Så var idolfinalen slut och min dotter kommer springande och skriker att hennes favorit vann.
Intressant tänker jag lagom imponerad.
Samtidigt fick jag en ny idé. Man skulle göra ett hockeyIDOL. Ta fram den som är bäst på allt. En allroundspelare som klarar av att spela på alla positioner, som är ett föredöme på alla sätt och som visar viljan att han verkligen vill spela på högsta nivå. Första priset kan vara ett årskontrakt i ett av Elitserielagen. De som tar ut spelarna skall bestå av en jury som då inte har anknytning till något av lagen och sen efter olika tester varje vecka så får svenska folket rösta för att till slut ha två spelare kvar i Globen för de sista och avgörande testerna.
Vilka skulle sitta i juryn då? Bengt-Åke Gustafsson är väl ett hett namn, Niklas Wikegård med sin vassa tunga ett annat och sist men inte minst skulle jag vilja se Leif Boork trots att han är tränare mitt i karriären. Vem skulle inte vilja höra de två sistnämndas sågningar, som alltid säger vad de tycker och tänker och är kontroversiella för att sen ha snälla farbrorn Bengt-Åke bredvid dem för att väga upp lite?
Eftersom ishockeyn berör så många så mycket och så hårt bevisligen så borde detta ge TV-tittare åtminstone i TV 400.
Det vore väl en dröm för en hockeyspelare att få en sån chans samtidigt som alla scouter och tränare skulle få ett utomordentligt underlag att hitta talanger till sina lag även bland de andra som inte vinner.
Programledare: Adam Alsing- vem annars?
Detta var fredagens fundering och man måste få drömma och fantisera i vår hårda verklighet eller hur? Kul förresten att Kjell Lorén hakat på bloggtrenden. Lycka till Kjell.
Ses i morrn
fredag, december 07, 2007
Bengt-Åke Gustafsson har mod
En reflektion från igår som jag fick är att det där med rosa tejp är något som skall rendera i en varning och en möjlighet till att rätta till problemet, och inte 2 min utvisning för otillåten utrustning direkt. Visst skall det vara så men om jag skulle hålla på och kommentera varje domares enskilda misstag i olika matcher så skulle jag nog starta en blogg bara för det och inget annat. Den skulle bli överfull är jag rädd.
Nej, idag skall jag hylla Bengt-Åke Gustafsson, vår förbundskapten för vårt folkkäraste landslag, Tre Kronor! Inte för att han glömde att inför OS senast ta ut Tomas Holmström, för att sedan vid återbud kalla in honom, utan för att han tar ut nya färska spelare till de olika turneringarna under säsongen.
Det tyder på att han jobbar på rätt sätt tycker jag. Han låter unga spelare pröva sina vingar istället för att bara ta ut gamla trotjänare. Vågat! För det är troligen tveksamt att de vinner några turneringssegrar, men ett långsiktigt tänk som kommer att bära frukt senare är det.
Flera debutanter kommer med vid varje tillfälle och han blandar det med lite äldre erfarna spelare. Bra filosofi som sagt. Tänk om alla förbundskaptener i de svenska landslagen tänkte så.
Jag skall förklara vad jag menar. Skillnaden mellan spelarna till exempel i elitserien är mycket liten tror jag. Det skulle vara intressant att se en match mellan Tre Kronor och ett mittenlag i elitserien och se vad resultatet blev men framför allt hur spelet såg ut. Det är nog inga höga odds på att Tre Kronor skulle vinna men jag tror att det skulle bli relativt jämt.
Slutsatsen jag vill komma till är att spelarna på den nivån är jämna och dagsform och inställning är det avgörande, men även rätt kontakter. Det sistnämnda är viktigt bevisligen om man tittar på vilka lag landslagsspelarna kommer ifrån. Nästan alltid uteslutande från storklubbarna i elitserien eller allsvenskan. Vad detta beror på kan man tolka på två sätt. Det första är att dessa klubbar har bra scoutingverksamhet och lockar talangerna med olika medel.
Det andra är att förbundskaptenerna har för dålig budget och inte har råd att åka och titta på spelare i alla klubbar samt att de har bra kontakter i storklubbarna som då givetvis rekommenderar sina spelare.
Bengt-Åke vet hur bra Bremberg, Wernblom, Jönsson och alla de andra är och han vet var han har dem när det närmar sig VM. Att då ta ut andra som han vill se mot internationellt toppmotstånd gör att han växer i mina ögon. Dessa spelare får då ett bättre självförtroende vilket gör att de tar ett större ansvar i sina klubblag och därigenom höjer standarden på hela den svenska ishockeyn i längden.
Skulle förbundskaptenerna i de yngre landslagen göra likadant så skulle också svensk juniorhockey bli bättre just genom att flera spelare fick chansen att visa upp sig. Jag menar att öser man in poäng i en bra kedjeformation så behöver man inte vara en bra spelare för det. Det kan faktiskt vara så att de andra man spelar med gör allt jobb.
