre än något annat på försäsongen.
Jag tror dock att långsiktigheten är avgörande samt vad och på vilket sätt man tränar. Storleken på spelarna är ytterligare en faktor att ta hänsyn till.
Fler av lagen är väldigt beroende av ett fåtal spelare, så som Hammarby, Djurgården och Stocksund, men även AIK och Huddinge kan få samma problem då de två har flera som spelar med sina äldre lag.
Målvakterna är ju också mycket viktiga inte minst i ett slutspel och där känns det som om Djurgården har den starkaste besättningen. Detta beroende på att Hammarbys bästa spelar med U-16.
Jag tror dock att Nacka drar det längsta strået i år p.g.a. att de har den största bredden samt tränar bra, har dessutom ganska stora tuffa spelare och det är liksom deras tur nu.
Mitt tips blir:
U-15
Semifinallag: Hammarby, Nacka, Stocksund, Huddinge
Finallag: Nacka, Hammarby
Vinnare: Nacka
Så till sist hörde jag att det pratas vitt och brett om Select Stars i Göteborg. Vet dock inte riktigt om de pratar negativt eller positivt. Till alla dessa som pratar vill jag bara säga att vi lever i ett fritt land och alla får tycka och säga precis vad de vill(nästan).
Jag gör detta för att utveckla ishockeyn i den mån det nu är möjligt med kraftiga bromsklossar överallt och inte för något annat.
Jag talar om vissa klubbar endast för att alla skall öppna ögonen för vad som händer, och detta gör jag för att hjälpa inte stjälpa.
Samtidigt så finns ju alltid den svenska avundsjukan och jantelagen och då vet man att det alltid kommer att finnas motståndare till sådan här verksamhet.
Jag har bara en fråga till de som inte tycker att deras spelare skall tillåtas t.ex. spela i Select lag under eftersäsong.
Varför får de inte göra det? Anledningen får gärna mailas till mig.
God kväll
Jag vill påstå att de 1993-födda killarna spelar i den jämnaste och hårdaste klassen i år. Detta innebär följaktligen att det blir den mest svårttippade också.
De lag som jag tror kan blanda sig i striden om Globenplatserna är Hammarby, Huddinge, Nacka, Stocksund, AIK, Almtuna och Djurgården. D/E, Flemingsberg, Farsta, Tumba och Södertälje väger alla lite för lätt tror jag även om de kan ta poäng i serien av de tippade topplagen.
Alla lagen mer eller mindre byter spelare med varandra. AIK har fått spelare från Hammarby, Hammarby har fått spelare från Huddinge och tvärtom, Djurgården har fått ifrån flera olika klubbar, Nacka har fått från AIK. Dessutom har Lidingö gått upp i atomer och Stocksund har fått drygt en handfull spelare därifrån.
Lagen slår varandra om vartannat och inget lag har gått bättre än något annat på försäsongen.
Jag tror dock att långsiktigheten är avgörande samt vad och på vilket sätt man tränar. Storleken på spelarna är ytterligare en faktor att ta hänsyn till.
Fler av lagen är väldigt beroende av ett fåtal spelare, så som Hammarby, Djurgården och Stocksund, men även AIK och Huddinge kan få samma problem då de två har flera som spelar med sina äldre lag.
Målvakterna är ju också mycket viktiga inte minst i ett slutspel och där känns det som om Djurgården har den starkaste besättningen. Detta beroende på att Hammarbys bästa spelar med U-16.
Jag tror dock att Nacka drar det längsta strået i år p.g.a. att de har den största bredden samt tränar bra, har dessutom ganska stora tuffa spelare och det är liksom deras tur nu.
Mitt tips blir:
U-15
Semifinallag: Hammarby, Nacka, Stocksund, Huddinge
Finallag: Nacka, Hammarby
Vinnare: Nacka
Så till sist hörde jag att det pratas vitt och brett om Select Stars i Göteborg. Vet dock inte riktigt om de pratar negativt eller positivt. Till alla dessa som pratar vill jag bara säga att vi lever i ett fritt land och alla får tycka och säga precis vad de vill(nästan).
Jag gör detta för att utveckla ishockeyn i den mån det nu är möjligt med kraftiga bromsklossar överallt och inte för något annat.
Jag talar om vissa klubbar endast för att alla skall öppna ögonen för vad som händer, och detta gör jag för att hjälpa inte stjälpa.
Samtidigt så finns ju alltid den svenska avundsjukan och jantelagen och då vet man att det alltid kommer att finnas motståndare till sådan här verksamhet.
Jag har bara en fråga till de som inte tycker att deras spelare skall tillåtas t.ex. spela i Select lag under eftersäsong.
Varför får de inte göra det? Anledningen får gärna mailas till mig.
God kväll
U-16 i Globen
Hammarby abonnerade på vinsten i Globen i tre år men i våras blev det förlust i finalen mot Djurgården. Denna säsong så har flera av lagen fått eller värvat nya spelare. Djurgården, Huddinge, Hammarby och AIK tillhör de lag som har förändrat sina lag mest. Det är ju som vanligt i Stockholm när det drar ihop sig till TV-puck och regions läger. 16 av 34 spelare uttagna till det östra regions-lägret kommer från dessa klubbar, och så har det mer eller mindre alltid varit. Vill man spela i TV-puck eller åtminstone bli upptäckt så måste man spela i de stora klubbarna av någon anledning. 11 av dessa kommer från Djurgården. Undrar om de har någon press på sig att vinna Mitt-I-cupen, DM och SM ?
De andra lagen som kan tänkas vilja men framför allt kunna blanda sig i striden är Stocksund eller SDE som de nu kallar sig, Södertälje, Farsta, Täby och Flemingsberg. Dessa tillsammans med AIK tror jag dock inte räcker till. Det lag jag tror mest på av dessa är dock Södertälje som har stora och spelskickliga spelare.
Hammarby är alldeles för beroende av en spelare och Huddinge har tagit in för många nya, så jag tror att det blir svårt att få ihop ett lag med bra lagsammanhållning. De har 20 utespelare i truppen och frågan är om man spelar på fyra femmor varje match. Får man inte spela varje match kan missnöje lätt spridas.
Kvar blir då Djurgården som jag tror blir vinnare igen i Globen. Vinner man inte så bör nog tränarna, ledningen i Djurgården drastiskt tänka på vad man håller på med. Har man värvat ihop de spelarna man har, så är allt annat än vinster i de tre turneringarna ett stort misslyckande. Med tanke på vad de har för färdigheter i dagsläget så är det fel på träningen eller coachningen om de inte klarar av att vinna. Då kan man också i allra högsta grad kritisera de som tar ut spelarna till regionslägren också. De höga herrarna håller nog alla tummar de kan för att just DIF skall vinna detta år, annars blir nog deras färdigheter att se rätt spelare i högsta grad ifrågasatta.
Mitt tips blir då detta:
U-16
Semifinallag: Djurgården, Hammarby, Huddinge och Södertälje
Finallag: Djurgården och Södertälje
Vinnare: Djurgården
De andra lagen som kan tänkas vilja men framför allt kunna blanda sig i striden är Stocksund eller SDE som de nu kallar sig, Södertälje, Farsta, Täby och Flemingsberg. Dessa tillsammans med AIK tror jag dock inte räcker till. Det lag jag tror mest på av dessa är dock Södertälje som har stora och spelskickliga spelare.
Hammarby är alldeles för beroende av en spelare och Huddinge har tagit in för många nya, så jag tror att det blir svårt att få ihop ett lag med bra lagsammanhållning. De har 20 utespelare i truppen och frågan är om man spelar på fyra femmor varje match. Får man inte spela varje match kan missnöje lätt spridas.
Kvar blir då Djurgården som jag tror blir vinnare igen i Globen. Vinner man inte så bör nog tränarna, ledningen i Djurgården drastiskt tänka på vad man håller på med. Har man värvat ihop de spelarna man har, så är allt annat än vinster i de tre turneringarna ett stort misslyckande. Med tanke på vad de har för färdigheter i dagsläget så är det fel på träningen eller coachningen om de inte klarar av att vinna. Då kan man också i allra högsta grad kritisera de som tar ut spelarna till regionslägren också. De höga herrarna håller nog alla tummar de kan för att just DIF skall vinna detta år, annars blir nog deras färdigheter att se rätt spelare i högsta grad ifrågasatta.
Mitt tips blir då detta:
U-16
Semifinallag: Djurgården, Hammarby, Huddinge och Södertälje
Finallag: Djurgården och Södertälje
Vinnare: Djurgården
Hetsen mot Globen-finalerna har startat
Då har de flesta serierna i Stockholm dragit igång.
Hetsen mot Globen-finalerna har startat.
Vilka lag kommer då att mötas i finalerna på Globen i slutet på mars. Jag skall ge mig in i träsket och försöka tippa åldersgrupperna en efter en i dagarna sex. Med början på U-16 i morgon så tar jag en åldersgrupp om dagen. Mina tips är mina tips och jag har ingen tanke på att äta upp min mössa eller krypa till Norge om jag tippar fel.
Men idag skall jag bara ägna några tankar till de olika satsningarna på varje match som olika lag gör.
Vissa lag kommer med 15 eller 13 man för att vinna mer eller mindre betydelselösa matcher medan andra lag spelar på hela sina trupper. Vad är då skillnaden?
Jag anser att skillnaden är hur långsiktigt man tänker, hur man har planerat säsongen, samt givetvis hur bra lag man har som coach. Tror man att man kan komma bland de bästa, dvs att klara sig kvar i samma division som man nu spelar i, utan att toppa laget så är det ett bra alternativ vilket gör att bredden och konkurrensen i laget ökar. Gör man inte det så måste man kanske spela med kort om folk, vilket kan leda till att vissa spelare slutar och andra blir övertränade och omotiverade.
Slutspelet är ju det som räknas. Hade förbundet gjort lottningen vettig, så hade man fått en säsong som betydde något, dvs man hade lottat slutspelet efter placering i grundserien. Nu har man anmälningsslutspel vilket kan innebära att de två bästa lagen kan mötas redan i kvartsfinal eller åttondelsfinal. Varför gör man så? Spelar man i div 1 så ska man väl inte anmäla sig till B-slutspel bara för att kunna vinna.
En annan sak, som jag för övrigt redan varit inne på tidigare, så får ju en spelare bara spela i ett slutspel. Inte i flera. Då börjar vi stoppa utvecklingen inom sporten igen anser jag. Annars blir det ju inte de bästa lagen i resp. åldersgrupp som vinner. Då har förbunden lagt sig i för mycket för att det skall gynna hockeyn menar jag.
Men vi på ”gatan” kan ju inte mer än småle. Eller garva läppen av oss. Tänk om Kanadensiska förbundet stoppat Sidney Crosby i sin karriär. Hade han då spelat i Pittsburg som 18-åring? Nej , låt killarna spela med sin ålder och även uppåt i seriesystemen för att utveckla samtidigt som man bibehåller den sociala biten med jämnåriga t.ex. klasskamrater.
De vill ju bara spela ishockey………
Vi ses
Hetsen mot Globen-finalerna har startat.
Vilka lag kommer då att mötas i finalerna på Globen i slutet på mars. Jag skall ge mig in i träsket och försöka tippa åldersgrupperna en efter en i dagarna sex. Med början på U-16 i morgon så tar jag en åldersgrupp om dagen. Mina tips är mina tips och jag har ingen tanke på att äta upp min mössa eller krypa till Norge om jag tippar fel.
Men idag skall jag bara ägna några tankar till de olika satsningarna på varje match som olika lag gör.
Vissa lag kommer med 15 eller 13 man för att vinna mer eller mindre betydelselösa matcher medan andra lag spelar på hela sina trupper. Vad är då skillnaden?
Jag anser att skillnaden är hur långsiktigt man tänker, hur man har planerat säsongen, samt givetvis hur bra lag man har som coach. Tror man att man kan komma bland de bästa, dvs att klara sig kvar i samma division som man nu spelar i, utan att toppa laget så är det ett bra alternativ vilket gör att bredden och konkurrensen i laget ökar. Gör man inte det så måste man kanske spela med kort om folk, vilket kan leda till att vissa spelare slutar och andra blir övertränade och omotiverade.
Slutspelet är ju det som räknas. Hade förbundet gjort lottningen vettig, så hade man fått en säsong som betydde något, dvs man hade lottat slutspelet efter placering i grundserien. Nu har man anmälningsslutspel vilket kan innebära att de två bästa lagen kan mötas redan i kvartsfinal eller åttondelsfinal. Varför gör man så? Spelar man i div 1 så ska man väl inte anmäla sig till B-slutspel bara för att kunna vinna.
En annan sak, som jag för övrigt redan varit inne på tidigare, så får ju en spelare bara spela i ett slutspel. Inte i flera. Då börjar vi stoppa utvecklingen inom sporten igen anser jag. Annars blir det ju inte de bästa lagen i resp. åldersgrupp som vinner. Då har förbunden lagt sig i för mycket för att det skall gynna hockeyn menar jag.
Men vi på ”gatan” kan ju inte mer än småle. Eller garva läppen av oss. Tänk om Kanadensiska förbundet stoppat Sidney Crosby i sin karriär. Hade han då spelat i Pittsburg som 18-åring? Nej , låt killarna spela med sin ålder och även uppåt i seriesystemen för att utveckla samtidigt som man bibehåller den sociala biten med jämnåriga t.ex. klasskamrater.
De vill ju bara spela ishockey………
Vi ses
Dagen då Malmö var på besök på Hovet
Dagen då Malmö var på besök på Hovet och spelade mot Hammarby.
Jag förundras över hur en domare påverkas av en liten klick supportrar som gör att utvisningarna drabbar bara ena laget. Detta blir då en ond cirkel. En spelare blir lättvindigt utvisad, det ena laget sliter i fyra mot fem, supportrarna skriker dumma saker till domaren, det blir jobbigt att spela i fyra mot fem, man tar till lite hårda metoder ibland och domaren fortsätter att visa ut samma lags spelare.
Det andra laget får bra självförtroende och trummar på, supportrarna skriker på domaren, det blir nya utvisningar och till slut så får det vara nog hos det utvisade laget. Ett stort slagsmål utbryter, framför deras mål just för att domaren bara dömer åt ett håll.
Klart att det laget får skottstatistiken emot sig då när man även har domaren emot sig. Hade han varit någorlunda rättvis hade inte han behövt döma ut fyra matchstraff, Malmöspelarna hade inte blivit hotade av supportrarna och arenapolisen hade inte behövt ringa in förstärkning.
Att Malmö var det bästa laget rådde inget tvivel om denna kväll men det borde ha avgjorts på samma villkor tycker jag.
Det är tyvärr så i ungdomshockeyn också, gärna på hemmaplan. Att en spelare blir utvisad pga. att han väger 40 kg mera eller är 25 cm längre är tyvärr ett mycket vanligt fenomen.
Man skulle prova att spela hockey i längdklasser i stället för ålder. Vad kul det skulle bli, rättvist? –
Både ja och nej.
Nu är det fredag kväll och jag ska kolla på en liten god film……för 35 gången typ.
Gladiator…….den har ju allt en bra hockeymatch skall ha, så det så !
