Gott Nytt Nivåanpassat Hockeyår!

Efter en dryg vecka utan bloggar och bara julmat och annat gott så vill jag avsluta detta året med att önska alla jag känner ett riktigt gott nytt år!
Den 2 januari kommer bloggen igång igen. Många nya, intressanta ämnen att vänta kan jag lova, GIC inte minst!

Som sagt Gott Slut, Gott Nytt År och God Fortsättning på 2008 önskar jag er alla läsare.

Stora egon och Fruktkaka till jul

Hemkommen från en match där ett div. 2-lag mötte ett div. 1-lag. Förutsättningarna är då givna från början. Det lägre placerade laget har allt att vinna och det högre tvärtom, allt att förlora. Detta bara resultatmässigt för i övrigt tror jag att det är tvärtom. Det högre rankade laget har allt att vinna på i träningssyfte och det lägre har det bara jobbigt.
Det jag menar är att div.1-laget kan träna på t.ex. power-play, uppspel, backanvändning och passningsspel. Ypperligare möjlighet är svårt att finna. Men vad händer? Det blir tvärtom. Laget eller rättare sagt de 15 individerna tror sig kunna göra allt själva. De som inte hade insett att detta är omöjligt i U-14 har nog förhoppningsvis insett det nu. För det var så gott som 15 ”dribblers” på banan, den ena värre än den andra.
När ska spelarna inse att det är ett lagspel och att man inte behöver anpassa sig efter motståndet utan skall spela sitt eget spel.
I mina ögon är det endast en som får godkänt, han som inte ännu tillhör laget, men snart gör om han fortsätter och spela som han gjorde. Div. 2-laget gör en bra insats och behöver inte skämmas trots en knapp förlust.

Detta är ett mycket vanligt fenomen i alla idrotter på alla nivåer och jag säger det igen: - Vilja slår klass alla dagar i veckan.



Nu skall jag ge er ett recept så här inför jul som fungerar bra även för de som inte hade hemkunskap som favoritämne i skolan. En varning innan ni börjar; Gör inte dubbel sats direkt utan börja lite försiktigt med en kaka….

LÄTTLAGAD FRUKTKAKA TILL JUL

1 dl socker
4 ägg
2 dl torkad frukt
1 tsk salt
1 dl farinsocker
4 msk cirtonsaft
Nötter
2 liter whiskey

Ta fram en mellanstor skål

Kolla whiskeyn genom att smaka. Häll whiskey i ett decilitermått och drick

Upprepa

Sätt på elvispen

Smaka återigen på whiskeyn, om den fortfarande håller kvalitén

Blanda 1 dl smör i en stor skål, lägg till 1 msk socker och vispa igen

Kolla om whiskeyn fortfarande är god, drick ännu en kopp. Schtäng av elvischpen

Knäck två hönor och schläng i schkålen, med all torkad fjukt

Schätt på elvischpen igen…om den fjuktade torken faschnar i schkålen

Vrid loss den med en muvschkrejsel

Schmaka sen om whishkeyn fortfarande är god

Schen Schka du schila 2 dl schlat, eller nåt schånt. De é inte schå noga

Kolla whischkeyn

Schila citronschaften. Lägg till en mat…sched… och schå socker, eller nåt, va fan.

Schmörj ugnen.

Vrid kakformen på 220 grader, glöm inte att schtänga av elvischpen.

Schläng ut schkålen genom fönschtret och … schå kolla whischkeyn.


Gå och lägg dig… Vem fan vill ha fjuktkaka…?




Så var det med den kakan. Roligare om man är flera som bakar. Ju flera bagare desto godare kaka kan man säga.



God kväll

Hinner jultomten fram?

Igår var första gången sedan jag startade mitt bloggande som jag inget skrev. Anledningen får ni läsa här nedan idag.
Jag ägnade en del av kvällen åt en del beräkningar för att kolla upp om allt stämde som min före detta granne, tillika f.d. lärare i naturvetenskapliga ämnen, läste upp för mig och mina kollegor för 5 år sedan precis innan jul.

För er som tror att det bara finns en tomte så kan det kanske vara läge att tänka om.

Här kommer historien om jultomtens farande över jorden på julafton:


”Antag att det finns ca 2 miljarder barn(under 18 år) på jorden. Av dessa så besöker inte tomten muslimer, hinduer, buddister eller judar. Kvar finns då 378 miljoner barn att besöka. Antag vidare att det går i genomsnitt 3,5 barn per hushåll varav minst en gjort sig förtjänt av en julklapp. Vi får då 108 miljoner hushåll för tomten att besöka. Den tidsrymd som står honom till förfogande är ca 31 timmar om hänsyn tages till jordrotationen och därmed sammanhängande tidszoner om vi antager att han jobbar i öst-västlig riktning.

En enkel beräkning visar att tomten måste göra 967,7 besök per sekund. Detta betyder att han har drygt en tusendels sekund på sig att parkera släden, kliva av, ta sig ner genom en sotig skorsten, fylla julstrumpan, lägga övriga klappar under granen, äta lite julgröt och julkaka som ställts fram åt honom, klättra tillbaka upp genom skorstenen, kliva i släden samt förflytta sig till nästa hus.

Vi gör nu approximeringen att alla hans hus är jämnt utspridda över jordytan. Detta betyder att jultomten måste färdas i medeltal 1,4 km mellan varje hus. Totalt behöver då tomten färdas ca 150 miljoner km(= avståndet mellan jorden och solen) under julkvällen. Släden bör då köras med en fart på minst 1170 km per sekund(4 promille av ljushastigheten och 3000 ggr ljudhastigheten). En typisk hastighet i världsrymden är 30 km/s. En normal ren kan springa 27 km/h eller 7,5 m/s.

Slädens lastförmåga är intressant. Antag att varje barn bara får en julklapp bestående av en låda Lego var och att lådan väger 1 kg. Släden måste då lasta 500 000 ton, jultomtens och de 8 renarnas vikter borträknade. En genomsnittlig ren kan bära upp till 150 kg. Även om tomten renar förmodas vara 10 ggr starkare än andra så krävs det många renar, närmare bestämt 360 000 stycken. Detta ökar totalvikten för ekipaget med ytterligare 54 000 ton till bortåt 600 000 ton. Detta är långt tyngre än det amerikanska stora hangarfatyget USS Enterprise. 600 000 ton som rör sig med hastigheten 1170 km/s orsakar avsevärt luftmotstånd och renarna kommer att hettas upp på samma sätt som meteoriter.
De två främsta renarna kommer att värmas med en effekt på ca 14,3 miljarder watt, vilket motsvarar ungefär hälften av Sveriges samlade elproduktion.
Härvid förgasas dessa renar momentant. De därpå följande två renarna är sedan i omedelbar livsfara liksom resten av dem. I själva verket förgasas hela hjorden på 4 tusendels sekund, d.v.s. just när jultomten hunnit besöka 5 hus.

Emellertid ska man nog inte grubbla för mycket över hur man skall lyckas bli en av de 5 utvalda.
Låt oss till sist antaga att tomten, lågt räknat, håller en matchvikt på 125 kg. Som visat krävs att ekipaget accelererar från stillastående till 1170 km/s inom 1/1000 sekund. Tomten erfar då en G-kraft motsvarande 17 500 gånger sin normala kroppsvikt. Om tomten sålunda väger 125 kg så upplever han i sig i starten väga 2 157 207,5 kg, vilket kräver ett starkt ryggstöd i släden samt en vältränad kropp.
Låt oss hoppas att jultomten lever i en annan rum-tidsdimension.”


Hoppas jag nu inte förstört någons tro på tomten nu…..

Imorgon skall jag ge er receptet på den i historien omtalade julkakan.


God eftermiddag

Mental styrka

Den mentala styrkan betyder väldigt mycket om man vill komma långt inom idrotten men även i övriga livet. Förmågan att kunna handskas med motgångar är otroligt viktig för att inte sluta med det man håller på med. Samtidigt är det minst lika viktigt att kunna handskas med framgångar och fortfarande kunna vara ödmjuk inför nya uppgifter och utmaningar.

Motgångar är på ett vis givetvis jobbigare än medgångar att handskas med framför allt just mentalt. Har man till exempel åkt på en skada, en petning eller en bänkning kan det vara svårt att komma tillbaka när man inte lyckas som man själv vill. Vissa skiter i detta och kör på och bryr sig inte nämnvärt, andra gräver ner sig fullständigt och kanske slutar inom snar framtid medan det finns de som knyter näven i fickan och tränar och kämpar hårt för att komma vidare.
Jag är av den uppfattningen att ju mera motgångar en spelare har under sin utbildningsfas som han övervinner desto lättare har han senare. Med motgångar kommer erfarenhet och den kan de ha nytta av om motgångarna kommer tillbaka och då stärka en ännu mer.

Jag ska berätta ett exempel när jag var på Kustjägarskolan.
Året var 1993 och juli månad. Jag var vid det tillfället relativt vältränad, åtminstone muskulärt. Vägde dryga 100 kg och vår kapten kom in och berättade kraven för den så kallade snabbmarschen.
6,5 km löpning i gruppkolonner med full stridsutrustning mitt i sommaren. Med stridsutrustning menas uniform eller motoroverall, kängor, stridsbälte med tillbehör(väskor m. magasin, fylld vattenflaska och skyddsmask), hjälm, stridsäcken fylld med SU samt givetvis vapen som i detta fall var en AK 5. Allt detta skulle göras på under 40 min.
Som de flesta redan vet så har en tung kropp lite problem med att springa längre sträckor jämförelsevis med att lyfta tunga saker. Detta medförde att redan innan vi startade så visste jag att jag skulle få det tyngre än de andra som då vägde mellan 70-80 kg.
Dagen då testet skulle genomföras så var det ca 30 grader i skuggan och alla laddade på lunchen med mycket vätska. Det var fredag så efter testet var det helgpermis.
Färden gick över Södra fältet och vid jägarrakan efter ca halva distansen så började det kännas jobbigt. Det som då hände är det som jag drog mina erfarenheter av som jag har tagit med mig. En annan soldat rasade ner i diket och spydde och fick bryta. Detta fick mig att känna att det var flera än jag som hade det tungt. När sedan jägarrakan var slut, vi hade passerat fotbollsplanen, så fick nästa kille problem i uppförsbacken efter fotbollsplanen. Han sprang dessutom precis framför mig och kapten bad mig hjälpa honom genom att knuffa på honom bakifrån. Detta gjorde mig ännu starkare och sista biten in mot mål var som en dans på rosor tack vare att jag kände att det fanns de som hade det tyngre än mig. Tyvärr slutade detta test med att han jag knuffade på i två kilometer svimmade när vi kom i mål och fick åka till sjukhus med värmeslag i kombination med vätskebrist och även den andre soldaten hamnade på sjukan. Slutsatsen i historien är att man måste ha klart för sig att det finns alltid någon som har det tyngre eller värre än sig själv. Tänker man så i alla lägen så kan man komma långt men ger man upp så blir det värre.

Att jämföra detta med ishockeyn är enkelt. Om man till exempel blir bänkad i en match så skall man tänka positivt även om det för stunden är svårt. Tänka på att det är ett lagspel där laget går före jaget och att den som coachar förhoppningsvis vet vad han/hon gör. Får man sen en chans i samma match så gäller det att hoppa in och försöka ta chansen att göra ett bra byte och spela enkelt. Det går ut på att minimera misstagen och spelar man enkelt hela tiden så skall det mycket till om det blir några misstag.
Samma sak gäller efter matchen. Bit ihop och träna hårdare än alla andra. Träna på något som du vill bli bäst på och gör det noggrant. De flesta har motgångar någon gång i livet och det gäller bara att ta med sig något gott från dessa som stärker en som människa.

Vad gäller medgångar så måste man kunna hantera dessa också. Kan man inte det så är ens väg på eller mot toppen i stor fara. Allra helst här i Sverige. Sticker man ut hakan här då kan man räkna med att bli klassad som diva om man redan är duktig eller som högfärdig pajas om man inte ännu kommit så långt.


Hur gör man då för att klara av detta vare sig det är med- eller motgångar?
Min teori är att man sätter upp ett långsiktigt mål som är realistiskt och på vägen har man delmål. Detta är definitivt inget nytt under solen men det är tyvärr inte många som gör detta ordentligt och därför ofta misslyckas med sina både kortsiktiga men framför allt sina långsiktiga.
Exempel på mindre delmål kan vara att kunna sikta bättre när man skjuter, kunna åka baklänges bättre, inte vara inne på baklängesmål(svårt då man spelar i en femma) och orka göra 100 armhävningar i streck.
Större mål kan vara att spela ishockey som senior eller till och med det alla vill i början; att få spela i landslag eller NHL. De sista är givetvis svåra att uppnå med all politik i alla klubbar där kontakter och inbördes beundrare är de viktigaste faktorerna.



Tack för ordet – till de som fortfarande läser……;)

En vän som aldrig sviker

Inte ett enda prat om hockey idag vare sig på tfn eller utan, jo förresten ett samtal med en av tränarna i Flempans 94or som var på samma event som jag idag. Då blev det ett par ord men mest prat om HUNDAR! Mitt tredje intresse utanför styrketräning och ishockey är just hundar.
Där har man en vän som aldrig sviker minsann och det är inte bara en floskel utan hunden är verkligen människans bästa vän.
Var idag på Hund 2007 på Stockholmsmässan med över 10 000 st hundar på plats. Ett myller av olika raser och storlekar. Från 1,5 kg till 100 kg hund. Chihuahua och Mastiff.
Min tid gick dock mest ut att titta på Rottweiler-hanarna, som snart kommer att bli mina konkurrenter i ringen när Gimli skall börja ställas ut. Premiären blir i januari på en inofficiell tävling i Enköping, sen blir det två stora officiella i mars och världsutställningen i sommar.
Han fick tyvärr inte vara med idag för att han är för ung. Han är 17 veckor men har börjat bli en riktig tuffing på 27 kg redan. Ökar med ca 1,5 kg i veckan, det ni hockeykillar!

Jag skriver detta för att det här med hund är lite likt hockeyn. Alla är lika fanatiska och galna som i hockeyn med skillnaden att här är de flesta vänner trots att de är konkurrenter, man kan ta kritik för det mesta, för det är precis det som domarna gör hela tiden. Kritiserar din hund, men man lägger inte ner för att man får ett andra pris för det. Man knyter handen i fickan och jobbar bara vidare på det man själv tror på.

Vill också uttrycka att mina söner undrar vilka som skriver negativa saker om mig på blogg och gästbok och varför. Jag har förklarat för dem att de inte skall bry sig och det gör dem inte heller. Varför skall vi bry oss? Vi spelar inte för dig, sa de! Mentaliteten är viktig för att överleva inom sporten vilket jag kommer ta upp imorgon…


Godnatt

Döma basket på is?

Många har varit med om det och det är alltid lika tråkigt när det händer. Domare som avgör matcher. Jag menar inte att ett lag får fördel och att resultatet är det som domaren avgör för det var det inte i eftermiddags.
Jag menar att när en domare i en bra schysst ishockeymatch, enligt alla som tittade på denna specifika match, delar ut ca 50 utvisningsminuter så avgör han. Han avgör genom att han inte tillåter killarna spela ishockey utan hellre vill döma bandy eller varför inte basket på is.

Matchen hade bara en 10 minutersutvisning och då förstår alla att det inte var ofta det var fulla femmor i lagen. Skulle tippa att med den domare som brukar döma dessa matcher hade hittat max 10 minuter sammanlagt. Varför gör en domare så? Vill han inte att svensk ishockey utvecklas? Som domare på ungdomsnivå så de en del i dessa ungdomars ishockeyutbildning och det måste kännas olustigt för killarna i detta fall, att inte få spela ishockey på det sätt som deras tränare lär dem. Kändes mera som en Sherlock Holmes på isen som letade utvisningar med förstoringsglas. Hade använt förstoringsglaset bättre och även tagit för hakningar, fasthållningar, slashings och tacklingar med armarna i ansiktet(elbowings), för dessa hittade han inte, så hade matchen spelats mesta dels tre mot tre.

När en bra ishockeymatch blir så sönderblåst så kan inte spelarna känna något för ishockey efteråt.
Men det är bara att bita ihop, och hoppas på att han lär sig av det som experterna i TV brukar säga: ”En bra domare märks inte i en bra hockeymatch”. En schysst match var det men domaren märktes, och han kan behöva byta pipa till nästa gång för den han hade idag är utsliten!

Tack för ordet!

Egenträning

Blir en kortis idag.
Vikten av individuell träning. Man blir inte ishockeyspelare på att träna med sitt lag två-tre dagar i veckan. Det är den träning som man lägger ner själv som gör att man står ut från den stora mängden.
Konkurrensen inom topphockeyn är mycket stor så det gäller bevisligen att sticka ut hela tiden för att kunna komma någonstans. Spelar du inte i en storklubb så kommer du aldrig med i ett landslag. Gå in på Svenska Ishockey Förbundets hemsida och titta på JVM-laget, U-18 och U-17 landslagen så förstår ni vad jag menar. I U-16 finns hela 5 st (i helgen 7 st) spelare som inte spelar i storklubbar. Var dock så säkra att de snart gör det.

Vad ska man då träna själv för att bli bättre? Detta är givetvis olika men ett amerikanskt talesätt om svenskar är: Ni ska alltid träna på det ni är dåliga på i Sverige, träna i stället på det ni redan är bra på och bli bäst på just det!
Meningen med detta är att det är en lagsport där man bygger ett lag där alla skall fylla en särskild funktion i laget. Alltså, träna på just den saken där du som enskild pusselbit har en funktion att fylla, för att på detta sätt bygga hela pusslet.
T. ex. skott, teknik, styrka, kondition, balans och koordination. Alla dessa delar kan man träna själv hemma eller med kompisar. Dessutom behöver man ibland bara ha kul och prova nya saker och det görs givetvis med fördel på allmänhetens åkning.

Det viktigaste är trots allt viljan och drivkraften att träna själv utan att vi som föräldrar pushar på och tvingar våra barn att träna. Då finns risken till slut att de ger upp och slutar helt med ishockeyn, och det vill väl ingen förälder. Eller?


God natt

Bra dag, kosttillskott och Låt gästboken vara för barnen!

Idag har det varit en mycket bra dag. Många och långa telefonsamtal från vänner har det blivit. Kul att så många ändå förstår och håller med. Till och med Arlandafolk. Trevligt.
Mina goda vänner i Göteborg är som sagt guld värda i detta ärende. Jag tackar er alla, ingen nämnd, ingen glömd!

Har varken tid eller lust att ödsla på Lasses sandlådenivå och låter därför bli, men låter hälsa från revisorn att allt är lugnt. Tur att han orkar bry sig och jag är dessutom tacksam för att han inte kan låta bli att läsa min blogg inte ens när han är utomlands. Varje klick på den lönar sig så att säga. Tack Lasse!

Jag tänkte idag belysa en punkt som en gammal vän frågade mig om i helgen. Kosttillskott för barn.
Är det skadligt eller är det ett måste? Dessa två ytterligheter till varandra är vare sig sanning eller tips. Var och en gör som man själv vill eller kanske vad ens föräldrar vill.
Som sagt behöver man inte gå till ytterligheter i dessa fall, utan som den svensk jag är, så kan väl jag säga att jag tycker att lagom är bäst.
När killar/tjejer tränar så bränns en massa energi som man måste ersätta för att kunna återhämta sig, bli starkare men framför allt växa. Ofta så hänger ett barns tillväxt på hur mycket de stoppar i sig. Detta påverkar givetvis inte den slutliga produkten avseende längd men kan åtminstone påskynda den lite.
De som tränar extremt hårt eller mycket kan då ha svårt att få i sig den mängd som krävs. Det är ganska lätt att räkna ut hur mycket ett barn gör av med och sen även räkna ut hur mycket mat som behöver stoppas i magen efteråt för att återhämta sig. Det är då vissa kommer fram till att kosttillskott inte är så dumt. Viktigt är då att komma ihåg att det är ett tillskott och inte en ersättning av en riktig måltid.
Vilken typ av kosttillskott skall man då använda sig av? Min åsikt är att om man måste använda så är protein det man skall satsa på och inte extra kolhydrater. Vitaminer och mineraler är också bra eftersom många har svårt för grönsaker där det finns mycket av den varan.
Anledningen till att jag tycker man skall satsa på protein istället för kolhydrater är två enkla regler. Den första är för att det är protein som bygger muskler, den andra för att det är svårare för de flesta att få i sig protein som finns i andra källor än ”kolisar”. En banan eller en macka är lättare att få i sig än en burk tonfisk eller en kycklingfilé efter en träning.

En annan avgörande faktor i detta samtalsämne är den individuella ämnesomsättningen. Alla skall givetvis inte sätta i sig detta och ingen skall leva endast på detta. En gång om dagen efter träning räcker och är man smal och har svårt att lägga på sig, så kan man ta det två gånger.

Vet att det är många som tror att kosttillskott är skadligt men i dagens Sverige så skulle troligtvis det förbjudas om det var så. Det är dessutom frivilligt att använda det.


