Efter en dryg vecka utan bloggar och bara julmat och annat gott så vill jag avsluta detta året med att önska alla jag känner ett riktigt gott nytt år!
Den 2 januari kommer bloggen igång igen. Många nya, intressanta ämnen att vänta kan jag lova, GIC inte minst!
Som sagt Gott Slut, Gott Nytt År och God Fortsättning på 2008 önskar jag er alla läsare.
måndag, december 31, 2007
torsdag, december 20, 2007
Stora egon och Fruktkaka till jul
Hemkommen från en match där ett div. 2-lag mötte ett div. 1-lag. Förutsättningarna är då givna från början. Det lägre placerade laget har allt att vinna och det högre tvärtom, allt att förlora. Detta bara resultatmässigt för i övrigt tror jag att det är tvärtom. Det högre rankade laget har allt att vinna på i träningssyfte och det lägre har det bara jobbigt.
Det jag menar är att div.1-laget kan träna på t.ex. power-play, uppspel, backanvändning och passningsspel. Ypperligare möjlighet är svårt att finna. Men vad händer? Det blir tvärtom. Laget eller rättare sagt de 15 individerna tror sig kunna göra allt själva. De som inte hade insett att detta är omöjligt i U-14 har nog förhoppningsvis insett det nu. För det var så gott som 15 ”dribblers” på banan, den ena värre än den andra.
När ska spelarna inse att det är ett lagspel och att man inte behöver anpassa sig efter motståndet utan skall spela sitt eget spel.
I mina ögon är det endast en som får godkänt, han som inte ännu tillhör laget, men snart gör om han fortsätter och spela som han gjorde. Div. 2-laget gör en bra insats och behöver inte skämmas trots en knapp förlust.
Detta är ett mycket vanligt fenomen i alla idrotter på alla nivåer och jag säger det igen: - Vilja slår klass alla dagar i veckan.
Nu skall jag ge er ett recept så här inför jul som fungerar bra även för de som inte hade hemkunskap som favoritämne i skolan. En varning innan ni börjar; Gör inte dubbel sats direkt utan börja lite försiktigt med en kaka….
LÄTTLAGAD FRUKTKAKA TILL JUL
1 dl socker
4 ägg
2 dl torkad frukt
1 tsk salt
1 dl farinsocker
4 msk cirtonsaft
Nötter
2 liter whiskey
Ta fram en mellanstor skål
Kolla whiskeyn genom att smaka. Häll whiskey i ett decilitermått och drick
Upprepa
Sätt på elvispen
Smaka återigen på whiskeyn, om den fortfarande håller kvalitén
Blanda 1 dl smör i en stor skål, lägg till 1 msk socker och vispa igen
Kolla om whiskeyn fortfarande är god, drick ännu en kopp. Schtäng av elvischpen
Knäck två hönor och schläng i schkålen, med all torkad fjukt
Schätt på elvischpen igen…om den fjuktade torken faschnar i schkålen
Vrid loss den med en muvschkrejsel
Schmaka sen om whishkeyn fortfarande är god
Schen Schka du schila 2 dl schlat, eller nåt schånt. De é inte schå noga
Kolla whischkeyn
Schila citronschaften. Lägg till en mat…sched… och schå socker, eller nåt, va fan.
Schmörj ugnen.
Vrid kakformen på 220 grader, glöm inte att schtänga av elvischpen.
Schläng ut schkålen genom fönschtret och … schå kolla whischkeyn.
Gå och lägg dig… Vem fan vill ha fjuktkaka…?
Så var det med den kakan. Roligare om man är flera som bakar. Ju flera bagare desto godare kaka kan man säga.
God kväll
Det jag menar är att div.1-laget kan träna på t.ex. power-play, uppspel, backanvändning och passningsspel. Ypperligare möjlighet är svårt att finna. Men vad händer? Det blir tvärtom. Laget eller rättare sagt de 15 individerna tror sig kunna göra allt själva. De som inte hade insett att detta är omöjligt i U-14 har nog förhoppningsvis insett det nu. För det var så gott som 15 ”dribblers” på banan, den ena värre än den andra.
När ska spelarna inse att det är ett lagspel och att man inte behöver anpassa sig efter motståndet utan skall spela sitt eget spel.
I mina ögon är det endast en som får godkänt, han som inte ännu tillhör laget, men snart gör om han fortsätter och spela som han gjorde. Div. 2-laget gör en bra insats och behöver inte skämmas trots en knapp förlust.
Detta är ett mycket vanligt fenomen i alla idrotter på alla nivåer och jag säger det igen: - Vilja slår klass alla dagar i veckan.
Nu skall jag ge er ett recept så här inför jul som fungerar bra även för de som inte hade hemkunskap som favoritämne i skolan. En varning innan ni börjar; Gör inte dubbel sats direkt utan börja lite försiktigt med en kaka….
LÄTTLAGAD FRUKTKAKA TILL JUL
1 dl socker
4 ägg
2 dl torkad frukt
1 tsk salt
1 dl farinsocker
4 msk cirtonsaft
Nötter
2 liter whiskey
Ta fram en mellanstor skål
Kolla whiskeyn genom att smaka. Häll whiskey i ett decilitermått och drick
Upprepa
Sätt på elvispen
Smaka återigen på whiskeyn, om den fortfarande håller kvalitén
Blanda 1 dl smör i en stor skål, lägg till 1 msk socker och vispa igen
Kolla om whiskeyn fortfarande är god, drick ännu en kopp. Schtäng av elvischpen
Knäck två hönor och schläng i schkålen, med all torkad fjukt
Schätt på elvischpen igen…om den fjuktade torken faschnar i schkålen
Vrid loss den med en muvschkrejsel
Schmaka sen om whishkeyn fortfarande är god
Schen Schka du schila 2 dl schlat, eller nåt schånt. De é inte schå noga
Kolla whischkeyn
Schila citronschaften. Lägg till en mat…sched… och schå socker, eller nåt, va fan.
Schmörj ugnen.
Vrid kakformen på 220 grader, glöm inte att schtänga av elvischpen.
Schläng ut schkålen genom fönschtret och … schå kolla whischkeyn.
Gå och lägg dig… Vem fan vill ha fjuktkaka…?
Så var det med den kakan. Roligare om man är flera som bakar. Ju flera bagare desto godare kaka kan man säga.
God kväll
onsdag, december 19, 2007
Hinner jultomten fram?
Igår var första gången sedan jag startade mitt bloggande som jag inget skrev. Anledningen får ni läsa här nedan idag.
Jag ägnade en del av kvällen åt en del beräkningar för att kolla upp om allt stämde som min före detta granne, tillika f.d. lärare i naturvetenskapliga ämnen, läste upp för mig och mina kollegor för 5 år sedan precis innan jul.
För er som tror att det bara finns en tomte så kan det kanske vara läge att tänka om.
Här kommer historien om jultomtens farande över jorden på julafton:
”Antag att det finns ca 2 miljarder barn(under 18 år) på jorden. Av dessa så besöker inte tomten muslimer, hinduer, buddister eller judar. Kvar finns då 378 miljoner barn att besöka. Antag vidare att det går i genomsnitt 3,5 barn per hushåll varav minst en gjort sig förtjänt av en julklapp. Vi får då 108 miljoner hushåll för tomten att besöka. Den tidsrymd som står honom till förfogande är ca 31 timmar om hänsyn tages till jordrotationen och därmed sammanhängande tidszoner om vi antager att han jobbar i öst-västlig riktning.
En enkel beräkning visar att tomten måste göra 967,7 besök per sekund. Detta betyder att han har drygt en tusendels sekund på sig att parkera släden, kliva av, ta sig ner genom en sotig skorsten, fylla julstrumpan, lägga övriga klappar under granen, äta lite julgröt och julkaka som ställts fram åt honom, klättra tillbaka upp genom skorstenen, kliva i släden samt förflytta sig till nästa hus.
Vi gör nu approximeringen att alla hans hus är jämnt utspridda över jordytan. Detta betyder att jultomten måste färdas i medeltal 1,4 km mellan varje hus. Totalt behöver då tomten färdas ca 150 miljoner km(= avståndet mellan jorden och solen) under julkvällen. Släden bör då köras med en fart på minst 1170 km per sekund(4 promille av ljushastigheten och 3000 ggr ljudhastigheten). En typisk hastighet i världsrymden är 30 km/s. En normal ren kan springa 27 km/h eller 7,5 m/s.
Slädens lastförmåga är intressant. Antag att varje barn bara får en julklapp bestående av en låda Lego var och att lådan väger 1 kg. Släden måste då lasta 500 000 ton, jultomtens och de 8 renarnas vikter borträknade. En genomsnittlig ren kan bära upp till 150 kg. Även om tomten renar förmodas vara 10 ggr starkare än andra så krävs det många renar, närmare bestämt 360 000 stycken. Detta ökar totalvikten för ekipaget med ytterligare 54 000 ton till bortåt 600 000 ton. Detta är långt tyngre än det amerikanska stora hangarfatyget USS Enterprise. 600 000 ton som rör sig med hastigheten 1170 km/s orsakar avsevärt luftmotstånd och renarna kommer att hettas upp på samma sätt som meteoriter.
De två främsta renarna kommer att värmas med en effekt på ca 14,3 miljarder watt, vilket motsvarar ungefär hälften av Sveriges samlade elproduktion.
Härvid förgasas dessa renar momentant. De därpå följande två renarna är sedan i omedelbar livsfara liksom resten av dem. I själva verket förgasas hela hjorden på 4 tusendels sekund, d.v.s. just när jultomten hunnit besöka 5 hus.
Emellertid ska man nog inte grubbla för mycket över hur man skall lyckas bli en av de 5 utvalda.
Låt oss till sist antaga att tomten, lågt räknat, håller en matchvikt på 125 kg. Som visat krävs att ekipaget accelererar från stillastående till 1170 km/s inom 1/1000 sekund. Tomten erfar då en G-kraft motsvarande 17 500 gånger sin normala kroppsvikt. Om tomten sålunda väger 125 kg så upplever han i sig i starten väga 2 157 207,5 kg, vilket kräver ett starkt ryggstöd i släden samt en vältränad kropp.
Låt oss hoppas att jultomten lever i en annan rum-tidsdimension.”
Hoppas jag nu inte förstört någons tro på tomten nu…..
Imorgon skall jag ge er receptet på den i historien omtalade julkakan.
God eftermiddag
Jag ägnade en del av kvällen åt en del beräkningar för att kolla upp om allt stämde som min före detta granne, tillika f.d. lärare i naturvetenskapliga ämnen, läste upp för mig och mina kollegor för 5 år sedan precis innan jul.
För er som tror att det bara finns en tomte så kan det kanske vara läge att tänka om.
Här kommer historien om jultomtens farande över jorden på julafton:
”Antag att det finns ca 2 miljarder barn(under 18 år) på jorden. Av dessa så besöker inte tomten muslimer, hinduer, buddister eller judar. Kvar finns då 378 miljoner barn att besöka. Antag vidare att det går i genomsnitt 3,5 barn per hushåll varav minst en gjort sig förtjänt av en julklapp. Vi får då 108 miljoner hushåll för tomten att besöka. Den tidsrymd som står honom till förfogande är ca 31 timmar om hänsyn tages till jordrotationen och därmed sammanhängande tidszoner om vi antager att han jobbar i öst-västlig riktning.
En enkel beräkning visar att tomten måste göra 967,7 besök per sekund. Detta betyder att han har drygt en tusendels sekund på sig att parkera släden, kliva av, ta sig ner genom en sotig skorsten, fylla julstrumpan, lägga övriga klappar under granen, äta lite julgröt och julkaka som ställts fram åt honom, klättra tillbaka upp genom skorstenen, kliva i släden samt förflytta sig till nästa hus.
Vi gör nu approximeringen att alla hans hus är jämnt utspridda över jordytan. Detta betyder att jultomten måste färdas i medeltal 1,4 km mellan varje hus. Totalt behöver då tomten färdas ca 150 miljoner km(= avståndet mellan jorden och solen) under julkvällen. Släden bör då köras med en fart på minst 1170 km per sekund(4 promille av ljushastigheten och 3000 ggr ljudhastigheten). En typisk hastighet i världsrymden är 30 km/s. En normal ren kan springa 27 km/h eller 7,5 m/s.
Slädens lastförmåga är intressant. Antag att varje barn bara får en julklapp bestående av en låda Lego var och att lådan väger 1 kg. Släden måste då lasta 500 000 ton, jultomtens och de 8 renarnas vikter borträknade. En genomsnittlig ren kan bära upp till 150 kg. Även om tomten renar förmodas vara 10 ggr starkare än andra så krävs det många renar, närmare bestämt 360 000 stycken. Detta ökar totalvikten för ekipaget med ytterligare 54 000 ton till bortåt 600 000 ton. Detta är långt tyngre än det amerikanska stora hangarfatyget USS Enterprise. 600 000 ton som rör sig med hastigheten 1170 km/s orsakar avsevärt luftmotstånd och renarna kommer att hettas upp på samma sätt som meteoriter.
De två främsta renarna kommer att värmas med en effekt på ca 14,3 miljarder watt, vilket motsvarar ungefär hälften av Sveriges samlade elproduktion.
Härvid förgasas dessa renar momentant. De därpå följande två renarna är sedan i omedelbar livsfara liksom resten av dem. I själva verket förgasas hela hjorden på 4 tusendels sekund, d.v.s. just när jultomten hunnit besöka 5 hus.
Emellertid ska man nog inte grubbla för mycket över hur man skall lyckas bli en av de 5 utvalda.
Låt oss till sist antaga att tomten, lågt räknat, håller en matchvikt på 125 kg. Som visat krävs att ekipaget accelererar från stillastående till 1170 km/s inom 1/1000 sekund. Tomten erfar då en G-kraft motsvarande 17 500 gånger sin normala kroppsvikt. Om tomten sålunda väger 125 kg så upplever han i sig i starten väga 2 157 207,5 kg, vilket kräver ett starkt ryggstöd i släden samt en vältränad kropp.
Låt oss hoppas att jultomten lever i en annan rum-tidsdimension.”
Hoppas jag nu inte förstört någons tro på tomten nu…..
Imorgon skall jag ge er receptet på den i historien omtalade julkakan.
God eftermiddag
tisdag, december 18, 2007
Mental styrka
Den mentala styrkan betyder väldigt mycket om man vill komma långt inom idrotten men även i övriga livet. Förmågan att kunna handskas med motgångar är otroligt viktig för att inte sluta med det man håller på med. Samtidigt är det minst lika viktigt att kunna handskas med framgångar och fortfarande kunna vara ödmjuk inför nya uppgifter och utmaningar.
Motgångar är på ett vis givetvis jobbigare än medgångar att handskas med framför allt just mentalt. Har man till exempel åkt på en skada, en petning eller en bänkning kan det vara svårt att komma tillbaka när man inte lyckas som man själv vill. Vissa skiter i detta och kör på och bryr sig inte nämnvärt, andra gräver ner sig fullständigt och kanske slutar inom snar framtid medan det finns de som knyter näven i fickan och tränar och kämpar hårt för att komma vidare.
Jag är av den uppfattningen att ju mera motgångar en spelare har under sin utbildningsfas som han övervinner desto lättare har han senare. Med motgångar kommer erfarenhet och den kan de ha nytta av om motgångarna kommer tillbaka och då stärka en ännu mer.
Jag ska berätta ett exempel när jag var på Kustjägarskolan.
Året var 1993 och juli månad. Jag var vid det tillfället relativt vältränad, åtminstone muskulärt. Vägde dryga 100 kg och vår kapten kom in och berättade kraven för den så kallade snabbmarschen.
6,5 km löpning i gruppkolonner med full stridsutrustning mitt i sommaren. Med stridsutrustning menas uniform eller motoroverall, kängor, stridsbälte med tillbehör(väskor m. magasin, fylld vattenflaska och skyddsmask), hjälm, stridsäcken fylld med SU samt givetvis vapen som i detta fall var en AK 5. Allt detta skulle göras på under 40 min.
Som de flesta redan vet så har en tung kropp lite problem med att springa längre sträckor jämförelsevis med att lyfta tunga saker. Detta medförde att redan innan vi startade så visste jag att jag skulle få det tyngre än de andra som då vägde mellan 70-80 kg.
Dagen då testet skulle genomföras så var det ca 30 grader i skuggan och alla laddade på lunchen med mycket vätska. Det var fredag så efter testet var det helgpermis.
Färden gick över Södra fältet och vid jägarrakan efter ca halva distansen så började det kännas jobbigt. Det som då hände är det som jag drog mina erfarenheter av som jag har tagit med mig. En annan soldat rasade ner i diket och spydde och fick bryta. Detta fick mig att känna att det var flera än jag som hade det tungt. När sedan jägarrakan var slut, vi hade passerat fotbollsplanen, så fick nästa kille problem i uppförsbacken efter fotbollsplanen. Han sprang dessutom precis framför mig och kapten bad mig hjälpa honom genom att knuffa på honom bakifrån. Detta gjorde mig ännu starkare och sista biten in mot mål var som en dans på rosor tack vare att jag kände att det fanns de som hade det tyngre än mig. Tyvärr slutade detta test med att han jag knuffade på i två kilometer svimmade när vi kom i mål och fick åka till sjukhus med värmeslag i kombination med vätskebrist och även den andre soldaten hamnade på sjukan. Slutsatsen i historien är att man måste ha klart för sig att det finns alltid någon som har det tyngre eller värre än sig själv. Tänker man så i alla lägen så kan man komma långt men ger man upp så blir det värre.
Att jämföra detta med ishockeyn är enkelt. Om man till exempel blir bänkad i en match så skall man tänka positivt även om det för stunden är svårt. Tänka på att det är ett lagspel där laget går före jaget och att den som coachar förhoppningsvis vet vad han/hon gör. Får man sen en chans i samma match så gäller det att hoppa in och försöka ta chansen att göra ett bra byte och spela enkelt. Det går ut på att minimera misstagen och spelar man enkelt hela tiden så skall det mycket till om det blir några misstag.
Samma sak gäller efter matchen. Bit ihop och träna hårdare än alla andra. Träna på något som du vill bli bäst på och gör det noggrant. De flesta har motgångar någon gång i livet och det gäller bara att ta med sig något gott från dessa som stärker en som människa.
Vad gäller medgångar så måste man kunna hantera dessa också. Kan man inte det så är ens väg på eller mot toppen i stor fara. Allra helst här i Sverige. Sticker man ut hakan här då kan man räkna med att bli klassad som diva om man redan är duktig eller som högfärdig pajas om man inte ännu kommit så långt.
Hur gör man då för att klara av detta vare sig det är med- eller motgångar?
Min teori är att man sätter upp ett långsiktigt mål som är realistiskt och på vägen har man delmål. Detta är definitivt inget nytt under solen men det är tyvärr inte många som gör detta ordentligt och därför ofta misslyckas med sina både kortsiktiga men framför allt sina långsiktiga.
Exempel på mindre delmål kan vara att kunna sikta bättre när man skjuter, kunna åka baklänges bättre, inte vara inne på baklängesmål(svårt då man spelar i en femma) och orka göra 100 armhävningar i streck.
Större mål kan vara att spela ishockey som senior eller till och med det alla vill i början; att få spela i landslag eller NHL. De sista är givetvis svåra att uppnå med all politik i alla klubbar där kontakter och inbördes beundrare är de viktigaste faktorerna.
Tack för ordet – till de som fortfarande läser……;)
Motgångar är på ett vis givetvis jobbigare än medgångar att handskas med framför allt just mentalt. Har man till exempel åkt på en skada, en petning eller en bänkning kan det vara svårt att komma tillbaka när man inte lyckas som man själv vill. Vissa skiter i detta och kör på och bryr sig inte nämnvärt, andra gräver ner sig fullständigt och kanske slutar inom snar framtid medan det finns de som knyter näven i fickan och tränar och kämpar hårt för att komma vidare.
Jag är av den uppfattningen att ju mera motgångar en spelare har under sin utbildningsfas som han övervinner desto lättare har han senare. Med motgångar kommer erfarenhet och den kan de ha nytta av om motgångarna kommer tillbaka och då stärka en ännu mer.
Jag ska berätta ett exempel när jag var på Kustjägarskolan.
Året var 1993 och juli månad. Jag var vid det tillfället relativt vältränad, åtminstone muskulärt. Vägde dryga 100 kg och vår kapten kom in och berättade kraven för den så kallade snabbmarschen.
6,5 km löpning i gruppkolonner med full stridsutrustning mitt i sommaren. Med stridsutrustning menas uniform eller motoroverall, kängor, stridsbälte med tillbehör(väskor m. magasin, fylld vattenflaska och skyddsmask), hjälm, stridsäcken fylld med SU samt givetvis vapen som i detta fall var en AK 5. Allt detta skulle göras på under 40 min.
Som de flesta redan vet så har en tung kropp lite problem med att springa längre sträckor jämförelsevis med att lyfta tunga saker. Detta medförde att redan innan vi startade så visste jag att jag skulle få det tyngre än de andra som då vägde mellan 70-80 kg.
Dagen då testet skulle genomföras så var det ca 30 grader i skuggan och alla laddade på lunchen med mycket vätska. Det var fredag så efter testet var det helgpermis.
Färden gick över Södra fältet och vid jägarrakan efter ca halva distansen så började det kännas jobbigt. Det som då hände är det som jag drog mina erfarenheter av som jag har tagit med mig. En annan soldat rasade ner i diket och spydde och fick bryta. Detta fick mig att känna att det var flera än jag som hade det tungt. När sedan jägarrakan var slut, vi hade passerat fotbollsplanen, så fick nästa kille problem i uppförsbacken efter fotbollsplanen. Han sprang dessutom precis framför mig och kapten bad mig hjälpa honom genom att knuffa på honom bakifrån. Detta gjorde mig ännu starkare och sista biten in mot mål var som en dans på rosor tack vare att jag kände att det fanns de som hade det tyngre än mig. Tyvärr slutade detta test med att han jag knuffade på i två kilometer svimmade när vi kom i mål och fick åka till sjukhus med värmeslag i kombination med vätskebrist och även den andre soldaten hamnade på sjukan. Slutsatsen i historien är att man måste ha klart för sig att det finns alltid någon som har det tyngre eller värre än sig själv. Tänker man så i alla lägen så kan man komma långt men ger man upp så blir det värre.
Att jämföra detta med ishockeyn är enkelt. Om man till exempel blir bänkad i en match så skall man tänka positivt även om det för stunden är svårt. Tänka på att det är ett lagspel där laget går före jaget och att den som coachar förhoppningsvis vet vad han/hon gör. Får man sen en chans i samma match så gäller det att hoppa in och försöka ta chansen att göra ett bra byte och spela enkelt. Det går ut på att minimera misstagen och spelar man enkelt hela tiden så skall det mycket till om det blir några misstag.
Samma sak gäller efter matchen. Bit ihop och träna hårdare än alla andra. Träna på något som du vill bli bäst på och gör det noggrant. De flesta har motgångar någon gång i livet och det gäller bara att ta med sig något gott från dessa som stärker en som människa.
Vad gäller medgångar så måste man kunna hantera dessa också. Kan man inte det så är ens väg på eller mot toppen i stor fara. Allra helst här i Sverige. Sticker man ut hakan här då kan man räkna med att bli klassad som diva om man redan är duktig eller som högfärdig pajas om man inte ännu kommit så långt.
Hur gör man då för att klara av detta vare sig det är med- eller motgångar?
Min teori är att man sätter upp ett långsiktigt mål som är realistiskt och på vägen har man delmål. Detta är definitivt inget nytt under solen men det är tyvärr inte många som gör detta ordentligt och därför ofta misslyckas med sina både kortsiktiga men framför allt sina långsiktiga.
Exempel på mindre delmål kan vara att kunna sikta bättre när man skjuter, kunna åka baklänges bättre, inte vara inne på baklängesmål(svårt då man spelar i en femma) och orka göra 100 armhävningar i streck.
Större mål kan vara att spela ishockey som senior eller till och med det alla vill i början; att få spela i landslag eller NHL. De sista är givetvis svåra att uppnå med all politik i alla klubbar där kontakter och inbördes beundrare är de viktigaste faktorerna.
Tack för ordet – till de som fortfarande läser……;)
måndag, december 17, 2007
En vän som aldrig sviker
Inte ett enda prat om hockey idag vare sig på tfn eller utan, jo förresten ett samtal med en av tränarna i Flempans 94or som var på samma event som jag idag. Då blev det ett par ord men mest prat om HUNDAR! Mitt tredje intresse utanför styrketräning och ishockey är just hundar.
Där har man en vän som aldrig sviker minsann och det är inte bara en floskel utan hunden är verkligen människans bästa vän.
Var idag på Hund 2007 på Stockholmsmässan med över 10 000 st hundar på plats. Ett myller av olika raser och storlekar. Från 1,5 kg till 100 kg hund. Chihuahua och Mastiff.
Min tid gick dock mest ut att titta på Rottweiler-hanarna, som snart kommer att bli mina konkurrenter i ringen när Gimli skall börja ställas ut. Premiären blir i januari på en inofficiell tävling i Enköping, sen blir det två stora officiella i mars och världsutställningen i sommar.
Han fick tyvärr inte vara med idag för att han är för ung. Han är 17 veckor men har börjat bli en riktig tuffing på 27 kg redan. Ökar med ca 1,5 kg i veckan, det ni hockeykillar!
Jag skriver detta för att det här med hund är lite likt hockeyn. Alla är lika fanatiska och galna som i hockeyn med skillnaden att här är de flesta vänner trots att de är konkurrenter, man kan ta kritik för det mesta, för det är precis det som domarna gör hela tiden. Kritiserar din hund, men man lägger inte ner för att man får ett andra pris för det. Man knyter handen i fickan och jobbar bara vidare på det man själv tror på.
Vill också uttrycka att mina söner undrar vilka som skriver negativa saker om mig på blogg och gästbok och varför. Jag har förklarat för dem att de inte skall bry sig och det gör dem inte heller. Varför skall vi bry oss? Vi spelar inte för dig, sa de! Mentaliteten är viktig för att överleva inom sporten vilket jag kommer ta upp imorgon…
Godnatt
Där har man en vän som aldrig sviker minsann och det är inte bara en floskel utan hunden är verkligen människans bästa vän.
Var idag på Hund 2007 på Stockholmsmässan med över 10 000 st hundar på plats. Ett myller av olika raser och storlekar. Från 1,5 kg till 100 kg hund. Chihuahua och Mastiff.
Min tid gick dock mest ut att titta på Rottweiler-hanarna, som snart kommer att bli mina konkurrenter i ringen när Gimli skall börja ställas ut. Premiären blir i januari på en inofficiell tävling i Enköping, sen blir det två stora officiella i mars och världsutställningen i sommar.
Han fick tyvärr inte vara med idag för att han är för ung. Han är 17 veckor men har börjat bli en riktig tuffing på 27 kg redan. Ökar med ca 1,5 kg i veckan, det ni hockeykillar!
Jag skriver detta för att det här med hund är lite likt hockeyn. Alla är lika fanatiska och galna som i hockeyn med skillnaden att här är de flesta vänner trots att de är konkurrenter, man kan ta kritik för det mesta, för det är precis det som domarna gör hela tiden. Kritiserar din hund, men man lägger inte ner för att man får ett andra pris för det. Man knyter handen i fickan och jobbar bara vidare på det man själv tror på.
Vill också uttrycka att mina söner undrar vilka som skriver negativa saker om mig på blogg och gästbok och varför. Jag har förklarat för dem att de inte skall bry sig och det gör dem inte heller. Varför skall vi bry oss? Vi spelar inte för dig, sa de! Mentaliteten är viktig för att överleva inom sporten vilket jag kommer ta upp imorgon…
Godnatt
lördag, december 15, 2007
Döma basket på is?
Många har varit med om det och det är alltid lika tråkigt när det händer. Domare som avgör matcher. Jag menar inte att ett lag får fördel och att resultatet är det som domaren avgör för det var det inte i eftermiddags.
Jag menar att när en domare i en bra schysst ishockeymatch, enligt alla som tittade på denna specifika match, delar ut ca 50 utvisningsminuter så avgör han. Han avgör genom att han inte tillåter killarna spela ishockey utan hellre vill döma bandy eller varför inte basket på is.
Matchen hade bara en 10 minutersutvisning och då förstår alla att det inte var ofta det var fulla femmor i lagen. Skulle tippa att med den domare som brukar döma dessa matcher hade hittat max 10 minuter sammanlagt. Varför gör en domare så? Vill han inte att svensk ishockey utvecklas? Som domare på ungdomsnivå så de en del i dessa ungdomars ishockeyutbildning och det måste kännas olustigt för killarna i detta fall, att inte få spela ishockey på det sätt som deras tränare lär dem. Kändes mera som en Sherlock Holmes på isen som letade utvisningar med förstoringsglas. Hade använt förstoringsglaset bättre och även tagit för hakningar, fasthållningar, slashings och tacklingar med armarna i ansiktet(elbowings), för dessa hittade han inte, så hade matchen spelats mesta dels tre mot tre.
När en bra ishockeymatch blir så sönderblåst så kan inte spelarna känna något för ishockey efteråt.
Men det är bara att bita ihop, och hoppas på att han lär sig av det som experterna i TV brukar säga: ”En bra domare märks inte i en bra hockeymatch”. En schysst match var det men domaren märktes, och han kan behöva byta pipa till nästa gång för den han hade idag är utsliten!
Tack för ordet!
Jag menar att när en domare i en bra schysst ishockeymatch, enligt alla som tittade på denna specifika match, delar ut ca 50 utvisningsminuter så avgör han. Han avgör genom att han inte tillåter killarna spela ishockey utan hellre vill döma bandy eller varför inte basket på is.
Matchen hade bara en 10 minutersutvisning och då förstår alla att det inte var ofta det var fulla femmor i lagen. Skulle tippa att med den domare som brukar döma dessa matcher hade hittat max 10 minuter sammanlagt. Varför gör en domare så? Vill han inte att svensk ishockey utvecklas? Som domare på ungdomsnivå så de en del i dessa ungdomars ishockeyutbildning och det måste kännas olustigt för killarna i detta fall, att inte få spela ishockey på det sätt som deras tränare lär dem. Kändes mera som en Sherlock Holmes på isen som letade utvisningar med förstoringsglas. Hade använt förstoringsglaset bättre och även tagit för hakningar, fasthållningar, slashings och tacklingar med armarna i ansiktet(elbowings), för dessa hittade han inte, så hade matchen spelats mesta dels tre mot tre.
När en bra ishockeymatch blir så sönderblåst så kan inte spelarna känna något för ishockey efteråt.
Men det är bara att bita ihop, och hoppas på att han lär sig av det som experterna i TV brukar säga: ”En bra domare märks inte i en bra hockeymatch”. En schysst match var det men domaren märktes, och han kan behöva byta pipa till nästa gång för den han hade idag är utsliten!
Tack för ordet!
fredag, december 14, 2007
Egenträning
Blir en kortis idag.
Vikten av individuell träning. Man blir inte ishockeyspelare på att träna med sitt lag två-tre dagar i veckan. Det är den träning som man lägger ner själv som gör att man står ut från den stora mängden.
Konkurrensen inom topphockeyn är mycket stor så det gäller bevisligen att sticka ut hela tiden för att kunna komma någonstans. Spelar du inte i en storklubb så kommer du aldrig med i ett landslag. Gå in på Svenska Ishockey Förbundets hemsida och titta på JVM-laget, U-18 och U-17 landslagen så förstår ni vad jag menar. I U-16 finns hela 5 st (i helgen 7 st) spelare som inte spelar i storklubbar. Var dock så säkra att de snart gör det.
Vad ska man då träna själv för att bli bättre? Detta är givetvis olika men ett amerikanskt talesätt om svenskar är: Ni ska alltid träna på det ni är dåliga på i Sverige, träna i stället på det ni redan är bra på och bli bäst på just det!
Meningen med detta är att det är en lagsport där man bygger ett lag där alla skall fylla en särskild funktion i laget. Alltså, träna på just den saken där du som enskild pusselbit har en funktion att fylla, för att på detta sätt bygga hela pusslet.
T. ex. skott, teknik, styrka, kondition, balans och koordination. Alla dessa delar kan man träna själv hemma eller med kompisar. Dessutom behöver man ibland bara ha kul och prova nya saker och det görs givetvis med fördel på allmänhetens åkning.
Det viktigaste är trots allt viljan och drivkraften att träna själv utan att vi som föräldrar pushar på och tvingar våra barn att träna. Då finns risken till slut att de ger upp och slutar helt med ishockeyn, och det vill väl ingen förälder. Eller?
God natt
Vikten av individuell träning. Man blir inte ishockeyspelare på att träna med sitt lag två-tre dagar i veckan. Det är den träning som man lägger ner själv som gör att man står ut från den stora mängden.
Konkurrensen inom topphockeyn är mycket stor så det gäller bevisligen att sticka ut hela tiden för att kunna komma någonstans. Spelar du inte i en storklubb så kommer du aldrig med i ett landslag. Gå in på Svenska Ishockey Förbundets hemsida och titta på JVM-laget, U-18 och U-17 landslagen så förstår ni vad jag menar. I U-16 finns hela 5 st (i helgen 7 st) spelare som inte spelar i storklubbar. Var dock så säkra att de snart gör det.
Vad ska man då träna själv för att bli bättre? Detta är givetvis olika men ett amerikanskt talesätt om svenskar är: Ni ska alltid träna på det ni är dåliga på i Sverige, träna i stället på det ni redan är bra på och bli bäst på just det!
Meningen med detta är att det är en lagsport där man bygger ett lag där alla skall fylla en särskild funktion i laget. Alltså, träna på just den saken där du som enskild pusselbit har en funktion att fylla, för att på detta sätt bygga hela pusslet.
T. ex. skott, teknik, styrka, kondition, balans och koordination. Alla dessa delar kan man träna själv hemma eller med kompisar. Dessutom behöver man ibland bara ha kul och prova nya saker och det görs givetvis med fördel på allmänhetens åkning.
Det viktigaste är trots allt viljan och drivkraften att träna själv utan att vi som föräldrar pushar på och tvingar våra barn att träna. Då finns risken till slut att de ger upp och slutar helt med ishockeyn, och det vill väl ingen förälder. Eller?
God natt
Bra dag, kosttillskott och Låt gästboken vara för barnen!
Idag har det varit en mycket bra dag. Många och långa telefonsamtal från vänner har det blivit. Kul att så många ändå förstår och håller med. Till och med Arlandafolk. Trevligt.
Mina goda vänner i Göteborg är som sagt guld värda i detta ärende. Jag tackar er alla, ingen nämnd, ingen glömd!
Har varken tid eller lust att ödsla på Lasses sandlådenivå och låter därför bli, men låter hälsa från revisorn att allt är lugnt. Tur att han orkar bry sig och jag är dessutom tacksam för att han inte kan låta bli att läsa min blogg inte ens när han är utomlands. Varje klick på den lönar sig så att säga. Tack Lasse!
Jag tänkte idag belysa en punkt som en gammal vän frågade mig om i helgen. Kosttillskott för barn.
Är det skadligt eller är det ett måste? Dessa två ytterligheter till varandra är vare sig sanning eller tips. Var och en gör som man själv vill eller kanske vad ens föräldrar vill.
Som sagt behöver man inte gå till ytterligheter i dessa fall, utan som den svensk jag är, så kan väl jag säga att jag tycker att lagom är bäst.
När killar/tjejer tränar så bränns en massa energi som man måste ersätta för att kunna återhämta sig, bli starkare men framför allt växa. Ofta så hänger ett barns tillväxt på hur mycket de stoppar i sig. Detta påverkar givetvis inte den slutliga produkten avseende längd men kan åtminstone påskynda den lite.
De som tränar extremt hårt eller mycket kan då ha svårt att få i sig den mängd som krävs. Det är ganska lätt att räkna ut hur mycket ett barn gör av med och sen även räkna ut hur mycket mat som behöver stoppas i magen efteråt för att återhämta sig. Det är då vissa kommer fram till att kosttillskott inte är så dumt. Viktigt är då att komma ihåg att det är ett tillskott och inte en ersättning av en riktig måltid.
Vilken typ av kosttillskott skall man då använda sig av? Min åsikt är att om man måste använda så är protein det man skall satsa på och inte extra kolhydrater. Vitaminer och mineraler är också bra eftersom många har svårt för grönsaker där det finns mycket av den varan.
Anledningen till att jag tycker man skall satsa på protein istället för kolhydrater är två enkla regler. Den första är för att det är protein som bygger muskler, den andra för att det är svårare för de flesta att få i sig protein som finns i andra källor än ”kolisar”. En banan eller en macka är lättare att få i sig än en burk tonfisk eller en kycklingfilé efter en träning.
En annan avgörande faktor i detta samtalsämne är den individuella ämnesomsättningen. Alla skall givetvis inte sätta i sig detta och ingen skall leva endast på detta. En gång om dagen efter träning räcker och är man smal och har svårt att lägga på sig, så kan man ta det två gånger.
Vet att det är många som tror att kosttillskott är skadligt men i dagens Sverige så skulle troligtvis det förbjudas om det var så. Det är dessutom frivilligt att använda det.
Till sist en vädjan; Det finns en anledning till att jag skapade en riktig bloggsida. För att man skulle kunna lämna kommentarer där.
Det finns trots allt vuxna som inte begriper bättre än att lämna sina kommentarer på gästboken som endast skall vara till för spelarna. Många har sagt att jag är oansvarig, men vad är då detta? Låta barnen se och höra hur man kan bete sig som vuxen. Det är inte många av spelarna som orkar läsa min blogg än mindre som läser kommentarerna. Skriv då där och låt spelarna ha gästboken för sig själv.
Vet dock att trots så kommer säkert ett antal av de som vill sprida ondska kring sig inte bry sig om detta. Så snart får vi väl läsa från vår vän Lasse där igen. Tänk om han var man nog att ringa mig istället. Ha-ha!!! Eller ses IRL!!!
God kväll
PS Hammarby 93 med 6 st 94or mot Göta/Traneberg 93. Resultat: 9-2 Starkt!
Mina goda vänner i Göteborg är som sagt guld värda i detta ärende. Jag tackar er alla, ingen nämnd, ingen glömd!
Har varken tid eller lust att ödsla på Lasses sandlådenivå och låter därför bli, men låter hälsa från revisorn att allt är lugnt. Tur att han orkar bry sig och jag är dessutom tacksam för att han inte kan låta bli att läsa min blogg inte ens när han är utomlands. Varje klick på den lönar sig så att säga. Tack Lasse!
Jag tänkte idag belysa en punkt som en gammal vän frågade mig om i helgen. Kosttillskott för barn.
Är det skadligt eller är det ett måste? Dessa två ytterligheter till varandra är vare sig sanning eller tips. Var och en gör som man själv vill eller kanske vad ens föräldrar vill.
Som sagt behöver man inte gå till ytterligheter i dessa fall, utan som den svensk jag är, så kan väl jag säga att jag tycker att lagom är bäst.
När killar/tjejer tränar så bränns en massa energi som man måste ersätta för att kunna återhämta sig, bli starkare men framför allt växa. Ofta så hänger ett barns tillväxt på hur mycket de stoppar i sig. Detta påverkar givetvis inte den slutliga produkten avseende längd men kan åtminstone påskynda den lite.
De som tränar extremt hårt eller mycket kan då ha svårt att få i sig den mängd som krävs. Det är ganska lätt att räkna ut hur mycket ett barn gör av med och sen även räkna ut hur mycket mat som behöver stoppas i magen efteråt för att återhämta sig. Det är då vissa kommer fram till att kosttillskott inte är så dumt. Viktigt är då att komma ihåg att det är ett tillskott och inte en ersättning av en riktig måltid.
Vilken typ av kosttillskott skall man då använda sig av? Min åsikt är att om man måste använda så är protein det man skall satsa på och inte extra kolhydrater. Vitaminer och mineraler är också bra eftersom många har svårt för grönsaker där det finns mycket av den varan.
Anledningen till att jag tycker man skall satsa på protein istället för kolhydrater är två enkla regler. Den första är för att det är protein som bygger muskler, den andra för att det är svårare för de flesta att få i sig protein som finns i andra källor än ”kolisar”. En banan eller en macka är lättare att få i sig än en burk tonfisk eller en kycklingfilé efter en träning.
En annan avgörande faktor i detta samtalsämne är den individuella ämnesomsättningen. Alla skall givetvis inte sätta i sig detta och ingen skall leva endast på detta. En gång om dagen efter träning räcker och är man smal och har svårt att lägga på sig, så kan man ta det två gånger.
Vet att det är många som tror att kosttillskott är skadligt men i dagens Sverige så skulle troligtvis det förbjudas om det var så. Det är dessutom frivilligt att använda det.
Till sist en vädjan; Det finns en anledning till att jag skapade en riktig bloggsida. För att man skulle kunna lämna kommentarer där.
Det finns trots allt vuxna som inte begriper bättre än att lämna sina kommentarer på gästboken som endast skall vara till för spelarna. Många har sagt att jag är oansvarig, men vad är då detta? Låta barnen se och höra hur man kan bete sig som vuxen. Det är inte många av spelarna som orkar läsa min blogg än mindre som läser kommentarerna. Skriv då där och låt spelarna ha gästboken för sig själv.
Vet dock att trots så kommer säkert ett antal av de som vill sprida ondska kring sig inte bry sig om detta. Så snart får vi väl läsa från vår vän Lasse där igen. Tänk om han var man nog att ringa mig istället. Ha-ha!!! Eller ses IRL!!!
God kväll
PS Hammarby 93 med 6 st 94or mot Göta/Traneberg 93. Resultat: 9-2 Starkt!
onsdag, december 12, 2007
Följetong och liten ursäkt!
Vilken dag! Som står högst upp i överskriften så kommer inte alla inlägg falla alla på läppen, vilket är min mening också. Debatt behövs och jag skriver det igen, gillar man inte det jag skriver så läs inte då.
Det sorgliga i historien är att de flesta inte har den bakgrundsfakta som jag har tillgång till.
Jag vill heller inte lägga ut all fakta i detta forum just för det flera tycker att jag redan gjort, ”hängt” ut två riktigt duktiga hockeykillar. Men det är som sagt fritt fram för alla att både tro men även ta reda på fakta om fallet. Ingen verkar dock ha mod att ringa och fråga hur det ligger till.
Hade till och med killarna boende hos mig då de kom till Stockholm i två nätter då deras föräldrar flyttade upp grejor från Göteborg. Min son pratar med dem och de har även flera gemensamma vänner. Skulle de skriva på Hammarbys 93ors gästbok så som de gjorde om det inte fanns någon sanning i det jag skrivit? Tveksamt!
Men hur göra för att få fram hur det ligger till. Enkelt! Tala om för deras pappa att de inte får spela i GIC. Då får vi se vad som händer. Personligen tycker jag att det är fel att göra så men då får alla snart se vad som händer. Killarna skall inte få lida dessutom vill nog GIK gärna möta dem igen. Men två andra individer kommer att få mindre speltid. Positivt och negativt!
Fördelar och nackdelar! Verkan och biverkan!
Nej, snart får nog förbundet sätta upp regler så att man måste spela i sin egen region och det vore trist.
Med facit i hand i vinter/vår så får vi se vem som hade rätt och hade jag fel så kan jag lova att jag skall ägna en hel sida att kritisera mig själv.
Nu ser jag ingen fortsättning på denna diskussion mer än att be Arlanda kollektivt om ursäkt för det jag skrev om Bastuträsk m.m. Säkert en bra och välskött klubb som har långsiktiga mål med sin verksamhet.
Något slog mig nu, kom inte Hammarbys målvakt från Arlanda 93 i höstas? Osäker men ska ta reda på det och i så fall kanske hur det var där. Intressant.
Nu kommer John Blund
Det sorgliga i historien är att de flesta inte har den bakgrundsfakta som jag har tillgång till.
Jag vill heller inte lägga ut all fakta i detta forum just för det flera tycker att jag redan gjort, ”hängt” ut två riktigt duktiga hockeykillar. Men det är som sagt fritt fram för alla att både tro men även ta reda på fakta om fallet. Ingen verkar dock ha mod att ringa och fråga hur det ligger till.
Hade till och med killarna boende hos mig då de kom till Stockholm i två nätter då deras föräldrar flyttade upp grejor från Göteborg. Min son pratar med dem och de har även flera gemensamma vänner. Skulle de skriva på Hammarbys 93ors gästbok så som de gjorde om det inte fanns någon sanning i det jag skrivit? Tveksamt!
Men hur göra för att få fram hur det ligger till. Enkelt! Tala om för deras pappa att de inte får spela i GIC. Då får vi se vad som händer. Personligen tycker jag att det är fel att göra så men då får alla snart se vad som händer. Killarna skall inte få lida dessutom vill nog GIK gärna möta dem igen. Men två andra individer kommer att få mindre speltid. Positivt och negativt!
Fördelar och nackdelar! Verkan och biverkan!
Nej, snart får nog förbundet sätta upp regler så att man måste spela i sin egen region och det vore trist.
Med facit i hand i vinter/vår så får vi se vem som hade rätt och hade jag fel så kan jag lova att jag skall ägna en hel sida att kritisera mig själv.
Nu ser jag ingen fortsättning på denna diskussion mer än att be Arlanda kollektivt om ursäkt för det jag skrev om Bastuträsk m.m. Säkert en bra och välskött klubb som har långsiktiga mål med sin verksamhet.
Något slog mig nu, kom inte Hammarbys målvakt från Arlanda 93 i höstas? Osäker men ska ta reda på det och i så fall kanske hur det var där. Intressant.
Nu kommer John Blund
Vem skall sparkas?
Leif Boork och Roger Melin, vad har dessa två gemensamt? Ja, de har båda tränat Brynäs men det var inte det jag tänkte på i detta fall.
