Kapplöpningen i Stockholm

Fick ju ett par frågor på gästboken under dagen och tänkte att jag beskriver mina tankar lite kring träning och annat som har med prestationer att göra.

Det är en kapplöpning i Sverige i allmänhet och i Stockholm i synnerhet angående att vinna matcher, turneringar och vem som till och med tränar mest och hårdast. Vart är vi på väg?

Det jag tror kommer att avgöra vem som vinner den kampen är hjärnan hos tränaren samt även erfarenheten. Det gäller ju inte att vara bäst nu även om jag tycker att man skall ge de som är bra nu riktiga utmaningar istället för att hämma deras utveckling.

Det gäller att träna på rätt saker nu och lära spelarna träna hårt, för när de kommer upp i junioråldrarna så skall det tränas som hårdast. Tyvärr hör jag att man tränar styrketräning med vikter lite för tidigt i vissa klubbar vilket tyder på okunskap om den mänskliga utvecklingen. Det är svårt att träna upp stora muskler på en kille som inte har kommit en bra bit in i puberteten.

Det man kan göra är ju att antingen träna lite med den egna kroppsvikten eller att man tränar in teknik i hur man lyfter rätt. Styrketräning med riktiga vikter bör man nog inte börja med förrän de är minst 15 år, eller till och med ännu senare. Personligen tog jag i en skivstång första gången när jag var 17 år. Det gick hyfsat att få muskler då trots att jag var 5 år äldre än vissa som redan startat med vikter.

När jag arbetade som personlig tränare så var den vanligaste frågan – vilken är den bästa övningen för att få större t.ex. axlar?
Mitt svar blev alltid det samma – ingen övning är bättre än någon annan. Det är variationen tillsammans med vila och rätt mat som är det mest avgörande.
V
isst har genetiken lite att göra med det hela också, men att byta övningar, vikter, repetitioner, antal set, vinklar, grepp och verktyg är viktigare. Samma sak gäller ju ishockeyn. Kör man samma övningar hela tiden så är ju det inte bara tråkigt utan även mindre utvecklande. Sen finns det en annan sak som är minst lika viktig, att alltid ta i järnet. Vad man än tränar.

Tänk er att ni springer 3 km på 15 min fyra ggr i veckan året runt. Hur utvecklande är det jämfört om man springer intervall ena veckan, 10 km nästa vecka och köra sprintsträckor vecka tre och backträning vecka fyra.

Att man alltid skall ta ut sig till max och ta tid varje gång gör ju att man kan göra en utvärdering om hur det går att träna och om man förbättrar sig. Detta skrivs upp i en träningsdagbok. Den är bra på många olika sätt. Dels så kan jag se vad jag gjorde bra dagen innan en bra match till exempel så att jag kan ha samma uppladdning igen, dels är det bra som uppföljning om man någon gång skulle bli skadad eller övertränad. Inte minst för återkommande rehab-träning. Sist men inte minst så är det ju ett roligt minne att ha när man sedan blir äldre.

Det som borde tränas mycket är ju istället teknik och koordination. Även mod och aggressivitet kan med enkelhet tränas in.
Nä nu är det fredag kväll och Brynäs håller på att förlora mot Frölunda. Skit också.

Hej