Till sist en vädjan; Det finns en anledning till att jag skapade en riktig bloggsida. För att man skulle kunna lämna kommentarer där.
Det finns trots allt vuxna som inte begriper bättre än att lämna sina kommentarer på gästboken som endast skall vara till för spelarna. Många har sagt att jag är oansvarig, men vad är då detta? Låta barnen se och höra hur man kan bete sig som vuxen. Det är inte många av spelarna som orkar läsa min blogg än mindre som läser kommentarerna. Skriv då där och låt spelarna ha gästboken för sig själv.
Vet dock att trots så kommer säkert ett antal av de som vill sprida ondska kring sig inte bry sig om detta. Så snart får vi väl läsa från vår vän Lasse där igen. Tänk om han var man nog att ringa mig istället. Ha-ha!!! Eller ses IRL!!!


God kväll



PS Hammarby 93 med 6 st 94or mot Göta/Traneberg 93. Resultat: 9-2 Starkt!

Följetong och liten ursäkt!

Vilken dag! Som står högst upp i överskriften så kommer inte alla inlägg falla alla på läppen, vilket är min mening också. Debatt behövs och jag skriver det igen, gillar man inte det jag skriver så läs inte då.

Det sorgliga i historien är att de flesta inte har den bakgrundsfakta som jag har tillgång till.
Jag vill heller inte lägga ut all fakta i detta forum just för det flera tycker att jag redan gjort, ”hängt” ut två riktigt duktiga hockeykillar. Men det är som sagt fritt fram för alla att både tro men även ta reda på fakta om fallet. Ingen verkar dock ha mod att ringa och fråga hur det ligger till.
Hade till och med killarna boende hos mig då de kom till Stockholm i två nätter då deras föräldrar flyttade upp grejor från Göteborg. Min son pratar med dem och de har även flera gemensamma vänner. Skulle de skriva på Hammarbys 93ors gästbok så som de gjorde om det inte fanns någon sanning i det jag skrivit? Tveksamt!
Men hur göra för att få fram hur det ligger till. Enkelt! Tala om för deras pappa att de inte får spela i GIC. Då får vi se vad som händer. Personligen tycker jag att det är fel att göra så men då får alla snart se vad som händer. Killarna skall inte få lida dessutom vill nog GIK gärna möta dem igen. Men två andra individer kommer att få mindre speltid. Positivt och negativt!
Fördelar och nackdelar! Verkan och biverkan!
Nej, snart får nog förbundet sätta upp regler så att man måste spela i sin egen region och det vore trist.
Med facit i hand i vinter/vår så får vi se vem som hade rätt och hade jag fel så kan jag lova att jag skall ägna en hel sida att kritisera mig själv.

Nu ser jag ingen fortsättning på denna diskussion mer än att be Arlanda kollektivt om ursäkt för det jag skrev om Bastuträsk m.m. Säkert en bra och välskött klubb som har långsiktiga mål med sin verksamhet.

Något slog mig nu, kom inte Hammarbys målvakt från Arlanda 93 i höstas? Osäker men ska ta reda på det och i så fall kanske hur det var där. Intressant.


Nu kommer John Blund

Vem skall sparkas?

Leif Boork och Roger Melin, vad har dessa två gemensamt? Ja, de har båda tränat Brynäs men det var inte det jag tänkte på i detta fall.
Svaret jag tänkte på är att båda två fått sparken i brist på resultat under denna säsong i elitserien.
Det jag vill belysa idag är då vilka krav som ställs och på vem dessa ställs samt vilka som har rätt att ställa dessa i mångt och mycket orimliga krav.

Vilka krav klubbarna ställer på sina tränare/coacher är en av de grundläggande frågor som jag ställer mig? Ena året är en tränare hjälte för att ha vunnit SM-guld eller tagit upp ett allsvenskt lag till elitserien, nästa år får han sparken! Vad är skillnaden, det är samma person som troligvis har samma filosofi och grundtankar och ledarstil.
Det finns ett antal lag som har som målsättning att vinna SM-guld varje år men som alla kan räkna ut så är det bara ett lag som kan göra det, vinna alltså! Skulle då alla andra sparka sina tränare som inte vinner eller? Det borde bli så åtminstone i vissa föreningar. Är en missad målsättning under en säsong grund för att mista sitt jobb är frågan, eller har klubbarna inte långsiktigare planer än så. Man bygger inte ett lag på en säsong framför allt inte ett vinnande lag bestående av en massa individuella stjärnor.

Vem tar ett beslut om att sparka en tränare då? Det är oftast en styrelse i samråd med en sportchef eller liknande, men är det rätt att sparka tränaren. Är det så att tränaren i varje lag är ute på värvarstråt under säsongen eller efter densamma, eller talar han om för de som jobbar som scouter åt lagen vilka spelare han vill ha i laget? Oavsett hur det går till så tror jag ingen tränare får exakt det lag han helst av allt skulle vilja ha, förutom Bengt-Åke Gustafsson(inte han heller för den delen med tanke på alla proffs som alltid tackar nej), utan får nöja sig med de han får och har sedan tidigare. Då borde misslyckandet även ligga hos dessa herrar som skall värva spelare och hos styrelsen som skall avlöna och/eller köpa spelare. Eller?
Men hur många styrelser sparkar sig själva. Det är lättare att sparka tränaren så håller de i styrelsen varandra om ryggen. Det är precis så det fungerar även i företagen oftast. Sjukt men sant.

Spelarna då, har inte de någon skyldighet i de uteblivna framgångarna? Självklart har de det.
Inställningen är oerhört viktig som alla vet och alla spelare är människor som har bra dagar på jobbet likväl som dåliga. Ibland räcker spelarmaterialet inte till heller men man kan inte sparka ett helt lag, därför är det lättare att kicka tränaren igen.

Det enda krav som jag anser att alla kan ställa från styrelse ner till sista gubbe i laget och i organisationen, är att alltid göra sitt yttersta i alla lägen.
Tänk att Roger Melin fick avgå som tränare för Färjestad när de låg trea i elitserien. Är det normalt, även om jag och många med mig tror att han fick gå för att han hade öppet kritiserat en annan som jobbar inom laget. Hur var det nu jag sa om att hålla varandra om ryggen?


God kväll


PS Jag återkommer om ämnet där spelare tackar nej till landslag inom kort DS

Fortsättning på följetongen...

Att gårdagens inlägg kom ut i morse berodde på att jag inte kunde komma in på sidan igår av någon intressant teknisk anledning som bara hemsidehotellet kan svara på. Hoppas det ska fungera bättre nu.

Dagens inlägg blir ett nytt kapitel på följetongen. Idag mötte Hammarbys 93-lag Arlanda dit bröderna Zehnal blivit köpta. Köpta ja, ni hörde rätt. Det är helt sjukt om det nu är sant som ryktet säger. För det är ett rykte men varför skulle det inte ligga någon sanning i det? Att jämföra Hammarbys ungdomsverksamhet med Arlandas genom alla år är som att jämföra Manchester United med Bastuträsks IF i fotboll.
Vad kommer att bli bättre i Arlanda som var så dåligt i Hammarby? Det måste vara sättet att spela ishockey på som gjort Arlanda känt i hela Sverige, alla stora segrar som ungdomslagen tagit genom åren och den speciella träningen som de genomför där som är likt ingen annan.
Ja, ni hör själva hur det låter! Inget ont om Arlanda, men man behöver inte vara smart som Einstein för att räkna ut att det var annat som lockade där ute. Allt från att spela gratis, gratis boende, utrustning med mera kan givetvis ligga till grund för detta lagbyte. Men till vilket pris?

Har man ett lag som har en sammanhållning som har varit tillsammans sedan hockeyskolan många av dem så blir det problem när två spelare kommer in och petar undan två andra. Hade det varit för att stanna länge hade jag inte sagt något, men jag vet att de gjorde samma sak när de lämnade Göteborg och flyttade till Stockholm. För att få spela en cup med Hammarby, som GIK inte skulle vara med i, och för att visa upp sig.
Nu upprepar sig historien igen. Hammarby skall inte spela GIC i Göteborg efter nyår men det skall Arlanda göra. Här kommer Einstein in i bilden igen. Tyvärr verkar det inte finnas någon Einstein i Arlanda.
Skall bli intressant och se hur länge de stannar där. Min gissning är fram till i slutet av mars eller början av april, som längst. Arlanda vill vinna kortsiktiga segrar och därigenom förstöra en sammanhållning i ett lag som i och för sig kanske inte fanns innan, men jag anser att man inte tänker långsiktigt när man gör detta.

Arlanda spelade idag som sagt mot Hammarby 93. Arlanda med bröderna Zehnal och Hammarby med deras bäste forward skadad och en femma 94or. Det borde vara en enkel match för Arlanda eftersom allt är bättre där, men icke sa Nicke. 1-1 blev resultatet.

Det är synd om killarna att de själva inte får bestämma med vilket lag de skall spela och så länge det finns tränare som vill vinna kortsiktiga segrar så kommer de fortsätta byta lag.
Vi får väl se om jag får rätt i mina spekulationer och om tränarna i 94-laget är sin trupp trogen eller om de tar in dem för att de skall få spela i GIC och där möta sina gamla lagkamrater i GIK. Fortsätter detta spektakel så kommer de snart möta gamla lagkamrater i varje match!

Man kan bara hoppas att killarna inte far illa själva, även om jag tror att de snart inte kommer att vara välkomna i de mera seriösa klubbarna i framtiden p.g.a. deras far som sågar allt och alla så fort de förlorar en match och när killarna inte får spela med de spelare han tycker de ska spela med. Det har vi hört några gånger.
Sorgligt är det enda ord jag kan få fram……



God kväll

Nu tjatar han igen om hur man skall spela!

En söndag som vanligt i hockeyns tecken med en liten skillnad, en innebandymatch att avbryta med. Innebandyn påminner som alla vet om ishockey fast utan skridskor. Vad jag fick veta idag är att man infört vissa tacklingar i spelet för att få det tuffare och därigenom ännu mera publikfriande.
Det som är slående är spelet i innebandyn går mycket fortare men det verkar som om de flesta tränare inte går in för att få killarna att passa bollen till varandra så fort som möjligt utan att behandla den lite först. Som hos många hockeyspelare.
Tror att en och annan teorilektion torde vara på sin plats där man förklarar skillnaden mellan lagsport och individuell sport, för de flesta verkar tro att just de ska avgöra matcherna helt själva utan någon som helst hjälp från de andra.
Varför skall man nödvändigtvis söka upp motståndare för att sen dribbla av dem? Kan man inte bara åka runt dem eller ännu bättre passa pucken förbi dem. Alla vet att det är roligt att ha pucken inom laget och tråkigt att inte ha den, men hur skall man kunna räkna ut det enklaste sättet att behålla den inom laget i denna ålder?
Genom att varje gång försöka dribbla av motståndaren, och om man lyckas med den första prova att göra det med nästa också?
Nej FEL, FEL, FEL som Brasse Brännström skulle ha sagt!
Prova att passa pucken med ett tillslag vid varje tillfälle och åk sedan vidare och hitta luckor att visa er i. Redan innan man får pucken skall man veta var ens egna medspelare kommer att befinna sig då för att kunna spela pucken dit när de har fart så de slipper stå stilla. Stillastående är ingen hit att spela hockey.
Vad faan säger ni, vi vet allt detta, varför skriver han det här?
Jo för att spelarna tycks oftast inte veta att pucken går fortare än man åker och att ”laget går före jaget” i en lagsport. Därför hoppas jag att fler lag har teoripass där man talar om dessa saker i tid. Men tekniken då, ska man inte träna det istället för spel?
Att ha en bra teknik innebär inte bara att man är bra på att dribbla, utan det betyder också att man kan slå en bra passning i fart och träffa bladet på sin kamrat, att kunna tas emot en passning i fart både på backhand och forehand och att kunna ha blicken uppe för att se motståndare och medspelare. Det är också teknik för mig.



Hej för ikväll



Ps Kul att det går så bra för Flemingsbergs U-15-lag i div 1B och att GIK:s U-14-lag slog Veddiges U-16-lag med 21-0 i kväll! Ds

Typisk lördag och den "gröna maskinen" ett minne blott!

Efter en promenad med hunden på Söder blev det Eriksdalsbadet och den flytande formen av is i form av simhoppsträning där yngste sonen blivit uppflyttad i elitgruppen för hans ålder efter ett och ett halvt års hoppande.
Det slog mig när han som är ledande tränare i Polisens simhoppsavdelning kom till mig förra veckan och sa att de ville att han skulle börja träna med den gruppen att han skulle gå från att träna två timmar i veckan till minst nio timmar i veckan, att i denna individuella sport så satsas det på ett annat sätt. Ser ledarna potential i en hoppare så skall det satsas ordentligt under förutsättning att han/hon vill själv. Den avundsjuka som finns i lagidrotter i allmänhet och i ishockey i synnerhet finns inte där. Ett exempel är på tävling när lagkamrater och tillika konkurrenter applåderar varandra efter ett bra hopp och så även på träning. Det ni!

Nog om det vi redan visste.

Efter Eriksdalsbadet bar det av till Stockhagen där det var två intressanta matcher på programmet under eftermiddagen.
Först toppmatch i U-14 div. 1A mellan Stocksund och Hammarby sen DM-final för A-pojkar mellan Stocksund/DE och Huddinge. Eftermiddagen var räddad.

Första matchen blev väldigt lik semifinalen i Mitt-i-cupen i våras mellan lagen. Stocksund startade i ett rasande tempo och tryckte på för ett ledningsmål och Hammarby fick slå ifrån sig. Redan efter knappt 3 minuter så gick ett skott in över axeln på Bajenkeepern från minimal vinkel vilket inte var helt orättvist i det läget. Det var en väckarklocka bevisligen för de grön-vita. Redan efter ca 35 sek. låg pucken för första gången bakom den svartgula målvakten. Innan den första perioden var till ända så hade ytterligare två hittat till samma plats och ingen ytterligare bakom Hammarbys keeper. I andra gick Stocksund ner på folk och började trycka på igen men utan resultat till en början. Matchen var jämn med ett visst övertag i skott för hemmalaget men ett ganska stort övertag i klara, heta målchanser till Bajen.
Andra perioden präglades av kamp och efter ca 7 min kom reduceringen för Stockan. De hade några bra chanser men efter ca 13 min så stängde Bajen matchen kändes det som med sitt 4-2 mål på ett friläge. Stockan såg trötta ut och hade gått på för lite folk utan att lyckas vilket inte Hammarby gjorde i samma utsträckning. Det var nära även 5-2 ett par gånger när målvakten plockades i slutet men som jag sagt tidigare, så är det ett lagspel där pucken går fortare än någon kan transportera pucken vilket var talande för denna match.

