Vägen till Furudal.

Att en spelare byter lag kan bero på flera olika anledningar allt från att spelaren inte trivs till att de inte platsar i laget. Eller att man inte känner att man utvecklas in den takt som man själv vill.
Det finns även en hel del andra anledningar också men jag väljer att inte gå in på dessa här.

Muzze var på väg till att provträna med Örebro och innan dess var vi i kontakt med Västerås.
Västerås valde vi bort av flera anledningar men den viktigaste var att de inte hörde av sig trots att de sa att de skulle göra det. Oseriöst.
Jag ringde då till en god vän i Örebro som dessutom är verksam inom föreningen för att se hur det låg till där. Vi pratade om hockeygymnasiet och om laget. Örebro Ungdom HF som laget heter är ett mycket bra lag men jag fick också veta att flera av deras bästa spelare trolígen inte kommer att stanna till nästa säsong. Detta faktum fick Muzze att börja tveka. Unga killar tittar ofta på hur bra laget är och inte hur utvecklingen på sikt kan tänkas bli.
I ett annat ärende ringde jag då till en annan god vän och fick förslaget att Muzze kunde åka till Furudal och provspela för IFK Ore. Ett för många helt okänt lag från Dalarna ca tre mil från Rättvik. Men säger man Fiskens Hockeyskola så vet de flesta vad man pratar om. Det är nämligen på denna plats som IFK Ore som förening huserar. En helt suverän anläggning för att göra sitt yttersta för att bli en bättre hockeyspelare. Allt finns men det återkommer jag till i en annan blogg.
Laget spelar i U-16 Elit Mellansvenska tillsammans med Färjestad, Bofors, Örebro, Arboga, Guldsmedshyttan, Brynäs, Västerås, Orsa och Leksand.

Muzze bor nu i Hockeyborg som förläggningen heter i ett eget rum med toalett och dusch. Standarden är hur bra som helst. Han får fixa sin egen middag och mellanmål men frukost och lunch ingår i det förhållandevis billiga pris som det kostar att spela ishockey utanför Stockholm och då ingår även boendet.
Skulle han mot förmodan inte utvecklas som ishockeyspelare så kommer han i alla fall utvecklas som människa genom att ta ansvar och inte bli curlad av sina föräldrar hela tiden.

Muzze åkte upp på en måndag och tränade med U-16 på kvällen, med J-18 på tisdagkvällen och var även med på skolans teknikträning på onsdagmorgonen innan de åkte hem för att bestämma hur han ville göra. Dock hade han redan fått klart på tisdag förmiddag att han fick en plats i laget och bestämde sig direkt att detta var vad han ville göra och satsa på.

Att sluta i laget var ett tungt beslut men så här i efterhand så känns det helt rätt med tanke på hur ledarna agerade gentemot Muzze och oss. Kunde inte ens tacka för tiden eller önska honom lycka till i fortsättningen. Pinsamt låg nivå på vuxna människor gentemot barn.
Tränaren sa till mig vid ett fletal tidigare tillfällen att livet inte alltid är rättvist och jag kan bara hålla med, men då måste man kunna ta konsekvenserna av sitt handlande också utan att bete sig illa.

Imorgon fortsätter historien och då kommer jag berätta om hur en dag ser ut för Muzze.