Egenträning

Blir en kortis idag.
Vikten av individuell träning. Man blir inte ishockeyspelare på att träna med sitt lag två-tre dagar i veckan. Det är den träning som man lägger ner själv som gör att man står ut från den stora mängden.
Konkurrensen inom topphockeyn är mycket stor så det gäller bevisligen att sticka ut hela tiden för att kunna komma någonstans. Spelar du inte i en storklubb så kommer du aldrig med i ett landslag. Gå in på Svenska Ishockey Förbundets hemsida och titta på JVM-laget, U-18 och U-17 landslagen så förstår ni vad jag menar. I U-16 finns hela 5 st (i helgen 7 st) spelare som inte spelar i storklubbar. Var dock så säkra att de snart gör det.

Vad ska man då träna själv för att bli bättre? Detta är givetvis olika men ett amerikanskt talesätt om svenskar är: Ni ska alltid träna på det ni är dåliga på i Sverige, träna i stället på det ni redan är bra på och bli bäst på just det!
Meningen med detta är att det är en lagsport där man bygger ett lag där alla skall fylla en särskild funktion i laget. Alltså, träna på just den saken där du som enskild pusselbit har en funktion att fylla, för att på detta sätt bygga hela pusslet.
T. ex. skott, teknik, styrka, kondition, balans och koordination. Alla dessa delar kan man träna själv hemma eller med kompisar. Dessutom behöver man ibland bara ha kul och prova nya saker och det görs givetvis med fördel på allmänhetens åkning.

Det viktigaste är trots allt viljan och drivkraften att träna själv utan att vi som föräldrar pushar på och tvingar våra barn att träna. Då finns risken till slut att de ger upp och slutar helt med ishockeyn, och det vill väl ingen förälder. Eller?


God natt