Att brinna för något

Om man brinner för ishockey så är det väl för sporten man brinner. Inte med vilket lag, vilken ålder, i vilken femma eller med vilka spelare man spelar med. Spelet i sig är ju det viktigaste.

Tyvärr kommer själva sporten i skymundan för just de saker jag nyss nämnde.

Varför är det så? Beror det på barnen som spelar eller finns det en annan anledning?

Ja då kommer vi in på det igen, föräldrarna vid middagsbordet. De som ritar i smöret och visar med äggkopparna hur de skall åka på banan. Det är allt som oftast de som talar om vilka som är dåliga i laget, att de inte skall spela med yngre eller att de borde byta lag.

Min uppfattning är att om man ser att barnen inte kan eller tillåts utvecklas i en klubb så måste man överväga att flytta. Därmed inte sagt att man skall byta direkt, för gräset är kanske inte alltid grönare på andra sidan staketet. Det beror i de flesta fall att tränaren inte är tillräckligt bra eller att organisationen motarbetar enskilda spelares utveckling med det mest svenska av allt, jantelagen,

”Du skall inte tro att du är något bara för att du är duktig”.

Skall man nu byta lag så måste man i första hand ha koll på att barnet själv vill. Då menar jag inte att med mutor, så som att du får en ny klubba om du byter lag, skall få han/henne att säga att de vill byta. Utan att det kommer från hjärtat. Sen att vi som vuxna har erfarenhet och kanske ser mera klarsynt på saker och ting skall inte komma i första hand. Trivsel och att ha roligt är viktigt för dem.

Det kan ju vara så att det inte betyder allt för dem, att de inte spelar med de bästa i laget eller att man måste vinna hela tiden. Den biten står oftast vi föräldrar för.

Faktum är att de som är lite smarta kanske inte ens vill spela med de bästa för att få chansen att synas och ta ansvar, och därigenom få bäst utveckling.

Att spela med äldre eller yngre har både för- och nackdelar som jag ser det. Med äldre går det fortare och man därigenom mindre tid på sig i allt. Att sen spela med yngre tycker ju många är förnedrande. Att få vara lite stjärna och kunna göra saker man kanske tränar på allmis i matchsituationer är kanon för självförtroendet. Brinner man för hockeyn har åldern inget med saken att göra menar jag.

Låt nu barnen bestämma om sin sport i det mesta så slipper vi att hela lag som har talang spricker och splittras. Det är då barnen som blir lidande. Det räcker med att vi vuxna har delat in dem i olika nivåer, vilket är till för att just utveckla individerna. Hoppas det kan stanna vid det.

Imorgon skall vi prata om den så kallade hysterin som tydligen Select Stars sprider. Det kommer att bli intressant läsning kan jag lova, åtminstone för Stockholms ishockey förbund.


God kväll