Vidare fick jag höra av säkra källor att D/E krossade AIK med hela 8-2 i den andra toppmatchen i samma serie. Imponerande!

Match nummer två var mellan SDE och Huddinge i DM-finalen. Jag gick redan efter en kvart in i första då det kändes som SDE hade avgjort då de ledde med 3-0. Huddinge var för snälla framför eget mål och SDE var mycket effektiva. Trots den inledningen så blev det spänning då matchen slutade 4-3 i SDE:s favör. Grattis!

Något som är anmärkningsvärt är att de två lagen som på pappret skulle vara starkast, Hammarby och Djurgården spelade om tredje pris. Det var mycket på spel då förlorarna missar SM-slutspelet med de stora gossarna. Matchen var jämn i halva ungefär sen drog Djur- gården ifrån till 5-2. Vem hade trott detta för ett par år sedan att Hammarby, som rankades som ett av Europas bästa lag i sin åldersgrupp, inte ens skulle få vara med i SM? Visst har några tongivande spelare lämnat till just Djurgården men man har även värvat friskt. Två år i rad har de gröna nu missat SM som de vann så sent som för tre år sedan. Ojojoj! Gör man rätt saker är frågan?

Nu är jag så irriterad efter att tittat en kort stund med barnen på Junior Eurovision Song Contest-röstningen att jag bara måste skriva en kort rad om detta hyckleri! Alla grannländer som röstar på varandra trots att låtarna är skräp. Eftersom det är mest öststatsländer numera så var det inga höga odds på att något av dessa skulle vinna. Man hade nog varit skyldig pengar vid detta laget om man skulle tippat på ett av dessa. Mycket riktigt så vann Vitryssland som hade flest bundsförvanter med sig från Georgien, Ryssland, Armenien, Ukraina m.fl.
Lägg ner dessa tävlingar och tävla i något som är mätbart istället t.ex. vem som gör flest mål som i hockey!!!


Tack för mig-Hej!

Hockey Idol !?

Så var idolfinalen slut och min dotter kommer springande och skriker att hennes favorit vann.
Intressant tänker jag lagom imponerad.
Samtidigt fick jag en ny idé. Man skulle göra ett hockeyIDOL. Ta fram den som är bäst på allt. En allroundspelare som klarar av att spela på alla positioner, som är ett föredöme på alla sätt och som visar viljan att han verkligen vill spela på högsta nivå. Första priset kan vara ett årskontrakt i ett av Elitserielagen. De som tar ut spelarna skall bestå av en jury som då inte har anknytning till något av lagen och sen efter olika tester varje vecka så får svenska folket rösta för att till slut ha två spelare kvar i Globen för de sista och avgörande testerna.
Vilka skulle sitta i juryn då? Bengt-Åke Gustafsson är väl ett hett namn, Niklas Wikegård med sin vassa tunga ett annat och sist men inte minst skulle jag vilja se Leif Boork trots att han är tränare mitt i karriären. Vem skulle inte vilja höra de två sistnämndas sågningar, som alltid säger vad de tycker och tänker och är kontroversiella för att sen ha snälla farbrorn Bengt-Åke bredvid dem för att väga upp lite?

Eftersom ishockeyn berör så många så mycket och så hårt bevisligen så borde detta ge TV-tittare åtminstone i TV 400.

Det vore väl en dröm för en hockeyspelare att få en sån chans samtidigt som alla scouter och tränare skulle få ett utomordentligt underlag att hitta talanger till sina lag även bland de andra som inte vinner.

Programledare: Adam Alsing- vem annars?


Detta var fredagens fundering och man måste få drömma och fantisera i vår hårda verklighet eller hur? Kul förresten att Kjell Lorén hakat på bloggtrenden. Lycka till Kjell.


Ses i morrn

Bengt-Åke Gustafsson har mod

En reflektion från igår som jag fick är att det där med rosa tejp är något som skall rendera i en varning och en möjlighet till att rätta till problemet, och inte 2 min utvisning för otillåten utrustning direkt. Visst skall det vara så men om jag skulle hålla på och kommentera varje domares enskilda misstag i olika matcher så skulle jag nog starta en blogg bara för det och inget annat. Den skulle bli överfull är jag rädd.

Nej, idag skall jag hylla Bengt-Åke Gustafsson, vår förbundskapten för vårt folkkäraste landslag, Tre Kronor! Inte för att han glömde att inför OS senast ta ut Tomas Holmström, för att sedan vid återbud kalla in honom, utan för att han tar ut nya färska spelare till de olika turneringarna under säsongen.
Det tyder på att han jobbar på rätt sätt tycker jag. Han låter unga spelare pröva sina vingar istället för att bara ta ut gamla trotjänare. Vågat! För det är troligen tveksamt att de vinner några turneringssegrar, men ett långsiktigt tänk som kommer att bära frukt senare är det.

Flera debutanter kommer med vid varje tillfälle och han blandar det med lite äldre erfarna spelare. Bra filosofi som sagt. Tänk om alla förbundskaptener i de svenska landslagen tänkte så.
Jag skall förklara vad jag menar. Skillnaden mellan spelarna till exempel i elitserien är mycket liten tror jag. Det skulle vara intressant att se en match mellan Tre Kronor och ett mittenlag i elitserien och se vad resultatet blev men framför allt hur spelet såg ut. Det är nog inga höga odds på att Tre Kronor skulle vinna men jag tror att det skulle bli relativt jämt.
Slutsatsen jag vill komma till är att spelarna på den nivån är jämna och dagsform och inställning är det avgörande, men även rätt kontakter. Det sistnämnda är viktigt bevisligen om man tittar på vilka lag landslagsspelarna kommer ifrån. Nästan alltid uteslutande från storklubbarna i elitserien eller allsvenskan. Vad detta beror på kan man tolka på två sätt. Det första är att dessa klubbar har bra scoutingverksamhet och lockar talangerna med olika medel.
Det andra är att förbundskaptenerna har för dålig budget och inte har råd att åka och titta på spelare i alla klubbar samt att de har bra kontakter i storklubbarna som då givetvis rekommenderar sina spelare.

Bengt-Åke vet hur bra Bremberg, Wernblom, Jönsson och alla de andra är och han vet var han har dem när det närmar sig VM. Att då ta ut andra som han vill se mot internationellt toppmotstånd gör att han växer i mina ögon. Dessa spelare får då ett bättre självförtroende vilket gör att de tar ett större ansvar i sina klubblag och därigenom höjer standarden på hela den svenska ishockeyn i längden.
Skulle förbundskaptenerna i de yngre landslagen göra likadant så skulle också svensk juniorhockey bli bättre just genom att flera spelare fick chansen att visa upp sig. Jag menar att öser man in poäng i en bra kedjeformation så behöver man inte vara en bra spelare för det. Det kan faktiskt vara så att de andra man spelar med gör allt jobb.
Ingen skall vara säker på sin plats i ett landslag eller klubblag är min filosofi. Är man det så blir man snart omåkt, vilket tyvärr inte behöver innebära att man blir petad. Det finns och kommer alltid finnas spelare på alla nivåer som lever på gamla meriter och det krävs tränare med mod för att ändra detta.

Jag säger det igen; Två spelare med exakt samma teknik, fart, spelsinne, vilja, storlek m.m där en har ett grymt självförtroende och den andra har ett dåligt. Vem tror ni presterar bäst på plan? Just det! Se då till att hjälpa så många som möjligt att utvecklas till bra spelare och tänk inte bara på kortsiktiga segrar. Detta är alla tränares/ledares skyldighet. Detta görs t.ex. på ungdomsnivå genom just nivåindelning.

Till sist så behöver man inte ha vunnit både OS-och VM-guld under ett och samma år bara för att våga satsa på de unga hungriga spelarna. Men det kanske underlättar för vem kommer att upprepa det igen?


Bra jobb, Bengt-Åke!


Go natt

Utvisningar!

Två minuters utvisning för hakning borde vara den vanligaste utvisningen numera efter de hårdare bedömningar som skulle börja gälla inför förra säsongen. Nu har det nog som alla redan vet inte blivit så, till alla lirares nackdel, utan klubborna i armhålan, över handlederna och i knävecken beivras lika sällan som tidigare. Vad beror detta på? Att domarna är för fega eller att vi alla accepterar den sport som vi en gång började med? Nja.
Utvecklingen går framåt och då måste även reglerna ändras tror jag. Allt går fortare, utrustningen förbättras, spelarna blir mera tekniska och skickligare i yngre åldrar m.m.
Som sagt så gynnar den bedömning som skulle göras de kvicka, tekniska lirarna och missgynnar de stora lite långsammare spelarna, men när domarna nu tillåter hakningar och fasthållningar så kommer de små snabba spelarna ofta till korta vilket är tråkigt. Jag tittar ju hellre på fint spel än s.k.”brunkhockey”.

Sen kommer vi till de olika utvisningarna och bedömningen av dessa. Att en farlig boarding eller en tackling i ryggen kan ge lika mycket straff som att man har rosa tejp på klubban är sjukt!
Hur lär man en spelare att inte tackla mot huvud eller i ryggen på enklaste sätt? Jo man ger en utvisning som ger matchstraff och gärna en match avstängning därutöver för att de skall kunna tänka och därigenom lära sig. Vad är skillnaden mellan en sådan tackling i t.ex. elitserien och i en ungdomsmatch. En avstängning i en seniormatch är nog effektfull, men effekten av avstängningen blir nog än större i en ungdomsmatch där spelarna har chansen att lära sig i tid innan de är seniorer.
Jag ser skräckexempel nästan varje vecka på fula tacklingar där domarna allt som oftast inte ens ger en tvåminutersutvisning.
Sen hörde jag härom veckan å andra sidan att ett lag fick en utvisning för att ett par killar hade rosa tejp! Hallå! Vad händer?
För det första står det i regelboken att man inte får ha fluoriserande tejp och mig veterligen är rosa tejp inte fluoriserande. Men om detta skapar tveksamheter så bör nog regelmakarna förtydliga vad de menar och även lägga till en förklaring om varför man inte skulle få ha detta. Töntig regel om jag får säga vad jag tycker och det får jag ju!

En annan regel som nu införts i elitserien är den som gör att ett lag som slår en icingpuck inte får byta spelare. Den regeln tycker jag är bra för det främjar ett offensivt tänkande och rent publikmässigt så tror jag att det kommer att bli flera mål på det sättet vilket alla vill se. Så den borde införas direkt i all ishockey, även på ungdomsnivå.
Att slå ut pucken över sargen är också en relativt ny regel som man kan diskutera om den är bra eller inte. Personligen tycker jag att den är bra men borde då gälla över hela banan utan undantag för det är spelförstörande. Oavsett om det är medvetet eller inte så skall spelarna kunna hålla reda på pucken likväl som regeln säger att de måste hålla reda på sin klubba i alla lägen. Så oavsett om man har ”hög klubba ” medvetet eller inte så ger det utvisning vilket även ”puck-out” borde ge i så fall.

Vill även säga ett par ord om de så kallade ”bra utvisningarna” som vi alla pratar om. De utvisningar som tas när till exempel en motståndare är fri eller så gott som fri med egen målvakt och spelaren hakar, trippar eller på annat sätt stoppar den fria. I ungdomshockey borde detta oftare leda till ett straffslag, för det är en hårdare bestraffning än en eller två minuters utvisning då lag i denna ålder generellt inte har ett bra ”powerplay”. I seniorhockeyn är det tvärtom då målvakterna ofta tar straffar och lagen har ett bra ”powerplay”.

Men som sagt frågan är om det finns ”bra” utvisningar.
Jag anser att oavsett vilken utvisning man än drar på sig så är det ett bevis på att man inte hänger med antingen fysiskt eller psykiskt! Så enkelt tycker jag att det är. Det är dock inget negativt med det för så länge det finns ishockeymatcher så kommer det att förekomma utvisningar.

Till sist ; Snart kommer inbjudningarna till Powerhockey Cup börja skickas ut till 94-lagen.



Ha en bra kväll

Skrika till sig utvisningar + DM-skrällar

Ikväll blir det en något kortare bloog än vanligt.
Vill ta upp ett ganska vanligt fenomen inom ishockeyn. Utvisningar!
Vanliga utvisningar kommer jag att avhandla imorgon och då gåt jag in på vad jag tycker om bedömningar och straff vid olika förseelser. Idag vill jag bara ta upp när publik men framför allt ledare skriker till sig utvisningar. Det är i många fall patetiskt att höra, när en spelare blir drabbad av något som kan likna en utvisning på banan, att alla ledare och till slut också alla spelare skriker i båset. Det borde de domare som är utsedda till varje match kunna bedöma utan den s.k. hjälpen från båset.
Visst är vi alla tävlingsmänniskor och vill vinna matcher, men det är roligare att vinna på ett riktigt sätt, hellre än att se till att få domaren uppmärksam åt ena hållet mera än åt andra hållet tack vare gap och skrik i utvisningssituationer.
De rutinerade domarna bryr sig inte om detta men det är inte fullt lika lätt för de mindre erfarna och yngre domarna. Tänk på detta i alla bås. En skön regel vore att införa lagstraff(misconduct) precis som det införts på spelare som klagar det minsta på ett domslut. Då kan vi bli kvitt detta som så lätt smittar av sig på lagets spelare.

Lyssna på detta då ; De två dominanterna i Stockholmshockeyn 92-åldersgrupp de senaste fem åren Hammarby och Djurgården åkte ikväll ur DM-slutspelet. Stócksund/DE vann enkelt mot Bajen med 5-1 och Huddinge slog Djurgården med 3-2 efter sudden death. Där kan vi snacka om misslyckande med alla landslagsmän och elitlägerkillar! Speciellt för Djurgården som har nästan ett helt lag uttaget på dessa läger. Var det rätt killar frågar man sig? Var tog dessa vägen när det skall presteras på högsta nivå? Ska bli intressant att se matchen om tredje pris som många anser är den moraliska finalen. Men en gammal svensk klyscha säger att "Det gäller att vara bäst när det gäller" och det var bevisligen Stocksund/DE och Huddinge.


