Kul att komma till Myren igen och titta på 92-hockey. Var och lämnade AXA’s hockeymål till Djurgårdens 93or som skall ha cup i helgen. Där visade det sig att DIF:s 92or skulle möta Huddinge i en träningsmatch. Tanken slog mig att det är stor skillnad mellan U-16 hockey och seniorhockey.
Trots att de är två av de bästa lagen i Sverige som möts så är ju spelet allt som oftast omoget. Inte konstigt i och för sig för de är ju ungdomar, inte vuxna. Men det var just detta jag berörde härom dagen. Många yngre som spelar seniorhockey på landsbygden utvecklar spelet till en mognare nivå. Vet inte vad matchen slutade men det stod 1-1 efter första perioden.
Vidare förvånas jag över att alla ungdomar som tränar hårt och lägger ner 5-7 dagar i veckan på hård träning inte bryr sig mera om vad de äter före och efter träning.
Det konsumeras Gainomax och Powerrade till höger och vänster, rena rama sockerchocker hela tiden. Varför göra avkall på maten när man lägger ner så mycket tid och pengar på allt annat inom idrotten.
Vems är ansvaret, är det klubben, caféet i ishallen, föräldrarnas, tränarnas eller barnens?
Då jag själv tävlade på högsta SM-nivå i ett antal år så tror jag att jag vet vad jag pratar om. Det som skiljde de duktiga från de bästa, var de små sakerna som de bästa gjorde minutiöst.
Då menar jag inte själva träningen utan allt runt omkring så som sömn, mat, vila, massage, planering mm. Alla tränar ungefär lika hårt och tar man bort själva talangen, så är de som lyckas bäst de som gör allt annat noggrannast.
Man kan givetvis inte tvinga barnen att göra allt rätt, men man kan påverka och utbilda dem i detta.
Genom kostföreläsningar, genom att titta på vad sakerna som de stoppar i munnen innehåller, genom att se till att de får ordentligt med sömn och vila, genom att hindra dem från att träna när de håller på att bli sjuka o.s.v.
Imorgon går jag igenom lite om vad som är bra och dåligt att äta som idrottsman eller idrottskvinna. Håll i hatten för det blir en del påhopp…..
Go natt

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar