Götebergshockeyn

Västra Frölunda hette det lag som 1980 förlorade SM-finalen mot Brynäs. Numera heter de Frölunda Indians och har monopol på ishockeyn i Göteborg, på gott och ont.

Frölunda är och har varit ett topplag i Elitserien i ett antal år, förutom förra säsongen.

Vad finns sen i Göteborg? Inget lag i Allsvenskan, två lag i division 1 varav det ena ligger trea från slutet och det andra ligger tvärsist och har på 10 matcher släppt in 94 mål. Jämför vi med Stockholm så finns det två lag i Elitserien, tre lag i Allsvenskan och hela 9 lag i div. 1.

Varför denna skillnad?

Det lär ju inte vara bara för att Stockholm är dubbelt så stort, för då skulle det ju visa sig även i fotbollen och där har vi ett övertag för Göteborg i de högsta serierna.

Kan det vara för att Göteborg har sämre förutsättningar att utveckla hockeyn. I så fall är det för att det finns för få ishallar, för dåliga tränare, och för få spelare. I Frölunda får inte spelarna gå på vilka hockeyläger de vill, de får inte spela de cuper som en tränare vill, de får generellt inte spela med äldre åldersgrupper för att utvecklas, utan tvingas stanna i sin egen, trots att en spelare kan ligga långt före de andra. Alla andra spelare i Göteborg får göra detta.

Vad händer sedan i U-16 eller J-18 ? Då tar man i de spelarna från de klubbar som har fått träna med äldre, gått på givande hockeyakademier och spelat roliga cuper. Då är de som gått i hockeyskola i Frölunda inte vatten värda. Är det dubbelmoral? Vad används då spelarna och föräldrarna till under alla år innan? Är det för att sälja 50/50-lotter på A-lagets hemmamatcher eller?

Jag fattar ingenting.

Bara för att jag hänger ut Frölunda nu innebär inte detta att det inte händer någon annan stans. I HV71 och i Linköping är det samma sak. Vi är ensamma i våra regioner, vi kan göra som vi vill för vi får ändå de bästa spelarna till slut tycks de tro. Tyvärr så dansar vi SVENSKAR efter deras pipa. Om de tycker att vår son är tillräckligt bra, så hör de av sig och då sträcker vi på oss och talar om att vår son skall spela i bygdens stolthet.

De som däremot har börjat i hockeyskolan för att sedan byta förening av orsaker som bara spelarna eller föräldrarna kan svara på är sällan välkomna tillbaka, oavsett hur duktiga de än må vara. Är det så vi utvecklar svensk ishockey. Fan, släpp stoltheten nån gång och låt grabbarna spela hockey på den nivån de vill och var de vill. Variationen igen gör sig nog till sin fördel även här.

Jag var för ett par veckor inne på att i USA/Kanada har man något som kallas Summer Hockey, vilket innebär att från april till och med juli så spelar många i olika Selectlag i turneringar i hela Nordamerika. I augusti är det sedan dags för att spela i sina ordinarie klubbar fram till mars. Vi undrar varför dessa länder ligger så bra till och har så många spelare. Svaret torde vara enkelt, de blir inte förhindrade utan uppmuntrade att bli bättre på sin idrott.

Jag vill ändå passa på att gratulera dessa tre ovan nämnda klubbar som trots allt ligger med i topp i junioråldrarna. De äger ju sina hallar och drar allt som oftast fulla hus vilket ger rejält klirr i kassan. Med detta som grund har de enkelt att locka talanger till sig, och de gör de verkligen. Frågan är vad som krävs för att talangerna skall stanna i de mindre klubbarna. Det finns en lösning tror jag. Men den kommer jag till imorgon…

Vi ses