God kväll
Jag förundras över hur en domare påverkas av en liten klick supportrar som gör att utvisningarna drabbar bara ena laget. Detta blir då en ond cirkel. En spelare blir lättvindigt utvisad, det ena laget sliter i fyra mot fem, supportrarna skriker dumma saker till domaren, det blir jobbigt att spela i fyra mot fem, man tar till lite hårda metoder ibland och domaren fortsätter att visa ut samma lags spelare.
Det andra laget får bra självförtroende och trummar på, supportrarna skriker på domaren, det blir nya utvisningar och till slut så får det vara nog hos det utvisade laget. Ett stort slagsmål utbryter, framför deras mål just för att domaren bara dömer åt ett håll.
Klart att det laget får skottstatistiken emot sig då när man även har domaren emot sig. Hade han varit någorlunda rättvis hade inte han behövt döma ut fyra matchstraff, Malmöspelarna hade inte blivit hotade av supportrarna och arenapolisen hade inte behövt ringa in förstärkning.
Att Malmö var det bästa laget rådde inget tvivel om denna kväll men det borde ha avgjorts på samma villkor tycker jag.
Det är tyvärr så i ungdomshockeyn också, gärna på hemmaplan. Att en spelare blir utvisad pga. att han väger 40 kg mera eller är 25 cm längre är tyvärr ett mycket vanligt fenomen.
Man skulle prova att spela hockey i längdklasser i stället för ålder. Vad kul det skulle bli, rättvist? –
Både ja och nej.
Nu är det fredag kväll och jag ska kolla på en liten god film……för 35 gången typ.
Gladiator…….den har ju allt en bra hockeymatch skall ha, så det så !
God kväll
IFK Norrköping och Brynäs
Djurgårdare, AIK:are eller Hammarby:are, det frågar alla varandra i Stockholm. Nej säger jag. Jag håller på IFK Norrköping i fotboll och Brynäs i ishockey. Det har jag alltid gjort. Spelar ingen roll vad som än händer. Trots att två av mina egna söner spelat och en fortfarande spelar i Hammarby så kommer jag nog aldrig bli en riktig Hammarby:are, tyvärr.
Jag kan inte bara ändra mig. Varför är det så? Trots att lagen går upp och ner i seriesystemen så går ränderna aldrig ur.
Så verkar det vara bland många föräldrar också när det gäller hockey. Håller man på Djurgården så kan ens son inte spela i AIK till exempel. Man tittar inte på utbildningen utan vad som står på bröstet. Det är viktigare att man på jobbet kan säga att – min grabb spelar i Djurgården. Sen att han spelar i fjärdefemman och sällan får spela avgörande stunder spelar ingen roll. Han spelar ju ändå i Djurgården.
Fan tänk till lite nu, och svälj stoltheten. Är inte barnens välmående och utveckling det viktigaste. Utvecklas gör man som bäst när man får spela med jämbördiga, när man får ta i till max för att lyckas och när man tycker att det är roligt, inte genom att bli sittande på bänken.
Finns ju en anledning till att det finns svår, medel och lätt serie eller div.1, 2 och 3.
För att alla skall kunna ha kul på sin egen nivå. Till saken hör att det oftast inte är barnen som bestämmer var de skall spela utan föräldrarna. De gör dem en björntjänst istället för att hjälpa dem på traven.
På tal om björntjänster, en tränare tar hand om ens barn under tiden de tränar. Vi lämnar liksom av dem till en tränare som vi har förtroende för. Detta innebär att vi vill att tränaren skall lära våra barn att spela ishockey, eller?
Hur många f.d. hockeyspelande föräldrar sitter inte hemma vid middagsbordet och ritar i smöret eller stället upp äggkopparna som stolpar eller konor och visar att – så här skall du göra! Men det värsta av allt är ändå att många säger – skit i vad tränaren säger, gör si eller så istället. Snacka om att förvirra inte bara sitt eget barn utan även alla andras.
Säger bara som avslutning: - Det finns alltid bara ett original, resten är bara kopior, och
Verner Persson var originalet till allt.
Jag kan inte bara ändra mig. Varför är det så? Trots att lagen går upp och ner i seriesystemen så går ränderna aldrig ur.
Så verkar det vara bland många föräldrar också när det gäller hockey. Håller man på Djurgården så kan ens son inte spela i AIK till exempel. Man tittar inte på utbildningen utan vad som står på bröstet. Det är viktigare att man på jobbet kan säga att – min grabb spelar i Djurgården. Sen att han spelar i fjärdefemman och sällan får spela avgörande stunder spelar ingen roll. Han spelar ju ändå i Djurgården.
Fan tänk till lite nu, och svälj stoltheten. Är inte barnens välmående och utveckling det viktigaste. Utvecklas gör man som bäst när man får spela med jämbördiga, när man får ta i till max för att lyckas och när man tycker att det är roligt, inte genom att bli sittande på bänken.
Finns ju en anledning till att det finns svår, medel och lätt serie eller div.1, 2 och 3.
För att alla skall kunna ha kul på sin egen nivå. Till saken hör att det oftast inte är barnen som bestämmer var de skall spela utan föräldrarna. De gör dem en björntjänst istället för att hjälpa dem på traven.
På tal om björntjänster, en tränare tar hand om ens barn under tiden de tränar. Vi lämnar liksom av dem till en tränare som vi har förtroende för. Detta innebär att vi vill att tränaren skall lära våra barn att spela ishockey, eller?
Hur många f.d. hockeyspelande föräldrar sitter inte hemma vid middagsbordet och ritar i smöret eller stället upp äggkopparna som stolpar eller konor och visar att – så här skall du göra! Men det värsta av allt är ändå att många säger – skit i vad tränaren säger, gör si eller så istället. Snacka om att förvirra inte bara sitt eget barn utan även alla andras.
Säger bara som avslutning: - Det finns alltid bara ett original, resten är bara kopior, och
Verner Persson var originalet till allt.
Hur mycket ser vi på och runt en ishockeyrink?
Vi ser givetvis det vi vill se, men normalt ser vi bara det som är dåligt och det som är fel.
Kommentarer som – fan va dålig han är, jävla skitdomare! Man hör ju inte vad de säger i högtalaren!, Passa pucken då! , Korven är sprucken! Helvete vilken kall ishall!
Har vi hört dessa förut och har vi någon gång yppat dem själva?
Men gör allt bättre själva då!
Alla är nog medvetna om att alla gör sitt bästa oavsett om det är på eller vid sidan om isen. Inte fan åker grabben dåligt på sina skridskor med flit, inte gör domaren ett fel beslut av ren vilja, inte dribblar han pucken hela tiden för att det finns fyra andra att passa, inte överkokas korven för att de ska få slänga några extra, inte sluddrar han/hon i speaker båset medvetet och ishallar är kalla annars blir det vattenpolo för tusan. Klä på er ordentligt!
Jag menar att vi glömmer bort en hel del människor både på isen och bakom kulisserna.
På isen glömmer vi bort grovjobbarna, de som dödar utvisningar, de som står framför mål och tar smällar, de som tar bort motståndarnas stjärnor, de som står för den sk. andra- eller tredjeassisten som ofta är den öppnande passningen. Vi ser bara målgörarna och målvakterna.
Hur ofta får en back eller defensiv center pris som MVP eller matchens lirare? Ärligt talat,
ALDRIG !
Jag ska förklara vad jag menar. En match slutar 2-1 till motståndarna. Vår målvakt gör två halvdana ingripanden på målen. Alla skyller på målvakten och backarna som inte gjorde sitt jobb. Men de som skulle göra målen då, de gjorde bara ett. Man vinner sällan en match på att göra ett mål. Men man kan ofta vinna en match på att BARA släppa in två. Fattar ni? Vinner man däremot med 8-6 så är det tvärtom. Då får målgörarna all kredit för sina mål men det är kanske då som försvarsspelet var dåligt.
Under Powerhockey Cup i höst så kommer jag visa hur man uppmuntrar alla både på och utanför isen.
Andra bortglömda är matrialarna, som måste vara först på plats och som åker sist då allt är i förråden. Slipning är en självklarhet, de hinner oftast heller inte ens se matcherna för de måste fixa en massa saker med spelarna i båset. Allt från slipning, vatten, skruvar, skador mm.
De gör det för att de brinner för sporten. En applåd och en tanke till alla matrisar tack!
De som står i speakerbåset är också bortglömda. Fanns inte de så blev det inga matcher.
Lagledarna som kallar domare, som skriver laguppställningar, som mailar ut information.
Hylla alla dessa självklara men bortglömda individer.
Tack för mig
Ps. Har idag fått äran att ta del av legenden Verner Perssons material. Snacka om att vara före sin tid, mera om detta inom kort. Ds.
Kommentarer som – fan va dålig han är, jävla skitdomare! Man hör ju inte vad de säger i högtalaren!, Passa pucken då! , Korven är sprucken! Helvete vilken kall ishall!
Har vi hört dessa förut och har vi någon gång yppat dem själva?
Men gör allt bättre själva då!
Alla är nog medvetna om att alla gör sitt bästa oavsett om det är på eller vid sidan om isen. Inte fan åker grabben dåligt på sina skridskor med flit, inte gör domaren ett fel beslut av ren vilja, inte dribblar han pucken hela tiden för att det finns fyra andra att passa, inte överkokas korven för att de ska få slänga några extra, inte sluddrar han/hon i speaker båset medvetet och ishallar är kalla annars blir det vattenpolo för tusan. Klä på er ordentligt!
Jag menar att vi glömmer bort en hel del människor både på isen och bakom kulisserna.
På isen glömmer vi bort grovjobbarna, de som dödar utvisningar, de som står framför mål och tar smällar, de som tar bort motståndarnas stjärnor, de som står för den sk. andra- eller tredjeassisten som ofta är den öppnande passningen. Vi ser bara målgörarna och målvakterna.
Hur ofta får en back eller defensiv center pris som MVP eller matchens lirare? Ärligt talat,
ALDRIG !
Jag ska förklara vad jag menar. En match slutar 2-1 till motståndarna. Vår målvakt gör två halvdana ingripanden på målen. Alla skyller på målvakten och backarna som inte gjorde sitt jobb. Men de som skulle göra målen då, de gjorde bara ett. Man vinner sällan en match på att göra ett mål. Men man kan ofta vinna en match på att BARA släppa in två. Fattar ni? Vinner man däremot med 8-6 så är det tvärtom. Då får målgörarna all kredit för sina mål men det är kanske då som försvarsspelet var dåligt.
Under Powerhockey Cup i höst så kommer jag visa hur man uppmuntrar alla både på och utanför isen.
Andra bortglömda är matrialarna, som måste vara först på plats och som åker sist då allt är i förråden. Slipning är en självklarhet, de hinner oftast heller inte ens se matcherna för de måste fixa en massa saker med spelarna i båset. Allt från slipning, vatten, skruvar, skador mm.
De gör det för att de brinner för sporten. En applåd och en tanke till alla matrisar tack!
De som står i speakerbåset är också bortglömda. Fanns inte de så blev det inga matcher.
Lagledarna som kallar domare, som skriver laguppställningar, som mailar ut information.
Hylla alla dessa självklara men bortglömda individer.
Tack för mig
Ps. Har idag fått äran att ta del av legenden Verner Perssons material. Snacka om att vara före sin tid, mera om detta inom kort. Ds.
Hur kan vi få våra talanger att stanna i de mindre klubbarna längre?
Svaret på det finns nog bortom spelarna tyvärr. Föräldrarna har nog en hel del med i spelet men kanske framför allt ledarna och styrelserna i respektive förening. För att få talanger att stanna i de små klubbarna så måste man se till individen och inget annat. Tyvärr är de flesta svenska klubbar just för svenska. Ingen skall få vara bättre än någon annan.
Varför får han spela med de äldre och inte han? Där förlorar småklubbarna sina talanger, för att äldre s.k. vuxna människor skall bestämma hur barnen skall utvecklas. Jag tycker det är fel.
Är ett barn storväxt och dessutom duktig så måste han eller hon få utmaningar genom att spela med äldre. De hindras annars i sin utveckling. Därmed inte sagt att de inte kan spela eller träna med sina jämnåriga också. Det är viktigt att känna sig duktig också samtidigt som den sociala biten med kompisar och klasskamrater också betyder mycket.
Alla föräldrar har ju en Wayne Gretsky i sin barnkammare men vissa är värre än andra. Tyvärr blir ofta dessa personer ledare inte bara för sina barn utan även för andras. Det finns massor av bra tränare och ledare inom alla idrotter men man måste kunna som ledare se brister och förmågor på alla barn och inte bara sina egna. Detta tror jag är det svåraste som finns inom idrotten. Jag tror att man kan vara pappatränare i början när man lär in de elementära grunderna i en idrott eller om man håller på med en individuell idrott.
Det är också ett problem när det gäller att småklubbarna tappar talanger till de större föreningarna. Där finns oftast en anställd tränare som kan se objektivt på alla spelare utan att favorisera sin egen son. Många spelare flyr lag p.g.a. detta fenomen. Jag har många exempel men tänker inte ta upp några här.
Mitt förslag är att man tillåter alla spelare att gå uppåt i seriesystemen hur mycket som helst men inte gå neråt överhuvudtaget. Dessutom i eventuella slutspel så bör man inte låsa några spelare utan om en klubb har spelare som kan spela med äldre också, låt honom/henne göra detta och även med sin åldersgrupp. Sätt inte käppar i hjulet för ishockeyns utveckling gång på gång. Där ligger Gästriklands ishockeyförbund långt fram.
Imorgon ska jag ta upp de bortglömda. Vad detta innebär får ni se då.
God kväll
Varför får han spela med de äldre och inte han? Där förlorar småklubbarna sina talanger, för att äldre s.k. vuxna människor skall bestämma hur barnen skall utvecklas. Jag tycker det är fel.
Är ett barn storväxt och dessutom duktig så måste han eller hon få utmaningar genom att spela med äldre. De hindras annars i sin utveckling. Därmed inte sagt att de inte kan spela eller träna med sina jämnåriga också. Det är viktigt att känna sig duktig också samtidigt som den sociala biten med kompisar och klasskamrater också betyder mycket.
Alla föräldrar har ju en Wayne Gretsky i sin barnkammare men vissa är värre än andra. Tyvärr blir ofta dessa personer ledare inte bara för sina barn utan även för andras. Det finns massor av bra tränare och ledare inom alla idrotter men man måste kunna som ledare se brister och förmågor på alla barn och inte bara sina egna. Detta tror jag är det svåraste som finns inom idrotten. Jag tror att man kan vara pappatränare i början när man lär in de elementära grunderna i en idrott eller om man håller på med en individuell idrott.
Det är också ett problem när det gäller att småklubbarna tappar talanger till de större föreningarna. Där finns oftast en anställd tränare som kan se objektivt på alla spelare utan att favorisera sin egen son. Många spelare flyr lag p.g.a. detta fenomen. Jag har många exempel men tänker inte ta upp några här.
Mitt förslag är att man tillåter alla spelare att gå uppåt i seriesystemen hur mycket som helst men inte gå neråt överhuvudtaget. Dessutom i eventuella slutspel så bör man inte låsa några spelare utan om en klubb har spelare som kan spela med äldre också, låt honom/henne göra detta och även med sin åldersgrupp. Sätt inte käppar i hjulet för ishockeyns utveckling gång på gång. Där ligger Gästriklands ishockeyförbund långt fram.
Imorgon ska jag ta upp de bortglömda. Vad detta innebär får ni se då.
God kväll
Götebergshockeyn
Västra Frölunda hette det lag som 1980 förlorade SM-finalen mot Brynäs. Numera heter de Frölunda Indians och har monopol på ishockeyn i Göteborg, på gott och ont.
Frölunda är och har varit ett topplag i Elitserien i ett antal år, förutom förra säsongen.
Vad finns sen i Göteborg? Inget lag i Allsvenskan, två lag i division 1 varav det ena ligger trea från slutet och det andra ligger tvärsist och har på 10 matcher släppt in 94 mål. Jämför vi med Stockholm så finns det två lag i Elitserien, tre lag i Allsvenskan och hela 9 lag i div. 1.
Varför denna skillnad?
Det lär ju inte vara bara för att Stockholm är dubbelt så stort, för då skulle det ju visa sig även i fotbollen och där har vi ett övertag för Göteborg i de högsta serierna.
Kan det vara för att Göteborg har sämre förutsättningar att utveckla hockeyn. I så fall är det för att det finns för få ishallar, för dåliga tränare, och för få spelare. I Frölunda får inte spelarna gå på vilka hockeyläger de vill, de får inte spela de cuper som en tränare vill, de får generellt inte spela med äldre åldersgrupper för att utvecklas, utan tvingas stanna i sin egen, trots att en spelare kan ligga långt före de andra. Alla andra spelare i Göteborg får göra detta.
Vad händer sedan i U-16 eller J-18 ? Då tar man i de spelarna från de klubbar som har fått träna med äldre, gått på givande hockeyakademier och spelat roliga cuper. Då är de som gått i hockeyskola i Frölunda inte vatten värda. Är det dubbelmoral? Vad används då spelarna och föräldrarna till under alla år innan? Är det för att sälja 50/50-lotter på A-lagets hemmamatcher eller?
Jag fattar ingenting.
Bara för att jag hänger ut Frölunda nu innebär inte detta att det inte händer någon annan stans. I HV71 och i Linköping är det samma sak. Vi är ensamma i våra regioner, vi kan göra som vi vill för vi får ändå de bästa spelarna till slut tycks de tro. Tyvärr så dansar vi SVENSKAR efter deras pipa. Om de tycker att vår son är tillräckligt bra, så hör de av sig och då sträcker vi på oss och talar om att vår son skall spela i bygdens stolthet.
De som däremot har börjat i hockeyskolan för att sedan byta förening av orsaker som bara spelarna eller föräldrarna kan svara på är sällan välkomna tillbaka, oavsett hur duktiga de än må vara. Är det så vi utvecklar svensk ishockey. Fan, släpp stoltheten nån gång och låt grabbarna spela hockey på den nivån de vill och var de vill. Variationen igen gör sig nog till sin fördel även här.
Jag var för ett par veckor inne på att i USA/Kanada har man något som kallas Summer Hockey, vilket innebär att från april till och med juli så spelar många i olika Selectlag i turneringar i hela Nordamerika. I augusti är det sedan dags för att spela i sina ordinarie klubbar fram till mars. Vi undrar varför dessa länder ligger så bra till och har så många spelare. Svaret torde vara enkelt, de blir inte förhindrade utan uppmuntrade att bli bättre på sin idrott.
Jag vill ändå passa på att gratulera dessa tre ovan nämnda klubbar som trots allt ligger med i topp i junioråldrarna. De äger ju sina hallar och drar allt som oftast fulla hus vilket ger rejält klirr i kassan. Med detta som grund har de enkelt att locka talanger till sig, och de gör de verkligen. Frågan är vad som krävs för att talangerna skall stanna i de mindre klubbarna. Det finns en lösning tror jag. Men den kommer jag till imorgon…
Vi ses
Frölunda är och har varit ett topplag i Elitserien i ett antal år, förutom förra säsongen.
Vad finns sen i Göteborg? Inget lag i Allsvenskan, två lag i division 1 varav det ena ligger trea från slutet och det andra ligger tvärsist och har på 10 matcher släppt in 94 mål. Jämför vi med Stockholm så finns det två lag i Elitserien, tre lag i Allsvenskan och hela 9 lag i div. 1.
Varför denna skillnad?
Det lär ju inte vara bara för att Stockholm är dubbelt så stort, för då skulle det ju visa sig även i fotbollen och där har vi ett övertag för Göteborg i de högsta serierna.
Kan det vara för att Göteborg har sämre förutsättningar att utveckla hockeyn. I så fall är det för att det finns för få ishallar, för dåliga tränare, och för få spelare. I Frölunda får inte spelarna gå på vilka hockeyläger de vill, de får inte spela de cuper som en tränare vill, de får generellt inte spela med äldre åldersgrupper för att utvecklas, utan tvingas stanna i sin egen, trots att en spelare kan ligga långt före de andra. Alla andra spelare i Göteborg får göra detta.
Vad händer sedan i U-16 eller J-18 ? Då tar man i de spelarna från de klubbar som har fått träna med äldre, gått på givande hockeyakademier och spelat roliga cuper. Då är de som gått i hockeyskola i Frölunda inte vatten värda. Är det dubbelmoral? Vad används då spelarna och föräldrarna till under alla år innan? Är det för att sälja 50/50-lotter på A-lagets hemmamatcher eller?
Jag fattar ingenting.
Bara för att jag hänger ut Frölunda nu innebär inte detta att det inte händer någon annan stans. I HV71 och i Linköping är det samma sak. Vi är ensamma i våra regioner, vi kan göra som vi vill för vi får ändå de bästa spelarna till slut tycks de tro. Tyvärr så dansar vi SVENSKAR efter deras pipa. Om de tycker att vår son är tillräckligt bra, så hör de av sig och då sträcker vi på oss och talar om att vår son skall spela i bygdens stolthet.
De som däremot har börjat i hockeyskolan för att sedan byta förening av orsaker som bara spelarna eller föräldrarna kan svara på är sällan välkomna tillbaka, oavsett hur duktiga de än må vara. Är det så vi utvecklar svensk ishockey. Fan, släpp stoltheten nån gång och låt grabbarna spela hockey på den nivån de vill och var de vill. Variationen igen gör sig nog till sin fördel även här.
Jag var för ett par veckor inne på att i USA/Kanada har man något som kallas Summer Hockey, vilket innebär att från april till och med juli så spelar många i olika Selectlag i turneringar i hela Nordamerika. I augusti är det sedan dags för att spela i sina ordinarie klubbar fram till mars. Vi undrar varför dessa länder ligger så bra till och har så många spelare. Svaret torde vara enkelt, de blir inte förhindrade utan uppmuntrade att bli bättre på sin idrott.
Jag vill ändå passa på att gratulera dessa tre ovan nämnda klubbar som trots allt ligger med i topp i junioråldrarna. De äger ju sina hallar och drar allt som oftast fulla hus vilket ger rejält klirr i kassan. Med detta som grund har de enkelt att locka talanger till sig, och de gör de verkligen. Frågan är vad som krävs för att talangerna skall stanna i de mindre klubbarna. Det finns en lösning tror jag. Men den kommer jag till imorgon…
Vi ses
Behöver vi ett hjärta för sporten och för ett visst lag eller har allt blivit kommersiellt?
När Leif Boork tog över Djurgården i början av 80-talet så hade han en spelare som han tog upp i A-laget då han var 16 år. Jag lärde känna denne spelare i krogsvängen då han och jag jobbade som vakter på samma krog. Han hade mycket roligt att berätta om Boorken men det var inte det jag tänkte ta upp idag.
Han blev skadad innan den ordinarie säsongen började och tog då inte plats i det namnkunniga lag med Mats Waltin och Håkan Eriksson i spetsen. Han fick åka till Malmö där han var med och tog upp dem till det riktiga finrummet inom ishockeyn.
