Tiden går fort när jag har roligt

En månad har nu gått sedan jag skrev min första blogg.

Tiden går fort när man har något att tycka till om.

Glädjande nog så har många hört av sig till mig och uppmuntrat mig att fortsätta blogga, och det är något jag tänker göra, åtminstone så länge jag tycker jag har något att skriva om.
Men det är inte alltid man har bra ämnen att skriva om och då blir det lätt att man bara sitter och svamlar.

Dagens svammel kommer att handla om analysgruppen som sitter på första parkett på läktaren och talar om hur laget skall spela eller åtminstone borde spela.

Att det är många föräldrar som har spelat ishockey tidigare i sina liv är ju ett som är säkert, och att ishockeyn har gått framåt sedan dess är precis lika säkert det. Men i de senare svängarna verkar inte alla ha hängt med. På läktaren vet alla allting bäst. Vilka övningar som man skall träna just i detta utvecklingsskede, vilka som behöver träna skridskoåkning, vilka som borde byta lag, vem som läcker som ett såll i målet, vilka som skall spela med vem och sist men inte minst om laget coachas rätt.

För visst är det så, att om ett lag som normalt sätt vinner de flesta matcherna de spelar råkar spela oavgjort eller förlora en match så letas det ursäkter så det bara visslar om det. Är det inte sjuka eller skadade spelare, så är det dåliga domare. Är det inte andremålvakten som står så är det att de har tränat ner sig. Men kan det inte vara så att det är det andra laget d.v.s. motståndarna som gör det egna laget dåligt för dagen. De kanske lyckas med sin taktik till fulländning. Alla kan ha dåliga dagar sägs det ju så varför kan man inte ha bra dagar också?

Jag tror att varken laget eller spelarna är inte bättre än vad de visar.

En spelare som gör 3 poäng eller mer i varje match är ju riktigt bra, gör han det sen mot bra motstånd också så är det ju definitivt inget snack. Men en spelare som inte gör så många poäng kan ju trots detta vara ännu bättre än han som gör en massa poäng. För ett lag består ju av en mängd olika spelartyper som sätts ihop på bästa möjliga sätt av tränare och coach.

Föräldrarna på läktaren skulle vanligtvis klara jobbet som tränare och coach betydligt bättre än den som är coach nu, så låter det i alla fall i de flesta fall. Men har man lämnat sitt barn i en hockeyklubb så bör man respektera tränaren och de andra ledarna för annars har man nog satt sitt barn i fel klubb. Då finns det ju andra klubbar eller så kan man kanske ta över tränarrodret själv om man är så duktig.

Tyvärr kommer vi nog aldrig att kunna komma till rätta med detta fenomen för det finns ju bara ett lag som kan vara bäst, vilket gör att alla andra kommer att vara mer eller mindre missnöjda.
Så var det med det. Finns säkert anledning att återkomma till detta ämne…..


Hej för ikväll