Svaret jag tänkte på är att båda två fått sparken i brist på resultat under denna säsong i elitserien.
Det jag vill belysa idag är då vilka krav som ställs och på vem dessa ställs samt vilka som har rätt att ställa dessa i mångt och mycket orimliga krav.
Vilka krav klubbarna ställer på sina tränare/coacher är en av de grundläggande frågor som jag ställer mig? Ena året är en tränare hjälte för att ha vunnit SM-guld eller tagit upp ett allsvenskt lag till elitserien, nästa år får han sparken! Vad är skillnaden, det är samma person som troligvis har samma filosofi och grundtankar och ledarstil.
Det finns ett antal lag som har som målsättning att vinna SM-guld varje år men som alla kan räkna ut så är det bara ett lag som kan göra det, vinna alltså! Skulle då alla andra sparka sina tränare som inte vinner eller? Det borde bli så åtminstone i vissa föreningar. Är en missad målsättning under en säsong grund för att mista sitt jobb är frågan, eller har klubbarna inte långsiktigare planer än så. Man bygger inte ett lag på en säsong framför allt inte ett vinnande lag bestående av en massa individuella stjärnor.
Vem tar ett beslut om att sparka en tränare då? Det är oftast en styrelse i samråd med en sportchef eller liknande, men är det rätt att sparka tränaren. Är det så att tränaren i varje lag är ute på värvarstråt under säsongen eller efter densamma, eller talar han om för de som jobbar som scouter åt lagen vilka spelare han vill ha i laget? Oavsett hur det går till så tror jag ingen tränare får exakt det lag han helst av allt skulle vilja ha, förutom Bengt-Åke Gustafsson(inte han heller för den delen med tanke på alla proffs som alltid tackar nej), utan får nöja sig med de han får och har sedan tidigare. Då borde misslyckandet även ligga hos dessa herrar som skall värva spelare och hos styrelsen som skall avlöna och/eller köpa spelare. Eller?
Men hur många styrelser sparkar sig själva. Det är lättare att sparka tränaren så håller de i styrelsen varandra om ryggen. Det är precis så det fungerar även i företagen oftast. Sjukt men sant.
Spelarna då, har inte de någon skyldighet i de uteblivna framgångarna? Självklart har de det.
Inställningen är oerhört viktig som alla vet och alla spelare är människor som har bra dagar på jobbet likväl som dåliga. Ibland räcker spelarmaterialet inte till heller men man kan inte sparka ett helt lag, därför är det lättare att kicka tränaren igen.
Det enda krav som jag anser att alla kan ställa från styrelse ner till sista gubbe i laget och i organisationen, är att alltid göra sitt yttersta i alla lägen.
Tänk att Roger Melin fick avgå som tränare för Färjestad när de låg trea i elitserien. Är det normalt, även om jag och många med mig tror att han fick gå för att han hade öppet kritiserat en annan som jobbar inom laget. Hur var det nu jag sa om att hålla varandra om ryggen?
God kväll
PS Jag återkommer om ämnet där spelare tackar nej till landslag inom kort DS
Svaret jag tänkte på är att båda två fått sparken i brist på resultat under denna säsong i elitserien.
Det jag vill belysa idag är då vilka krav som ställs och på vem dessa ställs samt vilka som har rätt att ställa dessa i mångt och mycket orimliga krav.
Vilka krav klubbarna ställer på sina tränare/coacher är en av de grundläggande frågor som jag ställer mig? Ena året är en tränare hjälte för att ha vunnit SM-guld eller tagit upp ett allsvenskt lag till elitserien, nästa år får han sparken! Vad är skillnaden, det är samma person som troligvis har samma filosofi och grundtankar och ledarstil.
Det finns ett antal lag som har som målsättning att vinna SM-guld varje år men som alla kan räkna ut så är det bara ett lag som kan göra det, vinna alltså! Skulle då alla andra sparka sina tränare som inte vinner eller? Det borde bli så åtminstone i vissa föreningar. Är en missad målsättning under en säsong grund för att mista sitt jobb är frågan, eller har klubbarna inte långsiktigare planer än så. Man bygger inte ett lag på en säsong framför allt inte ett vinnande lag bestående av en massa individuella stjärnor.
Vem tar ett beslut om att sparka en tränare då? Det är oftast en styrelse i samråd med en sportchef eller liknande, men är det rätt att sparka tränaren. Är det så att tränaren i varje lag är ute på värvarstråt under säsongen eller efter densamma, eller talar han om för de som jobbar som scouter åt lagen vilka spelare han vill ha i laget? Oavsett hur det går till så tror jag ingen tränare får exakt det lag han helst av allt skulle vilja ha, förutom Bengt-Åke Gustafsson(inte han heller för den delen med tanke på alla proffs som alltid tackar nej), utan får nöja sig med de han får och har sedan tidigare. Då borde misslyckandet även ligga hos dessa herrar som skall värva spelare och hos styrelsen som skall avlöna och/eller köpa spelare. Eller?
Men hur många styrelser sparkar sig själva. Det är lättare att sparka tränaren så håller de i styrelsen varandra om ryggen. Det är precis så det fungerar även i företagen oftast. Sjukt men sant.
Spelarna då, har inte de någon skyldighet i de uteblivna framgångarna? Självklart har de det.
Inställningen är oerhört viktig som alla vet och alla spelare är människor som har bra dagar på jobbet likväl som dåliga. Ibland räcker spelarmaterialet inte till heller men man kan inte sparka ett helt lag, därför är det lättare att kicka tränaren igen.
Det enda krav som jag anser att alla kan ställa från styrelse ner till sista gubbe i laget och i organisationen, är att alltid göra sitt yttersta i alla lägen.
Tänk att Roger Melin fick avgå som tränare för Färjestad när de låg trea i elitserien. Är det normalt, även om jag och många med mig tror att han fick gå för att han hade öppet kritiserat en annan som jobbar inom laget. Hur var det nu jag sa om att hålla varandra om ryggen?
God kväll
PS Jag återkommer om ämnet där spelare tackar nej till landslag inom kort DS
måndag, december 10, 2007
Fortsättning på följetongen...
Att gårdagens inlägg kom ut i morse berodde på att jag inte kunde komma in på sidan igår av någon intressant teknisk anledning som bara hemsidehotellet kan svara på. Hoppas det ska fungera bättre nu.
Dagens inlägg blir ett nytt kapitel på följetongen. Idag mötte Hammarbys 93-lag Arlanda dit bröderna Zehnal blivit köpta. Köpta ja, ni hörde rätt. Det är helt sjukt om det nu är sant som ryktet säger. För det är ett rykte men varför skulle det inte ligga någon sanning i det? Att jämföra Hammarbys ungdomsverksamhet med Arlandas genom alla år är som att jämföra Manchester United med Bastuträsks IF i fotboll.
Vad kommer att bli bättre i Arlanda som var så dåligt i Hammarby? Det måste vara sättet att spela ishockey på som gjort Arlanda känt i hela Sverige, alla stora segrar som ungdomslagen tagit genom åren och den speciella träningen som de genomför där som är likt ingen annan.
Ja, ni hör själva hur det låter! Inget ont om Arlanda, men man behöver inte vara smart som Einstein för att räkna ut att det var annat som lockade där ute. Allt från att spela gratis, gratis boende, utrustning med mera kan givetvis ligga till grund för detta lagbyte. Men till vilket pris?
Har man ett lag som har en sammanhållning som har varit tillsammans sedan hockeyskolan många av dem så blir det problem när två spelare kommer in och petar undan två andra. Hade det varit för att stanna länge hade jag inte sagt något, men jag vet att de gjorde samma sak när de lämnade Göteborg och flyttade till Stockholm. För att få spela en cup med Hammarby, som GIK inte skulle vara med i, och för att visa upp sig.
Nu upprepar sig historien igen. Hammarby skall inte spela GIC i Göteborg efter nyår men det skall Arlanda göra. Här kommer Einstein in i bilden igen. Tyvärr verkar det inte finnas någon Einstein i Arlanda.
Skall bli intressant och se hur länge de stannar där. Min gissning är fram till i slutet av mars eller början av april, som längst. Arlanda vill vinna kortsiktiga segrar och därigenom förstöra en sammanhållning i ett lag som i och för sig kanske inte fanns innan, men jag anser att man inte tänker långsiktigt när man gör detta.
Arlanda spelade idag som sagt mot Hammarby 93. Arlanda med bröderna Zehnal och Hammarby med deras bäste forward skadad och en femma 94or. Det borde vara en enkel match för Arlanda eftersom allt är bättre där, men icke sa Nicke. 1-1 blev resultatet.
Det är synd om killarna att de själva inte får bestämma med vilket lag de skall spela och så länge det finns tränare som vill vinna kortsiktiga segrar så kommer de fortsätta byta lag.
Vi får väl se om jag får rätt i mina spekulationer och om tränarna i 94-laget är sin trupp trogen eller om de tar in dem för att de skall få spela i GIC och där möta sina gamla lagkamrater i GIK. Fortsätter detta spektakel så kommer de snart möta gamla lagkamrater i varje match!
Man kan bara hoppas att killarna inte far illa själva, även om jag tror att de snart inte kommer att vara välkomna i de mera seriösa klubbarna i framtiden p.g.a. deras far som sågar allt och alla så fort de förlorar en match och när killarna inte får spela med de spelare han tycker de ska spela med. Det har vi hört några gånger.
Sorgligt är det enda ord jag kan få fram……
God kväll
Dagens inlägg blir ett nytt kapitel på följetongen. Idag mötte Hammarbys 93-lag Arlanda dit bröderna Zehnal blivit köpta. Köpta ja, ni hörde rätt. Det är helt sjukt om det nu är sant som ryktet säger. För det är ett rykte men varför skulle det inte ligga någon sanning i det? Att jämföra Hammarbys ungdomsverksamhet med Arlandas genom alla år är som att jämföra Manchester United med Bastuträsks IF i fotboll.
Vad kommer att bli bättre i Arlanda som var så dåligt i Hammarby? Det måste vara sättet att spela ishockey på som gjort Arlanda känt i hela Sverige, alla stora segrar som ungdomslagen tagit genom åren och den speciella träningen som de genomför där som är likt ingen annan.
Ja, ni hör själva hur det låter! Inget ont om Arlanda, men man behöver inte vara smart som Einstein för att räkna ut att det var annat som lockade där ute. Allt från att spela gratis, gratis boende, utrustning med mera kan givetvis ligga till grund för detta lagbyte. Men till vilket pris?
Har man ett lag som har en sammanhållning som har varit tillsammans sedan hockeyskolan många av dem så blir det problem när två spelare kommer in och petar undan två andra. Hade det varit för att stanna länge hade jag inte sagt något, men jag vet att de gjorde samma sak när de lämnade Göteborg och flyttade till Stockholm. För att få spela en cup med Hammarby, som GIK inte skulle vara med i, och för att visa upp sig.
Nu upprepar sig historien igen. Hammarby skall inte spela GIC i Göteborg efter nyår men det skall Arlanda göra. Här kommer Einstein in i bilden igen. Tyvärr verkar det inte finnas någon Einstein i Arlanda.
Skall bli intressant och se hur länge de stannar där. Min gissning är fram till i slutet av mars eller början av april, som längst. Arlanda vill vinna kortsiktiga segrar och därigenom förstöra en sammanhållning i ett lag som i och för sig kanske inte fanns innan, men jag anser att man inte tänker långsiktigt när man gör detta.
Arlanda spelade idag som sagt mot Hammarby 93. Arlanda med bröderna Zehnal och Hammarby med deras bäste forward skadad och en femma 94or. Det borde vara en enkel match för Arlanda eftersom allt är bättre där, men icke sa Nicke. 1-1 blev resultatet.
Det är synd om killarna att de själva inte får bestämma med vilket lag de skall spela och så länge det finns tränare som vill vinna kortsiktiga segrar så kommer de fortsätta byta lag.
Vi får väl se om jag får rätt i mina spekulationer och om tränarna i 94-laget är sin trupp trogen eller om de tar in dem för att de skall få spela i GIC och där möta sina gamla lagkamrater i GIK. Fortsätter detta spektakel så kommer de snart möta gamla lagkamrater i varje match!
Man kan bara hoppas att killarna inte far illa själva, även om jag tror att de snart inte kommer att vara välkomna i de mera seriösa klubbarna i framtiden p.g.a. deras far som sågar allt och alla så fort de förlorar en match och när killarna inte får spela med de spelare han tycker de ska spela med. Det har vi hört några gånger.
Sorgligt är det enda ord jag kan få fram……
God kväll
Nu tjatar han igen om hur man skall spela!
En söndag som vanligt i hockeyns tecken med en liten skillnad, en innebandymatch att avbryta med. Innebandyn påminner som alla vet om ishockey fast utan skridskor. Vad jag fick veta idag är att man infört vissa tacklingar i spelet för att få det tuffare och därigenom ännu mera publikfriande.
Det som är slående är spelet i innebandyn går mycket fortare men det verkar som om de flesta tränare inte går in för att få killarna att passa bollen till varandra så fort som möjligt utan att behandla den lite först. Som hos många hockeyspelare.
Tror att en och annan teorilektion torde vara på sin plats där man förklarar skillnaden mellan lagsport och individuell sport, för de flesta verkar tro att just de ska avgöra matcherna helt själva utan någon som helst hjälp från de andra.
Varför skall man nödvändigtvis söka upp motståndare för att sen dribbla av dem? Kan man inte bara åka runt dem eller ännu bättre passa pucken förbi dem. Alla vet att det är roligt att ha pucken inom laget och tråkigt att inte ha den, men hur skall man kunna räkna ut det enklaste sättet att behålla den inom laget i denna ålder?
Genom att varje gång försöka dribbla av motståndaren, och om man lyckas med den första prova att göra det med nästa också?
Nej FEL, FEL, FEL som Brasse Brännström skulle ha sagt!
Prova att passa pucken med ett tillslag vid varje tillfälle och åk sedan vidare och hitta luckor att visa er i. Redan innan man får pucken skall man veta var ens egna medspelare kommer att befinna sig då för att kunna spela pucken dit när de har fart så de slipper stå stilla. Stillastående är ingen hit att spela hockey.
Vad faan säger ni, vi vet allt detta, varför skriver han det här?
Jo för att spelarna tycks oftast inte veta att pucken går fortare än man åker och att ”laget går före jaget” i en lagsport. Därför hoppas jag att fler lag har teoripass där man talar om dessa saker i tid. Men tekniken då, ska man inte träna det istället för spel?
Att ha en bra teknik innebär inte bara att man är bra på att dribbla, utan det betyder också att man kan slå en bra passning i fart och träffa bladet på sin kamrat, att kunna tas emot en passning i fart både på backhand och forehand och att kunna ha blicken uppe för att se motståndare och medspelare. Det är också teknik för mig.
Hej för ikväll
Ps Kul att det går så bra för Flemingsbergs U-15-lag i div 1B och att GIK:s U-14-lag slog Veddiges U-16-lag med 21-0 i kväll! Ds
Det som är slående är spelet i innebandyn går mycket fortare men det verkar som om de flesta tränare inte går in för att få killarna att passa bollen till varandra så fort som möjligt utan att behandla den lite först. Som hos många hockeyspelare.
Tror att en och annan teorilektion torde vara på sin plats där man förklarar skillnaden mellan lagsport och individuell sport, för de flesta verkar tro att just de ska avgöra matcherna helt själva utan någon som helst hjälp från de andra.
Varför skall man nödvändigtvis söka upp motståndare för att sen dribbla av dem? Kan man inte bara åka runt dem eller ännu bättre passa pucken förbi dem. Alla vet att det är roligt att ha pucken inom laget och tråkigt att inte ha den, men hur skall man kunna räkna ut det enklaste sättet att behålla den inom laget i denna ålder?
Genom att varje gång försöka dribbla av motståndaren, och om man lyckas med den första prova att göra det med nästa också?
Nej FEL, FEL, FEL som Brasse Brännström skulle ha sagt!
Prova att passa pucken med ett tillslag vid varje tillfälle och åk sedan vidare och hitta luckor att visa er i. Redan innan man får pucken skall man veta var ens egna medspelare kommer att befinna sig då för att kunna spela pucken dit när de har fart så de slipper stå stilla. Stillastående är ingen hit att spela hockey.
Vad faan säger ni, vi vet allt detta, varför skriver han det här?
Jo för att spelarna tycks oftast inte veta att pucken går fortare än man åker och att ”laget går före jaget” i en lagsport. Därför hoppas jag att fler lag har teoripass där man talar om dessa saker i tid. Men tekniken då, ska man inte träna det istället för spel?
Att ha en bra teknik innebär inte bara att man är bra på att dribbla, utan det betyder också att man kan slå en bra passning i fart och träffa bladet på sin kamrat, att kunna tas emot en passning i fart både på backhand och forehand och att kunna ha blicken uppe för att se motståndare och medspelare. Det är också teknik för mig.
Hej för ikväll
Ps Kul att det går så bra för Flemingsbergs U-15-lag i div 1B och att GIK:s U-14-lag slog Veddiges U-16-lag med 21-0 i kväll! Ds
lördag, december 08, 2007
Typisk lördag och den "gröna maskinen" ett minne blott!
Efter en promenad med hunden på Söder blev det Eriksdalsbadet och den flytande formen av is i form av simhoppsträning där yngste sonen blivit uppflyttad i elitgruppen för hans ålder efter ett och ett halvt års hoppande.
Det slog mig när han som är ledande tränare i Polisens simhoppsavdelning kom till mig förra veckan och sa att de ville att han skulle börja träna med den gruppen att han skulle gå från att träna två timmar i veckan till minst nio timmar i veckan, att i denna individuella sport så satsas det på ett annat sätt. Ser ledarna potential i en hoppare så skall det satsas ordentligt under förutsättning att han/hon vill själv. Den avundsjuka som finns i lagidrotter i allmänhet och i ishockey i synnerhet finns inte där. Ett exempel är på tävling när lagkamrater och tillika konkurrenter applåderar varandra efter ett bra hopp och så även på träning. Det ni!
Nog om det vi redan visste.
Efter Eriksdalsbadet bar det av till Stockhagen där det var två intressanta matcher på programmet under eftermiddagen.
Först toppmatch i U-14 div. 1A mellan Stocksund och Hammarby sen DM-final för A-pojkar mellan Stocksund/DE och Huddinge. Eftermiddagen var räddad.
Första matchen blev väldigt lik semifinalen i Mitt-i-cupen i våras mellan lagen. Stocksund startade i ett rasande tempo och tryckte på för ett ledningsmål och Hammarby fick slå ifrån sig. Redan efter knappt 3 minuter så gick ett skott in över axeln på Bajenkeepern från minimal vinkel vilket inte var helt orättvist i det läget. Det var en väckarklocka bevisligen för de grön-vita. Redan efter ca 35 sek. låg pucken för första gången bakom den svartgula målvakten. Innan den första perioden var till ända så hade ytterligare två hittat till samma plats och ingen ytterligare bakom Hammarbys keeper. I andra gick Stocksund ner på folk och började trycka på igen men utan resultat till en början. Matchen var jämn med ett visst övertag i skott för hemmalaget men ett ganska stort övertag i klara, heta målchanser till Bajen.
Andra perioden präglades av kamp och efter ca 7 min kom reduceringen för Stockan. De hade några bra chanser men efter ca 13 min så stängde Bajen matchen kändes det som med sitt 4-2 mål på ett friläge. Stockan såg trötta ut och hade gått på för lite folk utan att lyckas vilket inte Hammarby gjorde i samma utsträckning. Det var nära även 5-2 ett par gånger när målvakten plockades i slutet men som jag sagt tidigare, så är det ett lagspel där pucken går fortare än någon kan transportera pucken vilket var talande för denna match.
Vidare fick jag höra av säkra källor att D/E krossade AIK med hela 8-2 i den andra toppmatchen i samma serie. Imponerande!
Match nummer två var mellan SDE och Huddinge i DM-finalen. Jag gick redan efter en kvart in i första då det kändes som SDE hade avgjort då de ledde med 3-0. Huddinge var för snälla framför eget mål och SDE var mycket effektiva. Trots den inledningen så blev det spänning då matchen slutade 4-3 i SDE:s favör. Grattis!
Något som är anmärkningsvärt är att de två lagen som på pappret skulle vara starkast, Hammarby och Djurgården spelade om tredje pris. Det var mycket på spel då förlorarna missar SM-slutspelet med de stora gossarna. Matchen var jämn i halva ungefär sen drog Djur- gården ifrån till 5-2. Vem hade trott detta för ett par år sedan att Hammarby, som rankades som ett av Europas bästa lag i sin åldersgrupp, inte ens skulle få vara med i SM? Visst har några tongivande spelare lämnat till just Djurgården men man har även värvat friskt. Två år i rad har de gröna nu missat SM som de vann så sent som för tre år sedan. Ojojoj! Gör man rätt saker är frågan?
Nu är jag så irriterad efter att tittat en kort stund med barnen på Junior Eurovision Song Contest-röstningen att jag bara måste skriva en kort rad om detta hyckleri! Alla grannländer som röstar på varandra trots att låtarna är skräp. Eftersom det är mest öststatsländer numera så var det inga höga odds på att något av dessa skulle vinna. Man hade nog varit skyldig pengar vid detta laget om man skulle tippat på ett av dessa. Mycket riktigt så vann Vitryssland som hade flest bundsförvanter med sig från Georgien, Ryssland, Armenien, Ukraina m.fl.
Lägg ner dessa tävlingar och tävla i något som är mätbart istället t.ex. vem som gör flest mål som i hockey!!!
Tack för mig-Hej!
Det slog mig när han som är ledande tränare i Polisens simhoppsavdelning kom till mig förra veckan och sa att de ville att han skulle börja träna med den gruppen att han skulle gå från att träna två timmar i veckan till minst nio timmar i veckan, att i denna individuella sport så satsas det på ett annat sätt. Ser ledarna potential i en hoppare så skall det satsas ordentligt under förutsättning att han/hon vill själv. Den avundsjuka som finns i lagidrotter i allmänhet och i ishockey i synnerhet finns inte där. Ett exempel är på tävling när lagkamrater och tillika konkurrenter applåderar varandra efter ett bra hopp och så även på träning. Det ni!
Nog om det vi redan visste.
Efter Eriksdalsbadet bar det av till Stockhagen där det var två intressanta matcher på programmet under eftermiddagen.
Först toppmatch i U-14 div. 1A mellan Stocksund och Hammarby sen DM-final för A-pojkar mellan Stocksund/DE och Huddinge. Eftermiddagen var räddad.
Första matchen blev väldigt lik semifinalen i Mitt-i-cupen i våras mellan lagen. Stocksund startade i ett rasande tempo och tryckte på för ett ledningsmål och Hammarby fick slå ifrån sig. Redan efter knappt 3 minuter så gick ett skott in över axeln på Bajenkeepern från minimal vinkel vilket inte var helt orättvist i det läget. Det var en väckarklocka bevisligen för de grön-vita. Redan efter ca 35 sek. låg pucken för första gången bakom den svartgula målvakten. Innan den första perioden var till ända så hade ytterligare två hittat till samma plats och ingen ytterligare bakom Hammarbys keeper. I andra gick Stocksund ner på folk och började trycka på igen men utan resultat till en början. Matchen var jämn med ett visst övertag i skott för hemmalaget men ett ganska stort övertag i klara, heta målchanser till Bajen.
Andra perioden präglades av kamp och efter ca 7 min kom reduceringen för Stockan. De hade några bra chanser men efter ca 13 min så stängde Bajen matchen kändes det som med sitt 4-2 mål på ett friläge. Stockan såg trötta ut och hade gått på för lite folk utan att lyckas vilket inte Hammarby gjorde i samma utsträckning. Det var nära även 5-2 ett par gånger när målvakten plockades i slutet men som jag sagt tidigare, så är det ett lagspel där pucken går fortare än någon kan transportera pucken vilket var talande för denna match.
Vidare fick jag höra av säkra källor att D/E krossade AIK med hela 8-2 i den andra toppmatchen i samma serie. Imponerande!
Match nummer två var mellan SDE och Huddinge i DM-finalen. Jag gick redan efter en kvart in i första då det kändes som SDE hade avgjort då de ledde med 3-0. Huddinge var för snälla framför eget mål och SDE var mycket effektiva. Trots den inledningen så blev det spänning då matchen slutade 4-3 i SDE:s favör. Grattis!
Något som är anmärkningsvärt är att de två lagen som på pappret skulle vara starkast, Hammarby och Djurgården spelade om tredje pris. Det var mycket på spel då förlorarna missar SM-slutspelet med de stora gossarna. Matchen var jämn i halva ungefär sen drog Djur- gården ifrån till 5-2. Vem hade trott detta för ett par år sedan att Hammarby, som rankades som ett av Europas bästa lag i sin åldersgrupp, inte ens skulle få vara med i SM? Visst har några tongivande spelare lämnat till just Djurgården men man har även värvat friskt. Två år i rad har de gröna nu missat SM som de vann så sent som för tre år sedan. Ojojoj! Gör man rätt saker är frågan?
Nu är jag så irriterad efter att tittat en kort stund med barnen på Junior Eurovision Song Contest-röstningen att jag bara måste skriva en kort rad om detta hyckleri! Alla grannländer som röstar på varandra trots att låtarna är skräp. Eftersom det är mest öststatsländer numera så var det inga höga odds på att något av dessa skulle vinna. Man hade nog varit skyldig pengar vid detta laget om man skulle tippat på ett av dessa. Mycket riktigt så vann Vitryssland som hade flest bundsförvanter med sig från Georgien, Ryssland, Armenien, Ukraina m.fl.
Lägg ner dessa tävlingar och tävla i något som är mätbart istället t.ex. vem som gör flest mål som i hockey!!!
Tack för mig-Hej!
fredag, december 07, 2007
Hockey Idol !?
Så var idolfinalen slut och min dotter kommer springande och skriker att hennes favorit vann.
Intressant tänker jag lagom imponerad.
Samtidigt fick jag en ny idé. Man skulle göra ett hockeyIDOL. Ta fram den som är bäst på allt. En allroundspelare som klarar av att spela på alla positioner, som är ett föredöme på alla sätt och som visar viljan att han verkligen vill spela på högsta nivå. Första priset kan vara ett årskontrakt i ett av Elitserielagen. De som tar ut spelarna skall bestå av en jury som då inte har anknytning till något av lagen och sen efter olika tester varje vecka så får svenska folket rösta för att till slut ha två spelare kvar i Globen för de sista och avgörande testerna.
Vilka skulle sitta i juryn då? Bengt-Åke Gustafsson är väl ett hett namn, Niklas Wikegård med sin vassa tunga ett annat och sist men inte minst skulle jag vilja se Leif Boork trots att han är tränare mitt i karriären. Vem skulle inte vilja höra de två sistnämndas sågningar, som alltid säger vad de tycker och tänker och är kontroversiella för att sen ha snälla farbrorn Bengt-Åke bredvid dem för att väga upp lite?
Eftersom ishockeyn berör så många så mycket och så hårt bevisligen så borde detta ge TV-tittare åtminstone i TV 400.
Det vore väl en dröm för en hockeyspelare att få en sån chans samtidigt som alla scouter och tränare skulle få ett utomordentligt underlag att hitta talanger till sina lag även bland de andra som inte vinner.
Programledare: Adam Alsing- vem annars?
Detta var fredagens fundering och man måste få drömma och fantisera i vår hårda verklighet eller hur? Kul förresten att Kjell Lorén hakat på bloggtrenden. Lycka till Kjell.
Ses i morrn
Intressant tänker jag lagom imponerad.
Samtidigt fick jag en ny idé. Man skulle göra ett hockeyIDOL. Ta fram den som är bäst på allt. En allroundspelare som klarar av att spela på alla positioner, som är ett föredöme på alla sätt och som visar viljan att han verkligen vill spela på högsta nivå. Första priset kan vara ett årskontrakt i ett av Elitserielagen. De som tar ut spelarna skall bestå av en jury som då inte har anknytning till något av lagen och sen efter olika tester varje vecka så får svenska folket rösta för att till slut ha två spelare kvar i Globen för de sista och avgörande testerna.
Vilka skulle sitta i juryn då? Bengt-Åke Gustafsson är väl ett hett namn, Niklas Wikegård med sin vassa tunga ett annat och sist men inte minst skulle jag vilja se Leif Boork trots att han är tränare mitt i karriären. Vem skulle inte vilja höra de två sistnämndas sågningar, som alltid säger vad de tycker och tänker och är kontroversiella för att sen ha snälla farbrorn Bengt-Åke bredvid dem för att väga upp lite?
Eftersom ishockeyn berör så många så mycket och så hårt bevisligen så borde detta ge TV-tittare åtminstone i TV 400.
Det vore väl en dröm för en hockeyspelare att få en sån chans samtidigt som alla scouter och tränare skulle få ett utomordentligt underlag att hitta talanger till sina lag även bland de andra som inte vinner.
Programledare: Adam Alsing- vem annars?
Detta var fredagens fundering och man måste få drömma och fantisera i vår hårda verklighet eller hur? Kul förresten att Kjell Lorén hakat på bloggtrenden. Lycka till Kjell.
Ses i morrn
Bengt-Åke Gustafsson har mod
En reflektion från igår som jag fick är att det där med rosa tejp är något som skall rendera i en varning och en möjlighet till att rätta till problemet, och inte 2 min utvisning för otillåten utrustning direkt. Visst skall det vara så men om jag skulle hålla på och kommentera varje domares enskilda misstag i olika matcher så skulle jag nog starta en blogg bara för det och inget annat. Den skulle bli överfull är jag rädd.
Nej, idag skall jag hylla Bengt-Åke Gustafsson, vår förbundskapten för vårt folkkäraste landslag, Tre Kronor! Inte för att han glömde att inför OS senast ta ut Tomas Holmström, för att sedan vid återbud kalla in honom, utan för att han tar ut nya färska spelare till de olika turneringarna under säsongen.
Det tyder på att han jobbar på rätt sätt tycker jag. Han låter unga spelare pröva sina vingar istället för att bara ta ut gamla trotjänare. Vågat! För det är troligen tveksamt att de vinner några turneringssegrar, men ett långsiktigt tänk som kommer att bära frukt senare är det.
Flera debutanter kommer med vid varje tillfälle och han blandar det med lite äldre erfarna spelare. Bra filosofi som sagt. Tänk om alla förbundskaptener i de svenska landslagen tänkte så.
Jag skall förklara vad jag menar. Skillnaden mellan spelarna till exempel i elitserien är mycket liten tror jag. Det skulle vara intressant att se en match mellan Tre Kronor och ett mittenlag i elitserien och se vad resultatet blev men framför allt hur spelet såg ut. Det är nog inga höga odds på att Tre Kronor skulle vinna men jag tror att det skulle bli relativt jämt.
Slutsatsen jag vill komma till är att spelarna på den nivån är jämna och dagsform och inställning är det avgörande, men även rätt kontakter. Det sistnämnda är viktigt bevisligen om man tittar på vilka lag landslagsspelarna kommer ifrån. Nästan alltid uteslutande från storklubbarna i elitserien eller allsvenskan. Vad detta beror på kan man tolka på två sätt. Det första är att dessa klubbar har bra scoutingverksamhet och lockar talangerna med olika medel.
Det andra är att förbundskaptenerna har för dålig budget och inte har råd att åka och titta på spelare i alla klubbar samt att de har bra kontakter i storklubbarna som då givetvis rekommenderar sina spelare.
Bengt-Åke vet hur bra Bremberg, Wernblom, Jönsson och alla de andra är och han vet var han har dem när det närmar sig VM. Att då ta ut andra som han vill se mot internationellt toppmotstånd gör att han växer i mina ögon. Dessa spelare får då ett bättre självförtroende vilket gör att de tar ett större ansvar i sina klubblag och därigenom höjer standarden på hela den svenska ishockeyn i längden.
Skulle förbundskaptenerna i de yngre landslagen göra likadant så skulle också svensk juniorhockey bli bättre just genom att flera spelare fick chansen att visa upp sig. Jag menar att öser man in poäng i en bra kedjeformation så behöver man inte vara en bra spelare för det. Det kan faktiskt vara så att de andra man spelar med gör allt jobb.
Ingen skall vara säker på sin plats i ett landslag eller klubblag är min filosofi. Är man det så blir man snart omåkt, vilket tyvärr inte behöver innebära att man blir petad. Det finns och kommer alltid finnas spelare på alla nivåer som lever på gamla meriter och det krävs tränare med mod för att ändra detta.
Jag säger det igen; Två spelare med exakt samma teknik, fart, spelsinne, vilja, storlek m.m där en har ett grymt självförtroende och den andra har ett dåligt. Vem tror ni presterar bäst på plan? Just det! Se då till att hjälpa så många som möjligt att utvecklas till bra spelare och tänk inte bara på kortsiktiga segrar. Detta är alla tränares/ledares skyldighet. Detta görs t.ex. på ungdomsnivå genom just nivåindelning.
Till sist så behöver man inte ha vunnit både OS-och VM-guld under ett och samma år bara för att våga satsa på de unga hungriga spelarna. Men det kanske underlättar för vem kommer att upprepa det igen?
Bra jobb, Bengt-Åke!
Go natt
Nej, idag skall jag hylla Bengt-Åke Gustafsson, vår förbundskapten för vårt folkkäraste landslag, Tre Kronor! Inte för att han glömde att inför OS senast ta ut Tomas Holmström, för att sedan vid återbud kalla in honom, utan för att han tar ut nya färska spelare till de olika turneringarna under säsongen.
Det tyder på att han jobbar på rätt sätt tycker jag. Han låter unga spelare pröva sina vingar istället för att bara ta ut gamla trotjänare. Vågat! För det är troligen tveksamt att de vinner några turneringssegrar, men ett långsiktigt tänk som kommer att bära frukt senare är det.
Flera debutanter kommer med vid varje tillfälle och han blandar det med lite äldre erfarna spelare. Bra filosofi som sagt. Tänk om alla förbundskaptener i de svenska landslagen tänkte så.
Jag skall förklara vad jag menar. Skillnaden mellan spelarna till exempel i elitserien är mycket liten tror jag. Det skulle vara intressant att se en match mellan Tre Kronor och ett mittenlag i elitserien och se vad resultatet blev men framför allt hur spelet såg ut. Det är nog inga höga odds på att Tre Kronor skulle vinna men jag tror att det skulle bli relativt jämt.
Slutsatsen jag vill komma till är att spelarna på den nivån är jämna och dagsform och inställning är det avgörande, men även rätt kontakter. Det sistnämnda är viktigt bevisligen om man tittar på vilka lag landslagsspelarna kommer ifrån. Nästan alltid uteslutande från storklubbarna i elitserien eller allsvenskan. Vad detta beror på kan man tolka på två sätt. Det första är att dessa klubbar har bra scoutingverksamhet och lockar talangerna med olika medel.
Det andra är att förbundskaptenerna har för dålig budget och inte har råd att åka och titta på spelare i alla klubbar samt att de har bra kontakter i storklubbarna som då givetvis rekommenderar sina spelare.
Bengt-Åke vet hur bra Bremberg, Wernblom, Jönsson och alla de andra är och han vet var han har dem när det närmar sig VM. Att då ta ut andra som han vill se mot internationellt toppmotstånd gör att han växer i mina ögon. Dessa spelare får då ett bättre självförtroende vilket gör att de tar ett större ansvar i sina klubblag och därigenom höjer standarden på hela den svenska ishockeyn i längden.
Skulle förbundskaptenerna i de yngre landslagen göra likadant så skulle också svensk juniorhockey bli bättre just genom att flera spelare fick chansen att visa upp sig. Jag menar att öser man in poäng i en bra kedjeformation så behöver man inte vara en bra spelare för det. Det kan faktiskt vara så att de andra man spelar med gör allt jobb.
Ingen skall vara säker på sin plats i ett landslag eller klubblag är min filosofi. Är man det så blir man snart omåkt, vilket tyvärr inte behöver innebära att man blir petad. Det finns och kommer alltid finnas spelare på alla nivåer som lever på gamla meriter och det krävs tränare med mod för att ändra detta.
Jag säger det igen; Två spelare med exakt samma teknik, fart, spelsinne, vilja, storlek m.m där en har ett grymt självförtroende och den andra har ett dåligt. Vem tror ni presterar bäst på plan? Just det! Se då till att hjälpa så många som möjligt att utvecklas till bra spelare och tänk inte bara på kortsiktiga segrar. Detta är alla tränares/ledares skyldighet. Detta görs t.ex. på ungdomsnivå genom just nivåindelning.
Till sist så behöver man inte ha vunnit både OS-och VM-guld under ett och samma år bara för att våga satsa på de unga hungriga spelarna. Men det kanske underlättar för vem kommer att upprepa det igen?
Bra jobb, Bengt-Åke!
Go natt
torsdag, december 06, 2007
Utvisningar!
Två minuters utvisning för hakning borde vara den vanligaste utvisningen numera efter de hårdare bedömningar som skulle börja gälla inför förra säsongen. Nu har det nog som alla redan vet inte blivit så, till alla lirares nackdel, utan klubborna i armhålan, över handlederna och i knävecken beivras lika sällan som tidigare. Vad beror detta på? Att domarna är för fega eller att vi alla accepterar den sport som vi en gång började med? Nja.
Utvecklingen går framåt och då måste även reglerna ändras tror jag. Allt går fortare, utrustningen förbättras, spelarna blir mera tekniska och skickligare i yngre åldrar m.m.
Som sagt så gynnar den bedömning som skulle göras de kvicka, tekniska lirarna och missgynnar de stora lite långsammare spelarna, men när domarna nu tillåter hakningar och fasthållningar så kommer de små snabba spelarna ofta till korta vilket är tråkigt. Jag tittar ju hellre på fint spel än s.k.”brunkhockey”.
Sen kommer vi till de olika utvisningarna och bedömningen av dessa. Att en farlig boarding eller en tackling i ryggen kan ge lika mycket straff som att man har rosa tejp på klubban är sjukt!
Hur lär man en spelare att inte tackla mot huvud eller i ryggen på enklaste sätt? Jo man ger en utvisning som ger matchstraff och gärna en match avstängning därutöver för att de skall kunna tänka och därigenom lära sig. Vad är skillnaden mellan en sådan tackling i t.ex. elitserien och i en ungdomsmatch. En avstängning i en seniormatch är nog effektfull, men effekten av avstängningen blir nog än större i en ungdomsmatch där spelarna har chansen att lära sig i tid innan de är seniorer.
Jag ser skräckexempel nästan varje vecka på fula tacklingar där domarna allt som oftast inte ens ger en tvåminutersutvisning.
Sen hörde jag härom veckan å andra sidan att ett lag fick en utvisning för att ett par killar hade rosa tejp! Hallå! Vad händer?
För det första står det i regelboken att man inte får ha fluoriserande tejp och mig veterligen är rosa tejp inte fluoriserande. Men om detta skapar tveksamheter så bör nog regelmakarna förtydliga vad de menar och även lägga till en förklaring om varför man inte skulle få ha detta. Töntig regel om jag får säga vad jag tycker och det får jag ju!
En annan regel som nu införts i elitserien är den som gör att ett lag som slår en icingpuck inte får byta spelare. Den regeln tycker jag är bra för det främjar ett offensivt tänkande och rent publikmässigt så tror jag att det kommer att bli flera mål på det sättet vilket alla vill se. Så den borde införas direkt i all ishockey, även på ungdomsnivå.
Att slå ut pucken över sargen är också en relativt ny regel som man kan diskutera om den är bra eller inte. Personligen tycker jag att den är bra men borde då gälla över hela banan utan undantag för det är spelförstörande. Oavsett om det är medvetet eller inte så skall spelarna kunna hålla reda på pucken likväl som regeln säger att de måste hålla reda på sin klubba i alla lägen. Så oavsett om man har ”hög klubba ” medvetet eller inte så ger det utvisning vilket även ”puck-out” borde ge i så fall.
Vill även säga ett par ord om de så kallade ”bra utvisningarna” som vi alla pratar om. De utvisningar som tas när till exempel en motståndare är fri eller så gott som fri med egen målvakt och spelaren hakar, trippar eller på annat sätt stoppar den fria. I ungdomshockey borde detta oftare leda till ett straffslag, för det är en hårdare bestraffning än en eller två minuters utvisning då lag i denna ålder generellt inte har ett bra ”powerplay”. I seniorhockeyn är det tvärtom då målvakterna ofta tar straffar och lagen har ett bra ”powerplay”.
Men som sagt frågan är om det finns ”bra” utvisningar.
Jag anser att oavsett vilken utvisning man än drar på sig så är det ett bevis på att man inte hänger med antingen fysiskt eller psykiskt! Så enkelt tycker jag att det är. Det är dock inget negativt med det för så länge det finns ishockeymatcher så kommer det att förekomma utvisningar.
Till sist ; Snart kommer inbjudningarna till Powerhockey Cup börja skickas ut till 94-lagen.
Ha en bra kväll
Utvecklingen går framåt och då måste även reglerna ändras tror jag. Allt går fortare, utrustningen förbättras, spelarna blir mera tekniska och skickligare i yngre åldrar m.m.
Som sagt så gynnar den bedömning som skulle göras de kvicka, tekniska lirarna och missgynnar de stora lite långsammare spelarna, men när domarna nu tillåter hakningar och fasthållningar så kommer de små snabba spelarna ofta till korta vilket är tråkigt. Jag tittar ju hellre på fint spel än s.k.”brunkhockey”.
Sen kommer vi till de olika utvisningarna och bedömningen av dessa. Att en farlig boarding eller en tackling i ryggen kan ge lika mycket straff som att man har rosa tejp på klubban är sjukt!
Hur lär man en spelare att inte tackla mot huvud eller i ryggen på enklaste sätt? Jo man ger en utvisning som ger matchstraff och gärna en match avstängning därutöver för att de skall kunna tänka och därigenom lära sig. Vad är skillnaden mellan en sådan tackling i t.ex. elitserien och i en ungdomsmatch. En avstängning i en seniormatch är nog effektfull, men effekten av avstängningen blir nog än större i en ungdomsmatch där spelarna har chansen att lära sig i tid innan de är seniorer.
Jag ser skräckexempel nästan varje vecka på fula tacklingar där domarna allt som oftast inte ens ger en tvåminutersutvisning.
Sen hörde jag härom veckan å andra sidan att ett lag fick en utvisning för att ett par killar hade rosa tejp! Hallå! Vad händer?
För det första står det i regelboken att man inte får ha fluoriserande tejp och mig veterligen är rosa tejp inte fluoriserande. Men om detta skapar tveksamheter så bör nog regelmakarna förtydliga vad de menar och även lägga till en förklaring om varför man inte skulle få ha detta. Töntig regel om jag får säga vad jag tycker och det får jag ju!
En annan regel som nu införts i elitserien är den som gör att ett lag som slår en icingpuck inte får byta spelare. Den regeln tycker jag är bra för det främjar ett offensivt tänkande och rent publikmässigt så tror jag att det kommer att bli flera mål på det sättet vilket alla vill se. Så den borde införas direkt i all ishockey, även på ungdomsnivå.
Att slå ut pucken över sargen är också en relativt ny regel som man kan diskutera om den är bra eller inte. Personligen tycker jag att den är bra men borde då gälla över hela banan utan undantag för det är spelförstörande. Oavsett om det är medvetet eller inte så skall spelarna kunna hålla reda på pucken likväl som regeln säger att de måste hålla reda på sin klubba i alla lägen. Så oavsett om man har ”hög klubba ” medvetet eller inte så ger det utvisning vilket även ”puck-out” borde ge i så fall.
Vill även säga ett par ord om de så kallade ”bra utvisningarna” som vi alla pratar om. De utvisningar som tas när till exempel en motståndare är fri eller så gott som fri med egen målvakt och spelaren hakar, trippar eller på annat sätt stoppar den fria. I ungdomshockey borde detta oftare leda till ett straffslag, för det är en hårdare bestraffning än en eller två minuters utvisning då lag i denna ålder generellt inte har ett bra ”powerplay”. I seniorhockeyn är det tvärtom då målvakterna ofta tar straffar och lagen har ett bra ”powerplay”.
Men som sagt frågan är om det finns ”bra” utvisningar.
Jag anser att oavsett vilken utvisning man än drar på sig så är det ett bevis på att man inte hänger med antingen fysiskt eller psykiskt! Så enkelt tycker jag att det är. Det är dock inget negativt med det för så länge det finns ishockeymatcher så kommer det att förekomma utvisningar.
Till sist ; Snart kommer inbjudningarna till Powerhockey Cup börja skickas ut till 94-lagen.
Ha en bra kväll
onsdag, december 05, 2007
Skrika till sig utvisningar + DM-skrällar
Ikväll blir det en något kortare bloog än vanligt.
Vill ta upp ett ganska vanligt fenomen inom ishockeyn. Utvisningar!
Vanliga utvisningar kommer jag att avhandla imorgon och då gåt jag in på vad jag tycker om bedömningar och straff vid olika förseelser. Idag vill jag bara ta upp när publik men framför allt ledare skriker till sig utvisningar. Det är i många fall patetiskt att höra, när en spelare blir drabbad av något som kan likna en utvisning på banan, att alla ledare och till slut också alla spelare skriker i båset. Det borde de domare som är utsedda till varje match kunna bedöma utan den s.k. hjälpen från båset.
Visst är vi alla tävlingsmänniskor och vill vinna matcher, men det är roligare att vinna på ett riktigt sätt, hellre än att se till att få domaren uppmärksam åt ena hållet mera än åt andra hållet tack vare gap och skrik i utvisningssituationer.
De rutinerade domarna bryr sig inte om detta men det är inte fullt lika lätt för de mindre erfarna och yngre domarna. Tänk på detta i alla bås. En skön regel vore att införa lagstraff(misconduct) precis som det införts på spelare som klagar det minsta på ett domslut. Då kan vi bli kvitt detta som så lätt smittar av sig på lagets spelare.
Lyssna på detta då ; De två dominanterna i Stockholmshockeyn 92-åldersgrupp de senaste fem åren Hammarby och Djurgården åkte ikväll ur DM-slutspelet. Stócksund/DE vann enkelt mot Bajen med 5-1 och Huddinge slog Djurgården med 3-2 efter sudden death. Där kan vi snacka om misslyckande med alla landslagsmän och elitlägerkillar! Speciellt för Djurgården som har nästan ett helt lag uttaget på dessa läger. Var det rätt killar frågar man sig? Var tog dessa vägen när det skall presteras på högsta nivå? Ska bli intressant att se matchen om tredje pris som många anser är den moraliska finalen. Men en gammal svensk klyscha säger att "Det gäller att vara bäst när det gäller" och det var bevisligen Stocksund/DE och Huddinge.
God natt
Vill ta upp ett ganska vanligt fenomen inom ishockeyn. Utvisningar!
Vanliga utvisningar kommer jag att avhandla imorgon och då gåt jag in på vad jag tycker om bedömningar och straff vid olika förseelser. Idag vill jag bara ta upp när publik men framför allt ledare skriker till sig utvisningar. Det är i många fall patetiskt att höra, när en spelare blir drabbad av något som kan likna en utvisning på banan, att alla ledare och till slut också alla spelare skriker i båset. Det borde de domare som är utsedda till varje match kunna bedöma utan den s.k. hjälpen från båset.
Visst är vi alla tävlingsmänniskor och vill vinna matcher, men det är roligare att vinna på ett riktigt sätt, hellre än att se till att få domaren uppmärksam åt ena hållet mera än åt andra hållet tack vare gap och skrik i utvisningssituationer.
De rutinerade domarna bryr sig inte om detta men det är inte fullt lika lätt för de mindre erfarna och yngre domarna. Tänk på detta i alla bås. En skön regel vore att införa lagstraff(misconduct) precis som det införts på spelare som klagar det minsta på ett domslut. Då kan vi bli kvitt detta som så lätt smittar av sig på lagets spelare.
Lyssna på detta då ; De två dominanterna i Stockholmshockeyn 92-åldersgrupp de senaste fem åren Hammarby och Djurgården åkte ikväll ur DM-slutspelet. Stócksund/DE vann enkelt mot Bajen med 5-1 och Huddinge slog Djurgården med 3-2 efter sudden death. Där kan vi snacka om misslyckande med alla landslagsmän och elitlägerkillar! Speciellt för Djurgården som har nästan ett helt lag uttaget på dessa läger. Var det rätt killar frågar man sig? Var tog dessa vägen när det skall presteras på högsta nivå? Ska bli intressant att se matchen om tredje pris som många anser är den moraliska finalen. Men en gammal svensk klyscha säger att "Det gäller att vara bäst när det gäller" och det var bevisligen Stocksund/DE och Huddinge.
God natt
måndag, december 03, 2007
Positivt med olika sporter + En följetong
Alla tränare vill vinna alla matcher verkar det som. Oavsett vilken idrott det handlar om. Detta innebär att de alltid vill ha det bästa möjliga lag på banan vid varje tillfälle, och för att laget skall vara så konkurrenskraftigt som möjligt så måste alla träna varje pass dessutom. Just det kan ställa till problem för många barn och ungdomar i de yngre tonåren på grund av att en så kallad bolltalang inte bara är duktig på en idrott utan oftast flera.
Jag anser att alla sporter och även andra aktiviteter kan gynna varandra på ett eller annat sätt oavsett de är lika varandra eller inte. De flesta sporter kräver kondition, styrka, koordination, balans, motorik, speluppfattning, ödmjukhet men framförallt social kompetens.
Någon påpekade att de som kommer längst inom en sport oftast har hållit på med minst två sporter relativt länge innan de började satsa på en specifik. Vem hade kunnat tro att Tony Rickardsson skulle bli speedwayvärldsmästare, när han i unga år var stjärna i Dalarnas TV-pucklag samtidigt som Nicklas Lidström inte ens platsade i detsamma? Vi vet alla hur det har gått.
Jag anser att det går att kombinera sporter långt upp i tonåren och att man kan börja välja när man är ca 16 år. Inte bara det fysiska förbättras genom att hålla på med olika idrotter utan som jag var inne på, även det sociala. Att ha flera kompisar utanför ishockeyn kan inte vara negativt om de någon gång får för sig att sluta spela.
Viktigt tror jag är att barnen/ungdomarna själva får bestämma vad och hur ofta de vill träna de olika sporterna och inte föräldrar och tränare. När de kommer upp i puberteten så kan det lätt bli så att de gör tvärtemot vad man som förälder vill bara för att trotsa annars.
Hörde idag förresten att bröderna Zehnal slutat i Hammarby och ryktet säger att de skall spela med Arlandas 92or i Upplandsserien. Vet inte hur mycket sanning det ligger i det men jag och många med mig misstänker att de vill spela GIC i Göteborg med Arlandas 94or och sedan dra till Kanada. Detta för att Hammarbys 94or inte kommer att spela den turneringen. Hur många föreningar skall ta emot dem och låta dem spela där, för att de sedan skall sprida oro i truppen innan alla blir nöjda och glada. Visst de är duktiga men till vilket pris för övriga i lagbygget. Vi får se hur länge denna följetong fortgår som gått via Kungälv, Göteborgs IK, Hammarby, Hammarby igen och nu Arlanda. Ni kan själva läsa på Hammarbys 93ors hemsida där förklaringen till att de slutar är deras pappa! Sorgligt!
Om det säger jag bara; ”Synd om grabbarna” och att ”Skynda långsamt pappa, låt dem få vara barn också!”
Hej svejs
Jag anser att alla sporter och även andra aktiviteter kan gynna varandra på ett eller annat sätt oavsett de är lika varandra eller inte. De flesta sporter kräver kondition, styrka, koordination, balans, motorik, speluppfattning, ödmjukhet men framförallt social kompetens.
Någon påpekade att de som kommer längst inom en sport oftast har hållit på med minst två sporter relativt länge innan de började satsa på en specifik. Vem hade kunnat tro att Tony Rickardsson skulle bli speedwayvärldsmästare, när han i unga år var stjärna i Dalarnas TV-pucklag samtidigt som Nicklas Lidström inte ens platsade i detsamma? Vi vet alla hur det har gått.
Jag anser att det går att kombinera sporter långt upp i tonåren och att man kan börja välja när man är ca 16 år. Inte bara det fysiska förbättras genom att hålla på med olika idrotter utan som jag var inne på, även det sociala. Att ha flera kompisar utanför ishockeyn kan inte vara negativt om de någon gång får för sig att sluta spela.
Viktigt tror jag är att barnen/ungdomarna själva får bestämma vad och hur ofta de vill träna de olika sporterna och inte föräldrar och tränare. När de kommer upp i puberteten så kan det lätt bli så att de gör tvärtemot vad man som förälder vill bara för att trotsa annars.
Hörde idag förresten att bröderna Zehnal slutat i Hammarby och ryktet säger att de skall spela med Arlandas 92or i Upplandsserien. Vet inte hur mycket sanning det ligger i det men jag och många med mig misstänker att de vill spela GIC i Göteborg med Arlandas 94or och sedan dra till Kanada. Detta för att Hammarbys 94or inte kommer att spela den turneringen. Hur många föreningar skall ta emot dem och låta dem spela där, för att de sedan skall sprida oro i truppen innan alla blir nöjda och glada. Visst de är duktiga men till vilket pris för övriga i lagbygget. Vi får se hur länge denna följetong fortgår som gått via Kungälv, Göteborgs IK, Hammarby, Hammarby igen och nu Arlanda. Ni kan själva läsa på Hammarbys 93ors hemsida där förklaringen till att de slutar är deras pappa! Sorgligt!
Om det säger jag bara; ”Synd om grabbarna” och att ”Skynda långsamt pappa, låt dem få vara barn också!”
Hej svejs
söndag, december 02, 2007
Roligt att spela ishockey därför efterfrågan!
Igår satt jag och följde matchen på TV mellan NY Rangers och Ottawa i NHL. Inför den sista perioden diskuterade de i studion om att det var bra att man hade ändrat i spelsystemet så att t.ex. Rangers slapp möta Islanders åtta gånger per säsong. Det är ”roligare” att möta de andra lagen lite oftare än bara två ggr per år sa Calle Johansson. Det skall alltså vara roligt att spela i NHL! Härligt att höra dem säga det trots den höga nivån.
Att poängtera är att de menar att om motståndet ändras lite oftare så blir det roligare att spela. Visst stämmer det, annars kunde man möta samma motstånd jämt och då skulle utvecklingen stanna av tror jag.
Av den anledningen så arrangeras cuper i hela Sverige där lag bjuds in från övriga delar och även från utlandet. Tränare träffas i ledarrummen över en kopp kaffe och diskuterar och de som är intresserade av att utveckla plockar russinen ur kakan och tar med sig hem till sina egna lag. På detta sätt utvecklas hockeyn i positiv riktning hela tiden. Att sedan under ickesäsong ha möjlighet att fortsätta att spela och träna på det man brinner för kan därför inte vara till någon nackdel för att utvecklas både som spelare och socialt.
En annan reflektion som jag har angående verksamhet som kan utveckla sporten är NHL:s All-Star-matcher och skills competitions. Tror inte man har dessa endast med tanke på kommersiella grunder. Visst så tjänar organisationen pengar på ett sådant arrangemang men det är också ett arrangemang som alla vill se, det finns en efterfrågan.
Om inte organisationen som skall driva ishockeyn framåt inte kan eller vill genomföra aktiviteter som är stor efterfrågan på, så måste det vara fritt fram för andra att kunna tillfredsställa denna efterfrågan.
Det är en all-win situation tycker jag, d.v.s. alla vinner på det.
Ishockeylagen måste försöka vinna över andra idrotter som fotboll, innebandy, friidrott och golf först och främst för att se till att flera ungdomar väljer ishockey att satsa på när de är runt 16 år. Därför är det viktigt att de får uppmuntran och får möjlighet att hålla på med flera idrotter till just den åldern. Detta kommer jag att ta upp imorgon.
God kväll
Att poängtera är att de menar att om motståndet ändras lite oftare så blir det roligare att spela. Visst stämmer det, annars kunde man möta samma motstånd jämt och då skulle utvecklingen stanna av tror jag.
Av den anledningen så arrangeras cuper i hela Sverige där lag bjuds in från övriga delar och även från utlandet. Tränare träffas i ledarrummen över en kopp kaffe och diskuterar och de som är intresserade av att utveckla plockar russinen ur kakan och tar med sig hem till sina egna lag. På detta sätt utvecklas hockeyn i positiv riktning hela tiden. Att sedan under ickesäsong ha möjlighet att fortsätta att spela och träna på det man brinner för kan därför inte vara till någon nackdel för att utvecklas både som spelare och socialt.
En annan reflektion som jag har angående verksamhet som kan utveckla sporten är NHL:s All-Star-matcher och skills competitions. Tror inte man har dessa endast med tanke på kommersiella grunder. Visst så tjänar organisationen pengar på ett sådant arrangemang men det är också ett arrangemang som alla vill se, det finns en efterfrågan.
Om inte organisationen som skall driva ishockeyn framåt inte kan eller vill genomföra aktiviteter som är stor efterfrågan på, så måste det vara fritt fram för andra att kunna tillfredsställa denna efterfrågan.
Det är en all-win situation tycker jag, d.v.s. alla vinner på det.
Ishockeylagen måste försöka vinna över andra idrotter som fotboll, innebandy, friidrott och golf först och främst för att se till att flera ungdomar väljer ishockey att satsa på när de är runt 16 år. Därför är det viktigt att de får uppmuntran och får möjlighet att hålla på med flera idrotter till just den åldern. Detta kommer jag att ta upp imorgon.
God kväll
lördag, december 01, 2007
Rättvisa på två håll och Vilja slår klass
Idag tänkte jag ta upp en liten sak som jag fått reda på angående GIC och Selectlag. I reglerna står det att man endast får ställa upp med det egna lagets licensierade spelare, vilket borde gälla alla lag i så fall. Nu vet jag att så inte är fallet vilket är synd för de lag som kommer till cupen med målsättningen att vinna den. Men utländska lag kanske får ”mixtra” lite med sina lag för att överhuvudtaget kunna komma, då blir cupen mera tilldragande. Men det måste vara lika för alla. Det blir liksom lite dubbelmoral annars. Hoppas nu inte att det blir avgörande i längden, dels för de andra lagen i grupp 2 och dels för trovärdigheten på cupen.
I Stockholm International Youth Trophy som spelas i slutet av april så är det minst hälften selectlag som kommer. Chansen att nivån på cupen blir den högsta på hela säsongen är då stor, och genom det så utvecklas också spelarna utöver att det får nya sociala kontakter och minnen för livet.
Var idag och såg en match på Zinkensdamm där den gamla klyschan ” vilja slår klass ” visade sig från sin bästa sida. Hemmalaget Hammarby mötte Väsby i U-14 serien och spelade fullkomligt ut gästerna i första perioden. Hade 27-5 i skott och 2-0 i paus. Sen hände det vanliga fenomenet, alla vill göra mål och spela offensivt och ingen vill göra skitjobbet och titta på motståndarspelarna i egen zon utan bara på pucken. Detta straffar sig genast, och som det straffar sig. Efter 3-0 så glöms allt i hemmalaget. Matchen slutar 3-6 med en sammanlagd skottstatistik på 39-15. Hur förklarar man det? Läxan blir för Hammarby att en match spelas i två perioder och att det går ut på att göra mål. Mål görs på skott och inte på att vare sig passa eller dribbla in pucken in i motståndarmålet.
En annan reflektion jag fick under kvällen är varför div.1 lag spelar div.2-matcher. Lika dåligt som att ha med överåriga. Det finns en anledning till att det finns nivåanpassning och den är just till för att båda lagen skall ha möjlighet att utvecklas, inte för att det ena laget skall ha lekstuga. Hur skulle det se ut om alla lag spelade i olika divisioner med sina olika lag. Då kan ju ett div. 2 lag också spela div. 1 matcher om man vill ge motståndarna bra målskillnad. Då blir det strategi på hög nivå om man skall börja med sådant. Vill man ha ett dåligt rykte skall man göra så och det finns inga godtagbara ursäkter till varför. Tur att inte alla lag gör så.
God natt
I Stockholm International Youth Trophy som spelas i slutet av april så är det minst hälften selectlag som kommer. Chansen att nivån på cupen blir den högsta på hela säsongen är då stor, och genom det så utvecklas också spelarna utöver att det får nya sociala kontakter och minnen för livet.
Var idag och såg en match på Zinkensdamm där den gamla klyschan ” vilja slår klass ” visade sig från sin bästa sida. Hemmalaget Hammarby mötte Väsby i U-14 serien och spelade fullkomligt ut gästerna i första perioden. Hade 27-5 i skott och 2-0 i paus. Sen hände det vanliga fenomenet, alla vill göra mål och spela offensivt och ingen vill göra skitjobbet och titta på motståndarspelarna i egen zon utan bara på pucken. Detta straffar sig genast, och som det straffar sig. Efter 3-0 så glöms allt i hemmalaget. Matchen slutar 3-6 med en sammanlagd skottstatistik på 39-15. Hur förklarar man det? Läxan blir för Hammarby att en match spelas i två perioder och att det går ut på att göra mål. Mål görs på skott och inte på att vare sig passa eller dribbla in pucken in i motståndarmålet.
En annan reflektion jag fick under kvällen är varför div.1 lag spelar div.2-matcher. Lika dåligt som att ha med överåriga. Det finns en anledning till att det finns nivåanpassning och den är just till för att båda lagen skall ha möjlighet att utvecklas, inte för att det ena laget skall ha lekstuga. Hur skulle det se ut om alla lag spelade i olika divisioner med sina olika lag. Då kan ju ett div. 2 lag också spela div. 1 matcher om man vill ge motståndarna bra målskillnad. Då blir det strategi på hög nivå om man skall börja med sådant. Vill man ha ett dåligt rykte skall man göra så och det finns inga godtagbara ursäkter till varför. Tur att inte alla lag gör så.
God natt
fredag, november 30, 2007
A-slutspel i GIC
Då var det dags för ett hypotetiskt tips om A-slutspelet i GIC. Det kan ju vara så att inget av de lag jag har tippat ens går dit men som sagt var detta är ju ett bara ett tips, och hur det går är skrivet i stjärnorna.
Mitt tips var i tur och ordning alltså Flemingsberg, Djurgården, TPS Åbo, Göteborg, Jäähonka White och D/E Hockey.
Jag har väl egentligen en favorit till slutsegern som heter D/E Hockey men tror inte att de går igenom denna grupp utan poängförlust utan alla matcher kommer att bli oerhört viktiga om man vill vinna hela turneringen. Inget får lämnas åt slumpen. Från mat, vila, uppladdning, inställning, vätska till spionage på potentiella motståndare under de första dagarna för att ta reda på deras styrkor och svagheter.
En sak jag tror kommer att vara avgörande, som det i och för sig alltid brukar vara, är målvaktsspelet. Som jag tjatat om tidigare så har finska lag i allmänhet bra skolade målvakter men tror inte att det räcker ändå i detta sällskap.
Mitt tips blir alltså:
1. D/E Hockey
2. TPS Åbo
3. Göteborg
4. Djurgården
5. Jäähonka White
6. Flemingsberg
Så grattis D/E här har ni er upprättelse för att ni inte fick komma till Oktobercupen i Karlstad.
Nu blir det ”Fredag hela veckan” på TV!
Hörs då
Mitt tips var i tur och ordning alltså Flemingsberg, Djurgården, TPS Åbo, Göteborg, Jäähonka White och D/E Hockey.
Jag har väl egentligen en favorit till slutsegern som heter D/E Hockey men tror inte att de går igenom denna grupp utan poängförlust utan alla matcher kommer att bli oerhört viktiga om man vill vinna hela turneringen. Inget får lämnas åt slumpen. Från mat, vila, uppladdning, inställning, vätska till spionage på potentiella motståndare under de första dagarna för att ta reda på deras styrkor och svagheter.
En sak jag tror kommer att vara avgörande, som det i och för sig alltid brukar vara, är målvaktsspelet. Som jag tjatat om tidigare så har finska lag i allmänhet bra skolade målvakter men tror inte att det räcker ändå i detta sällskap.
Mitt tips blir alltså:
1. D/E Hockey
2. TPS Åbo
3. Göteborg
4. Djurgården
5. Jäähonka White
6. Flemingsberg
Så grattis D/E här har ni er upprättelse för att ni inte fick komma till Oktobercupen i Karlstad.
Nu blir det ”Fredag hela veckan” på TV!
Hörs då
torsdag, november 29, 2007
Tuve Ishall
Den sista grundspelsgruppen spelas i Tuve Ishall, där ett av favoritlagen till hela cupen spelar.
Dessutom ett lag från Österrike och ett från Finland tillsammans med resterande svenska lag.
D/E Hockey från Danderyd i Stockholm har tillhört Sveriges bästa lag i flera år och kommer troligen inte ha något större motstånd i denna grupp. Det största motståndet torde komma ifrån finnarna i Jäähonka Red och HC Tiroler Wasserkraft från Österrike.
Jäähonka har ett bra spel som jag nämnde igår och kan gå långt på det. Vet ej hur det är med deras tacklingsspel. Har hört olika versioner om de får tacklas eller inte detta år i Finland. Oavsett de får det eller inte så tror jag inte de kliver undan mot några lag och fram för allt inte mot svenska lag.
Wasserkraft skall vara mycket duktiga enligt källor men allt är ju relativt och beroende på vad man jämför med. De lag från Österrike jag sett tidigare som varit i Sverige har riktigt bra och har en känsla av att de kommer med ett bra lag till Göteborg också.
Kållered är det lag som kanske kan knipa någon poäng mer än övriga och klarar sig utan problem till slutspel.
De som får slåss om den sista slutspelsplatsen blir M/B Hockey från Stockholm och Hisingen från Göteborg där jag tror att matchen mellan lagen blir helt avgörande.
De lag som inte räcker till är Valbo från Gästrikland och Härryda från Göteborg.
Valbo tillhör inte de bästa lagen från sin region och Härryda spelar inte i div. 1 i Göteborg vilket kommer att vara avgörande tempomässigt.
Mitt tips:
1. D/E Hockey
2. Jäähonka Red
3. HC Tiroler Wasserkraft
4. Kållered
5. Hisingen
6. M/B Hockey
7. Valbo
8. Härryda
Imorgon blir det A-slutspelstips från min sida med grunder från att de lagen jag tippat etta i respektive grupp går dit.
God afton
Dessutom ett lag från Österrike och ett från Finland tillsammans med resterande svenska lag.
D/E Hockey från Danderyd i Stockholm har tillhört Sveriges bästa lag i flera år och kommer troligen inte ha något större motstånd i denna grupp. Det största motståndet torde komma ifrån finnarna i Jäähonka Red och HC Tiroler Wasserkraft från Österrike.
Jäähonka har ett bra spel som jag nämnde igår och kan gå långt på det. Vet ej hur det är med deras tacklingsspel. Har hört olika versioner om de får tacklas eller inte detta år i Finland. Oavsett de får det eller inte så tror jag inte de kliver undan mot några lag och fram för allt inte mot svenska lag.
Wasserkraft skall vara mycket duktiga enligt källor men allt är ju relativt och beroende på vad man jämför med. De lag från Österrike jag sett tidigare som varit i Sverige har riktigt bra och har en känsla av att de kommer med ett bra lag till Göteborg också.
Kållered är det lag som kanske kan knipa någon poäng mer än övriga och klarar sig utan problem till slutspel.
De som får slåss om den sista slutspelsplatsen blir M/B Hockey från Stockholm och Hisingen från Göteborg där jag tror att matchen mellan lagen blir helt avgörande.
De lag som inte räcker till är Valbo från Gästrikland och Härryda från Göteborg.
Valbo tillhör inte de bästa lagen från sin region och Härryda spelar inte i div. 1 i Göteborg vilket kommer att vara avgörande tempomässigt.
Mitt tips:
1. D/E Hockey
2. Jäähonka Red
3. HC Tiroler Wasserkraft
4. Kållered
5. Hisingen
6. M/B Hockey
7. Valbo
8. Härryda
Imorgon blir det A-slutspelstips från min sida med grunder från att de lagen jag tippat etta i respektive grupp går dit.
God afton
Slottskogshallen och Stockholmsderby
Nära Slottsskogsvallen ligger Slottskogshallen och där spelar Göteborgs ishockeys stolthet, Frölunda. De har sällskap i sin grupp av ett duktigt finskt lag, tre Stockholmslag, ett skånskt lag, ett norskt samt ett annat Göteborgslag.
Det ända som jag inte har klart för mig i denna grupp är hur det står till med Jäähonka White.
Anledningen till det är att i den sista gruppen spelar Jäähonka Red och jag vet inte om lagen är jämna eller om de har ett toppat lag och ett mindre toppat. Mina tips grundar sig på att jag tror att lagen är jämnbra.
Finnarna har oftast i betydligt tidigare år än vi svenskar insett att pucken går fortare än någon åker skridsko och det var Jäähonka ett bevis på redan för drygt två år sedan när jag såg dem sist. Av den anledningen tror jag att de tar hem denna grupp ganska enkelt.
Frölunda har en bra skridskoåkning men glömmer just det som finnarna är bra på, att spela pucken till varandra. Mera soloåkningar i hög fart istället för att låta pucken gå.
Det svåraste i denna grupp blir nog att sålla bort de tre som inte går till slutspel.
Vålerenga från Norge tror jag inte räcker till även om det vore kul rent sportsligt att få åtminstone ett norskt lag till slutspel.
Inte heller Partille eller Göta/Traneberg tror jag klarar att gå vidare från gruppen som de fem bästa.
Väsby har ett storväxt lag och en bra målvakt och Tumba har många duktiga skridskoåkare, men har också tappat ett antal tongivande spelare under höstsäsongen som kan göra att de kan få problem att knipa den sista slutspelsplatsen.
Limhamn är det sista laget och hade cupen gått för ett år sedan hade jag tippat dem som vinnare av denna grupp men med ett antal förluster av tongivande spelare så har laget tappat i kapacitet. De har trots allt ett par mycket duktiga spelare men mot topplagen får de det svårt.
Mitt tips:
1. Jäähonka White
2. Frölunda
3. Väsby
4. Limhamn
5. Tumba
6. Göta/Traneberg
7. Partille
8. Vålerenga
Till sist ett par ord om Stockholmsderbyt mellan AIK och Hammarby i U-14 div 1 som spelades i kväll.
Ett par rader kritik till domaransvarig i AIK som sätter till domare i AIK:s matcher som inte är mycket äldre än spelarna själva. Hur tänker man då? Som dessutom inte vågar blåsa i sina pipor. Nolltolerans med klubbor var det sagt. Mm, tjena, inte här!
Matchen var en jämn historia där om du frågar AIK-föräldrarna så vann de rättvist och om du frågar Hammarby-föräldrarna så säger de samma sak. Tror nämligen att kravet från dem(Bajenföräldrarna) är att om man skall vinna en match så skall man spela bra ishockey och det gjorde inget av lagen.
AIK var överlägsna, i alla fall på att göra mål, och mig veterligen så är det de som räknas.
Gnaget vann med 4-2 efter att Bajen lett med 0-2.
Natti natti
Det ända som jag inte har klart för mig i denna grupp är hur det står till med Jäähonka White.
Anledningen till det är att i den sista gruppen spelar Jäähonka Red och jag vet inte om lagen är jämna eller om de har ett toppat lag och ett mindre toppat. Mina tips grundar sig på att jag tror att lagen är jämnbra.
Finnarna har oftast i betydligt tidigare år än vi svenskar insett att pucken går fortare än någon åker skridsko och det var Jäähonka ett bevis på redan för drygt två år sedan när jag såg dem sist. Av den anledningen tror jag att de tar hem denna grupp ganska enkelt.
Frölunda har en bra skridskoåkning men glömmer just det som finnarna är bra på, att spela pucken till varandra. Mera soloåkningar i hög fart istället för att låta pucken gå.
Det svåraste i denna grupp blir nog att sålla bort de tre som inte går till slutspel.
Vålerenga från Norge tror jag inte räcker till även om det vore kul rent sportsligt att få åtminstone ett norskt lag till slutspel.
Inte heller Partille eller Göta/Traneberg tror jag klarar att gå vidare från gruppen som de fem bästa.
Väsby har ett storväxt lag och en bra målvakt och Tumba har många duktiga skridskoåkare, men har också tappat ett antal tongivande spelare under höstsäsongen som kan göra att de kan få problem att knipa den sista slutspelsplatsen.
Limhamn är det sista laget och hade cupen gått för ett år sedan hade jag tippat dem som vinnare av denna grupp men med ett antal förluster av tongivande spelare så har laget tappat i kapacitet. De har trots allt ett par mycket duktiga spelare men mot topplagen får de det svårt.
Mitt tips:
1. Jäähonka White
2. Frölunda
3. Väsby
4. Limhamn
5. Tumba
6. Göta/Traneberg
7. Partille
8. Vålerenga
Till sist ett par ord om Stockholmsderbyt mellan AIK och Hammarby i U-14 div 1 som spelades i kväll.
Ett par rader kritik till domaransvarig i AIK som sätter till domare i AIK:s matcher som inte är mycket äldre än spelarna själva. Hur tänker man då? Som dessutom inte vågar blåsa i sina pipor. Nolltolerans med klubbor var det sagt. Mm, tjena, inte här!
Matchen var en jämn historia där om du frågar AIK-föräldrarna så vann de rättvist och om du frågar Hammarby-föräldrarna så säger de samma sak. Tror nämligen att kravet från dem(Bajenföräldrarna) är att om man skall vinna en match så skall man spela bra ishockey och det gjorde inget av lagen.
AIK var överlägsna, i alla fall på att göra mål, och mig veterligen så är det de som räknas.
Gnaget vann med 4-2 efter att Bajen lett med 0-2.
Natti natti
tisdag, november 27, 2007
Isdala och korvgubben
I Isdala som är Göteborgs IK:s hemma arena så spelar en relativt svag grupp bortsett från ett par lag. Tråkigt nog så får nog hemmalaget ingen stenhård match innan A-slutspelet vilket kan ge dem en chock när det väl startar under dag tre. Som jag ser det så finns inget lag som kan stoppa dem, inte ens Boo med en storspelande målvakt. Göteborg har ett bra spel och en mycket bra inställning, leder sin serie i Göteborg med idel klara segrar. Deras förstafemma är inte att leka med.
Tror att just Boo och Helsingborg har störst chans att knipa andraplatsen med viss konkurrens från Arlanda och Rungsted.
Boo har ett par riktiga matchavgörare som alla lag bör se upp med och Helsingborg har en mycket duktig målvakt och kan därigenom skrälla mot alla lag om han spikar igen.
Wings från Arlanda är beroende av ett fåtal spelare som gör mycket mål och levererar inte dessa blir det svårt.
Danskarna vet jag inte mycket om men vet att de tränar och jobbar hårt.
Manglerud från Norge, Spånga och Lerum har i mina ögon spelat färdigt efter de två första dagarna.
Mitt tips:
1. Göteborg
2. Helsingborg
3. Boo
4. Rungsted
5. Arlanda
6. Lerum
7. Spånga
8. Manglerud
Till sist en vädjan till någon bra korvtillverkare, ge allas våran supermaterialare(materialare i Flemingsberg och Select Stars) Tony Pettersson en sponsring på korv. Det är han värd efter 40 års ätande av produkten. Han är grym på att göra reklam och försäljningen kommer garanterat att öka, han är ju numera känd från tidning, radio och TV. Kan inte gå fel.
Heja Kalmar!
God kväll
Tror att just Boo och Helsingborg har störst chans att knipa andraplatsen med viss konkurrens från Arlanda och Rungsted.
Boo har ett par riktiga matchavgörare som alla lag bör se upp med och Helsingborg har en mycket duktig målvakt och kan därigenom skrälla mot alla lag om han spikar igen.
Wings från Arlanda är beroende av ett fåtal spelare som gör mycket mål och levererar inte dessa blir det svårt.
Danskarna vet jag inte mycket om men vet att de tränar och jobbar hårt.
Manglerud från Norge, Spånga och Lerum har i mina ögon spelat färdigt efter de två första dagarna.
Mitt tips:
1. Göteborg
2. Helsingborg
3. Boo
4. Rungsted
5. Arlanda
6. Lerum
7. Spånga
8. Manglerud
Till sist en vädjan till någon bra korvtillverkare, ge allas våran supermaterialare(materialare i Flemingsberg och Select Stars) Tony Pettersson en sponsring på korv. Det är han värd efter 40 års ätande av produkten. Han är grym på att göra reklam och försäljningen kommer garanterat att öka, han är ju numera känd från tidning, radio och TV. Kan inte gå fel.
Heja Kalmar!
God kväll
måndag, november 26, 2007
Askims ishall och Starkt gjort
Den grupp i GIC med de bästa lagen, d.v.s. den svåraste gruppen att gå vidare ifrån till a-slutspel är i mina ögon den som spelas i Askims ishall.
Inte mindre än tre lag kan vinna alla matcher om de har allt på sin sida, dessutom två lag som kan plocka poäng mot dessa om de har bra flyt. Detta gör det enkelt att tippa vilka fem lag som går till slutspel men svårare att få dem i rätt ordning.
Stocksund, Rögle och TPS från Åbo i Finland är alla riktigt bra lag där jag tror att dagsformen avgör, tillsammans med målvaktsspelet. Jag återkommer även här till hur viktigt det är att ha en bred trupp i denna turnering med fyra matcher om dagen och långa dagar generellt. Att spela med en förstafemma vartannat byte kommer att bli ödesdigert tror jag.
Jag tror TPS har det jämnaste laget och Rögle den bästa målvakten.
Kungsbacka och hemmalaget från Hovås är de lag som jag tror är kapabla att ”sno” någon poäng från de av mig tippade topplagen. Hovås spelar ett tufft spel och har bra skridskoåkare som bygger på hård forechecking och tacklingsspel. Många lag får sig nog en överraskning där. Laget blir också bättre ju bättre motstånd de möter tack vare deras inställning.
Kungsbacka varvar mycket bra insatser med sämre och får nog svårare här.
Hanviken, Österåker och Fredrikshavn från Danmark räcker inte till slutspel här, med viss reservation för danskarna som jag inte vet något om.
Mitt tips:
1. TPS Åbo
2. Rögle
3. Stocksund
4. Hovås
5. Kungsbacka
6. Hanviken
7. Fredrikshavn
8. Österåker
Till sist en eloge till Ronny Nordström, tränare i D/E Hockey som ringde upp mig angående min blogg och rättade till mitt slarv där jag skrev tränare där det skulle ha stått fd ledare. Det är så man gör om man vill säga något. Gå till källan direkt istället för att gå bakom ryggen som de flesta gör. Bra och starkt , Ronny!
Kul också att höra en tränare med hans ord att han tyckte matchen var grym och att de var nöjda med deras insats.
God kväll
Inte mindre än tre lag kan vinna alla matcher om de har allt på sin sida, dessutom två lag som kan plocka poäng mot dessa om de har bra flyt. Detta gör det enkelt att tippa vilka fem lag som går till slutspel men svårare att få dem i rätt ordning.
Stocksund, Rögle och TPS från Åbo i Finland är alla riktigt bra lag där jag tror att dagsformen avgör, tillsammans med målvaktsspelet. Jag återkommer även här till hur viktigt det är att ha en bred trupp i denna turnering med fyra matcher om dagen och långa dagar generellt. Att spela med en förstafemma vartannat byte kommer att bli ödesdigert tror jag.
Jag tror TPS har det jämnaste laget och Rögle den bästa målvakten.
Kungsbacka och hemmalaget från Hovås är de lag som jag tror är kapabla att ”sno” någon poäng från de av mig tippade topplagen. Hovås spelar ett tufft spel och har bra skridskoåkare som bygger på hård forechecking och tacklingsspel. Många lag får sig nog en överraskning där. Laget blir också bättre ju bättre motstånd de möter tack vare deras inställning.
Kungsbacka varvar mycket bra insatser med sämre och får nog svårare här.
Hanviken, Österåker och Fredrikshavn från Danmark räcker inte till slutspel här, med viss reservation för danskarna som jag inte vet något om.
Mitt tips:
1. TPS Åbo
2. Rögle
3. Stocksund
4. Hovås
5. Kungsbacka
6. Hanviken
7. Fredrikshavn
8. Österåker
Till sist en eloge till Ronny Nordström, tränare i D/E Hockey som ringde upp mig angående min blogg och rättade till mitt slarv där jag skrev tränare där det skulle ha stått fd ledare. Det är så man gör om man vill säga något. Gå till källan direkt istället för att gå bakom ryggen som de flesta gör. Bra och starkt , Ronny!
Kul också att höra en tränare med hans ord att han tyckte matchen var grym och att de var nöjda med deras insats.
God kväll
söndag, november 25, 2007
Kungälvs ishall och Ödmjukhet i julklapp
I Kungälvs ishall spelas den kanske svåraste gruppen att tippa. Även här finns ett amerikanskt lag som jag inte vet kapaciteten på. Djurgården och Stenungsund ser jag som de två starkaste kandidaterna till att gå till A-slutspelet, med Rödovre och USA Admirals som utmanare.
Djurgården mötte Stenungsund i Resport Trophy för drygt ett år sedan och vann då med uddamålet. Självklart vill Göteborgslaget ha revansch och frågan är om de räcker till.
Danskarna har garanterat ett bra lag men har nog inte den bredd som krävs i denna cup, med så många matcher på få dagar. Namnet på amerikanerna skrämmer men det kanske är deras enda chans, vem vet?
Järfälla har ett bra lag och kan i sina bästa stunder skrälla men får nog tyvärr finna sig i att slåss om att gå till slutspel som fyra eller femma tillsammans med Kungälv.
Tills sist så spelar Skärgården Hockey och Trångsund även i denna grupp vilka jag tror får slåss om sistaplatsen där jag vet att ”Trånkan” har en mycket duktig målvakt och därav tror att de undviker just den platsen.
Mitt tips:
1. Djurgården
2. Stenungsund
3. USA Admirals
4. Rödövre
5. Järfälla
6. Kungälv
7. Trångsund
8. Skärgården Hockey
Till sist några ord om matchen Hammarby-D/E Hockey i går kväll.
D/E som inte är vana att ha speciellt mycket motstånd fick nu en värdemätare då Hammarby hade med två spelare som normalt spelar med 93-laget.
D/E var snäppet bättre i första perioden och det såg ut som om Hammarby hade stor respekt för motståndarna. Resultatet var 0-0 efter första perioden men D/E vann den på poäng.
I andra är det ett annat Hammarby-lag som kommer ut och pressen är större mot D/E-kassen dock inte total. I numerärt överläge tar hemmalaget en då rättvis ledning i matchen och fortsätter sen att skapa chanser. Efter att en Hammarbyforward lurat upp en D/E-back på läktaren blir han ensam med målvakten som dock gör en bra räddning. Backen slår en snabb passning upp mot offensiv blålinje där det inte finns några Hammarbybackar längre. De åkte och bytte samtidigt, vilket gör att två D/E-spelare kommer fria mot Bajen-keepern. 1-1 efter 18,37 var ett faktum. Det gick inte att ta miste på glädjen i bortalaget som aldrig annars bildar TV-puck klunga för ett mål men så blev det nu. Varför?
Den frågan är endast berättigad med tanke på hur missnöjd en av D/E:s fd ledare var med deras insats. Högt och ljudligt utanför Hammarbys omklädningsrum, så att alla skall höra, så säger han att det var deras sämsta match hittills i år. Då undrar jag vems fel det är? Är det motståndarna som är bra? Inte troligt om vi frågar dem. Är någon som inte kan motivera sina killar att spela bättre? Inte heller troligt. Hade de halva laget borta? Nix, inte det heller.
Men vad beror det då på? Lämna gärna kommentar om det! Jag vill nämligen lära mig hur det förhåller sig.
Nu skall jag lära vissa något istället. Jag tror mig veta att man kommer långt med en ödmjuk inställning i samhället. Ett militärt ordspråk lyder så här: ”Ödmjukhet inför uppgiften och oeftergivenhet i dess lösande” vilket betyder att man vinner på att vara ödmjuk och får ett bättre slutresultat på längre sikt tack vare detta.
Att Hammarby har fått höra kommentarer från ledare att det vore bättre om lagen bytte tröjor för att det skulle bli jämnare är inte speciellt ödmjukt. Men vem vet, kanske kan man önska sig en burk av det nyss nämnda till julklapp.
Som jag sagt tidigare så kommer ju Hammarby inte spela med detta laget i slutspelet, vilket gör att D/E fortsatt är favoriter. Men ingen kan ta miste på att det nog inte blir lika roligt att vinna när man inte får möta de bästa lagen.
Smolk i bägaren blev det till slut efter en bra match i högt tempo och rättvist resultat.
Hammarby 94 – D/E Hockey 94
1 – 1 (Skott: 17-12)
God kväll
Djurgården mötte Stenungsund i Resport Trophy för drygt ett år sedan och vann då med uddamålet. Självklart vill Göteborgslaget ha revansch och frågan är om de räcker till.
Danskarna har garanterat ett bra lag men har nog inte den bredd som krävs i denna cup, med så många matcher på få dagar. Namnet på amerikanerna skrämmer men det kanske är deras enda chans, vem vet?
Järfälla har ett bra lag och kan i sina bästa stunder skrälla men får nog tyvärr finna sig i att slåss om att gå till slutspel som fyra eller femma tillsammans med Kungälv.
Tills sist så spelar Skärgården Hockey och Trångsund även i denna grupp vilka jag tror får slåss om sistaplatsen där jag vet att ”Trånkan” har en mycket duktig målvakt och därav tror att de undviker just den platsen.
Mitt tips:
1. Djurgården
2. Stenungsund
3. USA Admirals
4. Rödövre
5. Järfälla
6. Kungälv
7. Trångsund
8. Skärgården Hockey
Till sist några ord om matchen Hammarby-D/E Hockey i går kväll.
D/E som inte är vana att ha speciellt mycket motstånd fick nu en värdemätare då Hammarby hade med två spelare som normalt spelar med 93-laget.
D/E var snäppet bättre i första perioden och det såg ut som om Hammarby hade stor respekt för motståndarna. Resultatet var 0-0 efter första perioden men D/E vann den på poäng.
I andra är det ett annat Hammarby-lag som kommer ut och pressen är större mot D/E-kassen dock inte total. I numerärt överläge tar hemmalaget en då rättvis ledning i matchen och fortsätter sen att skapa chanser. Efter att en Hammarbyforward lurat upp en D/E-back på läktaren blir han ensam med målvakten som dock gör en bra räddning. Backen slår en snabb passning upp mot offensiv blålinje där det inte finns några Hammarbybackar längre. De åkte och bytte samtidigt, vilket gör att två D/E-spelare kommer fria mot Bajen-keepern. 1-1 efter 18,37 var ett faktum. Det gick inte att ta miste på glädjen i bortalaget som aldrig annars bildar TV-puck klunga för ett mål men så blev det nu. Varför?
Den frågan är endast berättigad med tanke på hur missnöjd en av D/E:s fd ledare var med deras insats. Högt och ljudligt utanför Hammarbys omklädningsrum, så att alla skall höra, så säger han att det var deras sämsta match hittills i år. Då undrar jag vems fel det är? Är det motståndarna som är bra? Inte troligt om vi frågar dem. Är någon som inte kan motivera sina killar att spela bättre? Inte heller troligt. Hade de halva laget borta? Nix, inte det heller.
Men vad beror det då på? Lämna gärna kommentar om det! Jag vill nämligen lära mig hur det förhåller sig.
Nu skall jag lära vissa något istället. Jag tror mig veta att man kommer långt med en ödmjuk inställning i samhället. Ett militärt ordspråk lyder så här: ”Ödmjukhet inför uppgiften och oeftergivenhet i dess lösande” vilket betyder att man vinner på att vara ödmjuk och får ett bättre slutresultat på längre sikt tack vare detta.
Att Hammarby har fått höra kommentarer från ledare att det vore bättre om lagen bytte tröjor för att det skulle bli jämnare är inte speciellt ödmjukt. Men vem vet, kanske kan man önska sig en burk av det nyss nämnda till julklapp.
Som jag sagt tidigare så kommer ju Hammarby inte spela med detta laget i slutspelet, vilket gör att D/E fortsatt är favoriter. Men ingen kan ta miste på att det nog inte blir lika roligt att vinna när man inte får möta de bästa lagen.
Smolk i bägaren blev det till slut efter en bra match i högt tempo och rättvist resultat.
Hammarby 94 – D/E Hockey 94
1 – 1 (Skott: 17-12)
God kväll
lördag, november 24, 2007
GIC i Åby Ishall
Göteborg Ishockey Cup är Sveriges största cup för U-14 spelare. Hela 48 lag deltar i 6 grupper runt om i Göteborg. Spridningen är relativt jämt fördelad mellan Göteborg, Stockholm och utlandet. Tyvärr är övriga landet mindre representerat. Saknas gör också ett antal av de bästa lagen vilket gör att turneringen tappar lite i status. Lag som Jonstorp, AIK, Östersund, Luleå, Modo, Hammarby, Linköping, HV 71, Färjestad, Team B/K och Huddinge har valt att inte deltaga. Därmed inte sagt att det blir en dålig turnering.
Jag kommer att gå igenom grupp för grupp och börjar med sällskapet som spelar i Åby ishall.
Gruppen tror jag blir en samling där inget lag kommer att gå obesegrat genom alla matcher, och då jag inte har en aning om amerikanernas kapacitet så blir det svårtippat.
Jag tror mig känna att första platsen står mellan Flemingsberg, Malmö och Mölndal här med amerikanerna som outsiders. De kan lika gärna krossa allt motstånd som få stryk alla matcher!
Flemingsberg har flera storvuxna spelare, duktiga skridskoåkare och ett par riktigt vassa målskyttar. Malmö påminner mycket om ”Flempan” med stora spelare men har lite svårare att göra mål. Mölndal har en mycket bra defensiv och bra kontringsspel. Gemensamt för alla är att de är mycket beroende av ett fåtal spelare som måste fungera för att laget skall gå bra.
Almtuna, spelar tufft och får slåss med Hanhals om den sista slutspelsplatsen och Älta och Bergen får nog tyvärr svårt att ta sig vidare.
Mitt tips:
1. Flemingsberg
2. Malmö
3. Mölndal
4. California Cool Catz
5. Almtuna
6. Hanhals
7. Älta
8. Bergen
Till mitt försvar så vet jag ännu inte hur alla matcher spelas vilket kan vara avgörande om det är tidiga morgonmatcher till exempel. Vissa lag kan bara inte spela bra ishockey tidigt på morgonen. Självförtroende kan också spela in efter några omgångar om man vinner eller förlorar, och det gäller i alla grupper och för alla lag.
Följ med imorgon igen.
Nu är det match på Zinken då vi får se D/E Hockeys kapacitet när de får möta Hammarby med ett för dagen starkt lag, med bröderna Zehnal i spetsen.
Tack för idag
Jag kommer att gå igenom grupp för grupp och börjar med sällskapet som spelar i Åby ishall.
Gruppen tror jag blir en samling där inget lag kommer att gå obesegrat genom alla matcher, och då jag inte har en aning om amerikanernas kapacitet så blir det svårtippat.
Jag tror mig känna att första platsen står mellan Flemingsberg, Malmö och Mölndal här med amerikanerna som outsiders. De kan lika gärna krossa allt motstånd som få stryk alla matcher!
Flemingsberg har flera storvuxna spelare, duktiga skridskoåkare och ett par riktigt vassa målskyttar. Malmö påminner mycket om ”Flempan” med stora spelare men har lite svårare att göra mål. Mölndal har en mycket bra defensiv och bra kontringsspel. Gemensamt för alla är att de är mycket beroende av ett fåtal spelare som måste fungera för att laget skall gå bra.
Almtuna, spelar tufft och får slåss med Hanhals om den sista slutspelsplatsen och Älta och Bergen får nog tyvärr svårt att ta sig vidare.
Mitt tips:
1. Flemingsberg
2. Malmö
3. Mölndal
4. California Cool Catz
5. Almtuna
6. Hanhals
7. Älta
8. Bergen
Till mitt försvar så vet jag ännu inte hur alla matcher spelas vilket kan vara avgörande om det är tidiga morgonmatcher till exempel. Vissa lag kan bara inte spela bra ishockey tidigt på morgonen. Självförtroende kan också spela in efter några omgångar om man vinner eller förlorar, och det gäller i alla grupper och för alla lag.
Följ med imorgon igen.
Nu är det match på Zinken då vi får se D/E Hockeys kapacitet när de får möta Hammarby med ett för dagen starkt lag, med bröderna Zehnal i spetsen.
Tack för idag
fredag, november 23, 2007
Gott och blandat...
Vill börja kvällens blogg med ytterligare ett mail som kommit in till Stockholms ishockey förbund.
Hej,
Har via Jonas Hockeyblogg tagit del av ovanstående mail. Som hockeyförälder från Göteborg ställer jag mig lite frågande till Lasse Söderströms påståenden och anklagelser. Vad är han ute efter? Vad har Stockholms Ishockeyförbund eller något annat förbund med saken att göra? Är det inte bra för hockeyn att det finns eldsjälar som skapar extra och alternativa träningsmöjligheter tvärs över klubbgränserna?
Min son deltog på Select Stars Camp i somras och det var kanonbra. Till skillnad från andra hockeyskolor var grupperna homogena. I och med att spelarna var inbjudna var det bara duktiga spelare på isen. Det innebar att övningarna fungerade genom att alla spelarna behärskade dem. På en SHI camp vi var på i Tumba förra året försvann pucken oftast halvvägs genom övningen genom att ett antal norska spelare deltog och dessa låg mil efter i teknik och utveckling. Med många duktiga spelare tvingades alla också att göra sitt bästa för att visa att man hängde med.
På Select Stars campen var också nivån på tränarna hög. Med kompetenta tränare från lag från hela landet blev det stor variation kombinerat med hög kvalitet. Vilka hockeyspelare blir sämre av det?
En annan fördel med Select Stars lägret var den sociala biten. Var annars skulle min son få kompisar bland duktiga spelare i Huddinge, Djurgården, Malmö, Leksand mfl klubbar. Kompisar som han nu håller kontakten med via MSN.
Hockeysverige skulle må bra av fler Jonas Engback typer.
Hälsningar
Ronnie Johansson
Göteborg
Det är roligt att ni som tycker att lika barn leka bäst bryr er lika mycket som de som inte tycker det.
Idag har jag suttit i telefon halva dagen med olika hotell som skall bokas till i höst. Fantastiskt intresserade alla är av hockey kan jag säga. Det verkar som att alla på ett eller annat sätt gillar sporten, det finns liksom en liten hockeydjävul i oss alla! De frågar allt från himmel till hav om turneringen i höst och det är roligt. Fick till och med frågor om sponsring, och det är klart att vi inte säger nej till. Två lag är redan klara trots att inbjudningarna inte ens kommit ut. Men lugn, de blir klara nästa vecka.
Vill man förboka en plats så går det ju givetvis bra att maila mig innan. Nog om det.
Imorgon är det en hockeydag igen med massor av matcher som skall avklaras. Från tidig morgon till sen kväll. Det är också lottat och klart i GIC, Göteborg Ishockey Cup, som går av stapeln efter nyår. 14 st Göteborgslag, 16 st Stockholmslag, 12 st utländska lag och 6 st andra lag skall göra upp om trofén.
Detta gör att jag skall sticka ut hakan igen och tippa imorgon hur det skall gå, så HÄNG MED!
God natt
Hej,
Har via Jonas Hockeyblogg tagit del av ovanstående mail. Som hockeyförälder från Göteborg ställer jag mig lite frågande till Lasse Söderströms påståenden och anklagelser. Vad är han ute efter? Vad har Stockholms Ishockeyförbund eller något annat förbund med saken att göra? Är det inte bra för hockeyn att det finns eldsjälar som skapar extra och alternativa träningsmöjligheter tvärs över klubbgränserna?
Min son deltog på Select Stars Camp i somras och det var kanonbra. Till skillnad från andra hockeyskolor var grupperna homogena. I och med att spelarna var inbjudna var det bara duktiga spelare på isen. Det innebar att övningarna fungerade genom att alla spelarna behärskade dem. På en SHI camp vi var på i Tumba förra året försvann pucken oftast halvvägs genom övningen genom att ett antal norska spelare deltog och dessa låg mil efter i teknik och utveckling. Med många duktiga spelare tvingades alla också att göra sitt bästa för att visa att man hängde med.
På Select Stars campen var också nivån på tränarna hög. Med kompetenta tränare från lag från hela landet blev det stor variation kombinerat med hög kvalitet. Vilka hockeyspelare blir sämre av det?
En annan fördel med Select Stars lägret var den sociala biten. Var annars skulle min son få kompisar bland duktiga spelare i Huddinge, Djurgården, Malmö, Leksand mfl klubbar. Kompisar som han nu håller kontakten med via MSN.
Hockeysverige skulle må bra av fler Jonas Engback typer.
Hälsningar
Ronnie Johansson
Göteborg
Det är roligt att ni som tycker att lika barn leka bäst bryr er lika mycket som de som inte tycker det.
Idag har jag suttit i telefon halva dagen med olika hotell som skall bokas till i höst. Fantastiskt intresserade alla är av hockey kan jag säga. Det verkar som att alla på ett eller annat sätt gillar sporten, det finns liksom en liten hockeydjävul i oss alla! De frågar allt från himmel till hav om turneringen i höst och det är roligt. Fick till och med frågor om sponsring, och det är klart att vi inte säger nej till. Två lag är redan klara trots att inbjudningarna inte ens kommit ut. Men lugn, de blir klara nästa vecka.
Vill man förboka en plats så går det ju givetvis bra att maila mig innan. Nog om det.
Imorgon är det en hockeydag igen med massor av matcher som skall avklaras. Från tidig morgon till sen kväll. Det är också lottat och klart i GIC, Göteborg Ishockey Cup, som går av stapeln efter nyår. 14 st Göteborgslag, 16 st Stockholmslag, 12 st utländska lag och 6 st andra lag skall göra upp om trofén.
Detta gör att jag skall sticka ut hakan igen och tippa imorgon hur det skall gå, så HÄNG MED!
God natt
Spontanidrott ett minne blott?
När min generation var i dagens ungdomars ålder så fanns inga datorer, i alla fall inte några PC-varianter, inga tv-spel och bara ett fåtal ishallar. Det som fanns var landhockeyklubbor, gräsplättar och uterinkar. Dessa attribut inbjöd till spontanidrott och lek utomhus istället för att sitta med fyrkantiga ögon och spela CS. En annan förstörare till spontanidrotten är TV:n och alla dessa Disney-kanaler. På min tid, på stenåldern, så fanns det bara tecknat en gång per år på TV, och det var på julafton! Sen ibland på jullovsmorgon. Nu går det nästan dygnet runt på vissa kanaler.
De som vill komma någonstans behöver träna extra både teknik och spel. Allmänhetens åkning hos kommunerna där de har möjlighet till detta ligger oftast på eftermiddagarna fram till ca 15.30. Då går många i skolan eller är på väg hem för att äta något. Så då blir det ingen extra träning. Landhockey är ju bara att glömma, för då måste man ju vara minst fyra-sex stycken. På min tid körde man turneringar mellan de olika gatorna. Det förekommer säkert på vissa håll fortfarande men långt ifrån i den utsträckningen som förr.
Vad gör vi då för att uppmuntra spontanidrott och för att få våra barn att bli bättre ishockeyspelare?
Vi köper hockeymål och bygger skottramper hemma, vissa får sina garageportar sönderskjutna av slagskott, vi spolar fotbollsplanen hemmavid på vintern för att de skall kunna åka skridskor och vi köper inlines till dem för att de skall kunna köra på sommaren. På min tid var det ingen som gjorde detta för oss, men å andra sidan så fanns uterinkar och skolor där det alltid spolades isbanor och det fanns inget annat att göra än det och att bygga lego! Valet var enkelt!
Lars Brandin(se tidigare blogg) tyckte att våra arrangemang kunde fungera som substitut för denna spontanidrott, vilket han har fullständigt rätt i. Därmed inte sagt att vi vill att den skall upphöra. Tvärtom!
Vad är så roligt med spontanidrotten då? I min mening så är det att det inte är en massa vuxna som bestämmer vad man skall göra, hur man skall åka, ingen som skäller på en och gnäller om man råkar göra fel. Så måste det få vara. Killarna kan få träna på sina dragningar, sina skott och sitt spelsinne och lära sig våga. En annan fördel är att många olika åldrar träffas och spelar två-mål tillsammans.
Det finns bara en nackdel; det första bytet är 3600 sekunder istället för 45 och det andra bytet efter vätskepausen är 5400 sekunder. Ingen vidare tempoträning där inte!
Tack för ikväll !
De som vill komma någonstans behöver träna extra både teknik och spel. Allmänhetens åkning hos kommunerna där de har möjlighet till detta ligger oftast på eftermiddagarna fram till ca 15.30. Då går många i skolan eller är på väg hem för att äta något. Så då blir det ingen extra träning. Landhockey är ju bara att glömma, för då måste man ju vara minst fyra-sex stycken. På min tid körde man turneringar mellan de olika gatorna. Det förekommer säkert på vissa håll fortfarande men långt ifrån i den utsträckningen som förr.
Vad gör vi då för att uppmuntra spontanidrott och för att få våra barn att bli bättre ishockeyspelare?
Vi köper hockeymål och bygger skottramper hemma, vissa får sina garageportar sönderskjutna av slagskott, vi spolar fotbollsplanen hemmavid på vintern för att de skall kunna åka skridskor och vi köper inlines till dem för att de skall kunna köra på sommaren. På min tid var det ingen som gjorde detta för oss, men å andra sidan så fanns uterinkar och skolor där det alltid spolades isbanor och det fanns inget annat att göra än det och att bygga lego! Valet var enkelt!
Lars Brandin(se tidigare blogg) tyckte att våra arrangemang kunde fungera som substitut för denna spontanidrott, vilket han har fullständigt rätt i. Därmed inte sagt att vi vill att den skall upphöra. Tvärtom!
Vad är så roligt med spontanidrotten då? I min mening så är det att det inte är en massa vuxna som bestämmer vad man skall göra, hur man skall åka, ingen som skäller på en och gnäller om man råkar göra fel. Så måste det få vara. Killarna kan få träna på sina dragningar, sina skott och sitt spelsinne och lära sig våga. En annan fördel är att många olika åldrar träffas och spelar två-mål tillsammans.
Det finns bara en nackdel; det första bytet är 3600 sekunder istället för 45 och det andra bytet efter vätskepausen är 5400 sekunder. Ingen vidare tempoträning där inte!
Tack för ikväll !
onsdag, november 21, 2007
Möte med förbundet/Berger Sports
Tjoho, 1-0 till Sverige efter första minuten. Sitter och lyssnar på Dag Malmqvist och Ralf Edströms som kommenterar EM-kvalmatchen mellan Sverige och Lettland samtidigt som jag tänkte skriva lite om dagens möten.
Var som idag på möte med Stockholms ishockey förbund. Vi träffade L-G Janssons efterträdare Lars Brandin som jag tycker var en mycket sympatisk herre. Vi lade fram vår verksamhet och berättade bakgrund och tankar med den. Enligt mitt förmenande så har Lars en uppfattning om ishockeyn i Sverige, såväl som i Stockholm, som överensstämmer med min. Mötet gick mera ut på vad vi har för planer i framtiden och att förbundet inte har någon gemensam ståndpunkt i verksamhet som vår.
Att vi kommit på tal berodde på att just ”allas våran Lasse” skrivit in till dem där han mer eller mindre förtalar oss, men detta gäller ju även alla andra icke-auktoriserade hockeyskolor enligt Lars. Apropå icke-auktoriserade hockeyskolor så frågade jag varför inte TV-pucktränare får vara med under sin lediga tid, och fick svaret att ingen som jobbar i förbundet får vara med på icke-auktoriserade hockeyskolor än mindre anordna sådana själva. Vi får väl se hur länge det håller. Hoppas bara att förbundet betalar bra när de anställer dessa tränare då de inte får knäcka extra på sommaren.
Nu har vi brutit isen med förbundet och hoppas att de kan hitta en nytta med det vi gör, och även givetvis den verksamhet som andra hockeyskolor gör. Trots allt så vill vi alla samma sak, ATT UTVECKLA SVENSK ISHOCKEY!
Vi var också på ett möte med Berger Sports, som är våra huvudsponsorer avseende kläder och utrustning under våra arrangemang. Mycket nya produkter och annat som alla kommer att få se under camperna. De kommer också vara en av huvudsponsorerna till Powerhockey Cup för U-15 spelare som vi arrangerar hösten 2008, som blir Europas största för spelare i den åldern.
Tack för det Berger!
Vill också poängtera en sak till angående Select Stars. Vi vill inte att vår verksamhet krockar med de ordinarie klubbarnas, och har därför merparten av våra aktiviteter under eftersäsong och sommar. Träningar med oss skall vara endast för dem som verkligen inte kan få nog av ishockey, och kanske inte vill spela t.ex. fotboll på sommaren.
Ville bara klargöra detta för alla som tvekar och tror att vi vill konkurrera med klubbarna.
Imorgon kommer bloggen att handla om spontanidrott. Uppslaget till detta fick jag av Lars Brandin, Chef på kansliet på Stockholms Ishockey Förbund.
Tjoho igen, Sverige klara för EM efter 2-1 mot Lettland.
Nu väntar hundpromenad med Gimli!
Var som idag på möte med Stockholms ishockey förbund. Vi träffade L-G Janssons efterträdare Lars Brandin som jag tycker var en mycket sympatisk herre. Vi lade fram vår verksamhet och berättade bakgrund och tankar med den. Enligt mitt förmenande så har Lars en uppfattning om ishockeyn i Sverige, såväl som i Stockholm, som överensstämmer med min. Mötet gick mera ut på vad vi har för planer i framtiden och att förbundet inte har någon gemensam ståndpunkt i verksamhet som vår.
Att vi kommit på tal berodde på att just ”allas våran Lasse” skrivit in till dem där han mer eller mindre förtalar oss, men detta gäller ju även alla andra icke-auktoriserade hockeyskolor enligt Lars. Apropå icke-auktoriserade hockeyskolor så frågade jag varför inte TV-pucktränare får vara med under sin lediga tid, och fick svaret att ingen som jobbar i förbundet får vara med på icke-auktoriserade hockeyskolor än mindre anordna sådana själva. Vi får väl se hur länge det håller. Hoppas bara att förbundet betalar bra när de anställer dessa tränare då de inte får knäcka extra på sommaren.
Nu har vi brutit isen med förbundet och hoppas att de kan hitta en nytta med det vi gör, och även givetvis den verksamhet som andra hockeyskolor gör. Trots allt så vill vi alla samma sak, ATT UTVECKLA SVENSK ISHOCKEY!
Vi var också på ett möte med Berger Sports, som är våra huvudsponsorer avseende kläder och utrustning under våra arrangemang. Mycket nya produkter och annat som alla kommer att få se under camperna. De kommer också vara en av huvudsponsorerna till Powerhockey Cup för U-15 spelare som vi arrangerar hösten 2008, som blir Europas största för spelare i den åldern.
Tack för det Berger!
Vill också poängtera en sak till angående Select Stars. Vi vill inte att vår verksamhet krockar med de ordinarie klubbarnas, och har därför merparten av våra aktiviteter under eftersäsong och sommar. Träningar med oss skall vara endast för dem som verkligen inte kan få nog av ishockey, och kanske inte vill spela t.ex. fotboll på sommaren.
Ville bara klargöra detta för alla som tvekar och tror att vi vill konkurrera med klubbarna.
Imorgon kommer bloggen att handla om spontanidrott. Uppslaget till detta fick jag av Lars Brandin, Chef på kansliet på Stockholms Ishockey Förbund.
Tjoho igen, Sverige klara för EM efter 2-1 mot Lettland.
Nu väntar hundpromenad med Gimli!
tisdag, november 20, 2007
Bra i skolan
Vad duktig du är i matematik Jonas, sa min lärare en gång i tiden. Vad duktig du är på geografi sa en annan. Till och med så duktig att när vi hade prov på Island i 5e klass så fick jag 21 poäng av 20 möjliga tack vare att jag skrev jökull tillsammans med glaciär på frågan om vad urgammal is som inte smälter kallades.
Vad hände då man var duktig i skolan då?
Jo jag fick en annan svårare mattebok. I skolan blev man uppmuntrad när man var duktig och med risk att ha fel, så tror jag att man blir det än idag. Skulle man tvärtom ha problem i skolan så var det värre, inte alla fick den hjälp de ville eller behövde ha. Så är det garanterat fortfarande.
Jämför man det med den individuella idrotten så finns det ett antal likheter med skolan.
Tittar man däremot till lagidrotter så spricker det ordentligt generellt. Där får man sällan fördelar och extra träning om man är duktig utan istället avundsjuka blickar kommentarer. Skulle man få träna eller spela med äldre så kan man vara säker på att det är flera som har åsikter, och dessa är inte åt det positiva hållet.
Har varit i Åre två somrar på en hockeyskola med mina söner. Där visade finnarna hur man tar hand om talanger. Efter träningarna tog Ville Nieminen(MIF Redhawks) hand om tre av de finska talangerna och tränade dessa extra både på is och off-ice. Dessa var födda 92, 95 och 95.
Är det därför finnarna är lika bra som svenskarna trots att de har betydligt färre spelare att välja emellan?
Man får däremot fördelar om man är sämre, då får man enligt de nya reglerna får spela med yngre i seriesystemen. Trots att det står i reglerna så får dessa lag som gör detta ofta utstå kommentarer efteråt att man använt äldre. Är det SÅ viktigt då att vinna? Varför är det så viktigt att vinna, men oviktigt att få utbilda dessa duktiga killar så de blir ännu bättre?
Jag förstår inte skillnaden och inte heller i vilken ålder man får börja vara bra.
Men ge er tilltåls gott folk. Imorgon bär det av till Stockholms Ishockeyförbund. Där kommer jag nog få svar på ett och annat.
Till dess – Tack för mig
Vad hände då man var duktig i skolan då?
Jo jag fick en annan svårare mattebok. I skolan blev man uppmuntrad när man var duktig och med risk att ha fel, så tror jag att man blir det än idag. Skulle man tvärtom ha problem i skolan så var det värre, inte alla fick den hjälp de ville eller behövde ha. Så är det garanterat fortfarande.
Jämför man det med den individuella idrotten så finns det ett antal likheter med skolan.
Tittar man däremot till lagidrotter så spricker det ordentligt generellt. Där får man sällan fördelar och extra träning om man är duktig utan istället avundsjuka blickar kommentarer. Skulle man få träna eller spela med äldre så kan man vara säker på att det är flera som har åsikter, och dessa är inte åt det positiva hållet.
Har varit i Åre två somrar på en hockeyskola med mina söner. Där visade finnarna hur man tar hand om talanger. Efter träningarna tog Ville Nieminen(MIF Redhawks) hand om tre av de finska talangerna och tränade dessa extra både på is och off-ice. Dessa var födda 92, 95 och 95.
Är det därför finnarna är lika bra som svenskarna trots att de har betydligt färre spelare att välja emellan?
Man får däremot fördelar om man är sämre, då får man enligt de nya reglerna får spela med yngre i seriesystemen. Trots att det står i reglerna så får dessa lag som gör detta ofta utstå kommentarer efteråt att man använt äldre. Är det SÅ viktigt då att vinna? Varför är det så viktigt att vinna, men oviktigt att få utbilda dessa duktiga killar så de blir ännu bättre?
Jag förstår inte skillnaden och inte heller i vilken ålder man får börja vara bra.
Men ge er tilltåls gott folk. Imorgon bär det av till Stockholms Ishockeyförbund. Där kommer jag nog få svar på ett och annat.
Till dess – Tack för mig
Målvakterna
I VM- och OS turneringarna brukar de lärde säga att ”Laget med bäst målvakt vinner!” Ofta så stämmer det. Om det är fakta i seniorhockey så kan jag lova att det är än mera märkbart i ungdomshockeyn.Faktum är att det sägs att en målvakt är två år efter i utveckling ända långt upp i seniornivå. Så en målvakt som är född 95 jämställs i utveckling med utespelare födda 97. Nu protesterar alla målvaktsföräldrar(utom Per) och menar att det inte alls är så. Givetvis finns det undantag som bekräftar regeln, men jag skall ge ett exempel.
Sidney Crosby och Evgeni Malkin inte bara debuterar utan dominerar i sitt lag i NHL, när de var 18-19 år. Hur många målvakter i samma ålder gör det? De får ofta sina chanser några år senare. Men att komma ihåg också är att de oftare håller längre. Se på Dominik Hasek i Detroit och Ed Belfour i Leksand, båda fyllda 42 år och grymt bra fortfarande.
Mattias Modig, Joel Gistedt, Jhonas Enroth och Daniel Larsson då? Visst de är jätteduktiga men de är nog mera substitut för att lagen inte hade någon annan eller så har de tränare som verkligen insett vikten av att satsa på våra egna svenska talanger i stället för att köpa utländska målvakter
Målvakterna har en betydligt svårare läxa att lära sig än utespelarna. Att stoppa den lilla gummitrissan som kommer i full fart är svårare än att få iväg densamma med en klubba, var så säkra. De måste vara kvicka, orädda, smidiga, lugna, metodiska, ha spelförståelse och vara mentalt starka, allt detta till råga på allt med en jäkla massa otympliga grejor på sig och dessutom skridskor. Vad sägs om det?
Allt detta skall tränas på varje träning helst. Men det gör det inte. Tyvärr så är vi i Sverige ljusår efter i utvecklingen avseende målvaktsträningen. Redan under början av 90-talet började Finland att satsa på målvaktstränare. Då menar jag inte en i klubben, utan en i varje lag i klubben, d.v.s. ca 10 stycken i varje klubb. Detta bär frukt idag. Finland har drygt 10 målvakter i NHL nu och vi i Sverige har fyra. Då har Finland ca 10 000 st licensierade spelare och vi i Sverige ca 65 000 st.Man behöver inte vara Einstein för att lyckas räkna ut varför.
Men varför förstår vi inte vikten av målvaktsträningen förrän i Elitserien? Elle rättare sagt vi förstår nog men gör ändå inget åt det.
Målvakterna behöver dessutom specifik fysträning som gör att de blir bra på de saker de behöver vara bra på. Detta är också mycket sällsynt. Butterfly i all ära men en legendarisk målvaktstränare från just Finland sa till mig i somras att; ”Det viktiga är inte hur du stoppar puckarna, utan att du gör det”. Med det menade han att målvakterna skall jobba på det sätt som är naturligt för dem och inte tvinga fram rörelser som inte passar individen.
För att utvecklas som målvakt behöver du alltså bra målvaktsträning, mycket skott på matcher, samt bra skott från bra skyttar på träning där du övar färdigheterna som din målvaktstränare lärt dig. Vilket lag skall du då välja att spela i? Ett mycket bra lag eller ett mycket dåligt lag? Svaret på den frågan kan vi nog aldrig få 100 % rätt svar på , men varför inte ett medelbra lag, med risken att aldrig bli upptäckt!
Jag var inne tidigare på den mentala biten, att en målvakt behöver vara mentalt stark. Med detta menar jag att om en forward gör ett misstag så är det oftast ingen fara, gör en back ett misstag så kan det bli ödesdigert men gör en målvakt ett misstag så blir det MÅL! Den mentala styrkan att inte kasta in handduken då är inte alla förunnat.
Att målvakten tar det första skottet är vad man kan kräva men sedan skall utespelarna antingen ta bort pucken eller se till att ingen motståndare kommer åt den. Där är ytterligare en mental grej att tänka på, vad man säger till varandra. Målvakt och utespelare emellan.
När en spelare gjort ett misstag som resulterat i ett baklängesmål oavsett om det är målvakt eller utespelare, så vet garanterat den spelaren om detta och lagkamrater och ledare behöver inte hälla bensin på elden genom att skälla eller på andra sätt visa sin besvikelse.
Så skillnaden mellan att vara hjälte och syndabock är liten hos en målvakt!
Tack för mig
måndag, november 19, 2007
Men hur gör man mål i dagens läge?
Målen är det som räknas i ishockey, det vet alla om!
Det finns inte så många rena naturliga målskyttar, de som alltid står på rätt plats och dessutom har den rätta kylan att inte skjuta målvakten mitt i magen. Vad har då dessa som inte de andra har, jo förmågan att se nätet istället för målvakten. De blir inte stressade av att ha någon i ryggen vid ett friläge utan klarar av att koppla bort de andra i just målläget. Det finns bara han och målet, inte målvakten!
De flesta andra spelare tränar mycket just på att göra mål, men en målskytt som är medveten om vad han kan tränar på andra saker istället som gör honom till en bättre lagspelare.
Tyvärr är det så att man oftast tränar på de saker man redan är bra på, där det borde vara tvärtom.
Där kommer tränaren in i bilden och många har s.k. utvecklingssamtal eller borde ha det, där man pratar om vad som är bra och vad som skall förbättras.
Men vem kan tala om för en utespelare hur de skall göra mål bättre än en målvaktstränare eller själva målvakten. Där pågår en ständig kapplöpning om vem som utvecklas snabbast.
Hur många mål skall en målskytt då göra på en match? Det sägs att om en målvakt har 90 % eller mera i räddningsprocent så är han godkänd och har de mer än 93 % så är det mycket bra.
Om en forward missar 9 lägen och sätter en puck av 10 så är han misslyckad tycker många, men så är det inte. Vi kan inte ställa högre krav på en målskytt än vad vi gör på en målvakt. Gör han mål på 1 av 10 så är han också godkänd precis som målvakten, d.v.s. 90 %.
Tänk på det innan ni talar om effektivitet.
Imorgon kommer det att handla om målvakterna…..
Hej svejs
Det finns inte så många rena naturliga målskyttar, de som alltid står på rätt plats och dessutom har den rätta kylan att inte skjuta målvakten mitt i magen. Vad har då dessa som inte de andra har, jo förmågan att se nätet istället för målvakten. De blir inte stressade av att ha någon i ryggen vid ett friläge utan klarar av att koppla bort de andra i just målläget. Det finns bara han och målet, inte målvakten!
De flesta andra spelare tränar mycket just på att göra mål, men en målskytt som är medveten om vad han kan tränar på andra saker istället som gör honom till en bättre lagspelare.
Tyvärr är det så att man oftast tränar på de saker man redan är bra på, där det borde vara tvärtom.
Där kommer tränaren in i bilden och många har s.k. utvecklingssamtal eller borde ha det, där man pratar om vad som är bra och vad som skall förbättras.
Men vem kan tala om för en utespelare hur de skall göra mål bättre än en målvaktstränare eller själva målvakten. Där pågår en ständig kapplöpning om vem som utvecklas snabbast.
Hur många mål skall en målskytt då göra på en match? Det sägs att om en målvakt har 90 % eller mera i räddningsprocent så är han godkänd och har de mer än 93 % så är det mycket bra.
Om en forward missar 9 lägen och sätter en puck av 10 så är han misslyckad tycker många, men så är det inte. Vi kan inte ställa högre krav på en målskytt än vad vi gör på en målvakt. Gör han mål på 1 av 10 så är han också godkänd precis som målvakten, d.v.s. 90 %.
Tänk på det innan ni talar om effektivitet.
Imorgon kommer det att handla om målvakterna…..
Hej svejs
Låt pucken göra jobbet
Lagidrott går ut på att låta det man spelar med göra jobbet. Med det menar jag pucken och bollen. Gör man det blir allt så mycket enklare och dessutom mindre jobbigt.
För att bevisa detta kan man ställa upp hela laget på kortsidan och sen låta en av dem slå en puck ner till andra målet. Den spelare som hinner i kapp pucken har bevisat motsatsen!
Det är inget tvång att man måste dribbla minst en gubbe innan man slår en passning, inte heller måste man slå en passning bara i målläge för att bli krediterad en assist. Att slå den öppnande passningen upp i mittzon eller den snabba direktpassningen är det tyvärr många som inte kan, men ännu fler som inte vill slå.
Just detta fenomen fick Sverige uppleva i dagens fotbollslandskamp. Spanien rullade boll och Sverige jagade boll. Gissa vilket som är jobbigast fysiskt, men kanske ännu jobbigare psykiskt?
Det lag som kan utnyttja puckens hastighet bäst i kombination med egen teknik kommer att komma långt. Ingen nyhet men det tar tid och när som tycker att man ser att det går framåt så kan det bara låsa sig i nästa match och passningsspelet kan vara som bortblåst.
Detta är charmen med idrott, två lag som tar ut varandra och kämpar med alla medel för att vinna kampen. Oftast så vinner de med bäst hjärna över de med mest muskler, åtminstone i längden.
Go kväll
För att bevisa detta kan man ställa upp hela laget på kortsidan och sen låta en av dem slå en puck ner till andra målet. Den spelare som hinner i kapp pucken har bevisat motsatsen!
Det är inget tvång att man måste dribbla minst en gubbe innan man slår en passning, inte heller måste man slå en passning bara i målläge för att bli krediterad en assist. Att slå den öppnande passningen upp i mittzon eller den snabba direktpassningen är det tyvärr många som inte kan, men ännu fler som inte vill slå.
Just detta fenomen fick Sverige uppleva i dagens fotbollslandskamp. Spanien rullade boll och Sverige jagade boll. Gissa vilket som är jobbigast fysiskt, men kanske ännu jobbigare psykiskt?
Det lag som kan utnyttja puckens hastighet bäst i kombination med egen teknik kommer att komma långt. Ingen nyhet men det tar tid och när som tycker att man ser att det går framåt så kan det bara låsa sig i nästa match och passningsspelet kan vara som bortblåst.
Detta är charmen med idrott, två lag som tar ut varandra och kämpar med alla medel för att vinna kampen. Oftast så vinner de med bäst hjärna över de med mest muskler, åtminstone i längden.
Go kväll
Toppningar av lag och en sista rad om Lasse
Först skall jag bara avsluta ämnet ”Lasse” för den här gången med att säga att om mina söner åker på ett hockeyläger i Dalarna eller Skåne, som jag tycker är dåligt så skriver inte jag till Dalarnas eller Skånes ishockeyförbund och talar om det.
Hur skulle det se ut?
Det är ju inte deras(förbundens) problem. Jag åker ju bara inte dit igen.
Värre blir det ju om man inte ens varit på något av våra läger och sett hur de går till och ändå skriver till förbunden.
Tre söner och han kan ju inte alltid ha varit nöjd med allt som det känns. Undrar hur många e-mail förbunden fått sammanlagt?
Nu kommer ni inte få höra mer om detta från mig men säkert från andra. Jag kommer dock att rapportera tydligt vad som händer på mötet med förbundet.
Dagens ämne är toppningar av lag. Är det nödvändigt? När får man toppa och varför toppar man laget. Vilka får spela under toppningar?
Inte alla lag toppar i alla matcher och vissa lag toppar inte alls.
Toppning är den allmänna benämningen på när ett lag spelar med färre spelare än de har ombytta. Ett annat begrepp är att de bästa spelarna spelar mest. I en klubb med ambitioner på eliten är speltid ingen rättighet utan ett betyg på vilken klass man håller. Så är det i landslagen, NHL, Elitserien och neråt i seriesystemen också.
Vill man vinna enstaka matcher som är jämna så finns det inte mycket annat för en coach att göra än att titta på vilka som är ”heta” just i denna match. Det är dessa ”heta” spelare som skall försöka avgöra matchen till lagets fördel. En viktig sak är dock att coachen spelar med dem som varit bra tidigare i samma match och inte på spelare som ”normalt brukar” vara bra.
Detta händer inte alltid utan just tvärtom. Spelare kan leva på gamla meriter länge.
Toppningar kan ju ha andra negativa konsekvenser förutom sämre självförtroende för dem som blir ”bänkade”. Spelar man en turnering och låter första och andra femman spela egna byten, powerplay och boxplay hela tiden så spelar det ingen roll hur bra de är när de är helt slut. För då blir de ändå överkörda av dem som har bättre ork.
Frågan är om det var därför Stockholm vann ganska enkelt över Småland i gruppspelets första match i TV-pucken(4-1) för att sedan förlora mot samma lag i finalen. Många jag pratat med(med killar i laget) hävdar att det var just så.
När skall man då toppa laget? I slutet är det vanliga fenomenet. Då är det ofta för sent, dessutom gör ju säkert motståndarna likadant. Varför startar man inte matchen med en toppning, går på två femmor och möjligtvis lyckas gör ett par mål i inledningen för att sedan spela på flera? Det borde åtminstone fungera i pojkhockey. Då får det andra laget jaga hela tiden vilket inte alltid är så enkelt.
För eller emot toppningar, ja det handlar om att vinna så då är det bara att toppa, men gör det med förnuft. Ännu finns inga regler i seniorvärlden åtminstone….
Jonas Engback
Hur skulle det se ut?
Det är ju inte deras(förbundens) problem. Jag åker ju bara inte dit igen.
Värre blir det ju om man inte ens varit på något av våra läger och sett hur de går till och ändå skriver till förbunden.
Tre söner och han kan ju inte alltid ha varit nöjd med allt som det känns. Undrar hur många e-mail förbunden fått sammanlagt?
Nu kommer ni inte få höra mer om detta från mig men säkert från andra. Jag kommer dock att rapportera tydligt vad som händer på mötet med förbundet.
Dagens ämne är toppningar av lag. Är det nödvändigt? När får man toppa och varför toppar man laget. Vilka får spela under toppningar?
Inte alla lag toppar i alla matcher och vissa lag toppar inte alls.
Toppning är den allmänna benämningen på när ett lag spelar med färre spelare än de har ombytta. Ett annat begrepp är att de bästa spelarna spelar mest. I en klubb med ambitioner på eliten är speltid ingen rättighet utan ett betyg på vilken klass man håller. Så är det i landslagen, NHL, Elitserien och neråt i seriesystemen också.
Vill man vinna enstaka matcher som är jämna så finns det inte mycket annat för en coach att göra än att titta på vilka som är ”heta” just i denna match. Det är dessa ”heta” spelare som skall försöka avgöra matchen till lagets fördel. En viktig sak är dock att coachen spelar med dem som varit bra tidigare i samma match och inte på spelare som ”normalt brukar” vara bra.
Detta händer inte alltid utan just tvärtom. Spelare kan leva på gamla meriter länge.
Toppningar kan ju ha andra negativa konsekvenser förutom sämre självförtroende för dem som blir ”bänkade”. Spelar man en turnering och låter första och andra femman spela egna byten, powerplay och boxplay hela tiden så spelar det ingen roll hur bra de är när de är helt slut. För då blir de ändå överkörda av dem som har bättre ork.
Frågan är om det var därför Stockholm vann ganska enkelt över Småland i gruppspelets första match i TV-pucken(4-1) för att sedan förlora mot samma lag i finalen. Många jag pratat med(med killar i laget) hävdar att det var just så.
När skall man då toppa laget? I slutet är det vanliga fenomenet. Då är det ofta för sent, dessutom gör ju säkert motståndarna likadant. Varför startar man inte matchen med en toppning, går på två femmor och möjligtvis lyckas gör ett par mål i inledningen för att sedan spela på flera? Det borde åtminstone fungera i pojkhockey. Då får det andra laget jaga hela tiden vilket inte alltid är så enkelt.
För eller emot toppningar, ja det handlar om att vinna så då är det bara att toppa, men gör det med förnuft. Ännu finns inga regler i seniorvärlden åtminstone….
Jonas Engback
Seriesystemen i Sverige
Seriesystemen i Sverige går ut på att man som lag skall kunna mäta sig med andra lag för att se vilka som är bäst. För, som jag tidigare varit inne på flera gånger så är det just det som sport går ut på. Man gör tabeller för att rangordna och man hittar på regler m.m. för att allt skall gå rätt till. Ändå så är det fel i Sverige att vinna och att vilja bli bäst.
Hur skulle det se ut om vi spelade ishockey på en rink men vi tog bort målen, och vi åkte och räknade passningar inom lagen i stället? Jättebra träning men hur kul skulle det vara att titta på och hur länge skulle spelarna tycka att det var kul?
För några år sedan så var det omöjligt för t.ex. en 96:a att spela med 95:or i Stockholm. Trots att en kille alltid spelat med ett år äldre så när det var dags för seriespel första gången så fick man ingen dispens. Hur tänkte man då? Han fick då byta lag och skiljas från alla sina kompisar, bara för att han var duktig. Jag vet flera fall där detta inträffade.
Sen kom man på att man skulle ändra lite i regelverken.
Nu så kan en 96-spelare spela i ett 95-lag som spelar i 94-serien där man får flytta ner 93or. Så tänker man nu! Skulle vara kul att höra vad som gjorde att det ändrades.
Sen skulle det vara roligt att få höra anledningen till att en spelare inte får spela i flera lag i slutspelet. Det måste ha diskuterats friskt fram och tillbaka. Straffad igen för att man är duktig.
Ja men då tar ju de upp platser för flera andra spelare istället, säger då vissa. Andra spelare får ju chansen istället. Visst är det så men faktum kvarstår, det är inte kul att vinna om det andra laget inte har med sig sina bästa spelare.
Tänk er själva om ett landslag skulle komma med hälften juniorer till en match. Hur stark värdemätare blir det då för de som spelar i det vinnande laget. De har allt att förlora. Det värsta är att de som vinner matchen känner sig mera som förlorare än det lag som verkligen förlorade om de bästa inte var med. Sen kan alla säga vad de vill om att alla spelare går att ersätta. Skitsnack säger jag. Ersätt Tomas Holmström i Detroit då. Rolig uppgift för den ersättaren, snacka om att ha förlorat på förhand.
Natti natti
Hur skulle det se ut om vi spelade ishockey på en rink men vi tog bort målen, och vi åkte och räknade passningar inom lagen i stället? Jättebra träning men hur kul skulle det vara att titta på och hur länge skulle spelarna tycka att det var kul?
För några år sedan så var det omöjligt för t.ex. en 96:a att spela med 95:or i Stockholm. Trots att en kille alltid spelat med ett år äldre så när det var dags för seriespel första gången så fick man ingen dispens. Hur tänkte man då? Han fick då byta lag och skiljas från alla sina kompisar, bara för att han var duktig. Jag vet flera fall där detta inträffade.
Sen kom man på att man skulle ändra lite i regelverken.
Nu så kan en 96-spelare spela i ett 95-lag som spelar i 94-serien där man får flytta ner 93or. Så tänker man nu! Skulle vara kul att höra vad som gjorde att det ändrades.
Sen skulle det vara roligt att få höra anledningen till att en spelare inte får spela i flera lag i slutspelet. Det måste ha diskuterats friskt fram och tillbaka. Straffad igen för att man är duktig.
Ja men då tar ju de upp platser för flera andra spelare istället, säger då vissa. Andra spelare får ju chansen istället. Visst är det så men faktum kvarstår, det är inte kul att vinna om det andra laget inte har med sig sina bästa spelare.
Tänk er själva om ett landslag skulle komma med hälften juniorer till en match. Hur stark värdemätare blir det då för de som spelar i det vinnande laget. De har allt att förlora. Det värsta är att de som vinner matchen känner sig mera som förlorare än det lag som verkligen förlorade om de bästa inte var med. Sen kan alla säga vad de vill om att alla spelare går att ersätta. Skitsnack säger jag. Ersätt Tomas Holmström i Detroit då. Rolig uppgift för den ersättaren, snacka om att ha förlorat på förhand.
Natti natti
Tack för allt stöd å Zinken har is igen
"Förtal", "totalpucko" och idiotförklarande är bara ett fåtal av de ord som har nämnts i gästboken idag, för att inte tala om vad jag fått för e-mail. Tack för allt stöd, men tyvärr hjälper detta inte mot dessa personer för de har inget annat i livet än att bry sig om andra.
Dessvärre går nu ryktet om att Stockholms Ishockeyförbund skickat ut detta e-mail från Lasse till alla föreningar. Vet ju inte om detta är sant, men då vill jag lova att förbundet är ute på djupt vatten. Kommer dock att ta reda på det. Det skulle dock inte förvåna mig om det är så, då jag vet att de till exempel ringde upp Stockholms TV-pucktränare och sa att han inte fick vara med på vårt läger i sommar även om han själv ville det. Jag skulle vilja kalla det överförmynderi att bestämma vad han skall göra och inte göra på sin semester. Att han sedan skulle kunna ha nytta av det i sitt jobb med TV-pucken gör ju inte saken bättre. Nog om detta
Stockholms Ishockeyförbund vill ju ha ett möte med mig nästa vecka, och jag undrar eller rättare sagt förutsätter att de även skall ha ett möte med Lasse Söderström. För i det juridiska samhället så hör ju en domstol båda parter inför en jury innan densamma dömer eller friar. Min fundering angående brev eller e-mail till förbundet är att om de skall döma utan att höra vid varje tillfälle som något missnöje dyker upp, så får de nog inte mycket annat gjort än att hålla på just med detta. Jag menar stackars alla tränare som måste åka dit på förhör då.
Som sagt jag vet inte om det finns någon substans i det jag skrivit nu och jag vill inte smutskasta någon nu och alla de undringar och frågor jag har kommer jag ställa till dem nästa vecka, ansikte mot ansikte.
Så till dagens lilla ämne. Zinkensdamm har is igen och hela Hammarby jublar, åtminstone ungdomslagen. Ni som kommer dit och spelar matcher kommer att bli förvånade, vilken skillnad! Det är näst intill så ljust och snyggt som på ett sjukhus. Tyvärr är det fortfarande lite sterilt men så fort det kommer upp lite skyltar och annat så blir det kanon. Det var en glädje som spreds mellan killarna när jag var där som jag inte sett på hela säsongen. Hammarby är hemma.
Nu till A-lagets situation, de ligger ju på konkursens brant och ingen vet vad som kommer att hända i framtiden. För ishockeyns skull så hoppas jag att det går bra till slut. Hammarby är ju et mycket starkt varumärke trots allt och inget lag, åtminstone i Stockholm, är väl mera förknippat med bra träning och framgångar i ungdomsleden med egna produkter än just ”Bajen”.
Nisse Ekman, Kristian Huselius, Jonny Oduya och bröderna Holmqvist bara för att nämna några har fått största delen av sin utbildning i Hammarby. Sen att de kanske inte startade i hockeyskolan är ju en annan historia.
Så hoppas att klubben som grundades 1897 och som vunnit 8 SM-guld kan få fortsätta utbilda ishockeyspelare länge till.
God afton
Dessvärre går nu ryktet om att Stockholms Ishockeyförbund skickat ut detta e-mail från Lasse till alla föreningar. Vet ju inte om detta är sant, men då vill jag lova att förbundet är ute på djupt vatten. Kommer dock att ta reda på det. Det skulle dock inte förvåna mig om det är så, då jag vet att de till exempel ringde upp Stockholms TV-pucktränare och sa att han inte fick vara med på vårt läger i sommar även om han själv ville det. Jag skulle vilja kalla det överförmynderi att bestämma vad han skall göra och inte göra på sin semester. Att han sedan skulle kunna ha nytta av det i sitt jobb med TV-pucken gör ju inte saken bättre. Nog om detta
Stockholms Ishockeyförbund vill ju ha ett möte med mig nästa vecka, och jag undrar eller rättare sagt förutsätter att de även skall ha ett möte med Lasse Söderström. För i det juridiska samhället så hör ju en domstol båda parter inför en jury innan densamma dömer eller friar. Min fundering angående brev eller e-mail till förbundet är att om de skall döma utan att höra vid varje tillfälle som något missnöje dyker upp, så får de nog inte mycket annat gjort än att hålla på just med detta. Jag menar stackars alla tränare som måste åka dit på förhör då.
Som sagt jag vet inte om det finns någon substans i det jag skrivit nu och jag vill inte smutskasta någon nu och alla de undringar och frågor jag har kommer jag ställa till dem nästa vecka, ansikte mot ansikte.
Så till dagens lilla ämne. Zinkensdamm har is igen och hela Hammarby jublar, åtminstone ungdomslagen. Ni som kommer dit och spelar matcher kommer att bli förvånade, vilken skillnad! Det är näst intill så ljust och snyggt som på ett sjukhus. Tyvärr är det fortfarande lite sterilt men så fort det kommer upp lite skyltar och annat så blir det kanon. Det var en glädje som spreds mellan killarna när jag var där som jag inte sett på hela säsongen. Hammarby är hemma.
Nu till A-lagets situation, de ligger ju på konkursens brant och ingen vet vad som kommer att hända i framtiden. För ishockeyns skull så hoppas jag att det går bra till slut. Hammarby är ju et mycket starkt varumärke trots allt och inget lag, åtminstone i Stockholm, är väl mera förknippat med bra träning och framgångar i ungdomsleden med egna produkter än just ”Bajen”.
Nisse Ekman, Kristian Huselius, Jonny Oduya och bröderna Holmqvist bara för att nämna några har fått största delen av sin utbildning i Hammarby. Sen att de kanske inte startade i hockeyskolan är ju en annan historia.
Så hoppas att klubben som grundades 1897 och som vunnit 8 SM-guld kan få fortsätta utbilda ishockeyspelare länge till.
God afton
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