God natt

Positivt med olika sporter + En följetong

Alla tränare vill vinna alla matcher verkar det som. Oavsett vilken idrott det handlar om. Detta innebär att de alltid vill ha det bästa möjliga lag på banan vid varje tillfälle, och för att laget skall vara så konkurrenskraftigt som möjligt så måste alla träna varje pass dessutom. Just det kan ställa till problem för många barn och ungdomar i de yngre tonåren på grund av att en så kallad bolltalang inte bara är duktig på en idrott utan oftast flera.
Jag anser att alla sporter och även andra aktiviteter kan gynna varandra på ett eller annat sätt oavsett de är lika varandra eller inte. De flesta sporter kräver kondition, styrka, koordination, balans, motorik, speluppfattning, ödmjukhet men framförallt social kompetens.

Någon påpekade att de som kommer längst inom en sport oftast har hållit på med minst två sporter relativt länge innan de började satsa på en specifik. Vem hade kunnat tro att Tony Rickardsson skulle bli speedwayvärldsmästare, när han i unga år var stjärna i Dalarnas TV-pucklag samtidigt som Nicklas Lidström inte ens platsade i detsamma? Vi vet alla hur det har gått.

Jag anser att det går att kombinera sporter långt upp i tonåren och att man kan börja välja när man är ca 16 år. Inte bara det fysiska förbättras genom att hålla på med olika idrotter utan som jag var inne på, även det sociala. Att ha flera kompisar utanför ishockeyn kan inte vara negativt om de någon gång får för sig att sluta spela.
Viktigt tror jag är att barnen/ungdomarna själva får bestämma vad och hur ofta de vill träna de olika sporterna och inte föräldrar och tränare. När de kommer upp i puberteten så kan det lätt bli så att de gör tvärtemot vad man som förälder vill bara för att trotsa annars.

Hörde idag förresten att bröderna Zehnal slutat i Hammarby och ryktet säger att de skall spela med Arlandas 92or i Upplandsserien. Vet inte hur mycket sanning det ligger i det men jag och många med mig misstänker att de vill spela GIC i Göteborg med Arlandas 94or och sedan dra till Kanada. Detta för att Hammarbys 94or inte kommer att spela den turneringen. Hur många föreningar skall ta emot dem och låta dem spela där, för att de sedan skall sprida oro i truppen innan alla blir nöjda och glada. Visst de är duktiga men till vilket pris för övriga i lagbygget. Vi får se hur länge denna följetong fortgår som gått via Kungälv, Göteborgs IK, Hammarby, Hammarby igen och nu Arlanda. Ni kan själva läsa på Hammarbys 93ors hemsida där förklaringen till att de slutar är deras pappa! Sorgligt!
Om det säger jag bara; ”Synd om grabbarna” och att ”Skynda långsamt pappa, låt dem få vara barn också!”

Hej svejs

Roligt att spela ishockey därför efterfrågan!

Igår satt jag och följde matchen på TV mellan NY Rangers och Ottawa i NHL. Inför den sista perioden diskuterade de i studion om att det var bra att man hade ändrat i spelsystemet så att t.ex. Rangers slapp möta Islanders åtta gånger per säsong. Det är ”roligare” att möta de andra lagen lite oftare än bara två ggr per år sa Calle Johansson. Det skall alltså vara roligt att spela i NHL! Härligt att höra dem säga det trots den höga nivån.
Att poängtera är att de menar att om motståndet ändras lite oftare så blir det roligare att spela. Visst stämmer det, annars kunde man möta samma motstånd jämt och då skulle utvecklingen stanna av tror jag.

Av den anledningen så arrangeras cuper i hela Sverige där lag bjuds in från övriga delar och även från utlandet. Tränare träffas i ledarrummen över en kopp kaffe och diskuterar och de som är intresserade av att utveckla plockar russinen ur kakan och tar med sig hem till sina egna lag. På detta sätt utvecklas hockeyn i positiv riktning hela tiden. Att sedan under ickesäsong ha möjlighet att fortsätta att spela och träna på det man brinner för kan därför inte vara till någon nackdel för att utvecklas både som spelare och socialt.

En annan reflektion som jag har angående verksamhet som kan utveckla sporten är NHL:s All-Star-matcher och skills competitions. Tror inte man har dessa endast med tanke på kommersiella grunder. Visst så tjänar organisationen pengar på ett sådant arrangemang men det är också ett arrangemang som alla vill se, det finns en efterfrågan.
Om inte organisationen som skall driva ishockeyn framåt inte kan eller vill genomföra aktiviteter som är stor efterfrågan på, så måste det vara fritt fram för andra att kunna tillfredsställa denna efterfrågan.
Det är en all-win situation tycker jag, d.v.s. alla vinner på det.

Ishockeylagen måste försöka vinna över andra idrotter som fotboll, innebandy, friidrott och golf först och främst för att se till att flera ungdomar väljer ishockey att satsa på när de är runt 16 år. Därför är det viktigt att de får uppmuntran och får möjlighet att hålla på med flera idrotter till just den åldern. Detta kommer jag att ta upp imorgon.


God kväll

Rättvisa på två håll och Vilja slår klass

Idag tänkte jag ta upp en liten sak som jag fått reda på angående GIC och Selectlag. I reglerna står det att man endast får ställa upp med det egna lagets licensierade spelare, vilket borde gälla alla lag i så fall. Nu vet jag att så inte är fallet vilket är synd för de lag som kommer till cupen med målsättningen att vinna den. Men utländska lag kanske får ”mixtra” lite med sina lag för att överhuvudtaget kunna komma, då blir cupen mera tilldragande. Men det måste vara lika för alla. Det blir liksom lite dubbelmoral annars. Hoppas nu inte att det blir avgörande i längden, dels för de andra lagen i grupp 2 och dels för trovärdigheten på cupen.

I Stockholm International Youth Trophy som spelas i slutet av april så är det minst hälften selectlag som kommer. Chansen att nivån på cupen blir den högsta på hela säsongen är då stor, och genom det så utvecklas också spelarna utöver att det får nya sociala kontakter och minnen för livet.

Var idag och såg en match på Zinkensdamm där den gamla klyschan ” vilja slår klass ” visade sig från sin bästa sida. Hemmalaget Hammarby mötte Väsby i U-14 serien och spelade fullkomligt ut gästerna i första perioden. Hade 27-5 i skott och 2-0 i paus. Sen hände det vanliga fenomenet, alla vill göra mål och spela offensivt och ingen vill göra skitjobbet och titta på motståndarspelarna i egen zon utan bara på pucken. Detta straffar sig genast, och som det straffar sig. Efter 3-0 så glöms allt i hemmalaget. Matchen slutar 3-6 med en sammanlagd skottstatistik på 39-15. Hur förklarar man det? Läxan blir för Hammarby att en match spelas i två perioder och att det går ut på att göra mål. Mål görs på skott och inte på att vare sig passa eller dribbla in pucken in i motståndarmålet.

En annan reflektion jag fick under kvällen är varför div.1 lag spelar div.2-matcher. Lika dåligt som att ha med överåriga. Det finns en anledning till att det finns nivåanpassning och den är just till för att båda lagen skall ha möjlighet att utvecklas, inte för att det ena laget skall ha lekstuga. Hur skulle det se ut om alla lag spelade i olika divisioner med sina olika lag. Då kan ju ett div. 2 lag också spela div. 1 matcher om man vill ge motståndarna bra målskillnad. Då blir det strategi på hög nivå om man skall börja med sådant. Vill man ha ett dåligt rykte skall man göra så och det finns inga godtagbara ursäkter till varför. Tur att inte alla lag gör så.


God natt