Hans hjärta för i detta fall Djurgården var så starkt att han berättade för mig att det inte fanns några pengar i världen som gjorde att han skulle kunna spela i AIK. Han sa till mig att han hellre slutade med ishockeyn än tog på sig en svart tröja. Det fanns garanterat även AIK:are som hade sagt tvärtom på den tiden.
Den tiden är ju nu förbi tyvärr och det är de kommersiella syftena som styr till 100 %. Med det menar jag att de som fått sin ungdomsutbildning i de föreningar som verkligen är kända för att ta fram många duktiga spelare byter lag när storklubbarna viftar med gratis skridskor och klubbor. Pinsamt! När man dessutom hör att toppspelarna går till sina gamla tränare för att få extra träning så blir det ju bara värre.
Dagens spelare kan med lätthet byta från Hammarby till AIK eller från Djurgården till SSK eller från Rögle till Malmö bara priset är rätt.
Var det bättre förr eller?
I morgon skall jag ta upp ishockeyn i Göteborg.
Godnatt
Han blev skadad innan den ordinarie säsongen började och tog då inte plats i det namnkunniga lag med Mats Waltin och Håkan Eriksson i spetsen. Han fick åka till Malmö där han var med och tog upp dem till det riktiga finrummet inom ishockeyn.
Hans hjärta för i detta fall Djurgården var så starkt att han berättade för mig att det inte fanns några pengar i världen som gjorde att han skulle kunna spela i AIK. Han sa till mig att han hellre slutade med ishockeyn än tog på sig en svart tröja. Det fanns garanterat även AIK:are som hade sagt tvärtom på den tiden.
Den tiden är ju nu förbi tyvärr och det är de kommersiella syftena som styr till 100 %. Med det menar jag att de som fått sin ungdomsutbildning i de föreningar som verkligen är kända för att ta fram många duktiga spelare byter lag när storklubbarna viftar med gratis skridskor och klubbor. Pinsamt! När man dessutom hör att toppspelarna går till sina gamla tränare för att få extra träning så blir det ju bara värre.
Dagens spelare kan med lätthet byta från Hammarby till AIK eller från Djurgården till SSK eller från Rögle till Malmö bara priset är rätt.
Var det bättre förr eller?
I morgon skall jag ta upp ishockeyn i Göteborg.
Godnatt
Kapplöpningen i Stockholm
Fick ju ett par frågor på gästboken under dagen och tänkte att jag beskriver mina tankar lite kring träning och annat som har med prestationer att göra.
Det är en kapplöpning i Sverige i allmänhet och i Stockholm i synnerhet angående att vinna matcher, turneringar och vem som till och med tränar mest och hårdast. Vart är vi på väg?
Det jag tror kommer att avgöra vem som vinner den kampen är hjärnan hos tränaren samt även erfarenheten. Det gäller ju inte att vara bäst nu även om jag tycker att man skall ge de som är bra nu riktiga utmaningar istället för att hämma deras utveckling.
Det gäller att träna på rätt saker nu och lära spelarna träna hårt, för när de kommer upp i junioråldrarna så skall det tränas som hårdast. Tyvärr hör jag att man tränar styrketräning med vikter lite för tidigt i vissa klubbar vilket tyder på okunskap om den mänskliga utvecklingen. Det är svårt att träna upp stora muskler på en kille som inte har kommit en bra bit in i puberteten.
Det man kan göra är ju att antingen träna lite med den egna kroppsvikten eller att man tränar in teknik i hur man lyfter rätt. Styrketräning med riktiga vikter bör man nog inte börja med förrän de är minst 15 år, eller till och med ännu senare. Personligen tog jag i en skivstång första gången när jag var 17 år. Det gick hyfsat att få muskler då trots att jag var 5 år äldre än vissa som redan startat med vikter.
När jag arbetade som personlig tränare så var den vanligaste frågan – vilken är den bästa övningen för att få större t.ex. axlar?
Mitt svar blev alltid det samma – ingen övning är bättre än någon annan. Det är variationen tillsammans med vila och rätt mat som är det mest avgörande.
V
isst har genetiken lite att göra med det hela också, men att byta övningar, vikter, repetitioner, antal set, vinklar, grepp och verktyg är viktigare. Samma sak gäller ju ishockeyn. Kör man samma övningar hela tiden så är ju det inte bara tråkigt utan även mindre utvecklande. Sen finns det en annan sak som är minst lika viktig, att alltid ta i järnet. Vad man än tränar.
Tänk er att ni springer 3 km på 15 min fyra ggr i veckan året runt. Hur utvecklande är det jämfört om man springer intervall ena veckan, 10 km nästa vecka och köra sprintsträckor vecka tre och backträning vecka fyra.
Att man alltid skall ta ut sig till max och ta tid varje gång gör ju att man kan göra en utvärdering om hur det går att träna och om man förbättrar sig. Detta skrivs upp i en träningsdagbok. Den är bra på många olika sätt. Dels så kan jag se vad jag gjorde bra dagen innan en bra match till exempel så att jag kan ha samma uppladdning igen, dels är det bra som uppföljning om man någon gång skulle bli skadad eller övertränad. Inte minst för återkommande rehab-träning. Sist men inte minst så är det ju ett roligt minne att ha när man sedan blir äldre.
Det som borde tränas mycket är ju istället teknik och koordination. Även mod och aggressivitet kan med enkelhet tränas in.
Nä nu är det fredag kväll och Brynäs håller på att förlora mot Frölunda. Skit också.
Hej
Det är en kapplöpning i Sverige i allmänhet och i Stockholm i synnerhet angående att vinna matcher, turneringar och vem som till och med tränar mest och hårdast. Vart är vi på väg?
Det jag tror kommer att avgöra vem som vinner den kampen är hjärnan hos tränaren samt även erfarenheten. Det gäller ju inte att vara bäst nu även om jag tycker att man skall ge de som är bra nu riktiga utmaningar istället för att hämma deras utveckling.
Det gäller att träna på rätt saker nu och lära spelarna träna hårt, för när de kommer upp i junioråldrarna så skall det tränas som hårdast. Tyvärr hör jag att man tränar styrketräning med vikter lite för tidigt i vissa klubbar vilket tyder på okunskap om den mänskliga utvecklingen. Det är svårt att träna upp stora muskler på en kille som inte har kommit en bra bit in i puberteten.
Det man kan göra är ju att antingen träna lite med den egna kroppsvikten eller att man tränar in teknik i hur man lyfter rätt. Styrketräning med riktiga vikter bör man nog inte börja med förrän de är minst 15 år, eller till och med ännu senare. Personligen tog jag i en skivstång första gången när jag var 17 år. Det gick hyfsat att få muskler då trots att jag var 5 år äldre än vissa som redan startat med vikter.
När jag arbetade som personlig tränare så var den vanligaste frågan – vilken är den bästa övningen för att få större t.ex. axlar?
Mitt svar blev alltid det samma – ingen övning är bättre än någon annan. Det är variationen tillsammans med vila och rätt mat som är det mest avgörande.
V
isst har genetiken lite att göra med det hela också, men att byta övningar, vikter, repetitioner, antal set, vinklar, grepp och verktyg är viktigare. Samma sak gäller ju ishockeyn. Kör man samma övningar hela tiden så är ju det inte bara tråkigt utan även mindre utvecklande. Sen finns det en annan sak som är minst lika viktig, att alltid ta i järnet. Vad man än tränar.
Tänk er att ni springer 3 km på 15 min fyra ggr i veckan året runt. Hur utvecklande är det jämfört om man springer intervall ena veckan, 10 km nästa vecka och köra sprintsträckor vecka tre och backträning vecka fyra.