Ingen skall vara säker på sin plats i ett landslag eller klubblag är min filosofi. Är man det så blir man snart omåkt, vilket tyvärr inte behöver innebära att man blir petad. Det finns och kommer alltid finnas spelare på alla nivåer som lever på gamla meriter och det krävs tränare med mod för att ändra detta.
Jag säger det igen; Två spelare med exakt samma teknik, fart, spelsinne, vilja, storlek m.m där en har ett grymt självförtroende och den andra har ett dåligt. Vem tror ni presterar bäst på plan? Just det! Se då till att hjälpa så många som möjligt att utvecklas till bra spelare och tänk inte bara på kortsiktiga segrar. Detta är alla tränares/ledares skyldighet. Detta görs t.ex. på ungdomsnivå genom just nivåindelning.
Till sist så behöver man inte ha vunnit både OS-och VM-guld under ett och samma år bara för att våga satsa på de unga hungriga spelarna. Men det kanske underlättar för vem kommer att upprepa det igen?
Bra jobb, Bengt-Åke!
Go natt
Nej, idag skall jag hylla Bengt-Åke Gustafsson, vår förbundskapten för vårt folkkäraste landslag, Tre Kronor! Inte för att han glömde att inför OS senast ta ut Tomas Holmström, för att sedan vid återbud kalla in honom, utan för att han tar ut nya färska spelare till de olika turneringarna under säsongen.
Det tyder på att han jobbar på rätt sätt tycker jag. Han låter unga spelare pröva sina vingar istället för att bara ta ut gamla trotjänare. Vågat! För det är troligen tveksamt att de vinner några turneringssegrar, men ett långsiktigt tänk som kommer att bära frukt senare är det.
Flera debutanter kommer med vid varje tillfälle och han blandar det med lite äldre erfarna spelare. Bra filosofi som sagt. Tänk om alla förbundskaptener i de svenska landslagen tänkte så.
Jag skall förklara vad jag menar. Skillnaden mellan spelarna till exempel i elitserien är mycket liten tror jag. Det skulle vara intressant att se en match mellan Tre Kronor och ett mittenlag i elitserien och se vad resultatet blev men framför allt hur spelet såg ut. Det är nog inga höga odds på att Tre Kronor skulle vinna men jag tror att det skulle bli relativt jämt.
Slutsatsen jag vill komma till är att spelarna på den nivån är jämna och dagsform och inställning är det avgörande, men även rätt kontakter. Det sistnämnda är viktigt bevisligen om man tittar på vilka lag landslagsspelarna kommer ifrån. Nästan alltid uteslutande från storklubbarna i elitserien eller allsvenskan. Vad detta beror på kan man tolka på två sätt. Det första är att dessa klubbar har bra scoutingverksamhet och lockar talangerna med olika medel.
Det andra är att förbundskaptenerna har för dålig budget och inte har råd att åka och titta på spelare i alla klubbar samt att de har bra kontakter i storklubbarna som då givetvis rekommenderar sina spelare.
Bengt-Åke vet hur bra Bremberg, Wernblom, Jönsson och alla de andra är och han vet var han har dem när det närmar sig VM. Att då ta ut andra som han vill se mot internationellt toppmotstånd gör att han växer i mina ögon. Dessa spelare får då ett bättre självförtroende vilket gör att de tar ett större ansvar i sina klubblag och därigenom höjer standarden på hela den svenska ishockeyn i längden.
Skulle förbundskaptenerna i de yngre landslagen göra likadant så skulle också svensk juniorhockey bli bättre just genom att flera spelare fick chansen att visa upp sig. Jag menar att öser man in poäng i en bra kedjeformation så behöver man inte vara en bra spelare för det. Det kan faktiskt vara så att de andra man spelar med gör allt jobb.
Ingen skall vara säker på sin plats i ett landslag eller klubblag är min filosofi. Är man det så blir man snart omåkt, vilket tyvärr inte behöver innebära att man blir petad. Det finns och kommer alltid finnas spelare på alla nivåer som lever på gamla meriter och det krävs tränare med mod för att ändra detta.
Jag säger det igen; Två spelare med exakt samma teknik, fart, spelsinne, vilja, storlek m.m där en har ett grymt självförtroende och den andra har ett dåligt. Vem tror ni presterar bäst på plan? Just det! Se då till att hjälpa så många som möjligt att utvecklas till bra spelare och tänk inte bara på kortsiktiga segrar. Detta är alla tränares/ledares skyldighet. Detta görs t.ex. på ungdomsnivå genom just nivåindelning.
Till sist så behöver man inte ha vunnit både OS-och VM-guld under ett och samma år bara för att våga satsa på de unga hungriga spelarna. Men det kanske underlättar för vem kommer att upprepa det igen?
Bra jobb, Bengt-Åke!
Go natt
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
