IFK Norrköping och Brynäs

Djurgårdare, AIK:are eller Hammarby:are, det frågar alla varandra i Stockholm. Nej säger jag. Jag håller på IFK Norrköping i fotboll och Brynäs i ishockey. Det har jag alltid gjort. Spelar ingen roll vad som än händer. Trots att två av mina egna söner spelat och en fortfarande spelar i Hammarby så kommer jag nog aldrig bli en riktig Hammarby:are, tyvärr.

Jag kan inte bara ändra mig. Varför är det så? Trots att lagen går upp och ner i seriesystemen så går ränderna aldrig ur.

Så verkar det vara bland många föräldrar också när det gäller hockey. Håller man på Djurgården så kan ens son inte spela i AIK till exempel. Man tittar inte på utbildningen utan vad som står på bröstet. Det är viktigare att man på jobbet kan säga att – min grabb spelar i Djurgården. Sen att han spelar i fjärdefemman och sällan får spela avgörande stunder spelar ingen roll. Han spelar ju ändå i Djurgården.

Fan tänk till lite nu, och svälj stoltheten. Är inte barnens välmående och utveckling det viktigaste. Utvecklas gör man som bäst när man får spela med jämbördiga, när man får ta i till max för att lyckas och när man tycker att det är roligt, inte genom att bli sittande på bänken.
Finns ju en anledning till att det finns svår, medel och lätt serie eller div.1, 2 och 3.
För att alla skall kunna ha kul på sin egen nivå. Till saken hör att det oftast inte är barnen som bestämmer var de skall spela utan föräldrarna. De gör dem en björntjänst istället för att hjälpa dem på traven.

På tal om björntjänster, en tränare tar hand om ens barn under tiden de tränar. Vi lämnar liksom av dem till en tränare som vi har förtroende för. Detta innebär att vi vill att tränaren skall lära våra barn att spela ishockey, eller?

Hur många f.d. hockeyspelande föräldrar sitter inte hemma vid middagsbordet och ritar i smöret eller stället upp äggkopparna som stolpar eller konor och visar att – så här skall du göra! Men det värsta av allt är ändå att många säger – skit i vad tränaren säger, gör si eller så istället. Snacka om att förvirra inte bara sitt eget barn utan även alla andras.

Säger bara som avslutning: - Det finns alltid bara ett original, resten är bara kopior, och
Verner Persson var originalet till allt.