Att man alltid skall ta ut sig till max och ta tid varje gång gör ju att man kan göra en utvärdering om hur det går att träna och om man förbättrar sig. Detta skrivs upp i en träningsdagbok. Den är bra på många olika sätt. Dels så kan jag se vad jag gjorde bra dagen innan en bra match till exempel så att jag kan ha samma uppladdning igen, dels är det bra som uppföljning om man någon gång skulle bli skadad eller övertränad. Inte minst för återkommande rehab-träning. Sist men inte minst så är det ju ett roligt minne att ha när man sedan blir äldre.
Det som borde tränas mycket är ju istället teknik och koordination. Även mod och aggressivitet kan med enkelhet tränas in.
Nä nu är det fredag kväll och Brynäs håller på att förlora mot Frölunda. Skit också.
Hej
Inställning!
Inställning!
Har man inte rätt inställning i idrott så kommer man inte så långt som man kanske skulle vilja.
En klyscha som håller i alla väder är att vilja slår klass.
Hypotetiskt kan någon förklara detta :
Lag X – Lag Y 10-0
Lag Z – Lag Y 3-1
Lag Z – Lag X 4-1
Finns det en annan förklaring än just inställningen ? Kanske gör det de, men vilken är det i så fall. Det ena laget passar det andra bättre, det saknades spelare, vi var slitna, hade spelat en match innan, ja listan på bortförklaringar kan göras lång.
Viljan för ett sämre lag på pappret, att göra en bra match och ett bra resultat mot ett bra lag kan ju övervinna det mesta. Så länge resultatet går laget vägen så kan ju deras vilja försätta berg. Men hur tränar man upp sin inställning och vilja ? Jag tror att som lag gör man det genom en bra sammanhållning kombinerat med bra ledarskap, men som individ har du det mera eller mindre redan från födseln
Ja detta är ju ett svårt ämne som jag bara skrapat lite på ytan på, men att svara på denna fråga är som att svara på varför det finns 10 pack med grillkorv och 16-pack med korvbröd i butikerna.
Känn på den….
Godnatt
Har man inte rätt inställning i idrott så kommer man inte så långt som man kanske skulle vilja.
En klyscha som håller i alla väder är att vilja slår klass.
Hypotetiskt kan någon förklara detta :
Lag X – Lag Y 10-0
Lag Z – Lag Y 3-1
Lag Z – Lag X 4-1
Finns det en annan förklaring än just inställningen ? Kanske gör det de, men vilken är det i så fall. Det ena laget passar det andra bättre, det saknades spelare, vi var slitna, hade spelat en match innan, ja listan på bortförklaringar kan göras lång.
Viljan för ett sämre lag på pappret, att göra en bra match och ett bra resultat mot ett bra lag kan ju övervinna det mesta. Så länge resultatet går laget vägen så kan ju deras vilja försätta berg. Men hur tränar man upp sin inställning och vilja ? Jag tror att som lag gör man det genom en bra sammanhållning kombinerat med bra ledarskap, men som individ har du det mera eller mindre redan från födseln
Ja detta är ju ett svårt ämne som jag bara skrapat lite på ytan på, men att svara på denna fråga är som att svara på varför det finns 10 pack med grillkorv och 16-pack med korvbröd i butikerna.
Känn på den….
Godnatt
Hockeyturneringar - härligt!
En hockeyturnering vad är väl det? Den kan ju vara jättetrist, skitdålig, värdelös och helt FANTASTISK!
Vilken är egentligen den mest prestigefyllda ungdomsturneringen i Sverige? För att nämna några som ligger bra till så är ju Resport Trophy, Folke Filbyter, Tibro Trophy, Oktobercupen, Stockholm International Youth Trophy, Folke Lindström, Göteborg Ishockey Cup och Nicklas Lidström Cup kanske de som ligger bäst till. Alla har ju sitt lilla ess att komma med. Resport är störst för 13-åringar, Folke Filbyter gammal som gatan, Tibro kallas ”lilla U-16 SM”, SIYT har flest utländska lag, Göteborg störst för 14-åringar och Oktobercupen roligast att spela i ;).
Alla föreningar och alla lag i föreningarna vill ju själva arrangera en egen cup, och detta på grund av två anledningar. Dels att få spela matcher men kanske främst för att få ihop lite pengar till sin egen lagkassa. Detta i sin tur för att man skall kunna genomföra borta cuper eller en resa utomlands tillsammans. Alla kan fixa cuper och vissa gör det bra och andra gör det mindre bra.
Vad kännetecknar då en bra cup? I min värld är det ett flertal saker. Jag börjar med det viktigaste.
Maten (fan vad han tjatar säger ni nu). Men det är så, har man en lång cup med många matcher, lite vila emellan så är det otroligt viktigt att fylla på med bränsle. Är då maten inte god så blir det lätt att mamma köper en korv och en Gainomax i tron att då fixar sig allt. FEL, FEL, FEL som Brasse Brännström skulle ha sagt. Ät ordentlig mat med långsamma kolhydrater och bra protein och fett så klarar ni er längre är mitt tips. Ät fisk och grönsaker, peta inte undan det. Att äta allt är en uppfostran likväl som att tacka för maten. Detta blir tyvärr mer och mer ovanligt nu för tiden. Lär man sig att all mat är bra att äta, så visar man att man är en seriös idrottsman eller kvinna. Så enkelt är det. Därför anser jag att man inte bara skall servera spaghetti och köttfärssås eller makaroner och köttbullar, utan även fisk och fågel med massor av grönsaker.
Programmet är nästa viktiga punkt, det måste hålla tidsmässigt. Gör det inte det, så blir alla irriterade, allt från spelare, ledare och tillresta supportrar. Ta hellre till tio minuter extra per match så kan sådant förhindras.
Omklädningsrum och förråd är också viktigt att det fungerar smärtfritt. Har en ishall inte tillräckligt med rum så att lagen får behålla dem hela turneringen så måste det finnas förråd att kunna disponera hur som helst.
Resultatrapportering måste fungera åtminstone på plats. Numera har ju även de flesta online-rapportering vilket är kanonbra för de som inte kan vara på plats.
Domarna måste vara anpassade för den åldern som spelar och på vilken nivå cupen är. Man kan inte ha 16-åringar som dömer 14-åringar, så enkelt är det. Nivå på matcherna måste vara lika över hela turneringen också.
Sen till det som upprör många föräldrar, poängligan! Ska man köra med en poängliga så SKALL man göra det ordentligt, annars kan man skita i det, inte mig emot. Men om det görs 100 mål i en turnering och de redovisas 35 assists så är det nog något fel. Hade det gjorts 100 mål i NHL så hade det redovisats 175 assists. Hur gör man då om nu domarna inte hinner med att se vem som passar till målen?
Jo man sväljer stoltheten och åker till båset och frågar vem som passade och om det fanns någon andra-assist. Svårare än så är det inte om det nu skall vara rätt. Det värsta jag varit med om i det fallet var i en turnering i Norrköping där tekaren petade pucken bak till en back som stod och sköt 6 mål från blålinjen i samma turnering med ass. från samma tekare och tekaren inte fick en ända passningspoäng. Trodde domaren att pucken flög av sig själv eller? Behöver jag nämna att backen skjuter rätt hårt ?
Nu börjar klockan bli en del och på tal om cuper så håll ögonen öppna för Powerhockey Cup 2008.
Sov gott för det ska jag
Vilken är egentligen den mest prestigefyllda ungdomsturneringen i Sverige? För att nämna några som ligger bra till så är ju Resport Trophy, Folke Filbyter, Tibro Trophy, Oktobercupen, Stockholm International Youth Trophy, Folke Lindström, Göteborg Ishockey Cup och Nicklas Lidström Cup kanske de som ligger bäst till. Alla har ju sitt lilla ess att komma med. Resport är störst för 13-åringar, Folke Filbyter gammal som gatan, Tibro kallas ”lilla U-16 SM”, SIYT har flest utländska lag, Göteborg störst för 14-åringar och Oktobercupen roligast att spela i ;).
Alla föreningar och alla lag i föreningarna vill ju själva arrangera en egen cup, och detta på grund av två anledningar. Dels att få spela matcher men kanske främst för att få ihop lite pengar till sin egen lagkassa. Detta i sin tur för att man skall kunna genomföra borta cuper eller en resa utomlands tillsammans. Alla kan fixa cuper och vissa gör det bra och andra gör det mindre bra.
Vad kännetecknar då en bra cup? I min värld är det ett flertal saker. Jag börjar med det viktigaste.
Maten (fan vad han tjatar säger ni nu). Men det är så, har man en lång cup med många matcher, lite vila emellan så är det otroligt viktigt att fylla på med bränsle. Är då maten inte god så blir det lätt att mamma köper en korv och en Gainomax i tron att då fixar sig allt. FEL, FEL, FEL som Brasse Brännström skulle ha sagt. Ät ordentlig mat med långsamma kolhydrater och bra protein och fett så klarar ni er längre är mitt tips. Ät fisk och grönsaker, peta inte undan det. Att äta allt är en uppfostran likväl som att tacka för maten. Detta blir tyvärr mer och mer ovanligt nu för tiden. Lär man sig att all mat är bra att äta, så visar man att man är en seriös idrottsman eller kvinna. Så enkelt är det. Därför anser jag att man inte bara skall servera spaghetti och köttfärssås eller makaroner och köttbullar, utan även fisk och fågel med massor av grönsaker.
Programmet är nästa viktiga punkt, det måste hålla tidsmässigt. Gör det inte det, så blir alla irriterade, allt från spelare, ledare och tillresta supportrar. Ta hellre till tio minuter extra per match så kan sådant förhindras.
Omklädningsrum och förråd är också viktigt att det fungerar smärtfritt. Har en ishall inte tillräckligt med rum så att lagen får behålla dem hela turneringen så måste det finnas förråd att kunna disponera hur som helst.
Resultatrapportering måste fungera åtminstone på plats. Numera har ju även de flesta online-rapportering vilket är kanonbra för de som inte kan vara på plats.
Domarna måste vara anpassade för den åldern som spelar och på vilken nivå cupen är. Man kan inte ha 16-åringar som dömer 14-åringar, så enkelt är det. Nivå på matcherna måste vara lika över hela turneringen också.
Sen till det som upprör många föräldrar, poängligan! Ska man köra med en poängliga så SKALL man göra det ordentligt, annars kan man skita i det, inte mig emot. Men om det görs 100 mål i en turnering och de redovisas 35 assists så är det nog något fel. Hade det gjorts 100 mål i NHL så hade det redovisats 175 assists. Hur gör man då om nu domarna inte hinner med att se vem som passar till målen?
Jo man sväljer stoltheten och åker till båset och frågar vem som passade och om det fanns någon andra-assist. Svårare än så är det inte om det nu skall vara rätt. Det värsta jag varit med om i det fallet var i en turnering i Norrköping där tekaren petade pucken bak till en back som stod och sköt 6 mål från blålinjen i samma turnering med ass. från samma tekare och tekaren inte fick en ända passningspoäng. Trodde domaren att pucken flög av sig själv eller? Behöver jag nämna att backen skjuter rätt hårt ?
Nu börjar klockan bli en del och på tal om cuper så håll ögonen öppna för Powerhockey Cup 2008.
Sov gott för det ska jag
Närkampsspel
Idag handlar det om närkampsspel. Vad är det till för? Är vi bra på det? När skall vi börja med det?
Ishockey är ju en kampsport likväl som en lagsport. Detta innebär att man hjälps åt för att göra mål precis på samma sätt som man hjälps åt för att erövra pucken från motståndarlaget.
Detta görs till fördel med hjälp av ett bra närkampsspel. Närkampen eller tacklingen som vi i dagligt tal kallar den är ju inte till för att ”proppa” sin motståndare och göra honom illa. Att använda sig utav sin kropp för att antingen tränga undan spelaren och själv ta pucken eller att låta sin medspelare ta pucken när du själv tar spelaren, är ju så närkampsspelet skall användas.
Det som genast slår mig är att vi i Sverige ligger en hel del efter i det spelet jämfört med de Nordamerikanska spelarna. Det är ju inget nytt alls utan snarare ett eko sedan alla tider. Vad beror det på då? Är det för att våra spelare inte får börja tacklas förrän i U-12, eller att vi inte har samma inställning som transatlanterna, eller rent av att vi prioriterar andra delar i spelet såsom teknik och skridskoåkning. Svaret på den frågan beror nog på vem man frågar.
Min teori är nog ett mellanting mellan alla de tre ovan nämnda faktorer. Framför allt så är det så att vi saknar en bra närkampsutbildning. Vi tränar skridskor, skott, passningar, teknikbanor och en massa spelövningar men väldigt lite närkampsspel. Jo vi vänder på klubborna på backarna och försöker spela på ”kropp” säger då många tränare.
Visst gör man det ibland men, enligt min mening inte tillräckligt mycket. Börjar man med att få tacklas redan i hockeyskolan så lär man sig detta som en del av spelet precis som allt annat i spelet. Istället när de blir 12 år så får de börja smälla på varandra, och kan då varken dela ut en tackling, än mindre ta en. Inte undra på att det blir skador då. I Kanada och USA, men även i
Danmark så får man tacklas direkt. De får därför en bättre utbildning från början och får också en högre aggressivitet i sitt spel generellt.
Nej Sverige fram för bättre närkampsspel och inställning, för kampen avgör mycket i spelet.
God natt för mig
Ishockey är ju en kampsport likväl som en lagsport. Detta innebär att man hjälps åt för att göra mål precis på samma sätt som man hjälps åt för att erövra pucken från motståndarlaget.
Detta görs till fördel med hjälp av ett bra närkampsspel. Närkampen eller tacklingen som vi i dagligt tal kallar den är ju inte till för att ”proppa” sin motståndare och göra honom illa. Att använda sig utav sin kropp för att antingen tränga undan spelaren och själv ta pucken eller att låta sin medspelare ta pucken när du själv tar spelaren, är ju så närkampsspelet skall användas.
Det som genast slår mig är att vi i Sverige ligger en hel del efter i det spelet jämfört med de Nordamerikanska spelarna. Det är ju inget nytt alls utan snarare ett eko sedan alla tider. Vad beror det på då? Är det för att våra spelare inte får börja tacklas förrän i U-12, eller att vi inte har samma inställning som transatlanterna, eller rent av att vi prioriterar andra delar i spelet såsom teknik och skridskoåkning. Svaret på den frågan beror nog på vem man frågar.
Min teori är nog ett mellanting mellan alla de tre ovan nämnda faktorer. Framför allt så är det så att vi saknar en bra närkampsutbildning. Vi tränar skridskor, skott, passningar, teknikbanor och en massa spelövningar men väldigt lite närkampsspel. Jo vi vänder på klubborna på backarna och försöker spela på ”kropp” säger då många tränare.
Visst gör man det ibland men, enligt min mening inte tillräckligt mycket. Börjar man med att få tacklas redan i hockeyskolan så lär man sig detta som en del av spelet precis som allt annat i spelet. Istället när de blir 12 år så får de börja smälla på varandra, och kan då varken dela ut en tackling, än mindre ta en. Inte undra på att det blir skador då. I Kanada och USA, men även i
Danmark så får man tacklas direkt. De får därför en bättre utbildning från början och får också en högre aggressivitet i sitt spel generellt.
Nej Sverige fram för bättre närkampsspel och inställning, för kampen avgör mycket i spelet.
God natt för mig
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
