fredag, november 23, 2007

Spontanidrott ett minne blott?

När min generation var i dagens ungdomars ålder så fanns inga datorer, i alla fall inte några PC-varianter, inga tv-spel och bara ett fåtal ishallar. Det som fanns var landhockeyklubbor, gräsplättar och uterinkar. Dessa attribut inbjöd till spontanidrott och lek utomhus istället för att sitta med fyrkantiga ögon och spela CS. En annan förstörare till spontanidrotten är TV:n och alla dessa Disney-kanaler. På min tid, på stenåldern, så fanns det bara tecknat en gång per år på TV, och det var på julafton! Sen ibland på jullovsmorgon. Nu går det nästan dygnet runt på vissa kanaler.

De som vill komma någonstans behöver träna extra både teknik och spel. Allmänhetens åkning hos kommunerna där de har möjlighet till detta ligger oftast på eftermiddagarna fram till ca 15.30. Då går många i skolan eller är på väg hem för att äta något. Så då blir det ingen extra träning. Landhockey är ju bara att glömma, för då måste man ju vara minst fyra-sex stycken. På min tid körde man turneringar mellan de olika gatorna. Det förekommer säkert på vissa håll fortfarande men långt ifrån i den utsträckningen som förr.

Vad gör vi då för att uppmuntra spontanidrott och för att få våra barn att bli bättre ishockeyspelare?
Vi köper hockeymål och bygger skottramper hemma, vissa får sina garageportar sönderskjutna av slagskott, vi spolar fotbollsplanen hemmavid på vintern för att de skall kunna åka skridskor och vi köper inlines till dem för att de skall kunna köra på sommaren. På min tid var det ingen som gjorde detta för oss, men å andra sidan så fanns uterinkar och skolor där det alltid spolades isbanor och det fanns inget annat att göra än det och att bygga lego! Valet var enkelt!

Lars Brandin(se tidigare blogg) tyckte att våra arrangemang kunde fungera som substitut för denna spontanidrott, vilket han har fullständigt rätt i. Därmed inte sagt att vi vill att den skall upphöra. Tvärtom!
Vad är så roligt med spontanidrotten då? I min mening så är det att det inte är en massa vuxna som bestämmer vad man skall göra, hur man skall åka, ingen som skäller på en och gnäller om man råkar göra fel. Så måste det få vara. Killarna kan få träna på sina dragningar, sina skott och sitt spelsinne och lära sig våga. En annan fördel är att många olika åldrar träffas och spelar två-mål tillsammans.
Det finns bara en nackdel; det första bytet är 3600 sekunder istället för 45 och det andra bytet efter vätskepausen är 5400 sekunder. Ingen vidare tempoträning där inte!


Tack för ikväll !

Inga kommentarer: